.
Rysslands angrepp mot Ukraina var värt minst hundra harar. Annat går väl inte att säga? Det kom verkligen som på beställning - för den svenska regeringen, och kanske även för Nato.
Efter ryssarnas angrepp mot Ukraina handlar, som väntat, inte debatten om flykting- eller integrationsproblem i Sverige, inte heller om nomenklaturans svartstäderskor, inte ens om knarklagning och galloperande dödsskjutningar på gator och torg. De ryska kollegorna skjuter mycket mer folk. Och flyktingar ska vi ta emot ännu fler. Det har nog ingen något att invända mot.
Däremot visar det sig nu att om man inte hade tagit emot så mycket brottslingar utan skyddsskäl från tredje världen eller låtit gränserna stå vidöppna, hade vi stått bättre rustade att hjälpa ukrainare som verkligen har skyddsskäl.
Efter det ryska angreppet framtonar den förda försvarspolitiken onekligen som ”kejsarens nya kläder”. Precis som i sagan står kejsaren naken. Hur återupprätta förtroendet för våra styrande? För försvarspolitiken?
Jag ska återkomma inom kort i frågan med ytterligare synpunkter. Låt mig bara just nu peka på att någon stor tänkare i det politiska etablissemanget har listat ut att förtroendet ska återupprättas genom en försvarsunion med Finland.
Vad Finland kan bidra med i ett sådant samarbete har vi nog alla fått en uppfattning om genom att följa hur landet stod rustat att hantera pandemin. Men vad kan Sverige tillföra? Outbildade lärare? Knarklangare? Korrupta åklagare, domare och advokater? Who knows? Knappast någonting som kan hjälpa till att försvara vare sig Sverige eller Finland i alla fall.
Det här är nog inget seriöst förslag. Troligen mer ägnat att värna skumraskaffärerna mellan svenska och ryska oligarker. Minst lika mycket är det nog ägnat att föra svenska väljare bakom ljuset och försöka lura i dem att Sverige verkligen har något att tillföra ett sådant samarbete.
Mer om detta senare.
Falun söndagen den 10 april 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar