mÄndag 16 mars 2009

Idag gÄr jag i fÀngelse.

.

Idag Àr det mÄndagen den 16 mars 2009. Det Àr 64 Är sedan Hitlers död, 56 Är sedan vÀrlden befriades frÄn Josef Stalin, 23 Är sedan den svenska beskyddarverksamhetens ledargestalt i modern tid gick i graven och 11 Är sedan Birgitta Dahls kompis Pol Pot av omvÀrlden tillÀts sjÀlvdö efter att ha mördat 2,2 Miljoner Cambodjaner. Idag gÄr jag i fÀngelse i Sverige för ett grovt bokföringsbrott som inte Àr nÄgot bokföringsbrott utan istÀllet politiska repressalier.

Det torde vÀl vid det hÀr laget vara bekant för den som lÀser detta att det kan kopplas till min strÀvan att vÀrja min och vÄra företags ekonomier frÄn utsugning genom den nationalsozialdemokratiska rörelsens beskyddarverksamhet.

Och nu, i den elektroniska tiden, med mobiltelefoner, internet, flyg o.s.v. och nĂ€r det finns hur mycket arbete som helst att utföra till kundernas, företagets och landets bĂ€sta, dĂ„ ska jag in i fĂ€ngelse. Jag ska vara isolerad frĂ„n omvĂ€rlden genom att inte kunna ringas, eller mailas, om det behövs eller jag skulle kunna vara till gagn för allmĂ€nheten. IstĂ€llet för att utföra det arbete jag Ă€r bra pĂ„ och som Ă€r förhĂ„llandevis nödvĂ€ndigt för att upprĂ€tthĂ„lla samhĂ€llsviktiga funktioner, till skillnad mot det mesta som sosseriet Ă€gnar sig Ă„t, ska jag lalla pĂ„ med nĂ„gonting som förmodligen för mig Ă€r okvalificerat arbete och som antagligen Ă€r terapi och inte alls behöver utföras. Detta Ă€r ett sĂ€tt att förhĂ„lla sig till samhĂ€llets resurser, som kĂ€nnetecknat sosseriet allt sedan Pomperipossatiden, med över 100 % marginalskatt under tjuvsamhĂ€llets frĂ€msta företrĂ€dare, den sĂ„ kallade finansministern Gunnar StrĂ€ng. DĂ„ ledde den höga marginalskatten bland annat till, att av samhĂ€llet i decennier utbildade lĂ€kare tog ledigt och högg ved, dĂ€rför att de sparade mer pengar pĂ„ att hugga ved, Ă€n de förlorade i utebliven inkomst efter skatt nĂ€r de var borta frĂ„n jobbet. Samtidigt rĂ„dde lĂ€karbrist i landet och mĂ€nniskor gick med smĂ€rtor i onödan dĂ€rför att sosseriet hade satt lĂ€karna att hugga ved. Åter igen snuddande nĂ€ra Cambodjanska förhĂ„llanden under Pol Pot.

Vad ska nu detta tjĂ€na till? Kommer jag att bli en bĂ€ttre mĂ€nniska av det? Kommer jag att bli mer benĂ€gen, att tycka att till exempel Per-Ola Eriksson Ă€r en hederlig eller dugande karl, eller att nĂ„gon över huvud taget i ledande position i sosseriet, över huvud taget duger nĂ„gonting till? Det Ă€r ju knappast troligt. Snarare Ă€r det Ă€nnu ett exempel pĂ„ sosseriets bristande respekt för den möda som ligger bakom varje inbetald skattekrona och den uppoffring som varje inbetald skattekrona innebĂ€r, för vĂ„ra mĂ„nga, mindre bemedlade, mĂ€nniskor. Även i vĂ„rt land lever mĂ„nga mĂ€nniskor under knappa förhĂ„llanden. Och vad gör Skurk-Maja och de andra dilletanterna i S-partiets ledning? Jo, de sĂ€tter sig gĂ„ng efter annan pĂ„ dessa mĂ€nniskor. Hade vi varit i Frankrike dĂ„ hade nog giljotineringen varit i full gĂ„ng nu. Vi mĂ„ vara en lĂ€ttledd skock, vi svenskar, men nog mĂ„ste det vĂ€l finnas grĂ€nser för hur mycket vĂ€ljarförakt detta hĂ€nsynslösa pack kan utsĂ€tta mĂ€nniskor för, utan att bli föremĂ„l för allmĂ€n pilkastning pĂ„ gator och torg?

Under den nĂ€rmaste tiden fĂ„r mitt arbete, för ett Sverige dĂ€r rĂ€ttstrygghet inte heter vare sig mutor eller partibok, bedrivas inifrĂ„n Ă„tminstone de symboliska fĂ€ngelsemurarna. PĂ„ utsidan av murarna finns tills vidare, Bo Johansson, Per-Ola Eriksson, Sven-Erich Bucht och de mĂ„nga mĂ€nniskor som, utan att över huvud taget ha utrĂ€ttat nĂ„gonting nyttigt, har beviljat sig sjĂ€lva generös mĂ„ngmiljonbonus, för att ha kört vĂ„ra banker över styr – igen, och för att ha ödelagt stora delar av pensionskapitalet, med kraftigt sjunkande pensioner som följd.

Eftersom avundsjuka och missunnsamhet Ă€r den livsluft som socialdemokratin andas sĂ„ kommer det vĂ€l dessutom att sluta med, att de blir gröna av avund – varför Ă€r det bara Styrman som fĂ„r sitta i fĂ€ngelse?

Under senare dagar har flera av dessa bonusdirektörer ramlat tillbaka till verkligheten, nÀr regeringen pÄ ett förtjÀnstfullt sÀtt stuckit hÄl pÄ den bubbla i vilken de levt, isolerade frÄn sin omvÀrld. SÄdant fick man minsann inte se pÄ sossetiden. DÄ vÀllde istÀllet en flod av innehÄllslös men fördömande retorik över de socialdemokratiska lÀpparna, men pengarna fick skurkarna alltid behÄlla. Det Àr lÀtt att föredra Reinfeldts lÄgmÀlda, nÀrmast försynta, sÀtt att sticka hÄl pÄ ballongerna, och av allt att döma delar jag den Äsikten med en förkrossande majoritet av svenskarna.

PÄ kort sikt Àr det inte möjligt för en enskild person att göra avtryck nÀr korruptionen har blivit systemet. Det kan dÀrför synas fÄfÀngt att kÀmpa mot en stor vÀlorganiserad maffia. Men de mÄnga mÀnniskornas smÄ insatser, dÀr man lyfter sig sjÀlv i hÄret och uppbÄdar lite mer civilkurage Àn vanligt, fÄr pÄ sikt maffian att krackelera, ungefÀr som droppen urholkar stenen. Vi kan alla se hur rÄttorna börjat överge det socialdemokratiska skeppet och hur rörelsen, och den rÀttsröta och korruption som den impregnerat landet med, sakta söker sig allt nÀrmare historiens soptipp. Hitler, Stalin och Pol Pot stÄr och vÀntar och tar emot pÄ den andra stranden. Snart kommer dÀrför domare Äter att kunna vara ett hedervÀrt och respekterat yrke, inte en beteckning pÄ en av flera sorters politruker.

Det Àr en nÄd att stilla bedja om att vi ocksÄ ska befrias frÄn översittare som anser sig ha rÀtt
att inkrÀkta pÄ sina medmÀnniskors rÀtt att fritt tÀnka och uttrycka sig,
att göra inbrott i vÄra hem och lyssna pÄ vÄra samtal, konversationer och idéer,
att avlyssna vÄra telefoner och vÄra arbetsplatser,
att tillförskansa sig, öppna och lÀsa vÄr post,
och tar sig rÀtten att anvÀnda rÀttsmaskineriets resurser till att förfölja meningsmotstÄndare.
De försöker bita sig fast och de finns i alla partier, men vi mÄste för vÄr egen, och vÄra barns skull, driva ivÀg dem frÄn vÄra lagstiftande församlingar. Det kommer vi att klara, men kanske inte förrÀn vi infört personval.

Om regeringen vill, kan vi dessutom snart fÄ en rÀttsordning
dÀr vi inte i praktiken döms av arbetarekommunens ordförande,
dÀr vi kan bli kallade till rÀttegÄng i en ordning som följer högt stÀllda krav pÄ rÀttssÀkerhet istÀllet för nu rÄdande spektakel,
dÀr vi har rÀtt att fÄ vÄr sak prövad i högre instans av kunniga istÀllet för politiserade domare,
dÀr högsta domstolen har skyldighet att rÀtta felaktiga domar, istÀllet för att, som Ätminstone delvis Àr fallet nu, det Àr ett privilegium för ibland mutade justitierÄd, ensidigt rekryterade frÄn regeringskansliet.
Vi blir inte kvitt ett sÄdant system med parasiteter och utsugare som skrÀmmer mÀnniskor utan att vi Àr beredda att göra avkall pÄ vÄr bekvÀmlighet och göra tillfÀlliga uppoffringar.

Även i hederligare rĂ€ttssystem Ă€n det svenska, Ă€r beskyddarverksamhet svĂ„rbekĂ€mpad.
Vi Àr, beroende pÄ vÄr livssituation och vÄra försörjningsmöjligheter, olika vÀl rustade att utsÀtta oss för det obehag som följer av, att man utmanar den grova organiserade brottsligheten. Jag Àr vÀl införstÄdd med, att det Àr svÄrt för mÄnga att stÄ pÄ barrikaderna och kraxa som jag har gjort. Men alla kan göra nÄgonting för att vi och vÄra barn ska fÄ ett bÀttre land att leva i. Alla kan göra nÄgot för att vi i framtiden inte ska behöva sÀtta likhetstecken mellan tjuv och polis, som det mÄnga gÄnger varit under sossediktaturen. Alla kan pÄ sitt sÀtt driva in en liten spik i den organiserade brottslighetens kista. Den guppar nu allt djupare i vÄgorna. Inte sÄ mÄnga spikar till sÄ sjunker elÀndet.

Det Àr i skrivande stund oklart i vilken utstrÀckning jag kommer att kunna upprÀtthÄlla skrivandet pÄ bloggen. Om det Àr tillÄtet att göra det kommer jag att försöka skriva Äterkommande om aktuella Àmnen och sannolikt ur ett perspektiv och med ett innehÄll som inte massmedia av olika skÀl tillhandahÄller.

Om det visar sig inte vara tillÄtet att skriva pÄ bloggen ska jag försöka göra det ÀndÄ. DÄ mÄste jag finna en Stig Fredriksson som Àr beredd att ta pÄ sig besvÀret att föra ut mina texter och lÀgga upp dem pÄ nÀtet.

Trots all ekonomisk oro lever vi just nu i en storartad och omvÀlvande tid och vi har förmÄnen att fÄ vara med och uppleva detta skÄdespel, pÄ gott och ont. Nu rasar pyramiderna och de av mutor och korruption uppehÄllna improduktiva samhÀllsonyttiga oligopolen och monopolen skakas i sina grundvalar. NÀr marknadsekonomins sjÀlvsanering har satts ur spel genom korruption kommer sÄ smÄningom det sammanbrott, vars inledning vi sannolikt upplever nu och som kommer att rensa vÄra ekonomier frÄn onyttigt skrÀp. NÀr banker upphör att vara affÀrsmÀssiga och affÀrsdrivande och övergÄr till att vara politiska och maffiakollaborativa och sÀger upp enskilda företagares lÄn pÄ maffians begÀran, dÄ har de sannolikt antrÀtt vÀgen mot undergÄngen. Mycket talar för att mÄnga genom korruption övergödda företag, inte bara banker och försÀkringsbolag, kommer att förgöra sig sjÀlva innan den hÀr depressionen har nÄtt sin Ànde. Det mÄ vara en bitvis smÀrtsam process men efter regn sÄ kommer sol.

.

onsdag 11 mars 2009

Inför differentierad pensionsÄlder i Finland.

.

Fortum pÄ Àventyr i österled.

I vÄrt östra grannland Finland, eller VÀstryssland som man numera kan kalla landet, efter Fortums inverterade erövringstÄg, hÄller det sakta pÄ att gÄ upp för VÀstryssarna vad Fortum och pensionsförsÀkringsbolagen stÀllt till med och hur det kan komma att pÄverka VÀstryssarna i form av höjda elavgifter, eftersatt underhÄll av elnÀten samt reducerade pensionsutbetalningar.


Notan hittills 4 Miljarder Euro.

Som behandlats tidigare pĂ„ denna blogg har Fortum av nĂ„gon outgrundlig anledning förvĂ€rvat Territorial Generating Company 10 (TGC-10) mellan Kazakstan och Jekaterinburg, öster om Ural. En affĂ€r som, visar det sig, hittills har en nota pĂ„ nĂ€rmare 4 Miljarder Euro (!) men vars slutrĂ€kning lika gĂ€rna kan bli 8 Miljarder Euro eller mer – ingen vet.


Fyra gÄnger högre priser i Norden.

Anledningen Àr att den ryska konsumentmarknaden avreglerats i omrÄdet och energipriserna enligt uppgift rasat till en fjÀrdedel av vad Fortums kunder i Norden, sjÀlva fÄr betala. Det torde i lÀngden inte vara hÄllbart att ta ut ett pris av TGC-10:s kunder och fyra gÄnger mer av Fortums kunder i Norden, vilka Àr de som betalar kalaset.

UtprisnivÄn inom TGC-10:s omrÄde torde vara en brÄkdel av vad den bör vara för att de investeringar i ytterligare elproduktion, som Fortum i samband med förvÀrvet Ätagit sig att göra, ska bli lönsamma. Samtidigt har Fortum tvingats höja de anstÀlldas löner med 20-30 % för att fÄ behÄlla personalen.


Gaspriset styrs av Putin.

Farligast av allt Àr nog vad som framkommit om att kraftverken i frÄga drivs av gas som levereras av Putin genom Gazprom. Priset pÄ gas har inte avreglerats utan faststÀlls och upprÀknas Äratal i förvÀg av den ryska staten. Det nuvarande priset har bestÀmts före finanskrisen. Det torde dÀrmed inte finnas nÄgra grÀnser för hur mycket detta Àventyr kan komma att kosta för de nordiska elkunderna och de VÀstryska skattebetalarna.


Glidande omdömen.

NÀr förvÀrvet presenterades var det enligt Fortums ledning en mycket god affÀr. För en tid sedan presenterades förvÀrvet som u-hjÀlp (frÄn Finland till Ryssland). Numera kallar Fortum-ledningen förvÀrvet för en mycket stor utmaning. Jag vet inte vad Ni tycker, men jag vet att jag tycker att omdömena utvecklas i fel riktning.


SvÄrbedömda Ätaganden.

NÀr Finska Sonera for ut i Europa pÄ erövringsfÀrd och köpte Tyska GSM-rÀttigheter slutade det med att finska staten gav bort hela Sonera till Svenska Telia, med pengar i kassan och allt, för att tas emot.
Det kÀndes vÀl inte som alldeles bra oavsett om man ville kalla det för god affÀr, u-hjÀlp eller stor utmaning. Om det skulle bli aktuellt att överlÄta Fortum till nÄgon pÄ liknande villkor finns det anledning att frÄga sig, om nÄgon kommer att vÄga ta emot ett Fortum med svÄrbedömda, Ànnu ej infriade, Ätaganden gentemot den Ryska staten.

Om Finska staten i sĂ„ fall mĂ„ste stötta Fortum med skattemedel – kommer den att ha rĂ„d med det?
Vad sÀger man i frÄgan pÄ herrklubbarna för inbördes beundran i Helsingfors?


Pressen tiger.

Finland, eller som landet kallas i denna blogg, VÀstryssland, delar inte bara rÀttssystemet med det numera hÀdangÄngna Sovjetunionen. Pressens egen syn pÄ tryckfriheten tycks man ocksÄ ha gemensam med Putins Ryssland. Hur ska man annars tolka den VÀstryska pressens tigande i frÄgan?


Generositeten har en grÀns.

Vi som följt vÀsterlÀndska optimistiska blÄögda entreprenörers etablering i Ryssland har kunnat iaktta hur ryssarna lÄter den blÄögde investera sÄ lÀnge denne har rÄd att investera. Sedan kommer en eller flera lÄgmÀlda typer in i lokalen och upplyser en om vilken god idé det Àr att bara lÀmna allt och resa hem. I det ögonblicket stÄr valet mellan en skyndsam hemresa Ä ena sidan och, Ä den andra sidan, att med explosiv hastighet bli naturaliserad ryss med fast förankring i den ryska svartjorden. För de flesta brukar dÄ en intensiv hemlÀngtan ta över viljan att besegra utmaningar. Vad de ansÄg som inte reste hem, vet vi egentligen inte, eftersom vi Ànnu inte funnit nÄgon sÄdan som kunnat berÀtta om sina övervÀganden.


Tidigare elverksinvesteringar i gamla Sovjetunionen.

För en tid sedan, ca 10-15 Är, tog ett amerikanskt multinationellt företag över elverket i Tbilisi, i Georgien, och försökte stÀvja omfattande stölder, genom vilka var- och varannan som var slÀkt eller kompis med nÄgon politiker, ansÄg sig ha rÀtt till gratis el. Den gÄngen slutade det med att det amerikanska företagets platschef kom hem frÄn utlandsjobbet i en lÄda med de ungefÀrliga mÄtten 1x1x2 m. Fortums senior vice president, Tapio Kuula, bör nog ha sin sista vilja och testamente fÀst pÄ papper innan han Äker pÄ utlandsjobb. Mikael Lillius bör nog inte Äka dit alls och kommer nog inte att göra det heller. Möjligen kan vi i framtiden fÄ se Fortums kunder samla in pengar till en enkel biljett till Cheljabinsk Ät Lillius.


De finska pensionsförsÀkringsbolagen.

De Finska pensionsförsÀkringsbolagen med Varma i spetsen har efter noggrann, skicklig och mÄlmedveten investering av enorma pensionsmedel i nÀrmast vÀrdelösa fastigheter, att brottas med hur man ska förklara detta för de pensionssparande finnarna och dÀrefter sjÀlva vÄga gÄ ut efter mörkrets inbrott.


Differentierad pensionsÄlder?

Ett sÀtt skulle kunna vara att införa differentierad pensionsÄlder. Om man Àndrar sÄ att mÀnnen fÄr pension vid 89 Ärs Älder och kvinnorna vid 102 Är uppnÄs flera fördelar. NÀstan inga pensioner behöver dÄ utbetalas. Inga pensioner behöver heller sÀnkas.

Lugnet kan, Ätminstone med hÀnvisning till denna frÄga, Äter infinna sig i herrklubbarna för inbördes beundran och det framgÄngsrika arbetet med att slutgiltigt placera andras tillgÄngar kan fortsÀtta.

ÖvertorneĂ„ den 11 mars 2009
Mikael Styrman

.

tisdag 10 mars 2009

Lös bankproblemet

.

Varför bankkris igen?

Svenska politiker har Ă„kt jorden runt och skrutit med hur man ”löste” bankkrisen i Sverige i 1990-talets början. Men, om man nu löste den svenska bankkrisen dĂ„, varför Ă€r vi mitt uppe i en bankkris igen, sĂ„ kort tid senare?

Det gives inget annat svar Àn, att man inte löste nÄgon svensk bankkris i början av 1990-talet. IstÀllet för att lÄta marknadsekonomin fungera och rensa ut odugliga banker och en oduglig bankkultur skyfflade man över ansvaret för en stor del av de dÄliga lÄnen pÄ skattebetalarna. De mindre dÄliga lÄnen delade man ut igen i en ny giv. Merparten av det bankfolk som stÀllt till det fick fortsÀtta att leka bank i nÄgon form.


Gnida sig mot bankchefer.

Enligt min uppfattning kan man inte uttrycka det som att vi löste bankkrisen i början av 1990-talet i Sverige, om man inte i onödan vill utsÀtta sig för andras ringaktning. Snarare rÀddade man bankerna pÄ bekostnad av sundheten i det finansiella systemet och bankvÀsendet genom att konservera och övervintra, rentav förvÀrra rÄdande bankstruktur och den samhÀllsskadliga bankkutym som vunnit insteg i bankvÀsendet. Varför gjorde man det? Förstod man inte bÀttre? Ofta Àr anledningen enklare Àn man tror. Jag tror att anledningen Àr sÄ enkel som att politiker, som ju ocksÄ Àr mÀnniskor, vill umgÄs i fina salonger. Höga bankchefer har av tradition stort inflytande och det ger naturligtvis mycket poÀng för en politiker sprungen ur enkla kretsar att fÄ gÄ omkring och gnida sig mot bankchefer, odugliga eller ej. Det kan ge sÄ mycket poÀng att en politiker av rent egoistiska sociala skÀl iklÀder sig rollen av Àven odugliga bankchefers försvarare. Det vill gÀrna bli sÄ, att Àven en folkvald politiker ganska snart finner sig ha mer gemensamt med en oduglig eller skurkaktig bankdirektör Àn sina vÀljare, vare sig vÀljarna Àr arbetare eller smÄföretagare.


DrÀnerade landet pÄ industrier.

Under resans gĂ„ng, och för att ”rĂ€dda” bankerna lĂ€t man dem i början av 1990-talet opĂ„kallat sĂ€ga upp lĂ„nen till tiotusentals svenska företag som varken hade misskött sig eller var i svĂ„righeter. Genom att sĂ€ga upp lĂ„nen drev bankerna, och indirekt deras ”rĂ€ddare”, dessa företag i konkurs. Ett ansenligt industrikapital lĂ€mnade dĂ€rigenom Sverige under 1990-talets första hĂ€lft för att aldrig Ă„tervĂ€nda.


För lÄngt driven fusionering förvÀrrades ytterligare.

Vi kan nu se vilken skadlig verkan de som slÄr sig för bröstet och orÀttmÀtigt kallar sig för bankrÀddare egentligen Ästadkom. VÄra banker har ursprungligen, Ätminstone till stor del, uppstÄtt som lokala banker med syfte att underlÀtta ortens befolknings och lokala nÀringslivs finansieringsbehov. Fusionering av banker hade redan tidigare skapat en Ätminstone oligopolistisk bankmarknad med lÄngt driven centralisering av kredithandlÀggning och dito beslut.

I samband med bankkrisen, och tvÀrtemot vad som hade varit klokt att göra, tvingade man i stor utstrÀckning fria sparbanker att ge upp sin sjÀlvstÀndighet för att staten skulle medverka till absolution till bankklÄparna.


SmĂ„ banker, smĂ„ affĂ€rer – Stora banker, stora affĂ€rer.

Nu förhÄller det sig sÄ, att smÄ banker gnetar pÄ med smÄ affÀrer i liten skala, oftast till nytta för bygden. Stora banker dÀremot vill göra stora affÀrer och snabba cash. Imperiebyggandet ligger uppenbarligen nÀra till hands i en bank som slutar att tillÀmpa kyrktornsprincipen. Vid bankkrisen i början pÄ 1990-talet skapades sÄledes dessa vidunder som Äkt runt i Europa och okontrollerat, sjÀlvupptaget och inbilskt strött spararnas pengar över, i bÀsta fall, överoptimistiska entreprenörer med ingen, eller begrÀnsad, egen insats. I sÀmre fall, vilket Ätminstone under högkonjunkturens sista tvÄ Är torde ha dominerat, har pengarna strötts över den grova organiserade brottsligheten, som inte haft nÄgon annan avsikt Àn att hjÀlpa till att befria bankerna frÄn de pengar som de sjÀlva gjorde sitt bÀsta för att bli av med.


BankrÀddningen en katastrof.

Detta Ă€r vad ”bankrĂ€ddarna” Ă„stadkom i 1990-talets början. Inte en rĂ€ddning av det finansiella systemet utan en veritabel katastrof vars verkliga omfattning vi sannolikt kommer att bli varse och som allmĂ€nheten knappt kan ana, Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge. Detta bör Ni ha i Ă„tanke nĂ€r Ni Ă„ker runt och slĂ„r Er pĂ„ bröstet och kallar Er bankrĂ€ddare – pajasar!


Lokala banker att föredra.

Nu gÀller det att göra det jobb som Ni skulle ha gjort i början av 1990-talet. Vi mÄste befria Sverige frÄn framtrÀdande, ledande och samtidigt odugligt bankfolk och inte lÄta dem köra vidare. Dessutom mÄste vi, och det Àr Ànnu viktigare, starta nya lokala banker som arbetar med lokal finansiering och kan vara med och bygga upp smÄföretag frÄn grunden, som kan vÀxa och ge oss den företagsnybildning som behövs om inte VÀlfÀrds-Sverige ska fortsÀtta sin förvandling till Fattig-Sverige.

En lokal bank kan medverka till en anstÀllds eller företagares finansiering av dennes boende utifrÄn kundens förmÄga att betala rÀntor och amorteringar. Dagens banker Àr tyvÀrr mer intresserade av att finansiera fastighetsklipp med snabb omsÀttningstid.


Det institutionella Àgandets kris.

Man bör beakta att den nu pÄgÄende krisen i hög grad Àr det institutionella Àgandets kris. Vi mÄste komma ifrÄn det nuvarande systemet dÀr ansvaret för förvaltning av ens tillgÄngar helt överlÄts pÄ nÄgon annan.


Starta nya lokala banker.

Vi bör starta nya lokala banker enligt vissa stödpunkter:
Spritt Àgande
Lokalt Àgande och dÀrmed lokalt inflytande och lokal kÀnnedom
Personligt Àgande istÀllet för diffust och otydligt Àgande
Hembudsskyldighet


Finansinspektionens stÀllning en nyckelfrÄga.

Om nya lokala banker ska startas Àr det en försvÄrande omstÀndighet om relationen mellan de nuvarande bankerna och Finansinspektionen Àr sÄdan att banker fÄr sÀga upp enskilda företags lÄn utan skÀlig grund, kanske bara pÄ partiets uppdrag och ÀndÄ bibehÄlla sin oktroj. Det Àr naturligtvis inte Àgnat att skapa nÄgot förtroende, vare sig för Finansinspektionen eller bankerna.


Den lÄnga vÀgen Àr kanske den korta vÀgen.

En av de allra viktigaste saker som finns att göra nu Àr att se till att det startas smÄ, sjÀlvstÀndiga, lokala banker, med lokalt Àgande och inflytande. Det bör göras skyndsamt och i stort antal. Den vÀgen kan synas lÄng att antrÀda men den kan visa sig vara den kortaste vÀgen ut ur den nuvarande bankkrisen. Den kan ocksÄ visa sig vara den enda vÀgen ifrÄn ett system, som har gjort en, över tiden med olika grad av intensitet pÄgÄende, bankkris till ett normaltillstÄnd.

Pointe Aux Piments, Mauritius, den 8 mars 2009
Mikael Styrman

.

Dags för en ny reduktion.

.

I alla tider har makthavare i form av politiker, kungar, kejsare m.m. belönat sina vapendragare. Det har kunnat ske genom att titlar, egendomar och befattningar förlÀnats dem. Vanligt har varit att kungens mÀn adlats och dÀrigenom erhÄllit förmÄner som exempelvis skattefrihet.
Med tiden, och med svaga ledare, tenderar ett sÄdant belöningssystem att skena ivÀg och bli sÄ betungande för kronan att man mÄste göra nÄgot Ät det för att inte drabbas av en statsfinansiell bankrutt.

Jag hörde nÄgonstans, utan att Ànnu haft möjlighet att belÀgga det, att Spanien en gÄng i tiden hade sÄ mÄnga adliga att landet höll pÄ att gÄ i statsfinansiell konkurs. I dagens Saudi-Arabien lÀr en tredjedel av befolkningen vara av kunglig slÀkt och dÀrför arbetsbefriade. Landet Àr en av vÀrldens största oljeproducenter och har en ganska liten befolkning, sÄ de kan nog klara av det ett tag till.
Sverige dÀremot har inga oljetillgÄngar varför Sverige behöver ta itu med dagens adel varmed jag menar den politiska lÄgadeln.

Landet Àr fullt av nationalsozialdemokratiska stödtrupper, eller före detta stödtrupper, som uppbÀr höga löner utan att utföra nÄgot för nationen nyttigt arbete. Vi kan lyfta fram nÀra nog vilken myndighet eller organisation som helst för granskning sÄ finns de dÀr, drivorna av i bÀsta fall nollproducerande politruker. I de flesta fall, som till exempel i frÄga om RevisorsnÀmnden, Àr de dessvÀrre inte bara nollproducerande utan direkt kontraproduktiva och gör stor samhÀllsekonomisk skada bland annat genom att fortsÀtta att driva nationalsozialdemokratisk politik trots att partiet inte lÀngre har makten. Detta ska jag Äterkomma till i allmÀnhet och till RevisorsnÀmnden i synnerhet.

I Sverige har vi haft att hantera det hÀr problemet vid flera tillfÀllen. Jag kan exempelvis nÀmna ett antal svenska regenter som funnit för gott att genom reduktioner Äterta avsöndrad statlig egendom eller begrÀnsa förmÄner nÀr nyttan som förlÀningens mottagare tillhandahÄller inte lÀngre stÄr i relation till kostnaden för kronan:

Birger Magnusson, Magnus Eriksson, Albrekt av Mecklenburg, Drottning Margareta, Karl Knutsson, Gustav Vasa, Gustav II Adolf, Drottning Kristina, Karl X, Karl XI Àr alla exempel pÄ svenska regenter som tagit till reduktion nÀr statsfinanserna sÄ krÀvt. Förfarandet Àr av naturliga skÀl nÀstan lika vanligt som belöningssystemet.

SÀllan har behovet av en reduktion varit större Àn nu. Tidigare regeringar har lÀmnat efter sig stora skaror av drönare som skattebetalarna ska föda. Permittenttrafiken samt malmhandel med betalning i form av judiskt tandguld omhÀndertaget i koncentrationslÀger gav goda ekonomiska betingelser under andra vÀrldskriget. Den sÄ kallade neutralitetspolitiken gav landet en oförstörd industri och infrastruktur nÀr resten av vÀrlden var ödelagd av kriget.

Dessa fördelar har nu förslösats. En fullstÀndigt vettlös arbetsrÀtts- och skattelagstiftning framför allt frÄn 1970 och framÄt har gjort stora delar av befolkningen lat och missnöjd.

Det efter andra vÀrldskriget uppbyggda industrikapitalet har i sin tur till stor del förslösats genom ett oförnuftigt gynnande av en handfull misskötta bankföretag under 1980-90 talen, pÄ det övriga nÀringslivets och befolkningens bekostnad.

Under decennier har övriga nÀringslivet pungslagits och en sannolikt samhÀllsekonomiskt olönsam bilindustri otillbörligt gynnats liksom tidigare Àven varvs- och tekoindustrier. Alla idag före detta industrier, oförmögna att attrahera kunder.

Nu stÄr nationalhushÄllet inför stora pÄfrestningar. VÄra pensionsbesparingar har fyra gÄnger ÄderlÄtits pÄ avsevÀrda belopp av tidigare s-regeringar utan att annat Àn ljumt motstÄnd bjudits. Den skada som den ekonomiska depression, som vi Àr pÄ vÀg in i, kommer att Ästadkomma pÄ vÄrt pensionskapital lÄter sig bara anas. Den kommer sÄ smÄningom att göra sig mycket handgripligen pÄmind nÀr effekten av den drabbar pensionÀrerna. Samtidigt stÄr landets finanser inför mycket stora pÄfrestningar, till inte ringa del pÄ grund av den otillbörligt gynnade bankindustrins Äter igen bekrÀftade oförmÄga, att fullgöra sina Ätaganden och rÀttfÀrdiga sina omotiverat höga vinster, genom tillhandahÄllande av samhÀllsnyttiga tjÀnster.

Det Ă€r enligt min uppfattning bĂ„de klokt och ofrĂ„nkomligt att medelst nĂ„got som kan jĂ€mföras med en reduktion, tillse att de som uppbĂ€r statliga löner och förmĂ„ner, ocksĂ„ bidrar till samhĂ€llsekonomin med produktivt arbete. Vi behöver ett program som slussar över mĂ€nniskor frĂ„n kontraproduktiva byrĂ„kratiska anstĂ€llningar i den offentliga förvaltningen till produktiva tjĂ€nster i den privata och/eller produktiva sektorn. Det Ă€r nödvĂ€ndigt för att skatterna ska kunna sĂ€nkas eftersom det med stor sannolikhet Ă€r de höga skatterna som orsakar de höga ohĂ€lsotalen. I debatten förekommer en massa bullshit om att ohĂ€lsotalen pĂ„verkas av stress och högt arbetstempo. SjĂ€lvklart finns det sĂ„dana fall ocksĂ„. VĂ€ldigt mĂ„nga orsakas dock sannolikt av en problematik beslĂ€ktad med det gamla Östeuropa och Sovjetunionen. DĂ€r pĂ„stod folkhumorn att instĂ€llningen var att ”vi lĂ„tsas arbeta för sedan lĂ„tsas ni betala oss”. I Sverige Ă€r det inte lĂ„ga löner utan det förhĂ„llandet att man inte fĂ„r behĂ„lla och rĂ„da över nĂ„gon nĂ€mnvĂ€rd del av lönen sjĂ€lv som leder till stor del av ohĂ€lsan. Det Ă€r den obemedlades möjlighet att vĂ€rja sig mot ett skattesystem som upplevs som orĂ€ttfĂ€rdigt. Systemet i Sverige Ă€r sĂ„dant att om man arbetar blir man utnyttjad av en lat och till stora delar onyttig byrĂ„krati. Om man inte arbetar blir man inte utnyttjad.

Den nationalsozialdemokratiska rörelsen vars lÄgadel dagens drönare i huvudsak utgör besitter stora tillgÄngar. LÀmpligen kan rörelsen sjÀlv avlöna sina stödtrupper om man inom rörelsen tycker att det Àr en god idé att hÄlla drivor av för statsekonomin onyttiga drönare anstÀllda.

Pointe Aux Piments, Mauritius, den 8 mars 2009
Mikael Styrman

.

mÄndag 9 mars 2009

KulturminnesvÄrden bör reformeras.

.


Endast ett hus i levande anvÀndning överlever.

Det Àr en gammal sanning, att nÀr ett hus slutar att vara till nytta, dÄ dör det. NÀr man tar ett hus ur bruk förvandlas det frÄn en nyttig tillgÄng till en belastning vars underhÄll slukar betydande medel till tveksam eller ingen nytta. NÀr ett hus inte lÀngre fÄr anpassas till Àgarens behov utan istÀllet ska konserveras, fortsÀtta att vara anpassad till vad en tidigare Àgare, i en annan tid, hade för behov och förutsÀttningar, upphör huset att vara sin Àgare till glÀdje.


Förföljelse kamouflerad till kulturminnesvÄrd.

I Sverige lÄtsas vi för nÀrvarande ha en kulturminnesvÄrd i syfte att skydda vÄrt kulturarv. I sjÀlva verket Àr det inte alls det som pÄgÄr. Det som egentligen sker, Àr att ett avundsjukt och missunnsamt klientel, under sken av att skydda kulturarvet, egentligen hindrar dess Àgare att fÄ nÄgon glÀdje av sina egendomar.

I vissa fall kan man tydligare Àn i andra fall se hur det nationalsozialdemokratiska klientelet med illa dold skadeglÀdje utnyttjar sina möjligheter att trakassera de besuttna, och andra, och att göra det kamouflerat till samhÀllsnyttig verksamhet.


I missunnsamhetens Norrbotten.

I juni 1985 var jag ensam hemma med vÄr förstfödda, en dÄ 1,5 Är gammal och synnerligen företagsam krabat. Klockan var ca 20 pÄ kvÀllen. Jag blev dÄ uppringd av en Mikael Kanerva. Det visade sig vara en yngling, projektanstÀlld vid LÀnsstyrelsen eller möjligen Norrbottens Museum. Med den energi och det allvar som bara kan uppbÄdas av en ung mÀnniska som fÄtt sitt första jobb och som tror att det Àr samhÀllsviktigt, ville han stÀlla nÄgra frÄgor till mig om en husgrund, en bit frÄn vÄr slÀktgÄrd, pÄ holmen Toivolansaari i Torne Àlv i höjd med Kukkola. (Det gÀllde samma gÄrd som politikerdöttrar skulle komma att brÀnna ned 1988, med pÄföljd att mordbrandsutredningen saboterades av polis och Äklagare och det korrumperade rÀttsvÀsendet saboterade den efterföljande utredningen och skadestÄndsprocessen, men mer om detta en annan gÄng.)


Gav sig inte.

Jag förklarade att jag gÀrna skulle hjÀlpa honom, om han Äterkom nÄgon annan dag, under kontorstid, eftersom min dÄvarande syssla som barnvakt inte medgav att jag lÀt min uppmÀrksamhet avledas Ät annat hÄll. Med detta lÀt sig inte Kanerva nöja utan fortsatte att stÀlla frÄgor varpÄ jag upprepade mitt besked till honom, nu i nÄgot mer bestÀmd ton, varefter vÄrt samtal avslutades. Han hördes aldrig av mer.


30-Ärig ruin fornminnesförklarad.

NÄgra Är senare hade vi börjat planera för en flyttning till slÀktgÄrden i frÄga. Jag uppmÀrksammades dÄ pÄ, att nÄgon hade upprÀttat en fornlÀmning strax söder om gÄrden. Det visade sig vara grunden efter ett torp, i vilket eldstaden hade kallnat vid mitten av 1950-talet. Denna torplÀmning hade de statsavlönade krutuppfinnarna, denna gÄng bland annat i form av nÀmnda Kanerva, redan vid mitten av 1980-talet fornminnesförklarat. HÀr kan man tala om att ge historielösheten ett ansikte, nÀr det historiska perspektivet hos kulturminnesvÄrden inte Àr lÀngre Àn 30 Är.


Alla ska ha ”egna” fornlĂ€mningar.

Jag kontaktade museet och besökte holmen, med en i och för sig alldeles trevlig ung tjej med halvmÀrkvÀrdig titel. SjÀlv trodde jag att det hela var ett misstag eller att möjligen Kanerva hade Ästadkommit det av okynne, för att jag inte hade tid att tala med honom nÀr han ville prata. Döm om min förvÄning nÀr mÀnniskan berÀttade, att fornminnesförklaringen inte skulle undanröjas och att den var helt i linje med den syn som numera rÄdde i Sverige i kulturminneskretsar. Uppfattningen var numera att alla omrÄden skulle ha sina egna fornminnen. Fanns det inga riktiga fornminnen dÄ kunde en kvarlÀmnad bÄt som lÀmnats vid stranden halvt uppruttnad, eller som i mitt fall, en grund efter ett torp som man flyttat ut ur 30 Är tidigare, fÄ duga.

I Italien, Egypten med flera lĂ€nder fĂ„r vi som turister besöka hyggligt vĂ€lbevarade kulturlĂ€mningar, ofta flera tusen Ă„r gamla, med en fascinerande historia att berĂ€tta. Åtminstone mer fascinerande Ă€n den hos en halvrutten modern bĂ„t i Torne Ă€lv. Hos oss leder den förda kulturpolitiken till att ett torp kan fornminnesförklaras blott 30 Ă„r efter att dess Ă€gare övergĂ„tt till att köra buss mot svart betalning istĂ€llet för att sköta torpet. Nog Ă€r det mycket av en löjligare variant av Sovjetunionen över vĂ„r kulturminnesvĂ„rd.


I missunnsamhetens VĂ€stmanland.

I media har jag kunnat följa att i VÀstmanland styr sosseriets vÀrderingar och intentioner Ànnu kulturminnesvÄrden. DÀr har sosseriet sysselsatt hela förtryckarapparaten för att förfölja Jonas Wahlström för att han kunnat köpa den stiliga Hedenbergska gÄrden efter Ericsson-Greven Archibald Hamilton och börjat reparera den för sin och familjens bruk. Inte konstigt att sosseriet i VÀstmanland finner det nödvÀndigt att trakassera Wahlström för hans berömvÀrda insatser i herrgÄrden.


JÀmförelse Sverige ./. Rom.

För att ÄtervÀnda till min inledning, ska jag skriva nÄgra ord om hur det har gÄtt i Rom, dÀr nÄgra av vÀrlden mest mytomspunna och fascinerande, riktiga, fornlÀmningar finns.


Circo Massimo.

Circo Massimo, eller Cirkus Maximus som vi sÀger, ska ha anlagts av kungen Tarquinius Priscus i början av 500-talet f.Kr. Under kejsartiden var arenan ca 620 m lÄng och 120 m bred. LÀktarna var 30 m höga och rymde 270 000 ÄskÄdare (!).

Idag ÄterstÄr blott en dalgÄng och en förhöjning i marken, dÀr den barriÀr fanns, som skulle rundas motsols i sju varv. AnlÀggningen har plundrats pÄ i stort sett allt byggnadsmaterial vilket har bortförts och anvÀnts pÄ annat hÄll.


Amphiteatrum Flavium.

Amphiteatrum Flavium eller Coloseo, eller Colosseum som vi sÀger, började uppföras av Kejsar Vespasianus Är 70 e.Kr. och slutfördes av sonen Titus Är 80. Arenan rymde 87 000 ÄskÄdare och hade en omkrets pÄ 524 m och 48 m höjd (!).

NÀr anlÀggningen slutat anvÀndas smÀltes den koloss förestÀllande en 40 m hög Kejsar Nero, och som gett arenan dess smeknamn, ned och anvÀndes till vapentillverkning. Likadant gick det med anlÀggningens armering varefter arenan delvis rasade vid en jordbÀvning Är 1349. Vit marmor i stor mÀngd bortfördes och anvÀndes vid byggandet av Fontana di Trevi och Peterskyrkan.


Pantheon.

Av ett otal andra tempel och palats i Rom, StÀdernas Stad, denna fantastiska kulturskatt, ÄterstÄr vad som helst mellan ingenting alls och ett strippat betongskal, utan marmor. SÄ gÄr det dessvÀrre ganska snart för alla byggnader som tas ur bruk.

Ett lysande undantag finns – Pantheon. Detta magnifika tempel, uppfört ca 120 e.Kr. av Kejsar Hadrianus, finns kvar nĂ€stan opĂ„verkat och kan beses Ă€n idag i all sin prakt, med sex meter tjocka vĂ€ggar, invĂ€ndigt helt klĂ€dd med marmor som Ă€nnu Ă€r helt intakt, med sitt unika öppna tak och inbyggd drĂ€nering av regnvatten i golvet.

Vad Àr förklaringen till att Pantheon finns kvar opÄverkat? Jo, Pantheon Àr i bruk. IstÀllet för att skövlas kom Pantheon att anvÀndas som kyrka sedan 600-talet och har kommit att vara gravkyrka Ät vissa framstÄende italienares kvarlevor. Bland annat Àr renÀssansmÄlaren Rafael och det enade Italiens tvÄ första kungar Vittorio Emanuele II och Umberto I gravsatta hÀr.

Idag besöks Pantheon av tusentals turister varje dag. Ingen av dessa senare anvÀndningar av Pantheon stÄr i överensstÀmmelse med vad romarna ursprungligen avsÄg med byggnaden. Ingen av dessa förÀndringar som rÀddat Pantheon skulle ha tillÄtits om den italienska kulturminnesvÄrden hade styrts av det avundsjuka och missunnsamma sossepack som styrt, och styr, den svenska kulturminnesvÄrden.


RÀdda vÄrt kulturarv frÄn de fundamentalistiska kulturtalibanerna.

Vi bör ha en fungerande kulturminnesvÄrd. Inte för att göra alla landets lite Àldre fastighetsbestÄnd till museum men för att bevara vissa sÀrskilt utvalda och unika byggnader och andra lÀmningar. I den mÄn staten inte redan Àger dessa bör staten eventuellt försöka förvÀrva dem, om Àgaren vill medverka till ett sÄdant arrangemang. Det bör inte vara nÄgon Stalin-lagstiftning.

Regeringen bör ta krafttag för att rÀdda det svenska kulturarvet:

- Avveckla alla onödiga fornlĂ€mningar – vilket sannolikt Ă€r en helt förkrossande majoritet av dem.

- StĂ€rk Ă€garintresset – finns det fornlĂ€mning som hindrar planerad markanvĂ€ndning ska utgrĂ€vning ske utan dröjsmĂ„l och pĂ„ bekostnad av det allmĂ€nna. Att det har fĂ€rdats mĂ€nniskor över fastigheten förr ocksĂ„, Ă€r inte skĂ€l till att ta den ur produktivt bruk.

- Ge Àgarna av det svenska kulturarvet, som Àr de som utför det verkliga kulturarbetet, möjlighet att lÄta sina hus följa med i tiden och leva och vara beboeliga och till glÀdje för den som bekostar dem. De som inte bör Àndras och fÄ följa med tiden kan staten Àga och dÀr kan, och kommer utan tvekan, viktigpettrarna att springa omkring och göra sig mÀrkvÀrdiga pÄ skattebetalarnas bekostnad.

- Skicka de övertaliga och Pol Pot-inspirerade kulturtalibanerna som styrt och styr kulturminnesvÄrden till arbetsförmedlingen sÄ fÄr de nÄgot att bita i pÄ arbetsförmedlingen.

- Kontorisera gÀrna gamla slott och herresÀten om det leder till att de kan finnas kvar som ett stycke levande kulturhistoria istÀllet för att vara likt en sönderfallande relik av en mumifierad Lenin.

Kulturarvet ska leva – inte mumifieras av Stalinistiska ÖversteprĂ€ster!

Pointe Aux Piments, Mauritius, den 8 mars 2009
Mikael Styrman

.