2020-talets häxprocesser

 .

Domstolsprövning på 1600-talet - och 2020-talet

Metoo har fått rättsväsendena i västvärlden att drabbas av någon sorts kollektiv härdsmälta, kanske orsakad av en mix av dåligt samvete och populism.

Visst finns det kvinnor som blivit utsatta för grova sexuella övergrepp - och som inte fått rättvisa. Säkert hur många som helst. Men det som rättsväsendena nu ganska samfällt blundar för, när man tröskar 30 år gamla samlag i domstolarna, utan ens lågt ställda beviskrav, är något annat. Ofta handlar det om att fega och svajiga domstolar gör karriärsugna slampor till både offer och utpressare samtidigt.

Jag tror naturligtvis inte att alla i de fall som utspelar sig nu gör det, men många av oss har känt kvinnor, vilka i sin ungdom stolt räknat upp vilka kändisar, eller andra framträdande män, de pippat med.

Nu sitter många av dem i domstolar och gråter om hur illa de blivit utnyttjade. Men många gånger är frågan egentligen vem som utnyttjade vem?

Många av de mål som avgjorts och som alltjämt tröskas i svajiga, och ibland nästan svamliga, domstolar handlar egentligen inte alls om sexuella övergrepp. I somliga fall handlar det om svikna förväntningar, när pippandet inte resulterat i en lysande karriär och något avtal om karriären inte var ingånget i förväg. I andra fall handlar det - på sin höjd - om avtalsbrott. Det är fall där kvinnan lovats en lysande karriär om hon släppte till och där löftena sedan inte infriades. Det är inte sexualbrott - det är affärer som gått fel. Möjligen avtalsbrott.

Normalt ställs det mycket höga krav på de skadelidande att kunna styrka avtalsbrott. Den skadelidande har bevisbördan. Men i fråga om de här - ofta mycket gamla händelserna - tycks domarkåren drabbas av någon slags kollektiv hjärnblödning och vända på bevisbördan så att mannen måste bevisa sig oskyldig. Förhållandena i dessa ofta mycket gamla, luddiga och motsägelsefulla fall är ofta att det inte går att bevisa någonting alls - vare sig åt det ena eller det andra hållet. Ändå avkunnar domstolarna fällande domar på löpande band.

Rättsskipningen blir enkel när den följer mönstret från nationalsocialdemokratisk förvaltningsteknik i våra myndigheter. Endast antalet argument räknas. Deras kvalitet prövas inte. Tre lögner vinner alltid över två sanningar. Därför förlorar alltid den påstådda förövaren i dagens omvända häxprocesser. ”Förövaren” är alltid i antalsmässigt underläge.

Det allt överskuggande problemet är att det finns alldeles för många kvinnor - och män - som är beredda att pippa sig till en karriär. 

De verkliga offren är de riktiga begåvningarna, de som kan något, men som går miste om jobb och karriär, för att de inte är beredda att lägga upp sig för att göra karriär.

De är inte ens part i dessa domstolarnas skådeprocesser.

Problemet har en sida till. Det är odugliga domare som avgör mål på populistiska grunder för att falskeligen försöka ge sken av att de skipat rättvisa.

Om de istället drog lott ur en roterande trumma - en tombola - skulle rättssäkerheten förbättras. Då skulle båda parter ha en chans att vinna. Flytprov tillämpades förr - med samma framgång som dagens avgöranden, men då med häxor. Det är frågan om det inte vore hederligare med flytprov än att hålla på och låtsas, som domstolarna gör nu.

Falun onsdagen den 16 februari 2022

Mikael Styrman

.