.
Det går ju naturligtvis inte att ta på allvar när ”rättsstaten” ska kraftsamla och Malmöpolisen kallar till presskonferens för att barskt meddela att de kriminella som skjuter, mördar och spränger i Malmö kan se fram emot ”automatiska hembesök, kontroller och orosanmälningar”.
Om man verkligen hade velat håna den svenska polisen hade det varit svårt att hitta på något mer nedsättande att lägga i polisens mun. Varför går då polisen ut med något sådant? Det ligger i sakens natur att polisen utsätts för hårda påtryckningar från Stefan, Morgan & Co att ”göra något” eller åtminstone att få det att se ut som om man gör något.
Men varför då automatiska hembesök, kontroller och orosanmälningar? Är det så enkelt att lösa problemen i Malmö att de åtgärderna skulle räcka? Varför har man i så fall inte vidtagit de åtgärderna tidigare? Har man kommit på dem nu?
Om polisen ska ta till riktigt kraftfulla åtgärder - är detta det tyngsta man har att komma med? Visst, det är känt, att mycket lite gott torde ha uträttats med orosanmälningar. Däremot har det ju en förmåga att göra människors liv till ett helvete när socialen börjar rådda med deras liv, men mot det här klientelet, och mot de här problemen? Vem är det som ska göra alla de där hembesöken och skriva de där orosanmälningarna, och till vem ska man skicka dem? Vad ska de resultera i? Fler orosanmälningar? Hjälper orosanmälningar mot bilbränder, skjutningar, mord och sprängningar? Finns det någon plats i världen där orosanmälningar hjälpt mot mördare?
Att polisen går ut med detta andas två saker, tycker jag. Dels andas det att polisen inte tycker sig ha annat än tandlösa verktyg att jobba med, om det skjuts, sprängs, mördas och bränns bilar frekvent, och det här är vad polisen kommer upp med som medicin.
Dels tycker jag att det andas att polisen helt enkelt är rädd. Det går att förstå. Man kan gilla läget läget när de kriminella skjuter och spränger varandra, även om det stryker med en och annan oskyldig. Men det kunde vara värre. Det kunde vara så att de kriminella sköt och sprängde poliser.
Det är svårt att frigöra sig från tanken att polisen håller sig lite försiktigt på sin kant, väl medvetna om att lagstiftningen och rättsväsendets ineffektivitet mot riktiga brottslingar gör att inte heller poliser och deras familjer har något skydd mot de nyanlända, som fostrats av generationers anarki och därför inte har några spärrar. Det finns inget skydd för poliser och deras familjer mot människor som skjuter mammor som bär småbarn i famnen. Poliserna har i så måtto lika lite skydd som allmänheten.
Vår lagstiftare har sett till att brottslingarna har alla rättigheter. Vi kan inte ens kolla vem som kör, hyr eller äger en bil, när vi ser någon som beter sig misstänkt. Lika omöjligt är att freda sitt hem, eller annan egendom, som brottslingar utnyttjar, eller rekar för att utnyttja i samband med brott de planerar.
Extra tydligt blir det ju med unga grova brottslingar, eftersom sådana inte finns i den svenska lagstiftarens ögon. De får göra vad de vill - utan några som helst efterräkningar.
Unga mördare utan spärrar behandlas som harmlösa missförstådda barn av svenska politiker och lagstiftare. Det gäller inte minst i anarkistpartierna Mp och V, även i sosseriet som ju drivit igenom de värsta tokigheterna, men i viss mån också bland Åsa-Nisse-Marxisterna.
Om inte man gör något åt det här i rödaste rappet har vi snart inget fungerande samhälle att lagstifta för. Det behövs åtgärder och det handlar inte i första hand om fler poliser. Det handlar om att sanera ett korrupt och handlingsförlamat rättsväsende och att rensa bort flummet ur lagstiftningen. Den som blir mördad, och dennes närstående, finner ingen tröst i att det var ett barn eller en ungdom som mördade, inte heller i att mördaren inte får någon påföljd … om några år … när rättsväsende kommer fram till ärendet.
Falun söndagen den 17 november 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar