Mycket som är vilseledande i media om NATO-medlemskap

 .

Bottennappen och de vilseledande propagandainslagen står som spön i backen i NATO-frågan, som man kunde förvänta sig. Särskilt mycket är det nu när sosseriet och deras banksters-kumpaner sitter fast med skägget i den amerikanska brevlådan.

Ska Sverige gå med i NATO eller inte?

För många är säkert frågan självklart med JA besvarad, givet vad ryssarna ägnar sig åt i Ukraina och som de har antytt att de även kan komma att ägna sig åt i Finland och Sverige.

Jag motsätter mig med bestämdhet den ståndpunkten, om inte annat så för att den är okunnig. Jag ska försöka belysa, att om vi bortser från att de nyss nämnda politiska banditerna sitter fast med pungen i det amerikanska skruvstädet finns det tunga skäl för oss andra att tacka nej och överlåta åt de skyldiga att betala sina böter själva. Sveriges skattebetalare ska inte betala för deras skumma affärer med Putin.

Det kan ändå finnas skäl för Sverige att gå med i NATO, men då ska man - innan man ansluter sig - förhandla fram en individuell överenskommelse som speglar den rådande situationen. Sverige ska inte behöva nästan fördubbla försvarsbudgeten när det geopolitiska läget ger att Sverige egentligen inte behöver vara med i NATO alls. Sverige är försvarat genom läge. Det beror på att NATO har förbundit sig att försvara sina medlemmar. Det går inte att försvara Finland och Norge utan att samtidigt trygga Sverige. Det kan argumenteras för att även försvar av de baltiska länderna och Danmark kräver att ryssarna inte får ta Sverige.

Det innebär att om Sverige går med i NATO på de premisser som hittills presenterats måste vi fördubbla våra försvarsanslag. Men inte för att försvara Sverige utan för att försvara övriga länder runt omkring oss.

Om Finland går med i NATO
och Sverige fortsätter att vara "neutralt"

För Finlands del är beslutet att gå med självklart. Finland har 1.340 km landgräns mot Ryssland och befolkningen har erfarenheter av hur ryssarna far fram, vilka inte ligger jättelångt tillbaka i tiden. Sedan Finland senast har varit utsatt för Rysslands handgripliga omsorger har ryssarna farit fram på snarlikt, och på ännu mer hårdhänt, sätt i många andra länder - även helt nyligen - och nu naturligtvis i Ukraina. Det går således inte att bedra sig själv att tro att det inte skulle upprepas om ryssarna ges chansen.

För Sveriges del ser det annorlunda ut. Sverige har ingen landgräns mot Ryssland. Ryssland har sjögräns mot Östersjön dels längst in i Finska Viken och dels vid Kaliningrad-exklaven. Sverige är i det närmaste helt inringat av NATO-länder: snart Finland och redan nu Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Norge.

Vad skulle hända om Sverige inte gick med i NATO och blev angripet av Ryssland? Skulle NATO acceptera att snart nyblivna NATO-landet Finland blev helt inringat av Ryssland, att Norge istället för nuvarande 196 km fick en 1.816 km lång landgräns mot Ryssland, mestadels mot ett rysk-kontrollerat Sverige, att Danmark fick ryska trupper inom synhåll från huvudstaden Köpenhamn och landsdelen Själland, att Estland fick utökad land- och sjögräns mot Ryssland, att Lettland fick Ryssland på två sidor, att Litauen, Polen och Tyskland fick Ryssland närmare sig samt att alla fick ett Östersjön som blev allt mer likt ett ryskt innanhav?

Om Finland går med i NATO,
Sverige stannar utanför,
och NATO tillåter Ryssland att ta över Sverige.
Ingen bingovinst för NATO...

Naturligtvis skulle det inte accepteras av NATO. Vid ett eventuellt ryskt angrepp mot Sverige skulle NATO tvingas ingripa och sätta hårt mot hårt - vare sig Sverige ville så eller inte. NATO skulle ingripa - men inte nödvändigtvis för att vara snäll mot Sverige. NATO skulle ingripa för att försvara sig själv och sina medlemmar mot det hot som ett rysk-kontrollerat Sverige skulle utgöra för övriga NATO-länder.

Den svenska nationens säkerhet är således i ganska ringa omfattning beroende av ett eventuellt NATO-medlemskap. Det kan till och med argumenteras för att Sveriges säkerhet skulle försämras av ett NATO-medlemskap, genom att Sverige i högre grad skulle bli en rysk måltavla.

Sveriges handlingsfrihet har beskurits en del av politiska kleptomaners och psykopaters plundring av och misskötsel av försvaret. Det är kanske allra tydligast inom försvaret som den svenska statens moraliska och ekonomiska förfall framgår.

Även om försvaret, liksom lagstiftningen, polisen och rättsväsendet, har förfallit i Sverige innebär det inte att Sverige är oskyddat. Sverige är, åtminstone för närvarande, skyddat genom geografiskt och geopolitiskt läge. Som nämnts ovan, fast med andra ord, kan NATO inte framgångsrikt försvara sina medlemsländer utan att samtidigt försvara Sverige.

Det finns även andra argument mot ett svenskt NATO-medlemskap. Erfarenheterna av tidigare generationers omfattande krig visar att krigförande nationer kan respektera och ha nytta av icke krigförande och neutrala eller hyggligt neutrala länder, så som krigförande nationer förhöll sig till Schweiz, Portugal och Spanien under Andra Världskriget.

Vidare kan det finnas alternativ till ett NATO-medlemskap vilka kan vara nog så gynnsamma som ett fullvärdigt svenskt medlemskap - för både Sverige och NATO.

Exempelvis kan Sverige avtala med NATO om rätt till överflygning, sjöfart och transitering via land för NATO-transporter. Sådant har Sverige som bekant gjort förr. Det kan också finnas andra alternativ som begränsar risken för ödeläggelse av Sverige eller sparar in stora kostnader för försvar av det halvt konkursade nationalsocialdemokratiska immigrantlägret som Sverige förvandlats till. Landet kan också beskrivas som en skjutbana för halvt efterblivna, näst intill odugliga, men påtagligt tjuvaktiga skyttar. Exempelvis kan Sverige upplåta vissa begränsade ytor till NATO-verksamhet, exempelvis Gotland där den politiska nomenklaturan och journalistiken som låtsas granska dem, brukar ha sin årligen återkommande Sodom- och Gomorra-fest där man samlas och kopplar av och parar sig på skattebetalarnas bekostnad.

Det finns uppenbarligen goda alternativ till ett svenskt NATO-medlemskap.

Varför nämns då inte dessa alternativ i den offentliga debatten?

Egentligen bör någon annan svara på det - exempelvis vår journalistkår som sällan missar en chans att slå sig över bröstet och framhålla sin betydelse för nationen som granskare av makten till förekommande av missbruk och rättsröta.

Jag befarar att NATO-debatten har sjanghajats av särintressen. Pampar av olika dignitet som hoppas att ett NATO-medlemskap ska erbjuda rikliga möjligheter till självförhärligande genom exempelvis frekventa 7-rätters middagar på slott runt om i Europa på skattebetalarnas bekostnad, inklusive rikligt med blåljus-taxi i fotoblixtarnas sken. Ett Mekka för karriärsugna yngre Carl Bildt-varianter och kanske för extra-jobbande journalist-elever och redaktörer drabbade av nyhetstorka. Delvis överlappas detta av delar av industrins förväntningar på att ett svenskt NATO-medlemskap ska öppna nya vanligtvis mut- och kick-back-stinna marknader inom de övriga NATO-länderna. Jag tror dock att girigheten låter sig bedras. NATO kommer med största sannolikhet att fortsätta att fungera som hittills. Det vill säga att USA kapar åt sig alla stora affärer och övriga får som tidigare slåss om smulorna som blir över. Sveriges utsikter att få exportera krigsmaterial kommer inte att förändras. Svenskt krigsmaterial kommer att säljas på samma premisser som nu, det vill säga om relationen mellan pris och prestanda är tilltalande vid en jämförelse med konkurrerande produkter. Ingen kommer att köpa svenskt krigsmaterial för att Sverige är NATO-medlem. Många hoppas nog på att ett positivt handelsutbyte ska bli följden av ett medlemskap. Men jag tror snarare att det kan bli tvärtom. Sverige kommer att tvingas utöka sina försvarsanslag trots att det av ovan nämnda skäl är onödigt. Mer pengar kommer till följd av detta att rinna ut ur landet än in i landet. Därtill kommer risken för att tvingas delta i av olika av särintressen orkestrerade militära äventyr, vilkas syften vi kanske inte alls sympatiserar med och vilkas framgångar hittills inte är någonting att skriva hem om.

En enkel översiktlig analys tyder på att det blir bättre för ett försvinnande litet fåtal svenskar och mycket sämre för alla andra - utan att nationens säkerhet förbättras. Skattebetalarna kommer att i högre grad mjölkas av särintressen till ringa eller ingen gemensam nytta. Kanske till och med att nettoutfallet blir negativt.

Falun måndagen den 6 februari 2023

Mikael Styrman

.