Polisutredare måste ibland tänka i rosa toner

 .

Positivspelare med tillhörande apa

Polisutredningar kan ibland gå på i ullstrumporna med det uppenbara syftet att krossa föremålet för utredningen - skyldig eller oskyldig. Avgörande för hur utredningen bedrivs är oftast vem som tagit initiativet till utredningen. Är högt uppsatta politiska brottslingar som Anders eller Sven-Erik eller Mona eller Göran initiativtagare blir utredningen på ett sätt. Är föremålet för utredningen Anders eller Sven-Erik blir det ingen utredning alls - inte ens om förmögenhetsbrottet är det största i landet sedan mordet på och plundringen av Ivar Krüger, som nu plundringen av Ingvar Kamprads dödsbo är. Som någon sorts mellanting kvalar utredningar in vilkas initiativ ursprungligen kommer från allmänheten. De senare kan ha svårt att både komma igång och orka i mål, men de saknar för den skull inte underhållningsvärde.

Ett sådant fall är det som blivit känt som Think Pink-skandalen. Den är inte bara resultatet av brottsligt entreprenörskap, även om våra lika korrupta som ryggradslösa media vill få oss att stirra blint på de privata syndabockarna och glömma den offentliga sektorn som de facto bäddat för myglet med sitt eget fiffel och även så långt möjligt skyddat syndarna.

De har inte bara bäddat, utan är dessutom i hög grad medskyldiga genom sin monumentala oduglighet. Ja, under förutsättning då att det verkligen handlar om oduglighet och inte om mutor - i någon form - som förklarar varför utredningen inte lyfter eller bara går på någon enstaka cylinder. Troligen finns det i Think Pink-fallet inslag av både oduglighet och korruption - annars skulle de inte ha fått hålla på så länge och i så stor skala. Själv är jag inte alls obenägen att tro att vi just i mutfallen aldrig kommer att få veta hur lite mutor Think Pink behövde betala.

Att inte något enda fall framkommit i utredningen där mutor varit orsaken till den kommunala och statliga tillsynens totala passivitet talar kanske för att dumskallarna som tagit mutorna har tagit så låga mutor att hela den offentliga apparaten skäms. Det skulle nog gå att leva med att allmänheten fick veta - det alla vet ändå - att en stor del av förklaringen till tystnaden är just mutorna. Betydligt jobbigare vore om allmänheten fick veta hur billigt de sålt sig. Det skulle nog dra sådant löje över en massa småpåvar som tar sig själva på mycket stort allvar. Dessutom skulle det förstöra marknaden för mer försigkomna offentliga brottslingar. Mycket talar nämligen för att det inte finns någon rimlig relation mellan den potentiellt mycket allvarliga skada som orsakats av Think Pink å den ena sidan och de sannolikt kaffepengar som man behövt betala för att få hålla på och härja i fred, i de fall ersättningen utgetts kontant.

Skandalen är ett självmål för en offentlig sektor som gärna pungslår medborgarna, men ofta inte duger till att uträtta någonting ordentligt, annat än möjligen att just sko sig själva. Över hela Mellansverige har man tillåtits deponera sopor, sannolikt till stor del sådana med giftigt och hälsovådligt avfall. Det som talar för det nyss nämnda, är bland annat att den offentliga apparaten talar med så små bokstäver om innehållet. 

 

Det som har skett kan sammanfattas med att någon - som inte heller är så nogräknad - har genomskådat den offentliga bluffen och gjort det till sin affärsidé att tjäna svarta pengar i skuggan av en tillsynsapparat som visserligen är mycket dyr men också helt dysfunktionell.

Den offentliga sektorn pratar gärna med stora bokstäver om sina viktiga uppgifter, som rättfärdigar deras överdebitering av befolkningen. Men som Think Pink-skandalen visar är den offentliga verksamheten mycket prat och lite verkstad. Det handlar mest om att sko sig själva.

Summa summarum är det här den naturliga följden av en till stor del kriminell - men samtidigt straffriförklarad - offentlig verksamhet, som överdebiterar medborgarna för miljötillsyn, men i realiteten inte utövar någon sådan - åtminstone inte om de får en slant under bordet - eller kanske ett ”nyp”? En del av polisens utredare har ju blivit så till sig att de så att säga har glömt sina legg på brottsplatsen - i sovrummet - hos tillsynsobjektet. Så åtminstone i den delen tycks tillsynen ha varit noggrann. Kanske har de glömt vapnen också? I värsta fall kanske även den egna pistolen har blivit rostig? Vad säger frun då, om det blir offentligt att man har slarvat med vapenvården på jobbet?

Så den ytterst ansvariga för Think Pink-skandalen, eller åtminstone för att den fick bli så omfattande, är den maffialika, offentliga verksamheten - stat och kommun i förening. Skandalen kan således sägas vara frukten av ett antal uppgörelser i den undre världen - och även i undre regionen av allt att döma.

Kriminella kommunfunktionärer placerade bollen på straffpunkten, kallade sedan ut målvakten och lät Think Pink slå bollen i mål. Sedan kommer polis och åklagare föga engagerat efteråt och gör sitt bästa för att sopa igen spåren. Men de inblandade är nog nöjda ändå.

Entreprenören sköt bollen i mål - gång på gång - i kommun efter kommun - utan att kommunerna fick tummen ur.

Den offentliga sektorn gjorde självmål och behöver nu skylla ifrån sig. Polis och åklagare gör nu sitt bästa för att rikta allmänhetens fokus mot den lilla Thailändskan för att de riktiga skurkarna ska komma undan - de som bäddat för hela skandalen i den offentliga sektorn.

Brottslighet i den offentliga sektorn är inget att lyfta på ögonbrynen åt, men de vill ju helst inte själva bli drabbade av den - framför allt inte på sådant sätt att det drar löje över hela den offentliga verksamheten.

Nu ska skymfen som den fiaskoartade överbetalda tillsynen visat sig utgöra tvättas bort från den korrupta offentlighetens skjorta. Det är extra viktigt för om det kommer fram att man inte behövt få mer betalt än en positivspelares apa eller möjligen få ett ”nyp” ibland för att blunda, så förstör det ju hela marknaden för den övriga offentliga sektorn och småpåvarnas ”beskattningsrätt”. Tacka fan för att kollegorna är oroliga för att klienterna ska få för sig att de numera jobbar för peanuts.

Falun måndagen den 2 september 2024

Mikael Styrman

.

Mikael Styrman.