lördag 30 oktober 2010

Vulgärpropagandan rasar vidare

.
Nu fungerar även länken till Jan Öhlunds sida. Gå gärna in och läs om den grova organiserade brottslighetens härjningar.

I Norrbotten har vi tre dominerande tidningar; NSD, Kuriren och Piteå-Tidningen. Den sistnämnda, PT, ser jag som bor i östra norrbotten inte så mycket av.


Sjutton miljoner korrumperande skattekronor för att konkurrera med sig själv

NSD och Kuriren ägs båda av Norrköpings Tidningar. Båda utges i Luleå och med i huvudsak samma innehåll dominerar NSD landsbygden och Kuriren Luleå – av historiska skäl. Genom NSD och Kuriren konkurrerar Norrköpings Tidningar med sig själv. För det får man 17 000 000 (sjuttonmiljoner) skattekronor per år. Det innebär ungefär 55 000 (femtiofemtusen) skattekronor per utgivningsdag. En allt tunnare Kuriren hålls vid liv enbart för att generera statsbidrag till NSD.


Korrumperande stödannonsering

Därutöver förekommer omfattande stödannonsering kamouflerad till myndighetsinformation från staten, men främst från landstinget. Allt det är politiskt styrt. Det ger sig själv att det krävs mycken moralisk resning och civilkurage hos den tidningsutgivare och den tidningsmedarbetare som under dessa förhållanden ska kunna utöva pressens värv nummer ett – att granska den politiska makten.


Pravda Röd och Pravda Blå

Ibland kan det lyckas. Men oftast degraderar de två tidningarna sig till någon sorts Pravda Röd och Pravda Blå. Som nu till exempel när en korrupt och skräckslagen statsapparat driver sin förföljelse mot mig och Ekfors-bolagen.


Propagandan döljs för resten av Sverige

Den som inte är från Norrbotten, eller inte eljest läser papperstidningen, har lite svårt att se det, men man matar ut två olika bilder av kampanjen mot Ekforsbolagen. På nätet, som kan läsas i resten av landet, en mer städad bild. I papperstidningen som läses i Norrbotten en starkt propagandistisk och tendensiös bild.

NSD väljer att i papperstidningen berätta ”historien” om Bengt Toolanen på sitt sätt, under rubriken ”Mörkt igen efter besök av Ekfors”.  En man som har doktorerat i företagsledning. En man som, enligt NSD:s bild, försvarar sig mot olagliga tariffhöjningar. En riktigt fin man, som nu drabbas av en hänsynslös eldistributör som stänger av strömmen till honom trots att han för sitt liv är beroende av sin andningsmaskin under sömnen och därmed av elström.

Kuriren å sin sida toppar första sidan i papperstidningen med ”Elkund utsatt för livsfarligt avbrott” och inne i tidningen fortsätter man ”Tappade strömmen till livsviktig apparat”.

Låt oss därför se hur Norrköpings Tidningar klarar balansgången att kunna vara den tredje statsmakten, att kunna granska makten, utan att hemfalla till att vara ett koppel ryggradslösa mutkolvar utan civilkurage som bara berättar maktens sagor.


Bengt Toolanen och offentligheten

Den som följer dessa ärenden nära har kunnat se hur Bengt T, då och då, skickar in insändare till tidningar i vilka han ställer sig på barrikaderna och kraxar och framhäver att han minsann törs utmana mig. Som om jag skulle vara farlig.

Eftersom den i Luleå bosatte Bengt T på allt sätt önskar framträda i offentligheten och med hjälp av sin sommarstugas elabonnemangs förhållanden misskreditera mig och Ekfors måste det vara rimligt att även den andra sidan av frågorna får offentliggöras.


Elleverantören ingen socialbyrå

Låt mig först uppehålla mig helt kort vid snarkapparaten som länstidningarna gör ett propagandanummer av.

Om man är beroende av el är det en god idé att betala sina elräkningar. Det gör inte Bengt T. Se aktuellt reskontra. Kan man inte betala har man att vända sig till socialen. Eldistributören är ingen socialbyrå. Samhället är så organiserat och det är inte vi som har organiserat det. Vi är bara hänvisade till att följa den rådande ordningen. Bengt T gör dels självsvåldigt och godtyckligt avdrag på en mängd räkningar och har dels struntat helt i att betala flera räkningar.

Om man är beroende av en fungerande strömförsörjning bör man alltid ha reservkraft. Det är kundens sak att själv skaffa reservkraft om han behöver det. Det är inte eldistributörens sak.

Ingen skulle drömma om att vara beroende av el inom Vattenfalls område utan att ha reservkraft.

Det låter inte trovärdigt att Bengt T skulle ha sina förhållanden så ordnade att han dör om strömmen går under natten. Trots allt kan ju strömmen gå även om man har betalat sina räkningar.


Hemlig snarkapparat?

Hela grejen är av allt döma en tidningsanka. Om Bengt T har en snarkapparat och om den är viktig för honom är det ju ingenting som vi kan veta något om. Det är rimligt att tänka sig att han i så fall hade varit intresserad av att till exempel fråga oss till råds i ärendet. Det har han inte gjort. Han har kommunicerat med oss. Han har påtalat att han tycker att vi ska tömma hans kyl och frys om vi stänger men inte ett ord om någon snarkmaskin.

Antingen ljuger Bengt T för NK och NSD om snarkapparaten eller dess betydelse eller så ljuger NK och NSD för allmänheten. Ingetdera av alternativen känns riktigt bra tycker jag.


EI prövar tariffer

Vad gäller bilden av Bengt T som en kämpe för rättvisa tariffer gäller att han ska betala de tariffer som är satta. Är han missnöjd så klagar han till Energimarknadsinspektionen (EI). Vinner han där får han tillbaka pengar. EI har avgjort det här principärendet och enligt deras avgörande ska han betala allt. Om han inte gör det innebär det att han flyttar över sitt betalningsansvar på andra kunder i kundkollektivet.


Avstängningens laglighet

Polisen sökte Bengt T från april 2008 fram till sommaren 2010 för att delge honom avstängningsavisering. Varför det tog så lång tid att delge honom vet inte jag och jag tycker att det tarvar en förklaring. Möjligen kan han ha hållit sig undan?

Bengt T stängdes för sina obetalda räkningar långt före tvångsförvaltningen var aktuell. Han kopplade in sig själv, självsvåldigt, och är för detta polisanmäld för olovlig kraftavledning. Vi kopplade åter bort honom från nätet när vi fick kännedom om detta.


Tvångsförvaltarens lagbrott

Tvångsförvaltaren har, helt utan att kommunicera med oss, kopplat in denna krafttjuv på nätet igen, vilket är mycket anmärkningsvärt – och olagligt.

Driftledaren för elnätet har, enligt ellagen, skyldighet att, på elhandlares begäran, koppla bort kund som inte betalar. Det har Ekfors Elnät gjort – helt korrekt och lagenligt. Det är ingenting som vare sig den legala förvaltaren eller den nazistiske tvångsförvaltaren får bestämma själv om.

Tvångsförvaltaren har därför att vänta en polisanmälan för olovlig kraftavledning alternativt medhjälp eller anstiftan till sådant brott om det finns som särskilt brott. Vidare egenmäktigt förfarande, brott mot ellagen och eventuellt medhjälp till grov stöld.


Laglöshet ger tvångsförvaltare hybris

Man kan förstå att det kan sprida sig en känsla av osårbarhet hos en tvångsförvaltare som vet med sig att arbeta på uppdrag av en genomkorrumperad statsapparat med uppdrag att bryta mot lagen. Men har regeringen verkligen tänkt igenom det här?


Vad är Bengt Toolanen för en juvel?

Jag känner inte riktigt igen den förskönande bild som länsmedia nu målar upp.


Körde in Hallborr 13 m i Hallandsåsen

När Vattenfall avslutade sina effektutbyggnader i Luleälven hade det, på sätt som är, eller åtminstone då var, brukligt inom Vattenfall, spridit sig en uppfattning om att man nog var landets effektivaste bergbyggare. Ja, rent av att man kanske var världens effektivaste byggare alla kategorier. Följaktligen överfördes byggnadsorganisationen i ett eget bolag som fick namnet Kraftbyggarna och fick Bengt T till chef och VD. Man gav sig glada i hågen ut på entreprenadmarknaden. Raskt knöt man till sig kontrakt med Banverket om att bygga en tunnel genom Hallandsåsen utan att ha gjort några egna markundersökningar. Bengt T, som VD, var naturligtvis den som borde ha sett till att markundersökningar gjordes INNAN man lämnade offert. Eventuella friskrivningar och reservationer borde ha skett i offerter och avtal. Men Bengt T gjorde varken markundersökningar, friskrivningar eller reservationer. Han litade på att man, som vanligt inom den offentliga sektorn, bara behövde slå ut med armarna och begära mer tid och mer pengar om det behövdes. Det har han sedan ägnat resten av sitt liv, och fått visst mediautrymme för att skylla på andra. Men han gjorde inget av det som ålåg honom. Istället tog han med pukor och trumpeter borren Hallbor till Hallandsåsen, körde in den 13 m i Hallandsåsen, körde fast den och lämnade den där. Därmed startade en mardrömssituation för Vattenfall som hade dryga viten att se fram emot från Banverket. ”Det känns som glada amatörer” kommenterade Göran Persson.


Gjorde fiasko av järnvägsbroar

Men det räckte inte med det. Kraftbyggarna hade även åtagit sig att bygga en mängd järnvägsbroar men fick inte dem heller gjorda. Även i dessa fall fick Vattenfall städa efter Bengt T. Privata byggföretag fick bygga broarna åt Vattenfall på löpande räkning för att minska de annalkande vitena.


Fick gyllene handslag för att hålla käft

Kraftbyggarna lades ned men Bengt T fick inte sparken. Det får man inte i statlig tjänst i Sverige när man sitter inne med information om olika höjdare och samhällstoppar som skott sig på statens företag. Eller om man till exempel kan tala om vilka höjdare som flugit med helikopter i nationalparker och tjuvjagat älg på Vattenfalls bekostnad. Bengt T fick istället en mycket generös men hemlig fallskärm. Ett gyllene handslag som många skulle uttrycka det.

På den tiden var inte internet så väl utvecklat så det är svårt att finna annat än tillrättalagd ”information” i ärendet på nätet.


Sänkte betongfabriken och A-Roof

Efter dessa klarheter gick han vidare till betongfabriken, senare takpannefabriken A-Roof i Vuollerim som han sänkte med besked. Den som vill läsa mer kan studera www.janohlund.se eller googla på A-Roof Vuollerim eller något närbesläktat.


Inte företagsängel

Så är det med Bengt T. Det som propagandaorganen nu utmålar som en osjälvisk och hederlig doktor i företagsledning är en före detta statsanställd rufflare som har rufflat sig genom livet och nu fortsätter genom att försöka pådyvla Ekfors nät- och energikunder även hans elräkningar, med hjälp av en antingen gravt korrumperad eller djupt okunnig tvångsförvaltare – möjligen både och.

Övertorneå lördagen den 30 oktober 2010
Mikael Styrman
.

Sanningen bakom propagandan.

.
Sanningen bakom Norrbottens-Kurirens och Norrländskans vulgärpropaganda om avstängningen av Bengt Toolanen.

Inom kort på denna blogg.

Övertorneå lördagen den 30 oktober 2010
Mikael Styrman
.

måndag 25 oktober 2010

Tvångsförvalta Gullesjös advokatbyrå

.

Ekfors Elnät har tvångsförvaltats två gånger tidigare. Då av en maktfullkomlig och maktberusad socialdemokrati. Det har skett med tyst bifall, om än inte med synligt, aktivt stöd från förment borgerliga politiker. Men man har gemensamt och i samförstånd drivit igenom den stötande nazistiska lagstiftning som är det legala och demokratiska alibit för nu pågående konfiskationsförsök. Gullesjös nuvarande samhällsfarliga experiment är således totalt sett det tredje försöket. Till detta ska läggas den rättsvidriga koncessionsindragningen som utfördes i december 1989 av en murare från Malmö som av, ur saklig synpunkt, obegripliga skäl gjordes till generaldirektör för dåvarande Statens Energiverk (som det hette då). Till detta ska även läggas ett misslyckat försök till tvångsinlösen. Fortfarande gör staten fientliga tvångsförvaltningar trots att man förklarat tidigare misslyckanden med att högre grad av frivillighet krävs.

Under tidigare tvångsförvaltningar har flickorna på Energimyndigheten, eller Energimarknadsinspektion som det senaste namnet är, varit mycket missnöjda med att tvångsförvaltarna inte tagit över all teknisk och ekonomisk dokumentation samt faktureringen eller kapitalflödet.

Tidigare tvångsförvaltare har varit synnerligen obekväma med att vidta så långt gående och så kostsamma åtgärder, så uppenbart skadliga för företaget och som dessutom varit så osäkra i framgång, när det inte har behövts för att "rätta till" de nästan charmigt banala och konstruerade klagomål som varit anledning till tvångsförvaltningarna.

Därför undrar vän av ordning vad det är som gör att inte Gullesjö & Co känner av motsvarande etiska och moraliska spärrar. Gullesjö har hittills bland annat verkat som konkursförvaltare. Har det politiska systemet, eller det korrupta, för den som är bekvämare med det uttrycket, hållhakar på Gullesjö & Co som gör att de inte anser sig ha råd att unna sig den lyx som en hög moral och etik innebär?

Är det kanske dags för någon journalist, som vill vara RIKTIG journalist, att granska Gullesjö & Co i syfte att utröna vad som gör dem till ideala fientliga tvångsförvaltare?

Dags att tvångsförvalta Advokatfirman Gullesjö?


Övertorneå den 25 oktober 2010

Mikael Styrman
.

När jag var barn trodde jag på sagor.

.

(Svar till anonym kommentar till bloggen "Information från Ekfors Energi AB")

När jag var barn trodde jag på sagor. Sedan jag blev vuxen har jag slutat tro på sagor. Men jag har också insett att det finns många som vägrar att bli vuxna och föredrar att fortsätta att tro på sagor. Det utnyttjar samvetslösa propagandister i politik och media till att sprida de mest fantastiska vanföreställningar.

Så här kan det synbarligen bli för den anonyme skribenten som troligen är utsocknes ifrån, kanske från ett annat län.

"Det är synd om alla norrbottningar för Mikael Styrmans skull."

Man kan med andra ord vara helt ovetande om att det är Ekfors och Mikael Styrman som håller, och hela tiden har hållit, folk med ström. Och en politiskt korrumperad tillsynsmyndighet som gör sitt bästa för att sabotera elförsörjningen i Tornedalen. Och som samtidigt håller andra, sämre fungerande, eldistributörer om ryggen.

Alltihop ursprungligen startat av en socialdemokrati på dekis och i sönderfall, med tyst bifall från mutade "motståndare". Fortfarande drivet av en degenererad socialdemokrati men nu även med
mutkolvarna på barrikaderna. De som till namnet inte är socialdemokrater men som levt sina liv under socialdemokraternas bord, där de slickat i sig de smulor som fallit från bordet och de ben som socialdemokratin då och då slängt till sina ”motståndare” när något för socialdemokratin viktigt skulle utföras.

Tänk om alla dessa resurser som korrumperade tjänstemän och politiker (just nu främst genom Energimarknadsinspektionen) lägger ned på att störa Ekfors verksamhet kunde komma till vettig användning.

Men det är väl med korruptionen i Sverige som det var med socialdemokratin. Den är väl så omfattande och välorganiserad att den inte kan besegras utifrån? Den måste kanske förgöra sig själv inifrån? I så fall har svenskarna en plågsam resa framför sig. Hur plågsam kan man ana när man ser hur rättsväsendet vrider och värjer sig för att undvika att göra rättssak av de många och grova korruptionsfall som Uppdrag Granskning avslöjade i Göteborg. Där gör ett skräckslaget rättsväsende allt vad det kan för att låta bli att utreda politikers och tjänstemäns brott. För att inte själva drabbas av de korrumperades repressalier, kan man tänka sig.

Politiker som en gång låtit sig korrumperas kan aldrig bli självständiga och okorrumperade. De kan bara bytas ut. De kommer alltid att vara sina korrumperade bröders och systrars osjälvständiga springpojkar och springflickor. De som av folket valts att styra över och effektivisera byråkratin blir istället styrda av korruptionen och byråkratin.

Övertorneå den 25 oktober 2010

Mikael Styrman
.

torsdag 21 oktober 2010

Information från Ekfors Energi AB

.
(som inte är under tvångsförvaltning)

Via media har politisk propaganda kamouflerad till ”information” förmedlats till Ekfors kunder från en advokatbyrå i Skellefteå med uppmaning till Ekfors kunder att registrera sig som kunder hos advokatbyrån och att betala Ekfors Kraft:s räkningar till advokatbyrån.

Gör inte det!

Att man annonserar efter kunderna beror på att man inte har en aning om vilka kunderna är.

Om man följer advokatbyråns uppmaning och registrerar sig utsätter man sig för risken att få problem med dubbla krav med mera, från någon som vare sig sköter nätet eller tillhandahåller energi.

Om man betalar till advokatbyrån kommer pengarna inte att användas till nätdrift. De kommer att användas till arvode till advokatbyrån.

Enligt Ekfors uppfattning är det fråga om en oseriös aktörs försök att störa eldistributionen genom att sjanghaja kunderna.


Följande gäller:

Ekfors Energi AB:s fakturor ska betalas till Ekfors Energi enligt instruktionerna på den emottagna fakturan.

Om kunderna betalar till någon annan kommer inte Ekfors att kunna sköta vare sig nätet eller den för alla elkunder nödvändiga balansrapporteringen till olika energileverantörer tillfredsställande.
Kunder som förlorar sin energileverantör på grund av utebliven eller bristfällig rapportering eller betalning riskerar att drabbas av kraftigt höjda elpriser.

Elförsörjningen hotas för alla kunder om betalningen inte sker till Ekfors och den illa övertänkta tvångsförvaltningen övergår då till att bli samhällsfarlig. Ekfors som är den som sköter nätet är den som har att svara för att elförsörjningen kan hållas fungerande. Kunder som inte har betalat sin räkning till Ekfors kommer därför att kopplas bort från nätet för att värna elförsörjningen för alla betalande kunder.

Den som tror att en advokatbyrå i Skellefteå kan hjälpa kunderna om det blir elavbrott, oavsett väderförhållanden och tid på dygnet, kan lämpligen betala till advokatbyrå men får då räkna med att sitta i mörker.

Betala därför i tid och betala till Ekfors Energi AB!

Övertorneå den 21 oktober 2010

Ekfors Energi AB


Mikael Styrman, Vd och eldistributör
.

onsdag 13 oktober 2010

Hot eller skämt? – Icke sa Micke!

.
Svar på signaturen Nickes fråga till bloggen ”Den korrumperade pressen”:

Hur man tar det är kanske en fråga om hur kunnig eller okunnig man är? Är man bara tillräckligt okunnig kan man tro att månen är en grön ost eller att jorden är platt. Uttalandet är nog därför närmast att betrakta, varken som hot eller skämt. Snarare som folkbildning.

Här har vi ett fall med en helt okunnig person – Gullesjö - som utan några som helst insikter i de möjliga konsekvenserna av sitt agerande åker runt och kopplar i elnäten som en apterad blindgångare. Han kan ingenting. Han har inte tagit reda på någonting. Ingen har informerat honom om någonting. Han har ändå av girighet (?) tagit på sig uppdraget och samråder inte med dem som kan bättre. Varför? För att vi har ett systemfel i Sverige.

Ingen som har varit med om att tillsätta honom kan eller vet någonting om eldistributionens förutsättningar i allmänhet och vårt område i synnerhet. Lagstiftaren har inte haft minsta insikt i vad de ställt till med genom sin nazistlagstiftning. Energimarknadsinspektionen kan ingenting. Förvaltningsrätten kan om möjligt ännu mindre. Mot bakgrund av det är det kanske inte så konstigt att Gullesjö åker runt som en klåfingrig treåring och kopplar i elnäten utan att förstå vad han kan ställa till med.

Så här är det med eldistribution på landsbygd, i övre Norrland:

I januari 1999 var det -50 grader i en veckas tid här. Hur kallt det kan bli här på vintern vet vi inte. Men vi vet att det kan bli minst -50. När det blir sträng kyla sätts elnätet på prov. Om det blir elavbrott när det är -50 grader händer följande. Är det sträng kyla är det inte särskilt varmt inomhus ens när avbrottet börjar. Temperaturen inomhus sjunker 2 grader per timma sedan strömmen gått. Man har med andra ord inte så många timmar på sig innan förhållandena inomhus blir farliga för befolkningen.  Ännu färre innan skador börjar uppträda på fastigheterna.

Vid -50 grader startar inte bilar som står utomhus – motorvärmare eller ej. Bilar som står i varmgarage fungerar, tills de blir utkylda och kommer till en korsning eller snäv kurva. Där brister antingen bromservo- eller styrservoslangar.  I och med att slangarna brister kan inte färden fortsätta. Varför? För att våra bilar är utrustade för centraleuropeiska förhållanden. Oljan stelnar strax under 30 grader. Slangar blir stela och spröda vid ungefär samma temperatur. Etylenglykol och vatten börjar frysa vid -40 grader vid idealiska förhållanden. I verkligheten ofta redan vid -34 vid vilken temperatur även Propylenglykol och vatten börjar frysa.

Det innebär, att om man skickar ut folk för att reparera fel med den utrustning som vårt samhälle tillhandahåller, är det inte säkert att de kommer tillbaka levande.

På landsbygden finns många ensamboende men ingen som för bok över dem. Många av dem är äldre och har svårt att klara sig själva redan när strömmen fungerar. De kan ofta inte alls klara sig utan ström i sträng kyla. Förhållandena förändras hela tiden.  Maken eller makan, om det finns någon, kan vara bortrest eller sjuk och inlagd. Barn kan vara ensamma hemma.  Eller den ena föräldern kan ligga borta och jobba på veckorna eller lång tid.

När det har gått några timmar och strömmen inte kommit tillbaka har temperaturen sjunkit så lågt att man inser att man måste vidta åtgärder för att hjälpa eller rädda människor. Vid den tidpunkten är det redan försent att rädda en del av dem. Inte ens om man då visste vilka som behöver hjälp skulle tiden räcka till.

Ett enda betydande linjefel, omfattande en eller två kraftledningsstolpar, kan med felsökning, transporter, reparationsarbeten, redan vid sommartemperatur, lätt ta 11-12 timmar att åtgärda. Då är all personal som ett landsbygdseldistributionsföretag kan uppbringa engagerad. Hur lång tid motsvarande kan ta med snö och 30, 40 eller 50 grader kallt (eller mer?) är omöjligt att uttala sig om. Men fortare går det i alla fall inte.

Det är också väsentligt att känna till att rumstemperaturen inte återvänder för att strömmen återvänder – om den återvänder. I sträng kyla tar det flera dygn innan man har arbetat upp rumstemperaturen igen. Många timmar efter att strömmen kommit tillbaka – återigen om den gör det – fortsätter temperaturen i väggar, trossar, skåp och byggnadsdelar att sjunka därför att kylan har kommit in i väggarna under avbrottet.

Varför är det så här? Därför att det finns fler områden inom vilka den offentliga sektorn är oduglig. Vi skattebetalare avlönar mycket folk – väl avlönade – för att de ska leka beredskapsplanering och förebygga sådant här, men det gör de inte. De gör som resten av den offentliga sektorn. De åker på konferenser och äter, dricker och kopulerar på skattebetalarnas bekostnad. Men beredskapsarbetet tar de inget ansvar för. Och ingen kräver att de ska ta ansvar heller. Systemet bygger på att det aldrig ska hända något. Beredskapsverksamheten är bara ett alibi för att få lön och få åka på konferens.

Därför kan också en på elområdet komplett idiot utses till tvångsförvaltare och släppas lös att ställa till skada och äventyra montörernas och allmänhetens säkerhet.

Och så nu till pudelns kärna. I ett nät som är känt för att i decennier ha varit mycket pålitligt, vilket Ekfors nät är. Där sänker kunderna sin beredskap mot elavbrott och det tar tid att höja beredskapen. Kunderna har därför mycket lågt skydd mot en driftledning som inte klarar att hålla uppe leveranssäkerheten. I ett nät som är känt för att ha avbrott stup i kvarten har kunderna hög beredskap. Ändå talar vi, i Ekfors fall, i motsats till vad den politiska vulgärpropagandan gör gällande, om ett nät med tariffer i nivå med andras, periodvis högre och periodvis lägre. Ibland högre på grund av tvångsförvaltning och andra myndighetsåtgärder. Men till skillnad från de flesta andra alltid fungerande. Aldrig med evakuerad befolkning.

Om vi tillsätter en helt okunnig ledning som då naturligtvis tillsätter okunniga medarbetare. Så gör nämligen okunniga chefer. Dessutom sådana utan lokalkännedom. Så gör alla stora i branschen. Så säger Gullesjö också att han ska göra. Då har man bäddat för en katastrof.

Om det då blir en katastrof - vilket det förmodligen blir - om något händer. Kommer då, när hus fryser sönder i stort antal och måste överges, om föräldrar eller barn fryser ihjäl utan hjälp - i stort eller litet antal. Kommer då allmänheten att sitta stilla och tycka att det var duktigt myndighetsfolk och duktiga förvaltare men att de nog hade otur? Det tror inte jag. Jag tror att ett inte obetydligt antal kommer att ta reda på var förvaltaren bor och komma på besök. Någon kommer kanske att skicka Hells Angels, Bandidos eller en och annan rysk eller postjugoslavisk gentleman. Men de kommer inte att vara tacksamma. Och det är ingenting som tvångsförvaltaren bör ta lätt på.

Det är det jag har försökt att tala om med den omfrågade skrivningen. Jag har med andra ord försökt rädda livet på en skenande Gullesjö. För det är jag värd ett stort antal ursäkter från det samvetslösa journalistslödder som kablat ut över världen att jag istället hotat döda Gullesjö. Men de lär väl utebli om jag känner sällskapet rätt.

Övertorneå den 13 oktober 2010
Mikael Styrman
.

Den korrumperade pressen

.

Nyckeln, som gör det möjligt för den organiserade brottsligheten att osynliggöra sina aktiviteter och hålla sig kvar i maktens boningar, är en korrumperad press.

Den gamla maktslickaren Stig Nordlund vid den döende Norrbottens-Kuriren förnekar sig inte. (Hoppsan – nytt dödshot? Denna gång mot en tidning?)

Istället för att skriva om valfusket i Norrbotten, Rädda Vårdens överklagande av valresultatet (en av många överklagningar) och det i Överkalix erkända valfusket som tycks ha bedrivits i hela Norrbotten, väljer han – avsiktligt naturligtvis – att missuppfatta min blogg och påstå att jag dödshotat tvångsförvaltaren Gullesjö.

Det har jag naturligtvis inte.

Vad jag har skrivit är att Ekfors kunder är vana vid att elleveranserna fungerar.
När det fungerar rustar man sig inte för att det inte ska fungera.
Om Gullesjö – av oförstånd eller rent av på Energimarknadsinspektionens uppdrag ställer till med stora elavbrott, till exempel i samband med kyla – kommer inte det att tas emot väl av Ekfors kunder.

Sedan har jag uttryckt det på ett populärt sätt. Men min blogg är ju skriven för läskunniga personer. Inte med tanke på journalistpolitruker som gör sitt bästa för att skaffa sig en ros genom att avsiktligt missförstå allt man skriver.

Bloggen är ett kraftfullt, modernt demokratiinstrument. Förr kunde media gå i land med sådana här misskrediteringar och påhopp. Ingen kunde någonsin få reda på vad som sagts och inte sagts. Numera kan vem som helst gå in på bloggen och läsa själv. Men Stig Nordlund, liksom många av hans kollegor lever tyvärr i det förgångna.

Det är inte lätt för gamla hundar att lära sig att sitta på nytt.

Vad kan Norrbottens-Kurirens löp bli imorgon, månntro?
-       Styrman kallar Kurirens journalister för hundar?

Övertorneå den 13 oktober 2010
Mikael Styrman
.

tisdag 12 oktober 2010

Polisanmälan efter uppgifter om valfusk

.
Efter uppgifter i media om olagliga metoder använda i årets val till Riksdag, Landsting och Kommuner har överklagan skickats till Valmyndigheten med krav på nyval.

Till valmyndigheten ställdes tillsammans med överklagan frågan om vem som bör ansvara för den begäran om polisutredning som kan bekräfta eller avfärda misstanken om otillbörlig påverkan av valresultatet? Myndighetens svar löd att ansvaret åligger anmälaren.


Bakgrund

Efter valdagen framkom, från olika delar av Sverige, missnöje från enskilda röstberättigade som nekats rösta därför att röstning redan skett enligt vallängden. Andra klagomål har handlat om oaktsam hantering av valsedlar efter preliminär rösträkning. I Värmland har överklagan inlämnats med krav på nyval. Den väntar på behandling och beslut från Valmyndigheten.

I Norrbottens län avvek resultatet jämfört med övriga landet på två sätt. Valdeltagandet ökade med ca 5000 personer jämfört med föregående val, från ca 155 000 till 160 000 röstande. Socialdemokraterna ökade sin röstandel i flertalet kommuner till skillnad från resten av landet.

En förklaring till bägge iakttagelserna erbjöd tidningen Norrländska Socialdemokraten som i en artikel 2010-09-21 citerade det blivande socialdemokratiska kommunalrådet i Överkalix:

- Vi ringde runt och försökte peppa de förstagångsväljare som enligt röstlängderna inte hade röstat. Så det känns förstås jättekul.

I en tidningsartikel medger den ledande politikern i Överkalix kommun att valfunktionärer under valdagen till partikamrater lämnat ut aktuell information från röstlängden i syfte att fiska socialdemokratiska röster.

Metoden är olaglig.

Resultatet i Överkalix kommun blev en exceptionell ökning av röstdeltagandet bland förstagångsväljare i kommunen som i föregående val var bland de lägsta i landet. I en valkrets (norra) ökade deltagandet till ca 90 %. Det mer än fördubblades således.

Erkännandet innebär att olagligt utlämnande av information från röstlängder påtagligt har påverkat valresultatet.

Det väcker också misstanken om annan, ännu grövre, brottslighet.

Att fåtalet timmars intensivt riktat valarbete med hjälp av olagligt inhämtad information, per telefon eller med besök i hemmet, kunnat nå sådant exceptionellt resultat är mindre troligt.

Mer troligt är att resultatet erhållits tack vare ställföreträdande röstning från socialdemokratiska valfunktionärer sedan man per telefon försäkrat sig om röstskolk från respektive person eller utan kontakt men efter stängning av vallokalerna. Att metoden då även kan ha kommit till användning för andra röstskolkare än förstagångsväljare är uppenbart.


Krav på utredning med förhör under sanningsförsäkran

Den metod som enligt blivande socialdemokratiskt kommunalråd har kommit till användning i syfte att förbättra valresultatet i Överkalix kommun för partiet är olaglig.

Det väcker i sin tur misstanke om än mer omfattande valfusk.

Polis och åklagare bör därför med hjälp av förhör under sanningsförsäkran av valfunktionärer och förstagångsväljare utreda vilka metoder som kommit till användning i Överkalix kommun under valdagen.

Varje misstanke om jäv bör undvikas och begäran om bistånd från annan polismyndighet eller Rikspolisen övervägas.

Frågan rör ytterst allmänhetens förtroende för svensk demokrati.

Misstanke om valfusk måste därför minutiöst utredas, bekräftas eller vederläggas före Valmyndighetens och Länsstyrelsens handläggning och beslut efter vår överklagan med begäran om nyval i hela Norrbottens län till Riksdag, Landsting och Kommuner.

Rädda Vården

Anders Mansten              Mikael Styrman          
.

Ytterligare synpunkter om ansvarsförsäkring m.m.

.
Efter att ha smält senare dagars händelser tilltar dessvärre vår oro.

Johan Gullesjö har, utan att, såvitt bekant, besitta vare sig utbildning eller kunskaper inom eldistributionsområdet åtagit sig att vara tvångsförvaltare för Ekfors nät. Det har även skett utan att föregås av några som helst diskussioner med oss som de facto byggt upp och drivit det här nätet i tre generationer och besitter en betydande kunskap om förutsättningarna för dess drift.

Sedan har Gullesjö, återigen utan att inhämta någon sakinformation, självsvåldigt, och utan kontakt med driftsledningen, kopplat in ett antal potentiellt livsfarliga anläggningar i Haparanda kommun. Redan en måttligt normalbegåvad förvaltare måste kunna ta in att förvaltarskapet innebär just ett förvaltarskap, inte en operativ befattning, i det här fallet dessutom med stöd av en lag som ännu aldrig fungerat i praktiken.

Förvaltarskapet innebär ju inte att förvaltningsdomstolen tror att Gullesjö plötsligt, som av en ingivelse från högre makter, blivit kvalificerad driftledare för elnät. Förvaltningsdomstolen måste ha utgått från att Gullesjö har förmåga att ta in vad han behärskar och inte behärskar. De här självsvåldigt och panikartat genomförda inkopplingarna indikerar närmast att Gullesjös omdöme måste ifrågasättas.

Att driva elnät är ingen lekstuga som lättvindigt bör anförtros vilken stolle som helst som lever av och/eller i den offentliga sektorn. Om inte elnätet fungerar stannar hela samhället – genast. Inte bara en olaglig och livsfarlig vägbelysning i Karungi utförd av, vad som förefaller vara, ett koppel efterblivna - för bortslösade skattepengar dessutom.

När elnätet upphör att fungera inträder skadeståndsansvar med närmare tusen kronor per kund efter tolv timmar. Efter ytterligare tolv timmar fördubblas skadeståndet. Därefter tickar det på nya skadestånd dagligen.

Man behöver inte kunna särskilt mycket om landsbygdsdistribution för att inse att skadestånden är av en sådan storlek att redan inom ett dygn kan företagets fortlevnad äventyras. Ingen övre gräns finns dessvärre vare sig vad beträffar antal skadeståndspliktiga avbrott eller hur mycket skadestånd de kan generera. Regelverket är ju nämligen skräddarsytt för att små landsbygdsdistributionsföretag ska drabbas av kännbara skadestånd medan skadestånden för de stora företagen ska kunna slås ut på ett större antal mindre avbrottsdrabbade stadskunder.

Hur har Gullesjö tänkt sig att han ska kunna kliva in här och med hjälp av någon odugling från någon skyddad tillvaro på ett offentligägt eldistributionsföretag klara av att sköta det här nätet? Är själva syftet med den här expeditionen att misslyckas och att skada det här företaget?

Havererad elförsörjning på grund av en mutad (?) och inbilsk förvaltare är inte att leka med. Särskilt inte om det, som i det här fallet, berör ett område där kunderna är vana vid att förvaltningen av nätet är i sådana händer att de på goda grunder kan förvänta sig att eldistributionen kommer att fungera. De kunderna är helt oskyddade vid ett, eller flera, större elavbrott orsakade av politiken eller den offentliga sektorns ansvarslösa lekstuga och konsekvenserna blir lätt därefter.

Om man inte har en särskild böjelse för att bli rullad i tjära och fjäder ska man nog akta sig för sådant. Kanske är det ett uppdrag som man inte bör åta sig utan att ha både gravplats utsedd och testamente skrivet.

Övertorneå den 11 oktober 2010
Mikael Styrman
.

Ytterligare synpunkter till Gullesjö 11 okt 2010

.
Till Advokatbyrån Gullesjö

Hej Jan-Erik!

Det var en viktig sak jag glömde att ta upp.

Den svenska tvångsförvaltningslagen är ju, som bekant, en nazistisk konfiskationslagstiftning. Den är skriven i tider av nationalsocialdemokratiskt förfall, dvs i tider av maktvaccum, då allehanda psykopater i statsförvaltningen haft stort spelrum och allt som politiken önskat ta sig för därför varit tillåtet – utan etik, moral och samvetsbetänkligheter. Alliansregeringen har haft, och har, sin möjlighet att städa bort denna odemokratiska skamfläck ur den svenska lagboken.

Mot bakgrund av hur lagen tillkommit är det inte så konstigt att inte tvångsförvaltarens ansvar uppmärksammas, eller snarare att det förtigs, i lagstiftningen. Tvångsförvaltaren förväntas vara en smutsig och skrupelfri hantlangare som SKA göra skada, men kamouflerat till samhällsnytta.

Som eldistributör har vi ett långtgående ansvar, även mot tredje man, och i vissa sammanhang är det strikt, oavsett vållande.

Du hänvisar till förvaltningsrättens beslut. Men förvaltningsrätten är inga yrkesmän på elområdet. De har heller inget ansvar. De är dessvärre bara ansvarsbefriade politruker med uppgift att ge vissa politiska beslut legalt och demokratiskt alibi.

Oavsett vad förvaltningsrätten beslutar kan ändå inte tvångsförvaltaren utan samråd och föregående utredning av de tekniska och säkerhetsmässiga förutsättningarna gå och ansluta en farlig anläggning till nätet. Ändå har Johan Gullesjö gjort just det. Vad är det för fel på honom? Är han helt skrupelfri eller är han inte riktigt klok?

För att förebygga omfattande processer och oklara juridiska förhållanden måste vi genast få klarhet i vilket ansvarsförsäkringsskydd Johan Gullesjö har (bolag, belopp, villkor osv) på grund av materiella och ekonomiska skador, elolycksfall och dödsfall som han kan förväntas orsaka, uppsåtligt eller av oförstånd.

Vi vill också ha en utfästelse från Gullesjö om att han kommer att stå för de skador han eventuellt ställer till med av uppsåt eller oförstånd, gentemot Ekfors-bolagen, dess ägare, kunder och samhället i övrigt.

Om inte den här frågan kan lösas på ett ansvarsfullt sätt behöver ni i alla fall inte ringa till mig om strömmen går när det är -30, -40 eller som i januari 1999 -50 grader kallt. Då kan ni ringa till någon som är van att hålla elnäten ur funktion och kunderna i mörker.

Den här tvångsförvaltningen utvecklar sig mot en nazistisk konfiskationsexpedition. Jag kommer därför att offentliggöra korrespondensen på min blogg.  Jag börjar med brevet till regeringen den 20 september 2010.

Övertorneå den 11 oktober 2010

Mikael Styrman

Från Gullesjö om tvångsförvaltningen 11 okt 2010

.
Hej Mikael,

Vi har gått igenom Ditt mejl och avser inte att gå i polemik med vad Du anfört, oaktat att ett och annat skulle kunna sägas. Vi noterar dock att ett av förvaltningsrättens huvudskäl till att bifalla det interimistiska yrkandet om tvångsförvaltning var avstängningen av el till vattenverken i Karungi och Korpikylä.

Situationen har genom Ditt mejl förändrats och vi återkommer med vidare besked i frågan om hur tvångsförvaltningen ska utföras.

Med vänlig hälsning,
Jan Erik Jonasson
Advokat
----------------------------------------------
Advokatbolaget Gullesjö & Jonasson

Svar till Gullesjö 7 okt 2010

.

Hej.

Rådande förhållanden mellan Energimarknadsinspektionen (EI) och Ekfors är knappast till fördel för någon av parterna. Om samförstånd råder om detta torde också finnas goda förutsättningar för att lösa upp rådande meningsskiljaktigheter, till ömsesidig nytta.

De administrativa ärendena hos EI gällande Ekfors är de synliga tecknen av en politiserad myndighetsutövning i kombination med en av staten undanhållen finansiering. Ur Ekforsbolagens synpunkt framstår det som i det närmaste helt poänglöst att avverka de administrativa ärendena hos EI utan att samtidigt orsaken till deras uppkomst undanröjs. Bolagens existens kommer då fortsatt att vara i fara.

Tvångsförvaltning av elnät har aldrig genomförts framgångsrikt. Myndigheten tror sig – detta till trots - veta hur det ska gå till. Tidigare genomförda två försök har båda misslyckats. Förklaringen har varit att det krävs mer frivillighet från den tvångsförvaltade. Ändå försöker man nu tvångsförvalta utan att ge den tvångsförvaltade något som helst incitament att delta.

Denna tvångsförvaltning har föregåtts av diskussioner med EI indikerande att EI lärt sig sin läxa av tidigare misslyckade försök. Denna tvångsförvaltning skulle därför ske i samförstånd med oss. Bland annat ingick i förutsättningarna att tvångsförvaltningen skulle föregås av trepartsdiskussioner mellan oss, tvångsförvaltaren in spe och EI. Tvångsförvaltarna skulle vara två, dels en representant för Svenska Kraftnät, och dels en förvaltare som skulle syssla med finansieringsfrågor och rapportering. Något spetsnazförband förekom över huvud taget inte i diskussionerna. Av med EI träffade överenskommelser och av EI gjorda utfästelser syns intet i Ert utnämnande och Ert agerande. Det är ingen god grund att bygga ett förtroende på. Det är för övrigt en sak att lagen ger vissa befogenheter. Det är en annan sak att utnyttja alla befogenheter fullt ut. I sammanhanget kan det vara värt att begrunda de kloka ord Mahatma Gandhi en gång yttrade:

”En sak som är uppnådd med våld kan bara behållas med våld.”

Vi har ett i viss mån med detta besläktat talesätt, som vi använder i det privata näringslivet:

Varje förhandling som inte slutar med att båda parter går nöjda från bordet är en misslyckad förhandling eftersom det innebär att den kommer att måsta göras om.

Det allt överskuggande problemet för Ekforsbolagen och orsaken till samtliga brister, såväl obetydliga som mindre obetydliga, är hänförliga till den av staten undanhållna finansieringen. Utan att den frågan löses är det för Ekforsbolagen helt ointressant om övriga punkter löses genom tvångsförvaltningen eller ej eftersom bolagens fortsatta existens då inte är tryggad, oavsett vem som förvaltar bolagen.

För att lösa finansieringen, vilket är prio ett, behöver man inte bränna upp en massa pengar på att leja in folk som antingen saknar kunskap om förvaltning av elnät eller, som i de verksamheter de deltagit i, inte kommit i närheten av den driftsäkerhet som det är bekant att Ekforsbolagen kan redovisa.

Att vi befinner oss i den rådande situationen är hänförligt till lång tids fredslöshet innebärande bland annat; systematiska ogrundade underkännanden av tariffnivåer och anslutningspriser, politiska fängelsedomar, såväl redan avklarade som hotande sådana och hot om näringsförbud, systematiska ohemula viten m.m.

Det kan inte rimligen gynna förvaltningen av en – trots under lång tid rådande fredslöshet – utmärkt väl fungerande elnätsdrift att man belastar en redan underfinansierad verksamhet med död hand på stora delar av resurserna och med ytterligare väsentliga kostnader. Inte heller framstår det som konstruktivt att Ekfors omvittnat väl fungerande elnätsverksamhet ska drivas av folk med ett förflutet inom väsentligt sämre fungerande nätdrift, om sådan erfarenhet alls finns.

Det torde ge sig självt att det krävs ett betydande mått av förtroende för att överlåta allt det Ni begärt. Ett sådant förtroende följer inte med automatik av förordnandet som tvångsförvaltare. Den här tvångsförvaltningen har inte börjat bra. Av förhandlingar och träffade överenskommelser med EI som föregick tvångsförvaltningsansökan och som var grunden till att vi skulle medverka, syns ingenting längre.

Gullesjös förvaltning har inte heller börjat på ett sätt som är ägnat att skapa förtroende. Utan föregående samråd med oss har Gullesjö på ett olagligt och rent rättsvidrigt sätt anslutit ett antal potentiellt farliga anläggningar till nätet. Det är tyvärr så att ansvaret gentemot tredje man inte drabbar Gullesjö utan det drabbar Ekforsbolagen, ytterst mig.

Jag ville inte ta upp frågan på vårt första möte men vi kommer att måsta hantera den. Det är lätt att förstå att Gullesjö inför ett sådant här uppdrag, som två föregångare har misslyckats med, vill spela Allan. Men förfarandet och den nuvarande situationen till följd av Gullesjös minst sagt omdömeslösa agerande är djupt otillfredsställande.

Vi förbereder just nu rättsliga åtgärder mot Haparandas kommunalråd Sven-Erich Bucht och kommunchefen Patrik Oja.

Vi måste handlägga den här frågan oss emellan i den omedelbara framtiden. Vi måste koppla ur de av Gullesjö olagligt anslutna anläggningarna. Att Gullesjö eventuellt medverkat till anslutningarna på grund av bristande kompetens eller oförstånd ger knappast utrymme till annan bedömning. En möjlighet för Gullesjö att eventuellt rädda en del av sitt ansikte kan vara att han antingen låter koppla bort dem själv eller förmår Haparanda kommun att koppla bort de felaktiga belysningsanläggningarna. Det bör i så fall ske omgående.

Vi har även andra frågor som vi måste handlägga akut. I avsaknad av fungerande finansieringsupplägg måste vi omgående fatta beslut om nya tariffer för att företagen ska kunna fullgöra sina åtaganden. Tariffhöjningar väl överstigande 100%, möjligen nära eller uppgående till 200%, kan förväntas om inte finansieringsfrågan löses. Finansieringsfrågan är därför väl så angelägen för en tvångsförvaltare med mandat från staten att ägna sin kraft åt istället för att leka elverkschef.

En snabb insats på finansieringsområdet kan resultera i att balansrapporteringen kan hållas fungerande. Den är visserligen inte helt nödvändig i det korta perspektivet för att eldistributionen ska fungera men det missnöje som EI gett uttryck för på grund av viss utebliven rapportering är en västanfläkt mot vad som blir fallet när balansrapporteringen upphör helt på grund ett oskickligt förvaltarskap.

Dessa problem har skapats av staten och bör därför med fördel även lösas av staten.

Vi har drivit det här nätet i tre generationer och byggt upp landets i särklass bäst fungerande landsbygdsdistribution. Vad skulle Ni rimligen kunna tillföra på det området?

Om inte dessa frågor kan lösas i samförstånd är också denna tvångsförvaltning utsiktslös. En eventuell tvångsinlösenprocess utgör knappast något reellt hot för en företagare som åker in och ut ur fängelse på grund av den av staten undanhållna finansieringen. Företagets drift omöjliggörs på grund av att såväl företaget som företagaren saknar det skydd av ett fungerande rättsväsende som man behöver för att driva företag, inte minst i den här branschen. Jag har redan tidigare suttit 7 månader i fängelse på grund av en politisk dom och ska nu sitta 3-4 år enligt dom i tingsrätten, kanske mer.  Eventuellt kan det visa sig att det politiska priset blir nog så högt när man så småningom kan titta i facit?

Övertorneå den 6 oktober 2010

Ekforsbolagen

Mikael Styrman

Även Johan Gullesjö vill gnaga på Ekfors-benen

.
På förekommen anledning publicerar jag korrespondensen med den senaste advokat som av den svenska byråkratin medgetts att gnaga på Ekfors-benen, nedan Gullesjös mejl från 5 okt:


Tvångsförvaltningen av Ekforsbolagens elektriska anläggning

Hej Mikael,


Tack för ett trevligt möte i går. Vår e-post har varit ur drift nu på förmiddagen efter en avgräven kabel varför jag något sen mejlar Dig. Nedan vill jag bara med en kort mening sammanfatta vårt möte samt därefter ge min syn på den uppkomna situationen. 
 


Du är beredd att samarbeta på sätt att tvångsförvaltningen endast får ta del av den löpande bokföringen och Du är inte beredd att lämna ut några uppgifter eller dokumentation till oss av slag vara må. 
 


Om Du har någon annan uppfattning så tar jag tacksamt emot Dina synpunkter men om denna av mig sammanfattande inställning stämmer så sätter Du, enligt min bedömning, Ekforsbolagen fortsatta existens i allvarlig fara. 
 


Vi vill konstruktiv lösa de enligt Energimarknadsinspektionen (EI) angivna tillkortakommandena samt därefter kunna rekommendera att det föreligger förutsättningar för en fortsatt tillfredsställande förvaltning hos Ekforsbolagen. Med följd att tvångsförvaltningen kan avslutas och Ekforsbolagen återfå rådighet över den elektriska anläggningen.
 


Sammanfattningsvis kan förvaltningsrättens interimistiska beslut beskrivas som att den elektriska anläggning som används med stöd av Ekfors Kraft AB:s nätkoncession ställts under tvångsförvaltning till annat beslutas av domstolen. I det nu aktuella beslutet ingår samtliga starkströmsledningar mm; mottagningsstationer mm; utrustning för mätning av överförd el mm; sådan egendom som är nödvändig för att verksamheten ska kunna bedrivas t ex genom namngivna fastigheter, byggnader, fordon, maskiner mm; rättigheter i form av ledningsrätter etc.; samt den dokumentation som erfordras för verksamhetens bedrivande.
 


Om inte förvaltningen enlighet med nu aktuell lag (oavsett om vi gillar den eller ej) ges möjlighet att leda den ekonomiska förvaltningen, se 3 kap 11 § lag om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar – dvs. uppbära intäkterna och disponera tillgångarna så kanske delar av vårt uppdrag omöjliggörs. Nämligen att vi inte kan finna skäl att rekommendera en fortsatt tillfredsställande förvaltning hos Ekforsbolagen. Så om Du inte kan ställa upp på att vi svarar för den ekonomiska förvaltningen, se ovan, och att Ekforsbolagen sköter den dagliga driften i enlighet med normala aktiviteter samt efter våra instruktioner vad gäller olika rättelser mm så kommer vi i den plan som ska inges till förvaltningsrätten inte att kunna redovisa att Ekforsbolagen varit oss behjälpliga i sådan omfattning att vi kan rekommendera att en tillfredsställande förvaltningen kan ske efter tvångsförvaltningen av Ekforsbolagen. Den slutliga följden för ett sådant misslyckande är numer att Staten efter ansökan får lösa anläggningen. 
 


Jag ber Dig således att ompröva den av mig uppfattade inställningen från i går att tvångsförvaltningen endast får ta del av den löpande bokföringen men att Du inte är beredd att lämna ut några uppgifter eller dokumentation till oss av slag vara må. Vidare vore jag tacksam om Du har möjlighet att överlägga med Din advokat Bo Lindqvist om det anförda. Jag bilägger själv detta mejl till honom för kännedom.
 

Med vänlig hälsning


Jan Erik Jonasson

Advokat
----------------------------------------------

Advokatbolaget Gullesjö & Jonasson

måndag 11 oktober 2010

Utvecklingen i Afghanistan, vecka 41

.
När Barack Obama valdes till president i USA och Obamafebern härjade som värst var det just kriget i Afghanistan som visade att han ändå var en vanlig dödlig. På många sätt och i många frågor vidtog han stora kursförändringar i förhållande till George W Bush politik. Guantanamo, Irak m fl surdegar avvecklades, eller indikerades att avveckling skulle ske. Men just Afghanistankriget rådde han inte på.

Varför gjorde han en så felaktig bedömning av krigets berättigande och USA:s utsikter att nå framgång i Afghanistan? Kanske hade han dåliga militärpolitiska rådgivare? Kanske vågade han inte utmana det militärindustriella komplexet mer än han ändå gjorde genom att stänga den ena av deras två vid den tiden dominerande lekstugor? Det kanske var nödvändigt att hålla igång Afghanistan för att få stänga Irak som hade utvecklats till en amerikansk skampåle världen över? Oavsett vilket visade beslutet att han också har mänskliga tillkortakommanden.


Amerikanska drönare är talibaner och islamisters bästa rekryterare

Det kanske också är att begära för mycket att någon som arbetar inne i den amerikanska politiken och maktapparaten skulle kunna ana vad stollarna skulle ställa till med i Afghanistan.

Att de skulle hitta på att skjuta ned lokalbefolkningen på måfå från drönare borde ha varit möjligt att inse tycker man. Möjligen var det svårare att förstå kraften i det raseri, som ett så godtyckligt dödande, på ett så föraktfullt sätt, skulle komma att resultera i.

Vilken skulle reaktionen bli bland den amerikanska allmänheten om förfarandet var det omvända? Om det istället var talibaner eller islamister som från drönare på hög höjd dödade amerikaner godtyckligt?


Okritisk rapportering?

Plikttroget och okritiskt rapporterar våra media. Som SvD igår:

”Minst sju upprorsmän dödades och tre sårades när ett amerikanskt drönarplan på söndagen besköt en byggnad nära staden Miranshah i den pakistanska klanregionen Norra Waziristan.”

Hur kan man veta det? Att det är upprorsmän, menar jag. När talibanerna i stor utsträckning kontrollerar landytan och drönare flyger högt där uppe.


CBS 60 Minutes


I CBS 60 Minutes som sändes i TV4 och TV4+ i helgen var det ett inslag från en amerikansk styrka i Afghanistan, förlagd ca 20 km från Pakistanska gränsen.

 De var utsatta för ständiga angrepp. Styrkan i fråga hade 300 kvadratkilometer att kontrollera. Efter 9 års krig hade de kontroll över 18-20 kvadratkilometer. Resten kontrollerades av Talibanerna. De kunde - naturligtvis - inte skilja på fredliga bybor och fientliga talibaner och de var allt mer utfrysta och distanserade av lokalbefolkningen. I förtäckta ordalag framkom att de inte själva trodde på seger. Nog tycks det vara en dödsdömd mission de är ute på. Och därmed är även svenska truppers mission detsamma.

Om det Afghanska krigets verklighet letat sig in i CBS 60 Minutes har det också letat sig in i de amerikanska vardagsrummen och då vet vi hur det brukar gå.


Nato snart utan bränsle?

Efter de senaste två veckornas utveckling är det svårt att känna något tvivel om vad som är på väg att hända i Afghanistan. De senaste veckorna har rapporterna avlöst varandra om hur tankbilar brunnit upp. 20, 30 ja ända upp till 50-talet tankbilar åt gången rapporteras det om. Så där kan man hålla på ett tag men så småningom tar tankbilarna i området slut.

Det är inte lätt att bevaka bränsletransporterna. Från exempelvis Karachi i Pakistan till Jalalabad i Afghanistan är det 112 svenska mil – fågelvägen! Men det är bara förnamnet. För det är kraftigt kuperat bergslandskap till betydande del.  Det skulle vara intressant att i media få belyst vilken sträcka tankbilarna verkligen har att distribuera drivmedel till Afghanistan och hur lång färdvägen är.

För att vi verkligen ska kunna förstå vad Nato och Sverige ägnar sig åt i Afghanistan vore det även intressant att få belyst hur man tror att dessa bränsletransporter ska kunna skyddas mot gerillaattacker. Min tes är naturligtvis att det inte går att framgångsrikt skydda så långa bränsletransporter i så svåra terrängförhållanden, genom fientligt område.

Ändå sköts det inte bättre än att femtiotalet tankbilars förare kan ta matpaus samtidigt och lämna bilarna så svagt övervakade att några man på två bilar kan förstöra alla. Så tätt parkerade att det räcker med att tända en för att alla ska brinna upp. En armé som beter sig så kan inte ens vinna ett krig mot ett ålderdomshem i Jalalabad.

Långt innan bränsleleveranserna sinar för Nato i Afghanistan har de sinat för civilbefolkningen. Vad kommer det i sin tur att medföra för Natos popularitet? När bränsleleveranserna sedan sinar för Nato är det färdigkrigat. En modern armé klarar sig inte utan drivmedel. Då knäpper talibanerna Natotrupperna och deras allierade från bland annat Sverige som sittande fåglar. Vi kommer med stor sannolikhet att få se en ny Têt-offensiv. Denna gång i Afghanistan och utan djungel. Men med känt och förutsägbart resultat.


Window of opportunity

Just nu finns ett ”window of opportunity” öppet. Nu kan Sverige få hem sina soldater med svansen mellan benen, från ockupationskriget i Afghanistan. Om vi väntar en tid kan vi istället få hem dem med svansen mellan benen, sotiga som hämtade ur en kolmila och förvarade i aluminumkistor. Det är nämligen långt ifrån säkert att Afghanerna nöjer sig med att knäppa en i veckan eller ens en om dagen. Det kan gå ganska fort när det väl går åt helvete.

Det är klart att det är en katastrof förenad med betydande prestigeförlust att tvingas ta hem trupperna från Afghanistan med svansen mellan benen. Men blir det bättre av att man väntar tills fler kommer hem döda än levande och det hela blivit en stor katastrof?

Övertorneå den 11 oktober 2010

Mikael Styrman
.

Angående Ekfors-bolagens finansieringssituation

.
Med hänvisning till utvecklingen av tvångsförvaltningen, eller den nazistiska konfiskationen, av Ekfors elnät m.m. kommer jag förtsättningsvis att publicera korrespondensen i ärendet på bloggen:

Till Regeringen, Näringsminister Maud Olofsson

Haparanda kommun betalar, vilket förmodligen är bekant, vare sig vägbelysnings- eller nättjänstfakturor på ett tillfredsställande sätt. Det gör däremot Övertorneå kommun. På olika sätt har Haparanda kommun, på ett otillbörligt sätt, av bland annat Energimarknadsinspektion (EI) beretts möjlighet undandra sig sin betalningsskyldighet.

Av skäl som undandrar sig vår bedömning beslutade Regeringen strax före valet att låta Haparanda kommun få ett skräddarsytt undantag som skulle möjliggöra för dem att susa förbi sin betalningsskyldighet i en politisk gräddfil. Detta förefaller stå i bjärt kontrast till de värderingar som alliansregeringen i andra sammanhang säger sig värna.

Jag utgår ifrån att det även är bekant att Haparanda kommuns anläggning ur teknisk- och säkerhetssynpunkt var undermålig och därför inte kunde kopplas in till nätet utan att äventyra säkerheten för våra kunder. Enligt ellagen åligger det oss att skyndsamt låta bortkoppla den från nätet, vilket även skedde.

Av skäl, okända för oss, skickade EI dit Elsäkerhetsverket (Elsäk) som genast godkände anläggningen utan att ha undersökt densamma eller ens frågat oss om vilka anmärkningar vi hade mot anläggningen. Så som rimligen bör ske med ett sådant förfaringssätt blev Elsäk också skändligen beslagna med och offentligt uthängda för deras ansvarslösa agerande i en viktig säkerhetsfråga.

EI riktade vitesförelägganden mot oss uppgående till 1 Mkr per påbörjad vecka – för att vi utför det arbete som det enligt ellagen åligger oss att göra. Vitesförelägganden, på motsvarande sätt grundlösa och även dessa uppgående till betydande belopp, har även riktats mot oss av Konkurrensverket.

EI ansökte även om tvångsförvaltning.  Det var inte så långsökt eftersom vi förhandlat om saken i vintras tills frågan gick i stå genom EI:s agerande. Nu plötsligt ansökte EI om tvångsförvaltning och uppgav att vi var välvilligt inställda till tvångsförvaltning. Den ingivna ansökan omfattar emellertid och åtminstone för närvarande inte de mest centrala frågor som vi diskuterat och som kunde föranleda en tvångsförvaltning.

Ett möte avhölls mellan oss och EI vid vilket samsyn uppnåddes om hur en tvångsförvaltning skulle kunna ske. EI hade önskemål om två förvaltare varav den ena var positiv till uppdraget och även godkändes av oss. Den andra var ej klar än. Stor vikt lades av EI vid att förvaltare skulle utses vilkas personkemiska sammansättning skulle komma att väl överensstämma med våra.

Vi kontaktades inom kort av en tillfrågad förvaltare. Denne, som i och för sig kan vara lämplig, har ännu inte bekräftat sin eventuella vilja att acceptera uppdraget. Detta sammanhänger med att EI synes förmedla olika syn på uppdraget till den tilltänkta förvaltaren och till oss. Vi har begärt ett trepartsmöte med EI för att klara ut varför direktiven inte är samstämmiga men EI har ännu inte bekräftat något sådant möte.

I ansökan om tvångsförvaltning begärdes interimistiskt beslut men samtidigt begärdes anstånd med att inkomma med uppgift om förvaltare till den 15 september. När denna tidsfrist löpt ut begärdes anstånd till den 24 september.

Det hör till saken att den 19 sept var det val. Den 20 sept var konkursförhandling utsatt för Ekfors Mark- och Linje samt Rottneby Bruk AB. Av allt att döma främst för att störa Rädda Vårdens valrörelse. Dessa skulle EI utverka anstånd för uppgav de till oss, för att inte dessa skulle äventyra tvångsförvaltningsprocessen.

Vi har varit samarbetsvilliga och suttit still i båten för att inte besvära regeringen i slutspurten inför valet. Emellertid kan vi inte godta att processen styrs av en dold agenda och förhalas ytterligare.

Jag måste erinra om att den nuvarande situationen med svåra likviditetsproblem till 100% skapats av regeringen, den nuvarande alternativt den tidigare, och dess tjänstemän.

Osakliga, och lagstridiga, men politiskt styrda beslut om återbetalning av ”oskäliga elavgifter” har fattats vid flera tillfällen. Min skog i Falun, uppgående till högst avsevärda belopp, samt Ekfors-bolagens stolprotpost konfiskerades av (C)+(S)+(M)-politiker i samarbete och har inte ersatts. Flera taxeringsbeslut uppgående till avsevärda belopp har fattats till vår nackdel på sätt som groteskt avviker från vad som kan anses vara acceptabelt i en rättsstat av västerländsk typ.

Viktigast av allt är att bolagets kort- och långsiktiga finansiering drogs in utan förklaring. Huvudägarens alla tillgångar beslagtogs rättsvidrigt under närmare två års tid.

Alliansregeringen har under mandatperioden räddat bankerna med statens och skattebetalarnas alla medel som insats. Ekfors-bolagen bedriver monopolskyddad samhällsviktig verksamhet. Kanske den minst riskfyllda verksamhet som ett finansieringsåtagande kan avse. Trots regeringens långtgående insatser för banksystemet och möjligheten att dra in en oktroj får företag som Ekfors-bolagen inte finansiera sin verksamhet. Istället hemsöks huvudägaren av och till av krav på styrelseansvar för skatter och avgifter. Har suttit i fängelse för för sent ingivna årsredovisningar – helt unikt. Åker in och ut ur fängelse som en jojo med allt vad det innebär ur mänsklig synpunkt och hotas nu av femårigt näringsförbud – för att ha byggt upp landets kanske bäst skötta landsbygdselnät.

Den politiska fatwa som riktats mot Ekfors-bolagen och som omöjliggör bolagens finansiering hade lätt kunnat avstyras under den rådande mandatperioden om vilja hade funnits.

Tyvärr felar jag att se det rimliga i att dessa för oss viktiga angelägenheter förhalas och att dessa ovan antydda mot mig och min familj riktade systematiska vidrigheter tillåts pågå under alliansregeringens mantel.

Vi hade hoppats att detta skulle kunna lösas i samförstånd, inte minst mot bakgrund av de många oegentligheter som förekommit i statens handläggning av våra ärenden. På grund av statens ovan beskrivna förhalning av frågorna och de långt gående konsekvenserna av frågornas felaktiga handläggning måste vi nu lösa detta själva med till buds stående medel. Vi kommer därför inom kort att höja nätavgifterna med minst 100% och nödgas även publicera uppgifter om vad som föranleder åtgärden.

Övertorneå den 20 september 2010

Ekfors-bolagen

Mikael Styrman
.

onsdag 6 oktober 2010

Fräck medial ohederlighet

.
Jag har av naturliga skäl inte kunnat följa all rapportering kring tvångsförvaltningen av Ekfors. 
Här är dock några exempel på hur statskontrollerade media rapporterade.

Sveriges Televisions finskspråkiga nyhetsprogram Uutiset, måndagen den 4 oktober:
"Haparandas nordliga byar får nu åter ström."
"För att driften ska fortsätta tvångsförvaltas nu Ekfors."
"Hundra hushåll har fått tillbaka strömmen."
"Kommunens prislapp för det senaste elavbrottet är 300.000 kr."



Sveriges Radio P4 Norrbotten:
"Nu har allt återgått till det normala i Karungi. Ekfors Kraft stängde av strömmen för ett par veckor sedan men nu är den inkopplad igen."
"Det är med en stor lättnad strömmen är tillbaka, bland annat för bönderna som bor längs Torneälven. Birgit Niva är en av dem."


Utan tvekan är även Radio Norrbottens rapportering ägnad att sprida missuppfattningen att kunderna eller rent av hela byar, åtminstone bönder längs älvdalen varit utan ström och att det är anledning till tvångsförvaltningen.

Hur förhåller det sig i verkligheten då?


Verkligheten är

Inga kunder har varit utan ström: inga byar, inga jordbrukare; inga hushåll.
Alla har hela tiden haft ström.

Ekfors har kopplat bort fyra abonnemang för kommunen för att kommunen hade anslutit fyra olagliga och för Ekfors kunder potentiellt livsfarliga elanläggningar till dem.
Det är Ekfors skyldighet att göra enligt ellagen.
Kommunen har haft möjlighet att återfå ordinarie matning genom att koppla bort de farliga belysningsanläggningarna.
Istället har kommunen valt att köra dieseldrift.
Syftet har varit att med hjälp av styrd media sprida en vilseförande bild av anledningen till tvångsförvaltningen.


Kom hönan eller ägget först?

Har regeringens vingliga hållning i fråga om Haparanda kommuns/Ekfors positiva respektive negativa särbehandling kommit före?
Är den fräcka och gravt ohederliga mediala rapporteringen föranledd av regeringens agerande?
Eller förklaras regeringens ryggradslöshet i sin tur av medias och andras desinformation i frågorna?

Den politiska styrningen av den mediala rapporteringen ikring tvångsförvaltningen av Ekfors elnät slår nya rekord. Nu påminner nivån starkt om den fräcka propaganda vi kunde matas med under 1960-talet – i Norrskensflamman! Det är nästan som om järnridån står kvar och Gorbatjov aldrig funnits.

Jag trodde faktiskt att vi, när vi skickade iväg Göran Persson-ministären 2006 skulle slippa de grövsta propagandakampanjerna i media. Men regeringen är kanske byråkratins fångar. Om man inte vågar byta ut och flytta runt funktionärer i en stor organisation kan man inte bryta sönder kotterierna och nätverken. Och regeringen har väl bara undantagsvis bytt ut enstaka funktionärer. Det felet har fällt tidigare borgerliga regeringar.

Vilken information i media kan vi lita på?

Övertorneå den 6 oktober 2010
Mikael Styrman
.

tisdag 5 oktober 2010

Jaså, Anders Hedenstedt

.

ordförande i Svensk Energi och Vd i Göteborg Energi. Det är sådär det ser ut i ditt fögderi.

Efter att ha tittat på förra veckans Uppdrag Granskning och Debatt om den korrumperade staden Göteborg är jag nog inte så förvånad. Snarare är mina förväntningar infriade om vad ni sysslar med.

Möjligen kan bilden behöva kompletteras med en granskning av relationerna mellan dig och ”projektledarna” du anställt, vilka inte tycks veta på vilken stol de behöver sitta. En ordentlig genomlysning av vad Göteborg Energi fått - och inte fått - för sina 700 Mkr samt en sökning av var pengarna hamnat.

Det är inte utan att bländas av löjets intensiva skimmer jag tänker tillbaka på att Ni faktiskt uteslöt Ekfors Kraft AB ur Svensk Energi. Det var när Nationalsocialdemokraterna, med stöd av ett koppel borgerliga låtsasoppositionspolitiker, skulle ta vårt företag. Under låtsat samhällsansvar tryckte de en nazi-inspirerad Ad-Hoc-lagstiftning genom riksdagen – tvångsförvaltningslagen. Med dess hjälp skulle stölden av Ekfors Kraft ges ett sken av laglighet. När vi försvarade oss genom att sätta upp Vattenfall Gestapokraft-skyltar på vårt kontor ansåg ni det opassande och uteslöt oss.

Så här i efterhand får man anse det skönt att ni uteslöt oss. Sånt där kriminellt patrask vill vi inte beblanda oss med.

Själva ägnar du och ni er åt att efterforska journalistiska källor och att dölja det genom att Göteborgs skattebetalare ska försörja din torped, utan arbetsuppgifter, för att hon inte ska bränna dig. Och wisselblowern som talar om vad skattebetalarna fått för sina pengar kickar du.

Men vad har Göteborg Energi egentligen fått för de 700 Mkr som man tydligen betalat för ett icke fungerande system? Det som du låtit dina mutkolvar åka jorden runt på skattebetalarnas bekostnad och orerande hylla?

Hur mycket har egentligen gått till mätare och rapporteringssystem som inte fungerar? Hur mycket har på omvägar hamnat på fel bankböcker i den korrumperade (S)taden Göteborg?

Hur mycket kostar du Göteborgs skattebetalare?

Fram med liken, Anders – vi hör dem skramla!

Övertorneå den 5 oktober 2010
Mikael Styrman
.

Överklagan till Valmyndigheten mot valet i Norrbottens län samt begäran till Valprövningsnämnden att besluta om nyval

.

I en tidningsartikel (NSD 2010-09-21) citeras det blivande kommunalrådet i Överkalix, Norrbotten:

- Vi ringde runt och försökte peppa de förstagångsväljare som enligt röstlängderna inte hade röstat. Så det känns förstås jättekul.

Av tidningsartikeln framkommer därutöver hur valdeltagandet bland förstagångsväljare i Överkalix ökat dramatiskt jämfört med föregående val. Som mest i en valkrets till 90 %. Detta i en kommun med traditionellt mycket lågt valdeltagande bland förstagångsväljare.

Av citatet framgår att valförrättare valdagen lämnat ut aktuell information från röstlängder om vilka som inte röstat. Att en stor mängd unga röstberättigade sedan har kontaktats av representanter från Socialdemokratiska arbetarepartiet och sedan förmåtts att rösta på partiet.

Det bör sedan påpekas hur valdeltagandet i hela Norrbotten ökade i årets val jämfört med föregående och även jämfört med i övriga landet. Att Socialdemokraterna ökade eller behöll sina röstandelar, utom i enstaka kommuner, till skillnad från landet i stort.
Sammantaget väcks därför misstanken om att metoderna använda i Överkalix kommun även kommit till användning i många andra delar av länet. Och att de riktats mot betydligt fler än förstagångsväljare.

Att valfunktionärer lämnar ut information till enskilda partier valdagen för att möjliggöra röstfångst strider mot demokratiska spelregler. Att metoden särskilt riktats mot unga röstberättigade är än mer allvarligt.
Steget till att socialdemokratiska valfunktionärer istället olagligt agerat röstombud för kända röstskolkare i slutet av valdagen är därifrån kort. Sedan den barriären brutits är också all annan manipulation med röstsedlar tänkbar. Inklusive systematisk utväxling av inlämnade valsedlar före rösträkning.

Erkännandet om röstfiske med hjälp av olagligt utlämnad information från vallängder väcker därmed misstanken om att omfattande fusk med valsedlar i Överkalix, men även i andra delar av Norrbotten, har förekommit.

Vi anmodar därför Valmyndigheten att underkänna resultaten i Riksdags- Landstings- och Kommunalvalen för hela Norrbotten samt att Valprövningsnämnden beslutar om nyval där valobservatörer från andra län eller annat land utses. Vi önskar även Valmyndighetens svar på frågan - vem ansvarar för anmälan till polis och åklagare? Valmyndigheten eller undertecknarna nedan?

För Rädda Vården

Anders Mansten             Mikael Styrman
.

Elsäkerhetsverket gjorde en ”Rutten köttfärsutredning”

.

Under veckorna före valet genomförde de etablerade politiska partierna en ”Wag The Dog”-aktion igen, enligt gammalt känt mönster. En avledande manöver.

I syfte att få väljarna, i Norrbotten i synnerhet och i Sverige i allmänhet, att glömma sjukvårdsfrågorna och glömma de brister och hot mot sjukvården som Rädda Vården pekade på, drog man igång ett ”krig”, precis som i filmen Wag The Dog. Det är ganska lätt gjort i Norrbotten eftersom man kontrollerar ALLA media i länet - antingen genom direkt ägande, eller indirekt, politiskt ägande, eller med hjälp av presstödet.

Det är ju också känt, att de tuffa grabbarna inom Norrbottensmedia, de som varit med ett tag, de klarar att utpeka de som utmananar maktens och byråkratins stolligheter som rättshaverister. Men de är inte tillräckligt tuffa för att granska makten, som däremot riktiga journalister gör, i andra länder.

Som vanligt togs det gamla knepet att starta ett elbråk till heders.

I Haparanda fanns, och finns, en fiaskoartad kommunal vägbelysning som ser ut som om ett kringresande tivolisällskap gjort ett misslyckat försök att slå upp ett tält för att därefter dra vidare. Denna har, i avvaktan på åtgärdande inte fått kopplas in på elnätet.

När Rädda Vårdens valinfo kom från tryck och började läcka åt olika håll spred paniken sig inom de etablerade partierna. Där kunde de se och läsa vad alla visste men hade kommit överens om att tiga om, över valet. Åt helvete med sjukvården. Nu gällde det att rädda vad som kunde räddas av etablerade partiers maktstrukturer. Nu gick det undan. Vips fick Haparanda kommun ett undantag från ellagen. Väl medvetna om Sven-Erich Buchts dysfunktionalitet var man nog från regeringshåll ganska klara över vad som skulle komma att hända.

Sven-Erich kopplade in belysningen på ett rättsvidrigt sätt, innebärande olovlig kraftavledning. Och Ekfors kopplade ur, naturligtvis, av säkerhetsskäl. Under dessa dagar förekom en del skrivierier i norrbottensmedia som inte infördes på nätet. Förmodligen för att inte kännedom om använda metoder skulle sprida sig över landet med eventuella och svårförutsägbara effekter.

Så här kunde man bland annat läsa i NSD den 10 september 2010:


Även följande kunde läsas i NSD samma dag. Haparanda kommuns representanter synbart helt ovetande om anläggningens brister. Annat är kanske inte att vänta i kommunen med framtiden bakom sig:



Elsäkerhetsverket synes, i samma tidning, helt ovetande om hur den anläggning som man nyss besiktigat egentligen ser ut:



Den ”utredning” som Elsäkerhetsverket gjort, eller rättare sagt inte gjort, är en så kallad ”rutten köttfärsutredning”. Som namnet säger den som följer med i samhällsutvecklingen går en sådan utredning till så att man besöker en butik som anklagas för att märka om gammal köttfärs. Väl där frågar man butiken:

- Visst inte märker ni om gammal köttfärs här?

Enligt dramaturgin svarar då butiken:

- Nej o nej, visst inte.

Därefter åker man åker man hem och skriver en utredning enligt vilken inget framkommit till stöd för att ommärkning av köttfärs sker i butiken.

På snarlikt sätt har Elsäkerhetsverket förfarit i Haparanda. De har underlåtit att informera sig om vilka anmärkningar som riktats mot anläggningen. Därför att utredningen bara var ett falsifikat med förutbestämd slutsats. Elsäk frågade Haparanda kommuns representanter, som dessvärre inte mycket begriper om elanläggningar, om den är ok.
Sedan har man uppdragit åt kommunen, som inte besitter erforderlig kompetens, att besiktiga anläggningen. Därefter åker Elsäkerhetsverket hem och skriver en omfångsrik, men substanslös, rapport om att den ifrågasatta anläggningen är ok.

Dagen efter har det börjat gå upp för Elsäkerhetsverket hur undermålig anläggningen är. Då lagar man efter läge. Dagen innan tyckte man att det var löjligt att någon kunde påstå att de stolpar de besiktigat sitter fast med träkilar. När man dagen därpå kan se bildbevis i tidningen försöker man vrida till verkligheten och påstå det är en etablerad och väl fungerande metod...



Elsäkerhetsverket kanske anser att det även är en etablerad och väl fungerande metod att försöka plöja ned jordkabel i frusen, stenbunden, backe, därefter lämna den på backen utsatt för åverkan, för att slutligen gräva ned den på icke föreskriftsenligt djup?

Har det rättsliga och moraliska förfallet gått så långt i Sverige att elsäkerhetsfrågorna numera är ointressanta för Elsäkerhetsverket? Hur står det till med elsäkerheten i Sverige? Är det bara det politiskt önskvärda som räknas numera?

Det verkar åtminstone inte som om man blir elsäkerhetskunnig av att hålla på och köra bil mellan Övik och Umeå som överinspektör Fredrik Sjödin & Co. Kanske skulle han bli en bättre taxiförare? Med detta inget ont sagt om taxiförare. De vet som regel vad de håller på med.

Fredagen den 1 oktober 2010

Mikael Styrman
.