Centern och Miljöpartiet utrotar älgar

Nu rider skogens Ku Klux Klan igen. Den här gången är det inte negrer som ska hängas eller brännas. Nej det är nya fixa idéer som gäller. Den här gången är det älgarna som ska utrotas på grund inkompetenta skogsbruksmetoder. Helst med helikopter.

Statliga Sveaskog ansöker nu om tillstånd att utrota älgar i Norrbotten med helikopter. Fjärran tycks de dagar vara då man var livrädd för miljövännerna och tvingade entreprenörerna att använda skadliga biooljor, på grund av rädslan för köpbojkott på kontinenten. Det är JÖK:ens miljöpolitik i sitt esse. Där Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna utformar miljöpolitiken ryms det inga älgar i skogen. Nu vill Sveaskog lösa problemet på samma sätt som man tidigare gjort i Överkalix-trakten. Där finns inte längre några älgar och många älgjaktslag lade därför ned älgjakten redan tidigt på hösten.

Vi har kanske en stor brist i vår lagstiftning? Markägare som KAN sköta sin skog har inget skydd mot betongskogsbrukarna som ödelägger viltstammarna genom ett skövlande monokulturellt skogsbruk à 1960-talet. Älgstammen är dessvärre gemensam och vissa skogsägare, med begränsade kunskaper, ”sköter” tyvärr sin skog så, att det inte finns någon mat åt viltet. Då äter naturligtvis viltet deras plantor. Skogsägare som inte förstår det betalar dyrt för att röja bort de träd som viltet annars skulle betat bort gratis och de skapar på så sätt sterila monokulturer. Numera förstår man - alla andra åtminstone - att de monokulturer de skapar med sina otidsenliga metoder är både känsliga för sjukdomar och har dåliga egenskaper i fråga om att begränsa skogsbränders utveckling.

Just det där med skogsbränder var inget problem förr. Då var hantering av skogsbränder var mans kunskap på landsbygden. Men samhället ser annorlunda ut nu. Skogen ägs eller förvaltas ofta av stadsbeduiner, som sällan varit längre in i skogen än att de hela tiden behållit ögonkontakten med sin bil. Skogsbränderna bekämpas numera också av stadsbeduiner som inte heller har kompetens på området. De tror att skogsbränder bekämpas genom att man plaskar med vattenslangar vid brandfronten eller använder helikopter för att bära ut vatten hinkvis.

För utbildning av ”skogsbrandbekämparna” svarar människor som aldrig har hanterat en skogsbrand - åtminstone inte framgångsrikt. De är dessutom ofta rekryterade på politiska grunder - bland stadsbeduiner - vilket sällan går hand i hand med kompetens på området.

Om det är ett problem att enstaka privata skogsägare är överdrivet giriga och att det påverkar deras skogsskötsel menligt, är det ändå bara förnamnet mot vad som gäller inom skogsbolagen. Där tillåter inte åsiktskorridoren att eventuella kunniga medarbetare avviker från de riktlinjer som dragits upp av personer med hög befattning, men utan nämnvärt skogligt kunnande.

Någon borde göra en inventering av våra höga skogschefers erfarenhet av uthållig skogsskötsel. Att döma av hur bolagen sköter sina skogar tror jag att det blir svårt att hitta personer med långvarig (läs: flera generationers) erfarenhet av aktivt skogsbruk. Varför är det viktigt? Naturligtvis därför att skogen har så lång omloppstid att man behöver flera generationers beprövad erfarenhet för att förstå vilka konsekvenserna blir imorgon, av åtgärder som man vidtar idag.

De flesta har förmodligen mycket kort skoglig bakgrund. Kunskapen - i den mån det finns någon - begränsar sig till kunskaper inhämtade på skogliga lärosäten - i bästa fall. Nu ska Ni inte missförstå mig. Allt är inte fel som lärs ut där - tvärtom - mycket är bra. Men under decennier har sosseriets politisering av samhällets institutioner skadat även den skogliga utbildningen och framför allt informationen till en ännu okunnigare allmänhet. Den information eller kunskap man numera förmedlar är ofta anpassad till rådande politiska önskemål. De rådande politiska önskemålen har sällan sin grund i något skogligt kunnande eller någon större kontakt med verkligheten. Tillämpning av dem resulterar ofta i lika oönskade som ibland även oväntade effekter.

Om man lägger bort de politiskt korrekta glasögonen och granskar vad främst skogsbolagen och staten åstadkommit i skogen blir det en förskräcklig läsning innehållande okunniga, och ibland nästan fanatiska åtgärder, vilka kostat skogsägarna och samhället hundratals miljarder. En noggrann analys skulle möjligen resultera i ännu mer skrämmande siffror. Några exempel på vad man har ställt till med:

Nedfällning av lövträd 

som inte gjorde någon skada, men som ansågs värdelöst och lämnades i skogen. När lövträden senare skulle varit avverkningsmogna hade skogsindustrin börjat använda lövvirke som finpappersråvara, vilket var bättre betalt än barrvirke. Men det går ju inte att sälja sådant som lämnats att ruttna i skogen.

Kommunstora avverkningar

så stora att de påverkade det lokala klimatet.

Nedläggning av hyggesbränningarna

naturens egen föryngringsmetod, vilka ersattes av den tidens markberedningar som gjorde skogen nästan helt oframkomlig i decennier. En följd av detta är att samhället har tappat sin förmåga att hantera skogsbränder.

Hyggesplöjning

som var en mycket bra föryngringsmetod i blöta, kalla lerjordar, tillämpades in absurdum i statens skogsbruk, överallt, över berg och dalar och ända upp på hälleberget. Det gjorde stora områden helt oframkomliga och dessutom helt i onödan och till dryga kostnader. Stolligheterna resulterade så småningom i att åtgärden blev förbjuden - även där den är en bra metod.

Skogsdikning

började bra, genom dikning av försumpade skogar där man kunde påräkna produktionsförbättringar som skulle göra åtgärden lönsam. Det spårade så småningom ur fullständigt och öppna myrar som det aldrig kommer att bli skog på dikades i stor mängd med 100% eller mer i statliga bidrag. Med tanke på vad det betyder för grundvattenreserverna är det svårt att inte associera till Sovjetunionen och Aralsjön.

Import av Pinus Contorta

där ledartröjan bars av SCA. Fyllde landet med skogar som dels är så kvistiga att man inte kan ta sig fram i dem, som inte producerar något kvalitetsvirke, utan bara råvara till massaindustrin. Eftersom de inte klarade snön har metoden fyllt landet med katastrofalt dåliga rest- och trasskogar.

Hyggesrensningsdille

Ofta helt onödiga och proportionslösa hyggesrensningar blev ”standard” i skogsbruket, trots att de bara kostar pengar och oftast är helt onödiga, dessutom ekologiskt skadligt.

Plantering

Ursprungligen användes beprövade och billiga skogsodlingsmetoder som innebär att naturen fröar, om och om igen, år efter år - gratis. Istället drev staten igenom, efter att man själv byggt upp plantskolor, ganska hårdhänt, att plantering av ett blygsamt antal plantor per hektar skulle ske till höga kostnader, trots att goda föryngringar kräver betydligt större antal plantor. Plantering ger bara ett försök. Misslyckas det på grund av exempelvis torka är det bara att plocka upp plånboken igen. Dessutom vet ingen med säkerhet var fröet kommer ifrån, om det alls har rätt proveniens. Vi ser redan sjukdomar i skogarna som åtminstone förvärras av att frömaterialet haft fel proveniens och träden därför tål sjukdomar sämre. Jag tvivlar på att någon forskat i sambandet eller får anslag till att forska i sambandet.

Överdriven och skadlig röjning 

I slutet av 1960- eller möjligen början av 1970-talet fick industrin för sig att vi gick emot en virkesbrist i framtiden. De bussade industrifacken på spåret, deras medlemmar riskerade ju arbetslöshet i framtiden, tutade man i facktomtarna. De gick till sosse-regeringen och grinade om saken. Sagt och gjort. Nya direktiv i skogen. Skogen ska röjas hårt och bli tidigt färdig fick Skogsvårdsstyrelsen trumma ut. Följden blev förstörda skogar för minst tiotals, troligen många hundra miljarder. Så fungerar nämligen inte skog. Följden av de okunniga åtgärderna blev att skogen slutade växa på längden och började bilda grova grenar. Grova grenar ramlar inte bort senare, utan bildar istället torrkvist, vilket förstör värdet på virket. Dessutom tappade skogen 1-2 bitar på längden, kanske mer på bra marker. En katastrof för skogsägarna, men det skiter ju industrins psykopater i, för de tjänar ju sina pengar på massan. Skog som ska bli kvalitetsvirke och ståtliga skogar av hög kvalitet, ska stå tätt när de är unga. Så drivs de att växa på längden. Att röja dem för hårt förstör virkeskvaliteten och berör viltet dess mat. Om man röjer bort viltets mat äter viltet plantorna. Borde vara väldigt enkelt att förstå. Det är dessutom ofta en onödig kostnad. Bättre att låta viltet sköta saken gratis. Även på en riktigt skött skog kan det se illa ut på begränsade ytor, där viltet stått vintertid, men naturen läker snabbt såren om man inte skyndar sig dit och är klåfingrig. Om skogen däremot är skött av klåpare syns det väldigt tydligt och på stora ytor. Det är nog det som är problemet med den här helikopterjakten. Skogen är felaktigt skött, med verklighetsfrämmande metoder, om än av oförstånd politiskt korrekta. Man vill helt enkelt dölja sin egen inkompetens genom att skjuta bort älgarna även för andra markägare. Så bör man inte få göra ostraffat. Behöver jag tillägga att när virkesbristen beräknades infalla rådde istället virkesöverskott?

En del av de här tokerierna har sin grund i att alla skogsägare inte har samma ekonomiska incitament. Exempelvis tjänar skogsindustrin mycket bra på att koka massa - utan att i nämnvärd utsträckning dela med sig av pengarna till skogsägarna. Men industrin har sosseriets öra och driver igenom regler som är skadliga för skogsägarna men gynnar industrin. Det är ett spel pampar emellan. Men det är ju inget nytt att socialdemokratiska ledare älskar pampar mer än folket, så som de trånar efter att vara med på pamparnas jakter.

Förr tjänade industrin bra pengar även på sågverksamhet. Men efter några decenniers samarbete har industrin tillsammans med sosseriet och den tekniska utvecklingen sågat sönder branschen, så att de inte tjänar några pengar på den längre. Det har resulterat i nedlagda sågverk i stort antal. Det resulterar även i ett föga hedrande lobbyarbete i de politiska korridorerna till gagn för industrin och till skada för skogsägarna. Det ger oss korta, tjocka, fula och täta skogar som bara duger till massaved istället för de pampiga resliga tall- och granskogar som vi alla älskar att röra oss i. Ja, med undantag för skogsbolagens direktörer då, som kanske mer ser de vackra skogarna som en misslyckad massa-odling.

Sedan driver man med hjälp av okunniga chefer på skogsbolagen igenom höga avskjutningar så att inte heller de markägare som sköter sin skog på ett naturnära sätt har något vilt kvar på sina marker. Det är en betydande skada som dessa skogsskövlare orsakar sina medmänniskor. Det handlar både om ett ekonomiskt värde och ett rekreationsvärde som även det kan omsättas i ekonomiska termer. Det kanske inte är lätt att komma till rätta med, men det är en brist i lagstiftningen att man på detta sätt får skada andra utan att tvingas ersätta de skadelidande. Inte minst är det skamligt att staten tar täten i den här skövlingen - som vanligt.

Det är så mycket tydligare som det är helt onödigt. Det finns plats för både vilt och träd i våra skogar. Det enda som krävs är att dessa, skam till sägandes, ganska giriga markägare sköter sin skog på rätt sätt.

Men ska inte röja skogen så att bara de träd som ska bli gagnvirke blir kvar. Det resulterar nämligen i att viltet tvingas äta dessa träd. Det är dessutom i strid med känd kunskap och beprövad erfarenhet att göra så. Träd som ska bli värdefullt virke ska nämligen odlas i konkurrens, dvs i täta bestånd. Träden stimuleras då att växa på längden. Ungskog som blir utsatt för betongskogsbrukarnas röjningsomsorger blir fortare grovt, men det blir också kort. Lite föraktfullt uttryckt kommer träden att se ut som en boll på en pinne.

Det är mer än märkligt att Centern, Miljöpartiet och Sosseriet som gärna slår sig på bröstet av självpåtagen förträfflighet vill sköta skog och viltbestånd på det här sättet.

Någon borde sätta stopp för skogens Ku Klux Klan och deras utrotning av älg som blir följden av att man vägrar överge verklighetsfrånvända skogsbruksmetoder.

Falun tisdagen den 21 januari 2020

Mikael Styrman