måndag 15 juni 2020

Sexton års lallande kröns av mörkläggning

.
Det tog 16 år efter dubbelmordet i Linköping innan gärningsmannen kunde gripas. Han bodde granne med spaningsledaren enligt en kvällstidning.

Propagandaorganen trummor ut det till allmänheten som en stor framgångssaga för modern Dna-teknik. Underförstått att annars skule han inte gripits.

Men riktigt så vackert är det inte. Gärningsmannen hade, enligt uppgifter i media, kallats till Dna-topsning hos polisen, men uteblivit. Det resulterade inte i någon åtgärd från polisens sida. Om polisen hade gjort sitt jobb skulle han ha gripits för länge sedan. 

I vintras såg en barndoms- eller ungdomsvän fantombilden, kände igen honom och tipsade polisen. Han skulle ha blivit gripen på grund av det men det hade inte hunnit ske.

Av, som det får förstås, olika skäl slår man på stora trumman nu om Dna-tekniken. Men om polisen bara hade fått ut tummen ur ändan hade ärendet varit klart för många år sedan.

Om jag uppfattade saken rätt hade fantombilden offentliggjorts tidigare men inte resulterat i något igenkännande.

Den slutsats man ska dra är kanske att fantombilden inte offentliggjorts på tillräckligt bra sätt?

Gärningsmannen var ung när morden skedde. Det kan förklara att inte jämnåriga såg fantombilden? Det kan finnas anledning att fundera över hur en sådan bild bör offentliggöras.

Falun måndagen den 15 juni 2020
Mikael Styrman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar