tisdag 25 februari 2020

Allt tydligare varför Ambassadör Anna Lindstedt åtalas med gammal krigslag



Det blir allt uppenbarare vad som utspelat sig bakom kulisserna i fallet Gui Minhai och Ambassadör Anna Lindstedt.

UD gör gällande att anledningen till att ärendet löper amok är att UD, när Angela Gui offentliggjorde omständigheterna kring mötet mellan Anna Lindstedt, två affärsmän och Angela Gui, kontaktade SÄPO. Det ska enligt UD ha skett av omsorg om Angela Gui’s säkerhet. Det kan ju tas för en lämplig undanflykt. Den skulle nästan kunna tas för trovärdig av den som inget vet om spelet bakom kulisserna. Tyvärr bär den inte sanningens prägel.

Det kan vara förenligt med sanningen att UD kontaktat SÄPO. Men det är för det första uppenbart lögnaktigt att SÄPO sedan skenar alldeles för egen maskin. SÄPO skenar ingenting i en sådan internationellt känslig fråga utan att först ha fått order om att skena. Att påstå annat i Sverige är trams. Sådant bör en svensk ha slutat att tro på senast när han slutade gå i söndagsskolan.

För det andra är det osannolikt att UD kontaktat SÄPO av omsorg om Angela Gui’s säkerhet. Det bär inte heller sanningens prägel. Mer troligt är att UD-folket kontaktat SÄPO av omsorg om sin egen säkerhet.

Det som utspelat sig bakom kulisserna är förmodligen, att när Angela Gui gett offentlighet åt att Anna Lindstedt försöker lösa låsningen i fallet Gui Minhai i samförstånd med Kina, har paniken spridit sig på UD. Genom offentliggörandet av att mötet ägt rum var det uppenbart att även amerikanerna skulle få veta om saken. Mycket talar för att UD av amerikanerna fått veta att Sverige inte vill ha en samförståndslösning med Kina. Den amerikanska vasallstaten Sverige vill istället ha konfrontation. En riktig konfrontation som kan användas för att smutskasta den kinesiska diktaturen och trycka ut kineserna ur den internationella handeln, när amerikanerna inte klarar konkurrensen på grund av sitt alldeles för höga kostnadsläge. Det vill säga, samma frågeställningar som resulterat i de upprepade amerikanska krokbenen mot kinesiska Huawei.

När så offentliggörandet sker i svenska media blir det uppenbart för UD-folket att amerikanerna med rätt eller orätt kommer att uppfatta det som att UD spelar dubbelspel.

UD-folket ser då naturligtvis för sitt inre sin egen framtid utspela sig i amerikanska demokratins ömma händer. Med stolpiller i ändan, blöja, säck över huvudet, orange overall, upphängd i taket i en bizjet, på väg till ett lämpligt koncentrationsläger någonstans i världen, för en längre tids helpension med fri waterboarding. Det är klart att de sket på sig på UD. Det behövdes inga stolpiller för det. Vi har ju skickat sådana transporter förr från Sverige, så det vet de ju mycket väl på UD hur det går till, liksom att det inte behövs så mycket för att man ska föräras en biljett. Hur sannolikt var det att amerikanerna skulle köpa en förklaring som gick ut på att man ”glömt” att informera
Sveriges ambassadör i Kina, Anna Lindstedt, om att amerikanerna bestämt att Sverige inte ville lösa fallet Gui Minhai, utan istället eftersträvade en jättekonfrontation? Förutom att tillgodose kraven i amerikanernas handelskrig mot Kina skulle konfrontationen även göra det möjligt för svenskarna att skenbart klättra upp på människorättens och yttrandefrihetens barrikader och kraxa, som på Palmes tid.

SÄPO kunde nog inte erbjuda annan tröst än att UD-folket i bästa fall kunde drabbas av att ”begå självmord” på jobbet, som Reinfeldts livvakt i Sagerska Palatset när Reinfeldt var olydig. Nej, nu var goda råd dyra. Det krävdes en mörkläggning värd namnet. Varför inte skylla alltihop på Anna Lindstedt och åtala henne för spioneri? Det vore ju en lösning som förmodligen var tillräckligt hänsynslös för att tilltala de amerikanska brottslingarnas kynne. Fullt i klass med deras egna åtal mot Julian Assange för att han röjt uppgifter om amerikanska brott mot mänskligheten i bland annat Irak.

Nu gör UD-folket sitt bästa för att ställa sig in hos jänkarna. Exempelvis med hjälp av den frampiskade ”kultureliten”, eller rödvinskommunisterna som de i de flesta fall kallas i dagligt tal. Kultureliten är alltid pigg på att ställa sig på demokratins och yttrandefrihetens pallisader - särskilt när den som har makten över kulturbidragskranen och inflytande över media begär det. 

Det är en märklig paradox att kultureliten så självbelåtet ställer sig på pallisaderna och slår sig över bröstet och kraxar om demokrati och yttrandefrihet. När man följer spåret visar det sig att de gör det på uppdrag av amerikanska krigsförbrytare och det amerikanska militärindustriella etablissemanget, som störtar land efter land utför kanten till sammanbrott utlösande enorma humanitära katastrofer.

Nu är det väl så med den saken, att många i den så kallade kultureliten nog inte begriper vems ärenden de springer. Värre är kanske att de som förstår, inte bekymrar sig om saken utan litar på att Kreti & Pleti inte ska begripa vad som pågår.

Falun tisdag 25 februari 2020
Mikael Styrman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar