Jag ser i Svenskan att Stefan Löfvens jultal föregicks av mingel i en kyrkoruin. Det var ju välfunnet och hjälpte säkert till för att få rätt stämning att infinna sig.
Samarbetet med kyrkan är i övrigt underexploaterat inom sosseriet. Man har ju annars utmärkt sig genom åren för att rationalisera och effektivisera genom att slå ihop två sjuka och svaga organisationer för att skapa en stor sjuk och svag organisation.
Kyrkan har man ju sedan länge tagit över från de religiösa och bemannat med sina politruker som gjort kyrkan till en del av den socialdemokratiska maktapparaten och den egna ekonomin, en slags naturlig förlängning av Fonus. Prästerna har man kastrerat teologiskt och förvandlat dem till någon sorts nutida kuratorer med ”rätt” åsikter - en sorts pastor Jansson-typer.
Kyrkobesökandet avtar. Bänkarna gapar tomma. En del kyrkor har inga besökare alls. De som har besökare har ofta bara en handfull sådana, som redan står med ena foten i graven och försöker försona sig med Gud - ifall att nu skärselden verkligen visar sig existera. Och hur ser Jesus månntro på rösträkningsfuskare och sådana som kuskat gamla, sjuka, dementa och lyckliga till valurnorna, eller helt sonika bara bockat av dem i röstlängden, så som man gör i Överkalix, med Valnämndens goda minne. Kommer Jesus att se på dem som han gjorde på månglarna i templet eller har partiet fått honom att acceptera metoderna?
Partiets demografiska bas börjar vara ganska lik kyrkans. Delvis är de båda organisationerna säkert överlappande. Båda präglas av medlemsflykt. För kyrkans del mest genom naturlig avgång. För partiets del även förstärkt av flykten till SverigeDemokraterna.
Kanske borde man slå ihop organisationerna och överge de förfallna Folkets Hus-lokalerna som lockar allt färre människor. ABF, PRO och Kyrkliga Syföreningen skulle helt klart stärka varandra. Partimöten kan man samordna med högmässan. Man kan börja med en uppiggande högmässa som får övergå i begravning av de medlemmar som sparkat tomt sedan sist. Sedan fläskfilé med potatisgratäng och rödvin, precis som på första maj. Därefter kan man, sedan rödvinet fått hämningarna att släppa, hålla ett käckt partimöte med några ord från ledaren till medlemmarna, så att de får veta vad de tycker.
Det är klart att det inte gör några underverk när socialdemokraterna, kyrkan och PRO samlas, men lite friserar det väl siffrorna ändå? Naturligtvis förbättrar det även ekonomin om man samtidigt passar på att ta upp kollekt till de många utsatta som bara blir fler och fler i socialdemokraternas Sverige.
I takt med att medlemmarna blir allt mer utsugna av staten och Anders Sundström, kan man ha en stående punkt på partimötet som man kan kalla ”Tips från coachen” vid vilken man kan upplysa om värdefulla tips som hur man kan klara livet när det inte går att handla med kontanter längre. Kontakt förmedlas med förtroendevalda som ställer upp och gör ärenden med medlemmarnas bankkort, till det bittra slutet - ja, till och med efter medlemmarnas död, vilket förenklar bodelningsarbetet och minskar bråken mellan arvingarna. Kanske kan man ta upp den gamla traditionen, att om man mot all förmodan har något kvar sedan staten tagit ”sitt”, kunna köpa sig syndernas förlåtelse och en plats i paradiset? Rörelsen följer med sin tid. Självfallet bör det finnas en variant för muslimer som innehåller en extra bonus i form av 72 oskulder. Andra värdefulla och kostnadseffektiva tips kan vara från exempelvis Fonus om hur man numera, i socialdemokratins Sverige, kan spara pengar genom att låta sig begravas av polisen på 60 cm djup, inlindad i plastsäckar, gärna på den judiska kyrkogården, oavsett konfession, eftersom den ändå snart är övergiven.
Falun tisdagen den 17 december 2019
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar