Är temperaturrekorden verkligen ”en spegel av verkligheten imorgon”?

 .

Så verkar någon forskare nämligen ha uttalat sig för Expressen. Men är det verkligen så? Är det inte i själva verket så att rekorden speglar verkligheten av idag?

Forskarna har förmodligen, ungefär som vi andra, inte en susning om vart vi är på väg och hur snabbt det kommer att gå. Möjligen vet de något bättre, men utan att klämma ur sig det? De borde veta bättre - åtminstone lite bättre. Men i så fall är det nog som jag varit inne på tidigare här på bloggen - att de inte vågar säga högt vad de tror.

Utifrån den aspekten har vi vanliga lekmannabedömare större frihet att faktiskt uttala vad vi tror om framtiden utifrån vad vi vet eller tror oss veta om förfluten tid. Vi behöver inte vara rädda för att få sparken från institutionen för att vi uttalat vad några industripotentater uppfattat som ”fel” åsikter.

Det har redan länge varit uppenbart att forskarna, åtminstone i klimatsammanhang, förutspår framtiden sedan den redan inträffat. Det är harmlöst och ofarligt, men ibland blir det väldigt bråttom när verkligheten ligger för långt framför framtidsforskarna.

På ungefär motsvarande sätt förhåller det sig med arkeologin som alldeles tydligt åldersbestämmer mänskliga lämningar - som idag inte går att åldersbestämma - till charmigt nyligen inträffade händelser. Anledningen är att det ofta saknas organiska lämningar som går att åldersbestämma och att arkeologin precis som andra vetenskaper upplever sig piskade att hålla sig väl med olika makthavare. Det går inte att arbeta som arkeolog om man blir utestängd från fyndplatser för att ha irriterat någon maktgalen politisk stolle som vill ha forskningens hjälp för att förankra sin egen världsbild. Det kan bli ungefär som med Graham Hancock, som blivit utestängd från vissa platser i USA efter att ha uppvisat misshagliga uppfattningar om forntiden och hotat påminna om ett skamligt arv från den inte lika avlägsna historien.

Det är olika tydligt med olika makthavare hur angelägna de är att utmåla sig själva som utgörande förlängningen av storartade mänskliga civilisationer. Flera, eller kanske många, diktatorer har ägnat sig åt sådant. Även ledande politiker som inte riktigt kvalar in för att kallas diktatorer ägnar sig åt sådant. Det går att förstå att sådana makthavare, som håller ihop sitt rike och sin makt med hjälp av delvis fabricerade arkeologiska rön, inte är särskilt lockade av att bara vara en makthavare som råkar befinna sig på en plats, där det tidigare funnits en numera utdöd mänsklig civilisation. Det är uppenbart att det skulle förta strålglansen från vilken byahövding som helst, som lyckats kämpa sig upp högre än den egna kompetensen försvarar. Det slutar med att lämningar från tider före istider åldersbestäms av ”forskare” till harmlösa några tusen år gamla. Helt fel är det naturligtvis inte, eftersom det kan vara bara några tusen år sedan senaste nyttjare kastat ut sin föregångares pinaler och lämningar, för att sedan överta byggnaden, anpassa den till tidens smak och förvanska historien. Arkeologiska lämningar i Egypten är fulla av sådana historieförfalskningar där senare höjdare utraderat sina föregångare från monument för att sedan låta rista in sig själv i väggarna.

För att återvända till dagens verklighet drar glaciärerna nu ”sin sista suck”. En hittills åtminstone officiellt enig forskarkår brukar framhålla att den där sista sucken kommer att hålla på i hundra år. Det vill säga att det inte är vår pilsner. Vi kan leva som vanligt och lämpa över det heta helvetet på våra barn och barnbarn. Men riktigt så lyckligt tror jag inte att det är. Ännu ett tag orkar isarna dock dämpa temperaturökningarna, även om det blir allt tydligare att de inte riktigt förslår.

Hur det går i framtiden bestäms nog av vad som tar slut först - isarna eller den mänskliga tiomiljarders-populationen och industri- och slit- och slängsamhället?

Våra politiker tycks dock ännu vara minde rädda för den hetta som kommer att driva miljarder på flykt - eller i döden - än de är för den industris världsbild vilken bygger på att vi dagligen ska pendla med nästan tom bil från stad till stad och köpa ny bil vart annat år för att sedan återkommande flyga till Medelhavets stränder. Numera utmålas det även som en lösning på klimatkrisen att pendlandet ska med elbil som är ännu jävligare för klimatet. Det politikerna - och industrin - fruktar är de kravaller som riskerar bli följden när verklighetsförnekandet kollapsar och hundratusentals anställda, som inte längre har något jobb att gå till, högljutt och handgripligt påminner om sin existens på gator och torg samt kanske även inne på verk och departement.

Det lilla stollelandet Sverige har länge dominerats av politiska psykopater som inför väljarna låtsas att Sverige kan lösa hela världens problem. Hit kan alla komma och det kommer att gå bra. Så drog man hit knarkkriget eftersom en del i maktapparaten var involverade i knarklagning. Det gör inget enligt psykopaterna, att det är miljarder som behöver komma, med allt vad det innebär.

Över alltihop svävar det svarta molnet - frågan som alla vet om - men ingen vågar låtsas om.

- Måste alla dö, för att inte alla kan överleva?

Den frågan måste hela mänskligheten ta ställning till - individuellt - antingen i tid, eller sedan det är för sent.

Det är inte mycket som talar för att vi kommer att tycka om svaret.

Falun tisdagen den 25 juli 2023

Mikael Styrman

.