.
Vår kollektiva kunskap om forntiden har varit mycket koncentrerad på istider och vad de kan innebära för mänskligheten. Inte mycket uppmärksamhet har ägnats hot från värme trots att vädret i forntiden har växlat mellan kalla och varma perioder. Kalla perioder har upplevts som hot, men inte nödvändigtvis varma, åtminstone här i norr. Allt mer pekar nu mot att varma perioder kan utgöra större hot mot mänskligheten än kalla perioder.
Trots ganska ihärdigt motstånd från försvarare av inom forskningen rådande dogmer blir det allt mer accepterat att det har funnits en blomstrande mänsklig, havsnära, civilisation i områden som numera är under havet på grund av att omfattande landisar smält av och dränkt dessa civilisationer. Numera är havens yta upp till ca 120 m högre än de varit under istider. Insikten om att exempelvis Doggers Bankar en gång varit Doggerland som utgjort en landmassa som fyllt nästan hela ytan mellan Danmark och Storbritannien är numera accepterade. Yrkesfiskare har vetat det i generationer.
Graham Hancock har på ett förtjänstfullt sätt och mot betydande motstånd lyft fram hur sägnerna om Atlantis finns i snart sagt alla mänskliga civilisationer och sannolikt utgör delar av mänsklighetens kollektiva minne av saker som inträffat mycket långt tillbaka i tiden.
Havsytan har inte bara periodvis varit lägre i forntiden utan även högre, vilket man tenderar försumma. Under haven begravda civilisationer är svåra att undersöka - kanske inte heller nödvändiga att undersöka. Vi förväxlar ofta frågan om höjda havsnivåer på grund av landhöjningen med höjda havsnivåer på grund av avsmältning av isar. Viss vägledning om historiska skeenden får vi sannolikt från Egypten som dels har haft en civilisation vilken numera är täckt under havet, dels en nuvarande civilisation över havets yta men kustnära, sedan nästan inga lämningar av tidigare civilisationer innan man når Luxor på 76 m höjd över nuvarande havsyta. Det förefaller rimligt att anta att Luxor ligger där det ligger för att det är beläget högre än havens högsta nivå. Det stora sparsamt bebyggda området utan historiska lämningar mellan Egyptens nuvarande havsnära områden och Luxor är sannolikt en följd av att förändringen från högsta havsnivå till nuvarande havsnivå gått förhållandevis snabbt, utan att vi vet varför. Det kan bero på faktorer vilka är okända för oss och som har fått havet att dra sig tillbaka ganska snabbt. Det i sin tur skulle möjligen kunna förklaras av att den högre havsnivån som skonade Luxor var tillfällig och ett resultat exempelvis av att stora mängder vatten släpptes lös på kort tid genom att isbarriärer brast och frigjorde stora mängder smältvatten, vilket utraderade den tidens kustnära civilisationer. Därav myten om Atlantis. Även detta är Hancock inne på även om han i sin Netflix-serie inte specifikt behandlar Egypten.
En annan intressant fråga - som har beröringspunkter med den utveckling vi tycker oss se tecken på nu i och med stigande temperaturer, är de forntida lämningar som hittills varit okända och/eller förnekats och som i flera fall har det gemensamt att de återfinns på höga höjder. Temperaturen avtar vanligtvis med stigande höjd. De kan således vara en följd av att ett mycket varmt klimat drivit människor upp i bergen. Men det ska ihågkommas att det kan ha funnits, och troligen har funnits, samtida kustnära civilisationer vilkas lämningar är oåtkomliga för oss.
Det finns flera exempel på lämningar av tidigare mänskliga civilisationer på hög höjd. Graham Hancock har uppmärksammat en del, exempelvis Gunung Padang på 885 m höjd över havet i Indonesien och Derinkuyu på 1.300 m höjd över havet i Kappadokien i östra Turkiet. Kanske har Göbekli Tepe på 760 m höjd i sydöstra Anatolien i Turkiet en snarlik bakgrund? De har alla det gemensamt att de saknar organiska lämningar som gör det möjligt att åldersbestämma dem.
Derinkujus forntida underjordiska städer upptäcktes av en händelse genom att en underjordisk gång upptäcktes under ett hus i samband med att det skulle byggas om. De har tidigare - och kanske ännu - åldersbestämts felaktigt för att passa in i arkeologins och rådande samhällsstrukturers önskvärda världsbild. Man har så vitt jag vet inte kunnat enas om någon rimlig åldersbestämning. Det har hittills inte givits någon rimlig förklaring till att de omfattande bostäderna utförts underjordiskt.
En förklaringsmodell innebärande att utformningen av städerna är en följd av önskat skydd mot andra folkstammar känns avlägsen, tycker jag. De underjordiska städerna erbjuder visserligen visst skydd mot fiender, men dess verkan ska inte överdrivas. Däremot skulle de kunna erbjuda skydd mot vilda djur och möjligen även mot höga temperaturer i atmosfären. Om vilda djur varit det viktigaste hotet säger det oss något om hur gammal bebyggelsen är. Den är i så fall så gammal att det har existerat vilda djur av arter som människan haft svårt att skydda sig mot på annat sätt. Säkert kan det finnas fler förklaringar eller delförklaringar. En möjlighet är naturligtvis att de nämnda lämningarna härrör från civilisationer som överlevt av en händelse, på grund av sitt höga läge, när mer havsnära civilisationer utraderats i samband med isarnas avsmältning. Oavsett orsak återstår att förklara vad som blev av befolkningen och varför det inte finns några spår av dem. Den mest närliggande förklaringen torde vara att orsaken till att det inte finns några spår är att tidsutdräkten är så lång att alla spår har utraderats genom naturliga processer. Det vänder ju i så fall upp- och ned på alla vetenskapens hittills rådande teorier om människans tidiga historia. Det förklarar ju också frenesin i motståndet mot Graham Hancocks teorier.
Göbekli Tepe tror man att är ca 12.000 år gammalt, men det är naturligtvis mycket svårt att veta dess ålder. Samma gäller frågan om huruvida Derinkuju och exempelvis Göbekli Tepe är samtida eller ungefär samtida, eller om det rent av skiljer en istid dem emellan. Det är inte helt lätt avgöra utan organiska fynd. Inte ens om man har tillgång till lokala organiska fynd behöver det vara lätt. Det kan vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att veta om fynden är samtidiga med anläggningarnas uppförande. Det är ca 55 mil mellan Derinkuju och Göbekli Tepe. I en tid utan bilar är 55 mil ett betydande avstånd, särskilt om de har sitt ursprung i en tid då mänskligheten varit betydligt mindre, i synnerhet efter att kustnära civilisationer utraderats. Det säger inte heller någonting om deras inbördes ålder.
En i mitt tycke fascinerande fråga beträffande Göbekli Tepe är: Varför är de övertäckta? Det verkar vara så att man lutar mot att de är övertäckta av människor, dock har inte jag ännu råkat se att det finns några belägg för det. Är det en rationalisering, ett sätt att begripliggöra att de är täckta? Är de i själva verket övertäckta genom en naturlig process som exempelvis en istid och/eller avsmältningen från en sådan? Om det inte är människor som täckt över dem öppnar det dörren till ett ganska hisnande tidsperspektiv. I så fall är nästan allt som vi trott oss veta om tidsbestämningen fullständigt galet. Men, sådant händer…
Falun fredagen den 21 juni 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar