.
Fortfarande utmärks förutsägelserna av osthyvelsprincipen. Ett förenklat synsätt råder, vilket kan beskrivas som att glaciärerna antas vara intakta och från vilka endast ett tunt ytskikt hyvlas av varje år. Men så smälter inte is och snö. Visst smälter de långsamt först i början, till följd av solinstrålning och ökande temperatur. Men efter hand som tiden går och smältpunkten närmar och sprider sig ökar avsmältningen allt mer logaritmiskt och på slutet går det riktigt fort. Beskrivningen ett ”fostervatten” kanske kan förmedla en förståelse för hur avsmältning av snö och is kulminerar, där ute i verkligheten, utanför forskningsinstitutionen.
Kunskap om detta förhållande saknas inte. Det är nog inte avsaknad av kunskap som är problemet. Snarare är de återhållsamma förutsägelserna från forskarvärlden ångeststyrda. Hur går det för mig om jag talar om hur jag tror att det kommer att gå?
CO2-halterna behöver sannolikt inte öka alls från dagens nivåer. Redan med nuvarande nivåer CO2 kommer alla glaciärer att smälta. Det som påverkas av fortsatta av människan skapade utsläpp är hastigheten hos temperaturökningen och avsmältningen.
Så småningom kommer utsläppen orsakade av människor att minska och kanske upphöra helt. Men det kommer inte att ske förrän det finns så få levande och verksamma människor kvar att de inte förmår att åstadkomma utsläpp i samma omfattning som tidigare. Därmed inte sagt att temperaturökningarna upphör. De stigande temperaturer som människan hittills åstadkommit har startat processer i Arktis, i områden som hittills utgjorts av frusen tundra, vilken hindrat underifrån kommande metangas från att komma upp i atmosfären, för att där förvärra situationen.
Det låter sig inte bedömas hur kraftfull metangasens inverkan på klimatet kommer att visa sig vara, jämförd med av människan orsakade utsläpp av bland annat CO2. Men oavsett hur det förhåller sig med den saken kommer så småningom utsläppen av klimatdrivande gaser att avklinga och klimatet så småningom sannolikt att stabiliseras för att inträda i något av de skeden som Jordens klimat många gånger genomlevt.
Om det kommer att finnas några levande människor då låter sig inte bedömas. Det förefaller ytterst osannolikt att processen skulle kunna vara så snabb att någon nu levande människa finns i livet då.
Den nuvarande mänskligheten kommer att decimeras genom flera olika parallella processer, vilka kommer att samverka och skapa ett massutdöende, innebärande att hela eller helt övervägande delar av mänskligheten utplånas.
Miljarder kommer att svälta ihjäl när jordbruksmarker som idag är bördiga förlorar sin förmåga att producera livsmedel, antingen till följd av att översvämningar placerar dem under havets yta, eller torka gör dem ofruktsamma, beroende på var markerna befinner sig. Andra områden kommer att bli låg- eller nollproducerande på grund av sjukdomar, skadeinsekter och/eller brist på de polinatörerna som redan decimerats kraftigt genom våra jordbruksmetoder och vår kemiska industri. En till stor del förbisedd faktor har varit de vidsträckta monokulturerna som präglar det moderna jordbruket. Polinatörerna behöver sannolikt precis som vi ett bredare näringsintag än vad en enda gröda kan tillhandahålla. Människans inbilskhet har hindrat mänskligheten att inse det. Andra människor kommer att duka under på grund av att fiskbeståndens överlevnadsmöjligheter rubbas av de temperaturförändringar som vattnet i hav, floder och sjöar kommer att drabbas av. Vattenbrist kommer ensamt eller i kombination med andra nämnda faktorer att ta kål på miljarder. Redan nu är Jordens grundvattenreservoarer kraftigt åderlåtna. Vattentillgången i sjöar och framför allt floder kommer att bli mycket opålitlig efter hand som glaciärerna minskar eller försvinner helt.
Det går säkert bra att räkna upp fler omständigheter vilka kommer att, enskilt eller tillsammans med nyss nämnda, bidra till att utrota mänskligheten. Men det är poänglöst. Redan de nyss nämnda tar kål på mänskligheten helt, eller i bästa fall nästan helt. Brasklappen i föregående menings slut försvarar sin plats. Så har nämligen mänsklighetens populär utvecklats tidigare på grund av naturliga förlopp som människan inte kunnat påverka. Det här blir första gången vi lyckas utrota oss själva. Vi behövde inte ens kärnvapen.
Sannolikt förstår många i forskarvärlden detta, men de väljer utvägen ”funktionell dumhet” för att kunna fortsätta hållas sig med bröd och fringisar.
Falun lördagen den 22 juli 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar