.
Jag råkade se en snutt av riksdagsdebatten idag. Faktiskt just Elsa Widdings (SD) ordväxling med några från vänsterblocket. Jag tänkte, när hon sade det där om att vi borde bygga effektiva kolkraftverk i tredje världen, att det där var nog som att svära i kyrkan.
Våra miljöanarkister älskar ju att låtsas göra något för klimatet, som när de nu har dragit igång världens geschäft och den ena banditen efter den andra ska låtsas göra något för klimatet i form av jätteinvesteringar i norra Sverige. Jätteinvesteringar med tveksam samhälls- och klimatnytta.
Hela samhället ska ställa om till eldrift. Att det är ogenomförbart är ett mycket litet bekymmer för stollarna. Det saknas - och kommer att saknas - möjligheter att producera tillräckligt mycket el av god kvalitet när den behövs. Det saknas likaledes möjligheter att överföra tillräckligt mycket el och effekt dit den behövs. På motsvarande sätt saknas det tillräckligt mycket naturresurser i form av mineraler för att möjliggöra massiv övergång till eldrift. För att vara på den säkra sidan, för att verkligen veta att det ska bli pajaskonster av alltihop, bygger man enormt energikrävande industrier för ändamålet, vilka ska använda sig av oprövad teknik, i norra Sverige, trots att där inte finns tillräcklig mängd av vare sig effekt eller energi. För säkerhets skull bygger man där det inte heller finns tillräckligt med folk, för att bygga och bemanna fabrikerna. Följden blir naturligtvis att miljöbelastningen accelererar kraftigt - utan någon motsvarande klimatnytta som balanserar skadan.
Hela industrialiseringskatastrofen tycks driven av en ganska barnslig tro på att maffian genom att placera sig nära kraftverken i norr, ska kunna tränga sig emellan den borgerliga lasten och kraftverken, och på så sätt ska kunna tillförsäkra sig el, trots att resten av samhället blir utan. Men det kommer ju inte att ske. Minsta barn kan ju räkna ut att om inte elen räcker till alla, så kommer den inte heller att komma maffians industrier till del. Den dagen befolkningen blir utan, men maffian kör som vanligt, kommer industrierna att börja slås ut. Därför är hela jätteetableringen i norra Sverige inget annat än dödfödd.
Häri döljer sig orsaken till ilskan mot Elsa Widding som pekar på absurditeterna i den stolliga svenska energipolitiken. När hon kritiseras för att undslippa sig att de investeringar man gör på energiområdet bör vara meningsfulla ur ett globalt perspektiv, och inte meningslösa lyx- och skrytinvesteringar, utslag av västerländskt självsmekeri, drar jag mig till minnes att det påstås finnas ett gammalt ordspråk, av något oklar härkomst, som lyder: ”När man pekar mot månen tittar dåren på fingret.”
Falun onsdagen den 19 oktober 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar