.
Sosseriet har länge och systematiskt - och inte första gången i ordningen - massimporterat grovt kriminella för att balansera förlusten av inhemska väljare. Alla som importerats är naturligtvis inte kriminella. Pudelns kärna är att det varit ointressant för sosseriet om de är kriminella eller ej. Orsaken till det kan det finnas anledning att fundera över, men det är inte säkert att svaret kommer att falla en i smaken - särskilt inte om man sedan tidigare har högt förtroende för sitt parti och dess företrädare. Hittills har den nyss beskrivna ansvarslöst hanterade importen bara varit till skada för hederliga och dugande invandrare vilka svärtas av att dras över samma kam som brottslingar och analfabeter. Naturligtvis finns det en stor - ännu delvis dold, men numera skönjbar - skada som drabbar alla svenskar.
Pengar - stulna från Sveriges skattebetalare under falska förespeglingar - har östs med stora skopan - miljardbelopp - över ”religiösa ledare” och ”kyrkor” vilka redan när man försiktigt skrapar på polityren visar sig härbärgera grova organiserade brottslingar. Hittills har sosseriet - sina kriminella intentioner till trots - i stort sett undkommit tydlig kritik för sina åtgärder. Vanligen har det skett genom att låta organisationens underhuggare i media dra - och trumma ut - flykting- och rasistkortet. Skadan har ännu inte i särskilt hög grad sökt sig till sin källa. Visserligen förlorade man regeringsmakten i höstas, trots det av Magdalena Andersson och Morgan Johansson storskaligt iscensatta valfusket i vallokalerna. Givet hur det offentliga Sveriges ekonomiska råttbo såg ut, och hur vid tidpunkten för valet ännu dolda katastrofer in spe senare utvecklat sig, kan man förstås fråga sig om det var en nackdel för sosseriet att förlora makten eller om det i själva verket var en välsignelse. Hittills har i alla fall inte sosseriets skumma intriger slagit tillbaka mot dem själva i någon högre grad.
Men nu tycks trenden vara på väg att vända.
Partierna har på alla nivåer och i hög grad styrts av maktkonstellationer vilka inte lämnat mycket utrymme för verklig demokrati. Den som inte tillhört maktkonstellationerna har varit hänvisad till att sitta och gapa likt fågelungar i förhoppning om att maktgrupperingarna ska slänga ned lite smulor i de gapande fågelungarnas mun. Föga förvånande har det resulterat i att intresset för aktivt politiskt arbete klingat av påtagligt bland allmänheten.
På kort tid har det förstås varit trevligt för de ganska försigkomna i maktpyramidernas toppar, vilka med stöd av några underhuggare kidnappat demokratin. På lite längre sikt visar det sig nu att partipåvarna på alla nivåer kan ha gjort självmål. De importerade - eller ska vi säga köpta - nya medlemmarna var nog i och för sig tacksamma över skattebetalarnas miljarder, som sosseriet och deras förtrogna lät regna över dem, ofta förtäckta till föreningsbidrag, kyrkoverksamhet, vård av anhörig, pensioner till sedan länge avlidna eller utflyttade mm. Men de nyimporterade väljarna har nu upptäckt att det finns mer i grytan som miljarderna kom ifrån.
Att avsaknaden av demokrati i de ”demokratiska” partierna resulterat i numera litet antal aktiva partimedlemmar gör partierna extremt sårbara för fientliga övertaganden, särskilt gäller det attacker från sådana som i vart fall inte ännu har några långsiktiga ambitioner, men vilka gärna plundrar partikassorna. En intill gränsen för försumbar grupp räcker för att ta makten i partiernas lokala organisationer och därmed indirekt ta makten över centrala funktioner och kassor. Särskilt sårbara torde NationalSocialdemokraterna och Centern vara. Sosseriet på grund av de många gömda tillgångarna vilka är resultatet av över hundra års mjölkande av partimedlemmar, fackmedlemmar och i vissa sammanhang alla svenskar. Centern på grund av dess stinna kassa, i huvudsak efter den vältimade försäljningen av partiets tidningar - om inte kassan redan är vittjad? Utvecklingen är kanske inte helt identisk inom sosseriet och Centern. Det senare partiet antas ju redan av vissa bedömare vara på väg att bli en Erdogansk satellit. En indirekt satellit, kontrollerad av Erdogan via proxy, bestående av hbtq-personer runt Stureplan. Nåja, verkligheten överträffar alltid dikten säger man ju. Vi får se vad det blir. Kombinationen förefaller ju aningen lustig, men det kanske inte verkligheten visar sig vara.
Jag skulle tro att det här hotet, som kommit i dagen genom sosse-bataljen i Botkyrka, redan resulterat i att nästan allt annat partiarbete upphört i avvaktan på klarhet i hur detta kan hanteras.
Det här torde inte vara helt lätt för partierna att sköta. Hur håller man brottslingarna ute från demokratiskt insomnade partier i vilka ett försumbart antal medlemmar räcker för att ta makten - utan att förlora sitt demokratiska alibi?
Den yttersta konsekvensen av detta är ju att en ganska liten grupp banditer ganska enkelt och ganska snabbt - dessutom helt lagligt - kan genomföra en statskupp i Sverige - utan att ett enda skott behöver avlossas - åtminstone tills statskuppen är genomförd. Sedan kan det ju komma att skjutas ganska fritt…
Det här har sosseriet öppnat för genom en okontrollerad import av i hög grad kriminella människor vilkas numerär är så stor i betydande områden, att det kan förväntas vara svårt att värja sig mot attacker. Man kan dessutom förmoda att motivationen för att ta över organisationerna är större än motivationen att försvara dem, som en följd av åratal av svindel, bedrägerier, rättsövergrepp och metodisk korrumpering av samhällets institutioner.
Det finns naturligtvis ett litet tidsfönster inom ramen för vilket frågan kan hanteras, men man gör nog sig själv och svenska folket en otjänst om man intalar sig att det är ett stort fönster.
Det är förmodligen det här som hjärntrusten i partierna är sysselsatta med idag. Är de inte sysselsatta med det i något av partierna beror det förmodligen på att det inte finns någon hjärntrust i partiet.
Falun tisdagen den 31 januari 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar