Mikael Styrmans blog: Maktens privilegium…

Det är sedan förmodligen urminnes tider maktens privilegium att använda massor av andras pengar till huvudlösa och meningslösa stolligheter. Det tar sig lite olika uttryck i olika politiska sammanhang.

I oljerika länder i Mellanöstern bygger man skyskrapor som ingen efterfrågar och vilka byggs så slarvigt och inkompetent att de ganska snart måste överges för att det inte är grundlagda ordentligt och därför sätter sig, börjar luta, spricker sönder och måste överges. Man bygger även öar av lösan sand som sugs upp från havetsbotten utan att göra annan nytta än att ödelägga alla livsformer, koraller mm på bottnen. Vidare bygger man ”paradisiska” sandöar åt den som längtar bort från stadens trängsel. För säkerhets skull planeras områdena så inkompetent att de boende måste köa i stillastående trafikköer på väg både in och ut i jakten på den service som naturligtvis inte finns tillgänglig där man bor. Slutligen kröner man verket med en närmare kilometern hög mast som ingen varken vill eller vågar bo i för att inte heller den är grundlagd ordentligt.

Kanske kan man se hela äventyret på Arabiska halvön som en bekräftelse på att synden straffar sig själv. Bara ca 15% av de som bor, verkar och bygger där tillåts bosätta sig där. Först ser det ut som en besynnerlig oförrätt men när man har funderat ett tag över saken påminner det allt mer om ett utslag av ”gudomlig rättvisa”. De som värvas dit, bygger och sedan kastas ut, slipper åtminstone dagligen traska omkring i sanden och plågas av vad de åstadkom, när de hade alla möjligheter och bestämde sig för att göra skit av alltihop. Så gör man nu i åtminstone Dubai och Saudiarabien.

I USA har man en annan variant av galenskapen vilken kryper mer längs marken än motsvarande fenomen gör i Mellanöstern. Man förstör istället presidentpalatset och ersätter det med en festlokal där man kan fira galenskaper som exempelvis att bygga en triumfbåge över en president som inte gjort något annat än att systematiskt plundra andra människor och göra skit av allt han tar i och nu senaste organiserar systematiska mord på människor i stor antal, var som helst i världen.

Men i USA som i Mellanöstern är det med ett humanitärt synsätt inte dårens fel att han är en dåre. Det är istället ”de friskas” fel att de sätter en dåre att leda landet. Dock verkar även de ”friska” tillräckligt sjuka för att inte förstå att de är sjuka som röstar fram kriminella idioter till presidentposten och fyller presidentpalatset med brottslingar.

Få se om vi någonsin får veta hur mycket stolliga ledare verkligen kostar befolkningen, innan även den civilisationen slutligen går under efter att ha befunnits helt ha slagit över i galenskap?

I det lilla perspektivet - den svenska kommunalpolitiken - går det till ungefär likadant. Men de finansiella resurserna är mer begränsade varför galenskapen - eller odugligheten - söker sig lite andra uttryck.

I Södertälje enkelriktar man istället Nygatan, ställer upp stora, fula, flak med blommor eller buskar - eller något liknande, ställer upp bänkar och bord och flyttar upp missbrukarna från Södertälje Kanals stränder till Nygatan. Jajamän, alla ska med!

Vidare ändrar man sophämtningen så att vi numera inte har ett kärl utan varje tomt numera dekoreras med inte mindre än tio kärl för omedelbar sopsortering. För drygt hundra år sedan var gårdarna fyllda med torrdass. Nu fylls de istället med soptunnor som man på orwellskt nyspråk kallar återvinningskärl. Jajamän, vi har kommit långt.

Kronan på verket är kanske ändå den omlagda sophämtningen. Förr väckte den brummande och skramlande verksamheten som sopbilen åstadkommer oss i svinottan en gång i veckan. Nu väcker den oss alla dar i veckan - åtminstone vardagar. Jajamän, det är framgång det. Kan det verkligen vara miljövänligt att sjufaldiga arbetet eller är det bara ännu ett utslag av att ”som man ropar i skogen får man svar”?

Men man kan ju inte begära att alla obetydliga kommunpolitiker ska bygga kilometerhöga torn när de dessutom har begränsat med lös sand att bygga på. De har i alla fall hittat sitt eget sätt att i likhet med Mellanösterns ledare utföra sitt arbete så att det garanterat bara blir skit av alltihop. Men det blir åtminstone mycket dyrbar skit, ifall det nu skulle vara en tröst för någon annan än den som får leverera utrustningen - och den som köper in den…

…är att göra skit av alltihop.