.
Jag råkade se en film häromdagen, på Netflix: ”The Mule” med en åldrande Clint Eastwood i huvudrollen. ”Mulan” på svenska, eller lite friare översatt ”laståsnan”.
Den handlar om en pensionär som lite naivt och aningslöst råkar bli narkotika-transportör åt en knark-kartell. Sysslan ger hans tillvaro guldkant och guldkanten balanserar snart eventuella samvetsbetänkligheter.
Det är ju en film och den är gjord i USA. Så den måste ju vara lite spännande. Därför finns det lite hårdhänta, tungt beväpnade skurkar, mörka garage och så vidare i filmen.
Att narkotikaligor skjuter skallen av folk titt som tätt, såväl där som här, är ju ingen nyhet. Behovet av att göra filmen spännande och intressant medför att den blir lite överdriven i jämförelse med den mera beskedliga svenska verkligheten, i vilken det mesta av hemlighetsmakeriet är onödigt. Mycket av hemlighetsmakeriet är ju en följd av att polisen ”over there” inte är så toppstyrd och välorganiserad, för att inte säga tyglad, som den är här.
Nästan precis så går det till här också, med reservation för att det inte är svartmuskiga typer med maskingevär som gömmer sig i mörka garage. När knarket kommer till Dalarna och Hälsingland, via Falun, sker det inte sällan med lugna, städade och skötsamma pensionärer som rest ända från Gävle, Uppsala och Stockholm för att rasta hunden. Ibland har de glömt hunden hemma. Ibland är de ensamma, ibland ett par. De är ofta på platsen första gången eller åtminstone sällan. De är ofta uppenbart osäkra på vart de ska ta vägen och hur de ska bete sig. Precis som i Eastwoods film lämnar de bilen, tar en promenad och bekantar sig med omgivningen. När de kommer tillbaka har bilen bytt last och de åker hem.
Det sker inte i mörker eller i ett mer eller mindre skumt garage. Det sker mest på ljusan dag, på en offentlig parkeringsplats, på ett ställe som polisen är mycket väl medvetna om att det inte är populärt hos ledningen om man stör friden i området med sin närvaro. Ofta, men inte alltid, sker leveransen/överlämningen under tider då allmänheten inte brukar vistas i området. En del gömmer sig gärna bland allmänheten, andra slipper gärna allmänhetens nyfikna blickar. Man kan inte vara säker på att det inte bland allmänheten gömmer sig poliser som inte uppfattat ledningens ovilja att störa narkotikaleveranserna.
Ibland kommer ett kurirpar, kamouflerade till turister, till exempel från Belgien, in på parkeringen, lastar ur hela bilen som är fylld till taket, lastar om alla grejor och lastar därefter tillbaka dem i bilen för att fortsätta till väntande kunder. Sådant skulle man natuligtvis inte ägna sig åt mitt på dagen om man inte hade försäkringar om att man får vara i fred.
Så narkotikadistributionen till Dalarna och Hälsingland mm är - föga förvånande - mycket lik den amerikanska motsvarigheten, men eftersom det inte är en film så ser det så mycket mer odramatiskt ut. Så odramatiskt att det kan vara svårt för ett otränat öga att se vad som pågår.
Falun måndagen den 22 juni 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar