Oamerikanskt?

 .

När man följer medias rapportering från Trump’s stormning av Capitolium är det ett uttryck som återkommer och som är ganska centralt, om man vill försöka förstå vad som händer och varför. Det är uttrycket ”oamerikanskt”. Med det ska förstås att den amerikanska självbilden är att amerikaner inte beter sig laglöst, inte stormar byggnader, vandaliserar, stjäl och mördar. Självbilden innebär: Vi amerikaner är rejäla människor som inte beter oss illa och som tar hänsyn till våra medmänniskor.

För att använda bildspråk: Om en amerikan ser sig i spegeln kanske han eller hon ser Ärkeängeln Gabriel, Franciscus från Assisi eller den barmhärtiga samariten. Om någon annan betraktar amerikanen eller dennes spegelbild är ängeln mer lik en extremt egoistisk och självupptagen gangster, kanske till och med en terrorist.

Även jag kan tycka att Trump’s stormning av Capitolium var oamerikansk. När jag såg vad som var i görningen befarade jag betydligt värre utfall. Faran för det är dock inte över än. Man kan nog utgå från att det dragits samman ett betydande antal inte allt för klyftiga individer i Washington, med tveksam vandel, vilka efter att triggas av demagoger som Trump kan hitta på snart sagt vilka våldsdåd som helst. Det är ju inte precis ovanligt att oskyldiga människor oprovocerat blir skjutna i stort antal i USA. Även det kan säkert hycklande amerikanska media kalla oamerikanskt trots att det numera är typiskt amerikanskt. Just genom det måttliga antalet omkomna var stormningen av Capitolium faktiskt en aning oamerikansk.

Det stora problemet i USA, efter fyra år med Trump, är förmodligen att det finns mycket stora mängder människor utspridda över hela USA, vilka på svenskt polis-, byråkrat- och politiskt nyspråk ”besitter ett betydande våldskapital”. När termen används i Sverige handlar det ännu till största delen om nysvenska slynglar som nästan alltid bommar när de försöker skjuta någon eller som träffar helt fel person. När de spränger är det oftast en entré till ett flerfamiljshus som far illa. När motsvarande sker i USA dör i normalfallet 5-15 personer i samband med skjutningar och upp till några tiotal i samband med sprängningar eftersom huset i det närmaste försvinner. Många av dessa över hela USA utspridda är inte helt lätta att identifiera i förväg och de triggas av egennyttiga demagoger som Trump. Nästan hälften av de som röstade gjorde det på Trump, men det säger naturligtvis ingenting om hur många av dem som är våldsbenägna. Dock säger det nog att potentialen är betydande.

Aktionen hade varit mer typiskt amerikansk om de hade gjort som den amerikanska staten själv gör i andra länder. I så fall hade de sprängt Capitolium och några andra byggnader, bombat stadens broar, kraftverk, järnvägsstationer och vattenverk, bränt ned ett antal andra byggnader, skjutit ett hundratal inne i Capitolium och något tiotal godtyckliga utvalda på gatan med hjälp av drönare, köpt något tiotal godtyckligt utvalda men oftast oskyldiga personer av någon knarkhandlare, försett dem med orangea overaller, stolpiller i ändan och huva över huvudet samt hängt upp dem i taket i någon bizjet, flugit dem till någon hemlig bas någonstans i världen, där de i några års tid hade waterboardat dem för att få ur dem information om något som de inte har en aning om, samt avslutat med att låta huliganer plundra stadens museum. Avslutningsvis skulle de ha bejakat sitt affärssinne genom att förse ortsbefolkningen med billiga vapen och sprängmedel samt tillsatt en lagom korrumperad lydregering att hålla efter dem som man nyss beväpnat. Då hade det varit mer amerikanskt, riktigt hel-ylle-amerikanskt, på ett sätt som människor runt om i världen kan känna igen. Det hade naturligtvis inte överensstämt med amerikanernas självbild av hur de far fram runt om i världen. Men det hade varit mycket mer amerikanskt. Jajamän!

Som man bäddar får man ligga, kan också vara ett i sammanhanget passande uttryck. Som amerikanerna far fram runt om i världen behöver man inte vara förvånad om det spiller över lite i USA också.

När och hur ska den ledande eliten i USA komma till rätta med den stora diskrepansen mellan amerikanernas självbild och deras verkliga beteende ute i världen? Kanske kan skräckens ögonblick inne i Capitolium igår hjälpa amerikanska politiker att sätta sig in i människors situation runt om i världen när de utsätts för amerikanska omsorger?

Det var nog lättare på George W Bush tid. Då kunde man bomba sju godtyckligt utvalda länder tillbaka till stenåldern efter 9/11. Vem vem ska man bomba nu, när den egna presidenten löper amok i det egna landet och hans troende finns överallt? Kanske man kan bomba Vita Huset?

Det gör ju ingen nytta, men hur var det den förre överbefälhavaren för Nato’s styrkor i Europa, General Wesley Clark, sa om det amerikanska sättet att lösa problem? 

”If the only tool You’ve got is a hammer, then every problem must look like a nail.”

(Om det enda verktyg du har är en hammare måste varje problem se ut som en spik.)

I ett land som saknar yttre fiender men som har en så groteskt stor försvarsmakt, så mycket vapen och så många vapenutbildade, ett land i vilket presidenten - även den tillträdande - alltid avslutar med att säga ”God protect our troops” är det väl ändå bara en tidsfråga innan det sprider sig till det egna landet.

Falun söndagen den 10 januari 2021

Mikael Styrman

.