torsdag 17 februari 2022

Vinklat i media om Ukraina-provinserna

 .

Det finns många sorters lögner: halvsanning, osanning, statistik, lögn och förbannad dikt och så finns det propaganda. Det där gör man klokt i att ha i åtanke när man följer vad svenska media rapporterar i ärenden som berör USA och Ryssland, kanske framför allt när det berör Ryssland. Det är väl inte alltid våra media ljuger, även om de ofta gör just det. Ibland talar de bara inte om sanningen, framför allt inte hela sanningen.


Tycker du också att rapporteringen i våra media om de delar av Ukraina som Ryssland delvis annekterat och som det delvis pågår någon sorts lågintensivt krig i, framstår som ganska obegriplig? Som om vi inte får veta allt, som om viktiga pusselbitar har gömts undan för oss? Då har du alldeles rätt. Medias rapportering är mycket ängslig och tydligt pro-amerikansk och anti-rysk - som vanligt, nödgas jag tillägga. Det är helt enkelt inte meningen att vi ska förstå. Våra propagandaorgan påverkar avsiktligt vår uppfattning i en riktning som amerikanerna pekar ut.



För att man bättre ska förstå vad som utspelar sig på Krim-halvön och i regionerna Luhansk och Donbass är det centralt att känna till att de alla är gamla ryska områden, som genom vissa taktiska, troligen integrations-manövrer, fördes över till Ukraina under Sovjettiden. Under en tid då ingen kunde föreställa sig annat än att Ukraina och Ryssland alltid skulle höra ihop. Det var således mer en symbolisk gränsjustering. Luhansk blev ukrainskt år 1922, Krim under Nikita Chrustjevs tid år 1954.


Områdena saknar inte betydelse, varken för Ukraina eller Ryssland. Krim är Rysslands viktigaste hamn och marinbas i söder. Luhansk och Donbass är gruvdistrikt och svarade för en betydande del av Ukrainas BNP. Hur stor del har jag inte lyckats finna ut vid en snabb sökning på nätet, men områdenas betydelse understryks.


Historiskt är de mycket gamla ryska besittningar. Luhansk blev ryskt år 1533. Donbass blev ryskt protektorat år 1654. Krim blev ryskt år 1783, som en följd av utgången i Rysk-Turkiska Kriget (1768-1774).


Om man påstår sig tro att verkligheten - realpolitiken - är sådan att Ukraina efter Sovjetunionens sammanbrott kan gå sin egen väg, bli medlemmar i NATO och ta med sig dessa värdefulla ryska områden, då menar jag att man talar mot bättre vetande. Antingen det, eller så är man väldigt mycket gäst hos verkligheten.


När Luhansk blev ryskt återstod det ännu 250 år tills USA i mer organiserad form skulle börja mörda indianerna och stjäla deras mark. Den amerikanska självständighetsförklaringen utropades år 1776. Då hade Donbass varit ryskt i 122 år och Krim skulle bli ryskt sju år senare.


Texas frigjorde sig från Mexico år 1836 med stöd från USA, för att kunna fortsätta hålla slavar efter att Mexico hade avskaffat slaveriet, och Texas blev senare en del av USA år 1845. Hela 1800-talet präglades av systematisk utrotning av indianerna och stöld av deras mark. Amerikanska Inbördeskriget utkämpades 1861-1865. År 1898 erövrade USA Filippinerna, Puerto Rico, Guam och i praktiken även Kuba från Spanien. Motståndsgrupper på Filippinerna fortsatte bekämpa USA fram till år 1913. Sedan har USA med kortare partier av fred varit mer eller mindre kontinuerligt i krig fram till våra dagar - alltid i andras länder. Nu är det förstås meningen att försöka sälja in hos Ukrainska statsledningen att de behöver få sitt land ödelagt, att det är det ukrainarna längtar efter.


Inte kan jag tycka att det på något sätt är konstigt om ryssarna surnar till för att ukrainarna med sina amerikanska rådgivare kommer på den lysande idén att ta med sig Krim, Luhansk och Donbass för att sedan gå med i NATO. Det är ju faktiskt ganska fräckt - oavsett vad som utspelat sig förr om åren.


Jag tycker att det är beklämmande att våra svenska media, tidningar, radio och TV, dvs propagandaorganen, så till den milda grad föraktar sina läsare, tittare och lyssnare att de inte belyser denna bakgrund så att människor kan förstå vad som pågår. För att undgå smisk på stjärten från amerikanerna väljer våra djärva journalister, redaktörer och tidningsägare - hur höga tankar de än har om sig själva - att dra ett streck mot historien något decennium tillbaka i tiden. Då blir ju det som pågår helt obegripligt för den svenska allmänheten. Men det är väl det som är syftet…


Falun torsdagen den 17 februari 2022

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar