.
Svenska massmedias representanter - ägare, redaktörer och journalister - försvarar alla med emfas den svenska yttrandefriheten i betydelsen vår självständiga och granskande journalistik. Sällan missar man en möjlighet att prisa sig själva, svenska medias oväld och självständighet, dess intill självutplåning gränsande granskning av korruption, dess utgörande av den internationella journalistikens allra klarast lysande stjärna.
Än en gång utspelar sig de årligen återkommande charaderna kring Nobelmiddagen och Nobelstiftelsen. Jimmie Åkesson är som vanligt inte inbjuden eftersom han inte är rumsren, trots att han leder landets näst största demokratiska parti. Nobelstiftelsen motiverar sitt beslut med: ”Nobelpriset vilar på en respekt för vetenskap, kultur, humanism och internationalism.” I skenet av Nobelstiftelsens ursprung framstår detta närmast som en av akut och allvarlig hybris drabbad fisförnäm styrelses självförhärligande piruetter.
Nobelstiftelsen kunde även ha tillagt att priset vilar på en förmögenhet skapad av kulor och krut, krig och ond bråd död. Därmed inte sagt att det på något sätt skulle ha varit Alfred Nobels intentioner att skapa ond bråd död. Kanske var det mer ett resultat av oönskade bieffekter av Alfred Nobels gärning. Men därmed ändå sagt att det kan finnas skäl för Nobelstiftelsens styrelse att lägga band på sitt självförhärligande och sitt översitteri gentemot andra som det måhända gynnar styrelsens medlemmar att utöva översitteri emot. Det har knappast varit Alfred Nobels syfte att förvaltningen av hans efterlämnade förmögenhet skulle användas som hävstång av förvaltarna till att skaffa sig personliga fördelar eller till att gynna andra - från Nobelstiftelsen fristående intressen.
I numera vanlig ordning söker jag förgäves en förklaring i våra media till Nobelstiftelsens agerande gentemot Jimmie Åkesson. Efter att ha åtdragit sig kritik fyller Nobelstiftelsen på med att inte heller bjuda in Irans och Nordkoreas ambassadörer. Som om det skulle mildra Nobelstiftelsens översitterier riktade mot ledaren för Sveriges näst största parti. Snarare är det väl mer ägnat att ytterligare ta heder och ära av Jimmie Åkesson. En osympatisk, rent av utstuderad, åtgärd som rimmar illa med av styrelsen åberopade ”respekt för vetenskap, kultur, humanism och internationalism.”
Det är egentligen ganska humoristiskt - kanske rent av samhällssatir på hög nivå - att Nobelstiftelsen som utöver så stort inflytande i Sverige och världen, ibland tillåtande genererande påtaglig personlig nytta för styrelsens medlemmar, är helt anonym, helt okänd för svenska folket och helt befriad från såväl demokratisk som moralisk eller rättslig insyn. Om inte ens media orkar granska, eller ens nämna Nobelstiftelsens styrelses ledamöter vid namn, hur ska ett i hög grad korrupt rättsväsende kunna klara sin uppgift?
Var är den journalistiska granskningen av Nobelstiftelsen och varför uteblir den? Det ligger i farans riktning att anledningen till att granskningen uteblir finns dold i den anonyma stiftelsens sammansättning. Det vill säga korruption, något som svenska media gärna slår sig för bröstet över sin påstådda kamp emot. Kanske är den svenska journalistikens kamp mot korruptionen bara en tom floskel som då och då åberopas för att sälja tidningar och annonser, så att man inte blir helt hänvisad till den offentliga sektorns låtsasannonsering som ju mest är förtäckta mutor.
Det finns många obesvarade frågor att uppmärksamma med anknytning till Nobelstiftelsen.
Det enda vi får veta är att Vidar Helgesen är Vd och Carl-Henrik Heldin är ordförande.
Övriga styrelsen susar förbi under radarn, i skydd av anonymitetens dimmor.
Vilka sitter i Nobelstiftelsens styrelse?
Hur utses de, av vem och på vilka meriter?
Hur länge sitter de?
Hur byts de ut - om alls?
Hur belönas de - officiellt och inofficiellt?
Är rent av Alfred Nobels förmögenhet sjanghajad av otillbörliga intressen?
Avsaknaden av normal journalistisk granskning lämnar med rätt eller orätt fältet fritt för spekulationer, vilket åtminstone i det längre perspektivet och i kombination med plumpa odemokratiska övergrepp från styrelsen är ägnat att skada Nobelstiftelsen. Kanske till och med skada Nobelstiftelsen i så hög grad att de påkallar styrelsen att mangrant ställa sina platser till förfogande? I brist på bättre kunskap måste vi nämligen utgå från att styrelsens bitvis helt omdömeslösa agerande utgår mer från personlig nytta utanför styrelsearbetet än från strävanden att främja Nobelstiftelsen och dess verksamhet.
Falun onsdagen den 2 november 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar