Vildsvinskriget

 .

Bönder, mark-, villa- och sommarstugeägare får sina odlingar och tomter förstörda av bökande vildsvin, runt om i Syd- och Mellansverige.

Att problemet upplevs som stort av många, och dessutom är i växande, får nog tillskrivas ett otillräckligt jakttryck.

Kanske är det så enkelt som att jägarna, vilka förväntas svara för jakttrycket, inte vill ha en för liten vildsvinsstam eftersom det skulle inverka menligt på jaktens glädje och belöning i övrigt. Den andra sidan av myntet - skadorna som vildsvinen åstadkommer, drabbar bara delvis jägarna. Det är därför inte så konstigt om jägarnas incitament att hålla vildsvinsstammen nere är mycket måttligt.

Det har väckts förslag om att man ska få använda drönare för att öka effektiviteten vid vildsvinsjakt.

Svenska Jägareförbundet bekymrar sig inte så mycket för skadorna som vildsvinen åsamkar andra. Jägareförbundet oroar sig mer över det osportsliga i att använda drönare för att decimera beståndet.

Under Andra Världskriget övervägde britterna att låta mörda Hitler, men man landade i att det inte skulle vara sportsligt…

Att följden av denna sportslighet blev miljoner döda människor och ödelagda hem och länder hade man dock inget större problem med.

Britterna lyckades ju - bortsett från Blitzen - värja sin ö från kriget mot Nazityskland. Kriget ödelade stora delar av Europa. Men det var inte större problem för den brittiska ledningen än att man kunde bekymra sig för huruvida det var sportsligt att värja världsdelen och dess befolkning från nazisternas terror, eller till och med från alla krigförande länders terror. Även de som bekämpade nazisterna utsatte ju befolkningen för stora påfrestningar, för att inte säga terror.

Att försöka döda Hitler ansågs osportsligt. Att brandbomba civilbefolkningen i hela städer hade man inget problem med.

Kanske borde Svenska Jägareförbundet orientera sig bättre i verkligheten och försöka se båda sidor av myntet? 

Falun torsdagen den 3 oktober 2024

Mikael Styrman

.