Staten, polismannekängerna och samhällskontraktet

.

För en stund sedan slog jag på TV:n för att se morgonnyheterna.

Då översköljdes jag, i numera normal ordning, av en våg av rapportering om grova våldsbrott, från det socialdemokratiska ”mönstersamhället” i Malmö. En stad där socialdemokratin styrt i alla tider. Det var rapportering om en typ av brottslighet vi inte hade fram till för bara några år sedan. Fram tills den godhjärtade dumheten tog kontrollen över migrationspolitiken.

Man har skjutit inne på en pizzeria, åtminstone ett par personer är allvarligt skadade. Sosseröstarna kastade sig i panik på golvet. Ja, jag vet att det inte är säkert att det var sosseröstare, men rent statistiskt är chansen god för att det inte drabbade någon oskyldig, åtminstone i så måtto att de själva eller åtminstone deras föräldrar röstat fram den rådande samhällsordningen, innebärande att vi, eller våra barn, kan bli skjutna när som helst. Något senare rapporterades om att en 15-årig pojke, eller möjligen en 15-årig yrkesbrottsling - vem vet(?) - har avlidit av sina skador. En annan är livshotande skadad. Det låter ungefär som en scen ur filmen ”Gudfadern” där sonen, rollfiguren Michael Corleone som spelas av Al Pacino, på en bar hämnas ett mordförsök mot fadern genom att skjuta ”Sollozzo” och den korrupta polisen ”McCluskey”. Men det är på film och handlar om gangsteruppgörelser i USA på 1940-talet.

Från en annan del av Malmö rapporteras att en ung kvinna kämpar för sitt liv efter att ha misshandlats grovt vid en busshållplats.

Polisens presstalesman berättar att polisen i ”trygghetsskapande syfte” kommer att synas mer på stan de närmaste dagarna. Det vill säga att polisen kommer att vara ute och mannekänga för att lura oss att vi är trygga.

De styrande bryter samhällskontraktet. De tar heder och ära av oss i sina korrumperade media, de stjäl våra tillgångar och våra företag och annan egendom, de förföljer oss och våra familjer, de skyddar maffians verksamheter, särskilt de som de själva är inblandade i, och de tillhandahåller inte de viktiga samhällsfunktioner som utgör statens berättigande. Staten har blivit en gangster. Åtminstone har det blivit tydligare under senare år.

Vi närmar oss snabbt en situation innebärande att det snabbaste sättet att snygga till brottsstatistiken är att rensa hårt bland poliser och åklagare, eftersom åtminstone delar av dem gör fler brott än de klarar upp. När väl korruptionen tagit plats i polis-, åklagar- och domarkårerna är det svårt att successivt rena dem. Korruptionen biter sig gärna fast i tapeterna. Nyanställda hederliga avkrävs av seniora kollegor att korrumpera sig för att passa in. Samhällets enda möjlighet till rening kan bli att lägga ned, göra sig av med alla, och starta på ny kula. Som i Italien behöver vi bygga upp parallella poliskårer som håller ordning på varandra.

Många svenskar skulle säkert bättre kunna sörja för sin trygghet om de inte behövde ängslas för att trakasseras av korrupta poliser, åklagare och domare för den händelse de försvarar sig själva, sina närmaste och sin egendom. Man kan dra slutsatser om vad det på lite sikt innebär för vårt sönderfallande samhällsbygge, när analysen efter hand blir uppenbar för medborgarna.

Falun söndagen den 10 november 2019

Mikael Styrman.