2+1 vägarnas självutnämnda vägpoliser och mammas och pappas ögonstenar

 .

Om man som jag ibland kör långt får man se en hel del konstigheter längs vägarna. De finns naturligtvis där även när man kör kort, men jag tycker att man blir mer uppmärksam på fenomenen när man kör långt. Kanske för att det blir långtråkigt och man därför tar sig tid att studera sina medtrafikanters egenheter.

Ett fenomen som tycks uppträda på motorväg i tider med relativt lite trafik är att man blir upphunnen av en bil som när den kommer ifatt väljer att inte köra om eller förbi och inte heller lägga sig bakom utan istället väljer att lägga sig snett bakom ens egen bil. Där ligger den sedan kvar, nästan i döda vinkeln,  tills man själv kommer ifatt någon som kör långsammare. Då tvingas man antingen sakta in och släppa förbi bilen som ligger snett bakom en själv eller gasa på för att ”smita emellan”, köra om bilen framför genom att accelerera ifrån den bakom liggande bilen och göra en omkörning av den upphunna bilen. Sådant kan ju hända utan någon särskild eftertanke - javisst. Men när sedan fenomenet upprepas nästa gång man hinner upp en bil, och nästa… då är det något annat som pågår. Jag tror att det är den andra föraren som kämpar med tristessen och håller den stången genom att testa om han kan utöva någon sorts makt över den bil och förare han kommit ifatt, genom att tvinga föraren av den andra bilen att antingen bromsa eller gasa på. Det här fenomenet verkar inte vara helt ovanligt. Jag undrar i mitt stilla sinne vad drivkraften är bakom ett sådant beteende? Jag har landat i att det kan vara en förare utan makt i livet som funnit en nisch i vilken han kan utöva makt över någon annan. Man brukar ju säga att om man bara har lite makt så måste den utövas desto noggrannare. På ett vardagligare språk skulle man i så fall kunna säga att maktlöshet i livet driver en del att hålla på och fittas med andra trafikanter. Man kan också undra om det sker medvetet eller omedvetet?

En annan egenhet är att trafikanterna på 2+1-vägarna ofta följs åt i godan ro, långa sträckor, några eller en grupp bilar. Men när någon bil närmar sig bakifrån går strax någon av bilarna i kön ut i vänsterfil och låtsas köra om. Jag skriver låtsas därför att de gör sig ingen brådska. De ökar ibland inte alls gaspådraget, andra gånger ökar de mycket måttligt. Det kan naturligtvis bero på att föraren är dum i huvudet. En annan förklaring kan vara att föraren upplever som sitt kall i livet att hindra andra att köra fortare än just han tycker att man ska köra. För det är en han. Det är alltid en han. Att föraren i fråga upplever detta kall hindrar naturligtvis inte honom från att vara dum i huvudet. Tvärtom tror jag att de två egenheterna ofta går hand i hand.

Andra förare har lagt sig till med egenheten att så snart ett tvåfiligt parti börjar gå ut i vänsterfilen, ibland trots att det är flera hundra meter kvar till någon bil att köra om. Vi avslöjar nog inga statshemligheter om vi påstår att föraren nog har väldigt svårt för att acceptera att bli omkörd. Trots att den omkörande bilen ofta är nära bakom bilen som ska köras om räcker inte alltid det tvåfiliga partiet. Den välvillige kan nog tänka sig att orsaken är att en rädsla för att köra om blockerar omkörningens fullföljande. Kanske är det så ibland? Men inte på det ena tvåfiliga partiet efter det andra. Då är det något annat som skaver.

En annan frekvent och obstruerande variant är föraren som efter att ha fullföljt sin omkörning ligger kvar i vänsterfilen hela den tvåfiliga sträckan, som för att få valuta för hela slanten. Även den föraren kan iakttas upprepa beteendet på tvåfilig sträcka efter tvåfilig sträcka, ganska effektivt obstruerande andras omkörningar och skapande långa köer på de stora vägarna.

Det här är ju ganska fascinerande mänskliga egenheter som naturligtvis kan fördras med jämnmod - utom den dagen då man verkligen har bråttom av någon anledning. Jag har länge följt de här egenheterna och jag vill nog påstå att de ökar i frekvens. Idioterna ynglar av sig, den ena lär upp den andra skulle jag tro.

Ingen av de här självutnämnda vägpoliserna gör naturligtvis några stordåd för att öka säkerheten på vägarna. Men värst är kanske de här som använder hela tvåfiliga sträckan vare sig det behövs eller inte. Nästan som om de tror att de måste använda hela den tvåfiliga sträckan för att få köra om. Delvis kanske det beror på att de aldrig fått någon trafikutbildning utan bara lämnat in en falsk handling vid ankomst till landet. En falsk handling som myndighetens handläggare glatt bytt ut mot ett riktigt körkort. Rådande logik tycks vara att han har ett falskt körkort, alltså kör han bil och är berättigad att byta till ett äkta körkort - med eller utan mutor. Men det förstnämnda är nog vanligast.

Den nyss nämnda typen lämnar ett litet fönster i slutet av den tvåfiliga sträckan på vilken bilen kan bli omkörd av den som har ett motorstarkt fordon och vågar genomföra omkörningen. Det ger sig självt att det inte är ägnat att förbättra trafiksäkerheten att istället för att få nyttja hela eller nästan hela tvåfiliga sträckan för sin omkörning endast få tillgång till en liten flaskhals på slutet. Fenomenet minskar marginalerna och motverkar den höjning av trafiksäkerheten som påstås vara motivet till byggnationen av 2+1-vägarna. 

Jag har redan en längre tid, mot bakgrund av hur många som blir skjutna i det här landet - skyldiga såväl som oskyldiga - och särskilt mot bakgrund av hur många beväpnade A-typer som åker omkring på vägarna, förundrat mig över att så få blir skjutna längs vägarna. Då syftar jag inte bara på de här maktfullkomliga omkörningsexperterna utan lika mycket på alla dessa A-traktorer som politikens och myndigheternas ljushuvuden har släppt ut på vägarna.

Hur kommer det sig, i ett land där så många blir skjutna, i många fall till synes utan anledning, inte fler blir skjutna för att de korkar igen vägarna? Likadant förundras jag över hur föräldrar tänker som skickar ut sina ögonstenar att dels korka igen vägarna med dessa A-traktorer och dels hålla grannskapets invånare vakna med jättestereons dunkande i Epan på nätterna? Det måste ju vara ett överlevnadsexperiment av rang. Fullt i klass med att klättra i berg eller hoppa från Preikestolen endast iklädd ett lakan.

Fast å andra sidan vet vi väl inte vad som verkligen gäller? Polisens statistik är inte alltid tillförlitlig utan anpassas ofta till inflytelserika intressens önskemål. Det skjuts trots allt en hel del ute på vägarna. Kanske får vi bara inte veta vad som egentligen ligger bakom morden. Kanske är det inte alltid maktkamp mellan knarkligor som ligger bakom utan istället självutnämnda vägpoliser eller pappas och mammas ögonsten som har varit ute och övat på någon hårt trafikerad väg - för hela vägskatten? Ända tills de mötte någon ändamålsenligt utrustad - påtänd eller inte.

Med fortsatt import av "juveler" från Tredje Världen, ökande narkotikalangning och försiktigt uttryckt måttlig uppklarningsgrad för grova brott ska vi nog inte förvånas om vi i själva verket är på väg mot en mexikansk, arabisk eller sydamerikansk tillvaro, där var och en bör ha ordning på sitt testamente på morgonen, för att det redan till kvällen kan vara för sent att ändra det.

Falun fredagen den 23 augusti 2024

Mikael Styrman

.