.
Så börjar vi se effekterna av regeringens - och i rättvisans namn även andra regeringars - operationer. Samhället har dött. Enskilda näringar i tiotusental, kanske hundratusental, är på väg i konkurs bara i Sverige. Personalen får 80% av lönen för att hålla sig hemma, men arbetsgivaren drivs i konkurs. Massarbetslöshet inträder strax och depression - måhända långvarig - väntar om hörnet.
Åtminstone hittills är regeringarnas åtgärder mycket samhällsfarligare än Corona-viruset. Om inte Corona-viruset nu spottar upp sig kommer regeringarna att ta död på långt fler människor än smittan.
Turismen har stannat. Fabriker har stannat. Restauranger stängs. Miljontals människor har förlorat sin försörjning. Miljontals människor utan försörjning är snart miljontals svältande människor. Svältande människor får nedsatt immunförsvar och blir mer mottagliga för virusinfektioner. Corona-virusets bästa bundsförvant är regeringar som misskött sitt fögderi och i panik försöker dölja det.
Man kan, och bör förmodligen, stanna samhället nästan helt, för en begränsad tid, kanske cirka två-tre veckor, för att bromsa upp smittospridningen och vänta in inkubationstider. Sedan sätter man igång samhället igen, efter att ha ringat in smittade. Behövs det upprepar man åtgärden en eller flera gånger.
Men man kan inte - om man vill dämpa smittan, men bevara samhället - stänga samhället, diffust och planlöst, med rent löjliga icke-åtgärder som förbud mot folksamlingar för 500 personer medan allt annat får fortgå, inklusive de värsta smittospridarna som buss, tunnelbana, flyg och tåg. Det man gör nu orsakar en katastrof, utan att nödvändigtvis skapa särskilt mycket nytta. Man kan inte tokstanna samhället på obestämd tid utan att ha klara besked om fortsättningen.
Det senaste från politrukverkstaden är att så många som möjligt ska arbeta hemifrån. Men det gäller bara pappersskyfflarna högt upp i hackordning vilka har möjlighet att styra sin tillvaro och som inte heller utför särskilt mycket av omedelbar nytta för samhället. Om sanningen ska fram är många av dem politruker som kan vara borta från sitt arbete i flera år utan att något allvarligt inträffar och i många fall utan att någon nödvändigtvis märker att de är borta. De var nämligen sällan där tidigare heller eftersom de var strängt upptagna av att vara ute på mycket viktiga konferenser och äta, dricka, kopulera och ha trevligt i största allmänhet på andras bekostnad.
Däremot gäller inte det där med att jobba hemifrån för alla de människor som är lägre ned i hackordningen och inte själva kan bestämma när eller var de ska arbeta. De kan inte stanna hemma. Om de stannar hemma svälter snart politrukerna ihjäl. Nu är det så vist ordnat i vårt samhälle att dessa för samhällets upprätthållande nödvändiga människor inte behöver skyddas mot smitta. De kan åka till jobbet som vanligt, gärna i smockfulla tunnelbanetåg - bara de kommer ihåg att tvätta händerna.
Regeringen gör nu en räddningsaktion. Kultur och idrott ska få en miljard så att miljonärerna kan fortsätta leka. Det känns tryggt med en regering som har känsla för vad som är viktigt för samhällets fortbestånd.
Det är lätt att gå in i en sådan här operation föranledd av okunniga politikers vilja att visa dådkraft. Men det är inte säkert att det är lika lätt att avsluta operationen.
Falun fredag 20 mars 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar