.
USA hanterar skammen, försöker hålla den på avstånd. Skammen över att man tillsammans med britterna och alla sina allierade gick och gömde sig i över fyra år från den 4 juni 1940 till den 6 juni 1944. Under den tiden fick ett fattigt Sovjetunionen, redan tidigare plågat av kommunistiska galningar, under svåra umbäranden kämpa mer eller mindre ensamma mot Hitler-Tyskland.
Nå, om rätt ska vara rätt så må man nog förlåta USA ett och ett halvt av förhalningsåren. USA var neutralt fram till japanernas anfall mot Pearl Harbor den 7 december 1941. Hitler och Mussolini förklarade krig mot USA den 11 december, berusade av lycka över japanernas anfall. Det har betraktats som ett av Hitlers stora felbeslut och det är väl både rätt och fel.
USA var visserligen formellt neutralt och hade en stark folkopinion mot att delta i ännu ett Europeiskt krig. Men det är ändå inte riktigt hela sanningen. USA deltog i kriget redan före Pearl Harbor, men inte som krigförande part, däremot som de allierades vapenfabrik. Visst sköt Hitler och Mussolini bildligt talat sig själva i foten när de förklarade USA krig. Men förändringen var måttlig och tidigarelade bara USA’s inträde i kriget. Den gav framför allt Roosevelt lite friare händer.
Pearl Harbor-attacken brukar beskrivas som en blixt från en klar himmel. Men det är bara propaganda. USA provocerade fram attacken. Japanerna hade att välja på att foga sig under amerikansk överhöghet eller gå i krig. Någon blixt handlade det inte heller om. USA visste att attacken var på väg och hade förberett sig för att attacken inte skulle bli allt för kännbar. Den skulle bli kännbar. Annars kanske inte folkopinionen skulle svänga till förmån för krig. Men den fick inte bli för kännbar. Därför skickades två hangarfartyg iväg från Pearl Harbor på ett bullshit-uppdrag som bara var en förevändning för att hålla sig borta när attacken skulle ske. Det var helt i strid med alla rutiner som gällde på Hawaii. Japanerna fick sänka lite gamla kryssare och jagare, av vilka flera ändå var föråldrade. Sedan går det ju inte i förväg att veta hur framgångsrik attacken skulle bli. Säkert präglades amerikanernas syn på japanerna av en betydande dos rasism och därav följande underskattning. Men som det blev slutade attacken mot Pearl Harbor med en stor framgång - för USA! För makteliten i USA.
USA bestämde själva när och i vilken ordning de skulle gå in i kriget. Om inte Hitler och Mussolini hade förklarat krig mot USA den 11 december 1941 skulle USA ändå inom max ett år ha arrangerat en liknande intrig som Pearl Harbor, vilken hade gjort jobbet.
Efterkrigstidens ganska fräcka och oförskämda amerikanska hållning mot Sovjet, sedermera Ryssland, är jänkarnas sätt att hålla den egna skammen på avstånd. Skammen över att Sovjetunionen och deras vinter fick kämpa ned Hitler-Tyskland ensamma, må vara med inte oansenlig materiell hjälp från USA. Men strida fick de göra ensamma. Det rådde amerikanskt-brittiskt samförstånd om att nazister och kommunister fick decimera varandra utan inblandning. Ju effektivare det skedde, desto mindre motstånd skulle man möta när man så småningom motvilligt och ängsligt släpade sig till det Europeiska fastlandet. Det är inte det enda jänkarna har, och hade, att skämmas över efter kriget. Jänkare och britter kände mycket väl till judeutrotningen som pågick inom de nazistkontrollerade områdena, men lyfte inte ett finger åt saken. De allierades terrorbombningar mot den tyska civilbefolkningen var väl i nivå med nazisternas terror, kanske på sätt och vis värre. Atombomberna över ett i grunden slaget Japan var inte heller något annat än brott mot mänskligheten. Så USA hade goda skäl att skaffa sig en fiende att rikta folkopinionen mot, för att hålla skammen på avstånd och själva slippa släpas i smutsen. Så djupt sitter skammen, att ännu i denna dag erkänns inte det ryska folkets lidande och insats mot nazismen. Det är förbanne mig skamligt om något. De fräcka och skamlösa jänkarna låtsas att kriget avgjordes av invasionen i Normandie. Men den hade endast marginell betydelse. Men den kanske ledde till att vi oftare talar engelska än ryska idag.
I sammanhanget kan nämnas att Hitler ville att Finland skulle överlämna sina judar för behandling enligt tysk modell. Men Mannerheim var kallsinnig. Han hade för övrigt för vana att hälsa på Hitler med handskarna på. Så det blev inget av det. Hade Hitler gjort samma framställning till Per-Albin Hansson är det troligt att det hade regnat judar över Tyskland. Men det erkänner ju inte sosseriet som fick betalt med judiskt tandguld för leveranserna till Hitler-Tyskland vilka förmodligen förlängde kriget betydande tid och kostade hundratusentals judar livet - kanske miljoner judar.
Sedan är det ju en annan vämjelig teater som våra egna fjantar håller på med, på amerikansk order, till exempel det där barnsliga lallandet på Gotland. Svenska psykopater har många gånger genom historien gett sig ut på plundringståg i öster. Den ryska vedergällningen har begränsat sig till mindre straffexpeditioner. Ryssland hade många gånger om kunnat ockupera Sverige - om man hade velat. Varför har man inte gjort det då? Den uppenbara förklaringen är att man sökt naturliga gränser som är lätta att försvara. Så vanskött som Sverige är numera och så mycket folk som pangas på gatorna av knarklangare med sosseriets beskydd så har ryssarna inte ens råd att anfalla oss. Om vi verkligen vill dem illa ska vi förklara Ryssland krig och sedan omedelbart kapitulera. Då får de sina fiskar varma.
Jag ska återkomma om varför våra politiker håller på med det här pro-amerikanska apspelet, men jag har redan skrivit alldeles för långt, så det får bli senare.
Min mening, när jag satte mig ned för att skriva, var att påminna om den historiska bakgrunden. Den förklarar åtminstone delvis varför det har blivit som det har blivit och varför USA åker runt och skapar krig och återkommande begår grova brott mot mänskligheten. Men det visar sig att bakgrunden inte blev färdigt behandlat i och med detta, så jag återkommer med en fortsättning, eller breddning, inom kort.
Falun lördagen den 29 januari 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar