En förljugen Saltkråka?

 .

Uppdaterade 3 juni 2021 kl 11:15

Diskussionen böljar i media. Göra eller inte göra en ny Saltkråkan-serie?

Olle Hellboms charmiga filmatisering av Astrid Lindgrens ”Vi på Saltkråkan” skulle behöva förnyas menar en del. Varför det? Är det för att den är så långt från dagens verklighet? Det går att ana ett politiskt initiativ i bakgrunden. Det är naturligtvis besvärande för politikerna som ställt till med dagens kaos, att vi alla kan se och jämföra med hurdant samhället var innan de klantade till alltihop. Man behöver nog inte tänka så länge så inser man förstås att det som var sant igår är lögn och förbannad dikt idag.

En nutidsförankrad Saltkråka skulle naturligtvis med nödvändighet skilja sig rejält från den vi är vana att se. Hur skulle det då kunna bli i en nyinspelning?

Tjorvens pappa Nisse Grankvists lanthandel har stora svårigheter. För att nå nationell rättvisa har sosseriet genom Folkhälsomyndigheten bestämt att bara en person åt gången får handla i lanthandeln. Dessutom hotas Nisse av miljoninvesteringar för att kunna fortsätta sälja lite motorbränsle åt öborna. Bakgrunden är att det finns över tvåtusen miljoner bilar i världen, vilka dagligen åker omkring - de flesta tomma och utan att utföra något nyttigt transportarbete. Självfallet måste våra politiker och myndigheter se till att Saltkråkan tar sitt ansvar för miljöförstöringen och klimatförändringarna. Det är viktigt att alla hjälper till, menar man. Vi måste föregå med gott exempel. Sverige är viktigt. Alla följer hur vi gör.

Men Nisse som är optimist tröstar sig med att det i alla fall är värre för de något mörkhyade killar som flyttade till Saltkråkan för några år sedan, köpte Hällskärs torp och byggde om den till pizzeria. Det har varit väldigt uppskattat av alla boende, om än inte så bra för Tjorvens vikt. Teddy och Freddy som förr var så pigga på att hjälpa mamma Märta i köket har på senare tid blivit allt svårare att motivera. De tycker inte att de behöver lära sig laga mat nu när Saltkråkan blivit så modernt att det finns både pizzeria och hamburgarrestaurant. På senare tid har en släktklan på grannön krävt att  pizzeria-killarna ska langa knark åt dem. De har vägrat och efter det har de råkat ut för diverse saker. För några månader sedan rusade några unga killar in i pizzerian och sköt ihjäl några gäster. Man har även skjutit in genom fönstren och sprängt bomber vid och inne i pizzerian. De vill ta över pizzerian beklagar killarna sig. Ingen har gripits och därför har heller ingen fått de obligatoriska låtsasstraffen som unga mördare får numera, i synnerhet sådana som det är synd om. Polisen tycker också synd om pizzeriakillarna, men kan inget göra.

Värre är väl kanske att både Nisse och Märta är så oroliga för att Teddy och Freddy ska bli gruppvåldtagna och skadade för livet. Dessutom har ju Johan och Niklas Melkersson blivit narkomaner och försöker få Teddy och Freddy också att knarka.

Märta är även bekymrad för att flickorna får stödundervisning numera eftersom de talar så dålig Rinkeby-svenska och lär sig för lite i skolan. I deras klass är det numera 14 nationaliteter och allt måste tragglas och tas om så många gånger eftersom ingen begriper svenska att man därför inte hinner lära sig något under året. Skönt i alla fall att våra styrande kom på att man kan göra som med tågen. De utesluter numera alla skolprov med dåliga resultat, så vi behöver inte vara oroliga för flickornas framtid, säger Märta.

Malin fick ihop det med en syrier och det har inte blivit så bra. Efter att han hällde bensin i deras brevinkast och tände på bor de på Saltkråkan under skyddad identitet.

Melker är upprörd. Den här veckan har han fått sin båtmotor stulen för tredje gången på två år. Den här gången tog de båten också. Det är förstås de där öststatsligorna som härjar fritt i landet, brukar Melker säga - utan att någon invänder. Allt är den där Centerhaggans fel som blev generaldirektör på Tullverket och tog ifrån tullarna deras vapen. Så numera vågar ingen granska öststatsligorna som får härja fritt.

Till råga på allt läcker taket. Kolonin på grannön har blivit flyktingförläggning. En del tomma hus på öarna har blivit bebodda igen - av nysvenskar. Deras gamla ägare flyttade in till stan för att de inte hade råd att bo kvar. Men de som bor där nu arbetar inte. De behöver inte. De får lön ändå. Melker har förgäves försökt att få några unga killar att hjälpa till med taket. Men det har inte gått. De får statlig ”inkomstgaranti”. Jag tror de kallade det för medborgarlön. I alla fall så behöver de inte jobba. De har så de klarar sig ändå. Dessutom har de inte tid. Knarklangningen tar all ledig tid. Från det att de vaknar efter lunch och långt in på småtimmarna. Utom när de råkar få ledigt ibland. Till exempel när det blir störningar i knarkleveransen. - Då bränner vi bilar, sa grabbarna glatt till Melker när han ville få dem att laga taket. De visste förstås inte att Melkers bil var en av de femton bilar som brann, när han hade lämnat den vid färjeläget en natt i mars. Men i sanningens namn ska sägas att de inte alltid bränner bilar när de är lediga. Ibland rånar de långtradare, eller kör in någon stulen traktor i något varuhus för att hjälpa till att omsätta lagret.

Gubben Söderman har slutat fiska. Tillfrågad om varför berättade han att det inte finns någon fisk längre. Jag orkar inte heller ta upp näten med roddbåten jag använder sedan östatsligorna stal min båt. Dessutom får jag sådana tråkiga utslag på armarna när algblomningen kommer igång.

Allt överskuggas dock idag av ryktena om att Swedbank och Folksam via utlandet - naturligtvis - ska satsa pensionspararnas pengar i en gruva på Saltkråkan. Det är de två kanadensarna Anders Sundström och Mats Paulson som ligger bakom allt - igen. Det ska bli så bra så för alla säger de. Gubben Söderman hade varit på mark- och miljödomstolen tillsammans med ett hundratal dignitärer när de hade syn i ett ärende föranlett av att en av de boende hade förlängt sin brygga två meter. Där hade det råkat vara poliser, åklagare och domare. De hade samstämmigt sagt åt gubben Söderman att de inte kan inte göra något åt saken. Men den här brottslingen och hans svartbyggda bryggförlängning ska sättas åt ordentligt. Han är inte politiker. Söderman är mycket orolig. Han förstår inte varför man kan inte lära sig av Kaunisvaara och Torneälven som de två kanadensarna nu svinar ned. Som vanligt genom bulvan. Men Söderman som är en numera gammal och erfaren man brukar säga att det inte är så konstigt att det inte går att göra något åt. Den svenska journalistkåren är ju både feg och korrupt och skriver ingenting om saken. Det är bara finska journalister som törs skriva om saken och svenskarna läser inte finska. De har fullt sjå att lära sig arabiska, somaliska, pashto, dari och diverse andra mindre språk vilka ger säkert jobb för framtiden som tolk åt polisen.

Jaa, det ska bli intressant att se vilken förljugen smörja det svenska kulturetablissemanget ska åstadkomma när de på uppdrag av politikerna ska ljuga svart till vitt, denna gång genom att förvanska Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan.

Falun onsdagen den 2 juni 2021

Mikael Styrman

.