Vart ska Syd- och Centraleuropéerna ta vägen?

 .

Vi lever i folkvandringarnas tidevarv. De är intensivare nu än på länge, men ser också annorlunda ut. Påtaglig folkvandring pågår från framför allt Afrika och Asien till Europa samt från Syd- och Mellanamerika till Nordamerika. Men mönstren kommer snart att förändras och de kommer sannolikt att förändras snabbt.

I Afrika har torka länge varit ett problem i delar av världsdelen, liksom i Australien. Australien kan man nästan bortse från. Där finns så lite folk. I Asien har vi nu sett det omvända problemet med stora översvämningar orsakade av kraftig monsun. Samtidigt råder torka i delar av Kina där man ännu bygger hundratalet kolkraftverk årligen. Men monsunen kan förväntas uppträda oregelbundet och oberäkneligt. Vattnet i en kraftig monsun är svår att nyttiggöra sig. Om - vilket kan förväntas inträffa - även glaciärerna i Himalaya försvinner, blir den troliga följden svår torka och svält i stora delar av Asien - även när monsunen inte ställer till det.

Stora och tättbefolkade delar av USA lever med ett allt mer påtagligt hot om vattenbrist. Om inte vattentillgången förändras kommer snart folkvandringen i Nordamerika att förskjutas, från vattenbristområden till bättre lottade områden. Vad det kommer att leda till, i ur vattensammanhang bättre lottade områden, har jag inte sett någon studie av än. Kommer vattnet att räcka i dessa delar? Även med växande befolkning?  Kalifornien står för en stor del av USA:s livsmedelsproduktion. Kommer den att gå att ersätta? Även utan bin?

I år har i högre grad än tidigare uppmärksammats att glaciärerna i Europa tinar bort. Europas floder torkar ut och gör fartygstrafik svår eller omöjlig medan stora delar av Sydeuropa lider av utbredd och på många ställen akut torka. Vad försvinnande glaciärer i Europa eventuellt betyder för färskvattenförsörjningen är en intressant fråga, men kanske inte så lätt att utreda då svaret kanske är mer beroende av antaganden om framtida nederbörd.

Oljekrig är vi vana vid. Snart kommer vi förmodligen att få vänja oss även vid vattenkrig.

Vem ska bo var? Vem får flytta vart? Går folkvandringarna att styra? Måste alla dö för att inte alla kan leva? Det är några frågor som vi har anledning att ställa oss.

Mänskligheten har misslyckats med att anpassa sin population efter Jordens resurser. Nu gör naturen det åt oss. I Sverige struttar fåntrattarna runt som med ett skynke framför sina ögon, vilket skyddar dem från att se verkligheten och låter dem intala sig att allt är en fråga om att göra som förut, men köra elbil istället. En av världens minsta ståltillverkare - Sverige - ska i panik producera fossilfritt stål för stora pengar, utan att veta om det fungerar, medan elen ska produceras i bidragsunderstödda vindkraftverk delvis ägda av den grova internationella brottsligheten. Det ger nog kortsiktigt bra pengar till ägarna, men det är mer tveksamt om det ger någon el när vi behöver den.

Frågan är i Sverige: Leds landet av inkompetenta klåpare som inget begriper eller leds landet av psykopater som vet mycket väl vad som pågår, men gynnar sig själva på alla andras bekostnad? Det är väl ömsom vin och ömsom vatten kan jag tänka mig.

Falun söndagen den 4 september 2022

Mikael Styrman

.