Anfall är bästa försvar?

 .

Så verkar åtminstone sosseriets ledning resonera när man vill rikta bort fokus från maffiafalangernas maktkamp i sosseriets egen organisation i Botkyrka, genom att gå till angrepp mot Richard Jomshof, SD, efter hans mycket tydliga, men kanske inte så taktfulla uttalanden om islam.

Att sosseriet värnar islamska röster är inget nytt. Inte heller att man räknar med att komma i åtnjutande av dem genom att smeka islamska ledare medhårs. Det gör sosseledare blinda inför skjutningar, sprängningar, droghandel och kriminella i ABF:s lokaler i exempelvis Botkyrka.

SD har knappast någonting att vinna på att hålla igen i den frågan. De har inte skapat anarkin som nu breder ut sig i Sverige och lär knappast förlora något på att framhålla dess konsekvenser och orsaker.

Sosseriet är knappast omedvetna om att deras gamla valmanskår, som varit blint lojal med partiet, hur kriminella ledarna än är eller varit, numera står med minst ena foten i graven medan de yngre är måttligt imponerade av soppan som partiet åstadkommit tillsammans med Miljöpartiet. Sosseriet har fått anarkin att breda ut sig och nu sprida sig från våra större städer till allt mindre orter. Även sosseriets potentiella anhängare har familj och barn som kan drabbas av det besinningslösa våldet som växer fram med sosseriets välsignelse.

Sosseriets taktik tycks vara ”full fart framåt - strunta i torpederna”. Om man bara tillräckligt hårt angriper SD förväntas valmanskåren glömma eländet med kriminaliteten. Därav det höga tonläget. Det har fungerat förr.

Oviljan - eller oförmågan - att röka ut den grova kriminaliteten från den egna organisationen i Botkyrka andas att problemen inte är isolerade till Botkyrka utan att liknande problem finns på fler - kanske på många - platser i landet. Uppgörelser härjar mellan den gamla maffian som härskar med hjälp av samhällets korrumperade institutioner och den nysvenska maffian som använder andra, mer handgripliga metoder. 

Som alltid finns det både likheter och skillnader mellan de olika falangerna som kämpar om makten. Förenklat uttryckt kämpar den ena för att plundra medborgarna med samhällets delvis korrumperade institutioners hjälp, medan den andra kämpar för att plundra medborgarna mot samma institutioner. Det som förenar dem är att båda falangerna säger sig arbeta för valmanskåren samtidigt som båda skor sig. Naturligtvis finns det undantag men det hör numera till undantagen att sådana lyckas ta sig till sådana positioner att de kan uträtta något av värde för medborgarna.

Det höga tonläget från sosseriets ledning är nog ett försök att lägga en blöt filt över de interna striderna i Botkyrka och istället rikta uppmärksamheten mot SD, som har mage att kritisera hotet mot det som återstår av rättsstaten och demokratin, som viktiga delar av sosseriets förväntade nya valmanskår utgör.

Vad man inte vill ha är offentlighet kring fler liknande maktstrider i rättsstatens utkanter.

Falun torsdagen den 31 augusti 2023

Mikael Styrman

.