onsdag 30 oktober 2024

Apropå bränderna i Amazonas

 .

Den, att döma av medias rapportering, allt mer ökande avskogningen av, och bränderna i, Amazonas, är ännu en nyttig påminnelse om människans grundläggande egenskaper. En del livsformer har förmågan att själv, kanske sig själv omedveten, reglera sin population. Andra har det inte. 


Trots våra höga tankar om oss själva, ofta uttryckt som ”skapelsens krona” verkar människan sakna sådana mekanismer. Vår population reglerades tidigare av naturen genom klimatet och sjukdomar, antingen direkt påverkande oss, eller indirekt påverkande oss, bl a genom att påverka vår tillgång till föda och våra möjligheter att odla föda.


Man kan få intrycket att naturen har upphört att reglera vår population, eller att vi har besegrat naturen och själva blivit herrar över våra livsbetingelser. Förmodligen kan få antaganden vara mer felaktiga. Mänskligheten har naturligtvis övervunnit ett flertal av naturens mekanismer vilka tidigare reglerade mänsklighetens numerär. 


Men vi ska nog inte låta oss förledas att tro att vi har ”löst” problemet med naturen. Vi har visserligen satt vissa mekanismer ur spel, men det leder sannolikt bara till mer drastiska framtida dylika händelser. Ju svårare vi belastar Jorden, desto mer omtumlande blir naturens ingrepp. Det finns ett gammalt jordnära talesätt som i förlängningen beskriver människans förmåga att kontrollera naturen: ”Vattnet får aldrig ont i ryggen”. Det kan man möjligen begrunda nu när tidigare onormala perioder av extremväder tycks bli vanligare.


Vi vet att Sahara i en annan tid varit blomstrande. Vi vet att delar av Mellanöstern enligt enligt vissa källor ”flödade av mjölk och honung” samt att Libanon haft vidsträckta cederskogar. Förutsättningarna tycks onekligen ha förändrats, men insikten om detta tycks ännu inte ha infunnit sig hos människan. Vi vet nu exempelvis även att det funnits civilisationer i Amazonas vilkas spår numera, eller ännu en tid, är övervuxna av djungel. Även där har funnits civilisationer som uppstått, utvecklats och utplånats.


Många livsformer har under tidens lopp på motsvarade sätt uppstått, utvecklats och utplånats på Jorden. Människan har, förmodligen flera gånger, vet man nu, varit mycket nära att utplånas i samband med större händelser, av vilka vi förmodligen bara kan finna spår av ett fåtal. Jorden har gått igenom ömsom kalla och ömsom varma perioder. Havet har i samband med kalla perioder dragit sig tillbaka och tillåtit bland annat mänskliga kustnära civilisationer att blomstra, bara för att senare nästan helt dränka mänskligheten och i vart fall utplåna befintliga civilisationer när havet åter stigit. Vi tror oss veta att massdöd i samband med Jordens kollisioner med främmande himlakroppar har inträffat ett flertal gånger och också inneburit stora hot mot nästan alla livsformer.


Alla kan se att klimatet förändras. Det är nog att betrakta som klimatets naturliga tillstånd. Till skillnad från vad olika besserwissers vill påstå, efter några år av mänsklig skolgång, präglad av flockbeteendets åsiktsförtryck, utan att plågas av någon onödig och hejdande blygsamhet, och i hög grad styrda av det rädslodrivna flockbeteendet, vet vi väldigt lite om vad som egentligen styr klimatet och vart det är på väg. Det hindrar uppenbarligen inte mer försigkomna flockmedlemmar från att ta sig sig högt upp på dynghögen genom att med en dåres klarsyn upplysa oss andra om vad som pågår och hur vi inte bara kan bemästra situationen - vi ska dessutom tvingas göra så som de förkunnar. I Mellanamerika, och andra tidigare civilisationer tog det sig uttryck som människooffer - dock med åtminstone blandad framgång. Hos oss går det inte till riktigt på det sättet. Men å andra sidan är ju inte den sista dåren född ännu. Men givet de tider i lever kommer han - eller hon - förmodligen att vara klimatprofet redan några år efter sin födelse.


Karriär görs på olika sätt i olika tider. Vi tycks nu vara inne i en period där den ena dåren efter den andra känner sig kallad att påtvinga andra sin egenupplevda eller påstådda klarsyn. Ett annat uttryck som dårskapen tar sig, är tron att svenskarna, som utgör blott en tredjedels promille av mänskligheten, är det utvalda folket som med sitt helt betydelselösa självplågeri ska rädda världen, genom att gå från välstånd till självpåtagen misär, samtidigt som niohundranittionio och två tredjedels promille av världens befolkning lever som vanligt.


Falun onsdagen den 30 oktober 2024

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar