Sosseriet försöker komma underfund med varför ingen längre vill rösta på dem. Säkert många färre än de officiella siffrorna säger. Analys säger de att de ägnar sig åt. För de flesta människor är det nog ganska uppenbart varför nästan ingen vill rösta på socialdemokratin. Men för de i sosse-eliten verkar det obegripligt. Ändå var sosseriet på farfars fars tid med och införde allmän rösträtt. Är ingen tacksam för det längre? Och varför är man så bekymrade över att det skjuts och sprängs och rånas, bränns och våldtas? Det händer ju inte alls i Riksdagen och vid Rosenbad, knappt alls i innerstan. Visst, det stjäls lite pistoler och patroner i Rosenbad, men det får man ju räkna med när ingen ville veta något om vakternas vandel som skulle kunna hindra att man anlitar dem. Och av socialdemokratins välkända självutnämnda regeringsduglighet följer ju en självklar förmåga att använda skattemedel på ett klokt sätt. Säkert är det därför vapnen i Rosenbad vaktades av en kamera för 390 kr som inte dokumenterar något och som vem som helst kan stänga av. Det är ju så praktiskt. Dessutom behöver ju säkert han som stal vapnen dem.
Måndag morgon fick vi i SVT:s Morgonstudion en inblick i hur långt sosseriets analysarbete nått. Två socialdemokratiska debattörer drabbade samman. Det är väl ungefär så mycket motstånd som dagens sosseri orkar med. Paniken var tät. Så tät att man kunde ha skivat luften i TV-studion till limpskivor: chop, chop, chop…
Hur långt hade man kommit då? Ungefär till att det är moderaternas fel som talar med SverigeDemokraterna. Taktiken som alltid fungerat ligger i ruiner. Förr fungerade det alltid. Sosseriet hade tolkningsföreträdet och problemformuleringsmonopolet och man hade det av den anledningen att alla - eller nästan alla - litade på att man i slutändan skulle reda upp det. Nu är det ingen som tror det längre. Alla inser att sosseriet har skitit i det blå skåpet och att de inte klarar av att göra rent.
Allt är moderaternas fel. Det är ingen analys, det är en del av sorgearbetet.…och man har långt kvar att vandra innan man kommer i kontakt med den svenska verkligheten.
Falun tisdagen den 17 december 2019
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar