fredag 6 januari 2012

Flickorna i Paris

.
Svar på signaturen ”Stoppa smot och heja HV:s” kommentar till bloggen ”Slavarnas konformism”.


Ja, att säga att det var underligt är bara förnamnet.

Per-Ola Eriksson har ju varit sosseriets man hela livet - en sorts låtsas-centerpartist. Han var högsta hönset i Norrbottens-centern när Maud Olofsson var center-ombudsman i distriktet. Många skurkstreck som hon lärt sig har därför haft honom som läromästare.

Inför valet 2006 organiserade han rena amerikanska valkampanjen för sosseriet i norrbotten: schemaläggning, avisering, samordning, barn som gavs ledigt från skolan för att gå och lämna blommor till sosseministrar, rena Goebbels-metoderna, hela köret. Allt sköttes av statens tjänstemän på skattebetalarnas bekostnad - inte sosseriets. Det var bara ännu ett tecken på hur stat och parti hade vuxit ihop. Eller stat + S + C kanske man ska säga. Det måste ha väckt ont blod bland andra ”borgerliga” men de vågade inte röra honom. En lång karriär i politiken innebär kännedom om många gemensamma skurkstreck som man inte gärna vill ha upp på bordet.

Per-Ola och Sven-Erich Bucht är kompisar. Egentligen föraktar Sven-Erich Per-Ola men han är ju, som många andra psykopater, typen som slickar uppåt och sparkar nedåt. De har varit inblandade i flera skurkstreck tillsammans: Obol, Längmanska Klantfonden, LKAB-plundringen för att nu bara nämna några nyliga.

Det ligger i sakens natur att ingen står i kö för att berätta: Så här klantade vi till det. Men det skulle inte förvåna mig om Per-Ola, kanske i fyllan och villan och efter en bit god mat, blivit lite för pladdrig i sällskap av sin ”vän” Sven-Erich Bucht. Det skulle inte vara första gången i så fall.

Det här med vägbelysningen i Haparanda utspelade sig några veckor före valet 2010. Regeringsmakten hängde i gärdesgården och vissa av partierna hade farligt låga siffror. För centern var hotet att åka ut ur riksdagen ett konkret hot. En skandal strax före valet skulle avgjort saken.

Sven-Erich har säkert inte dragit sig för att hota med att berätta lite grand om vad han vet och varit med om. Så regeringen, åtminstone Mauds kompani, sket på sig och ändrade lag och rättstillämpning över en natt för att slippa en skandal före valet. Uppenbart är det en rejält smutsig byk de har att tvätta eftersom de själva uppenbart bedömde att de skulle åka ur riksdagen om det kom fram. De måste också ha insett att åtgärden skulle innebära ett justitiemord mot mig och Ekfors samt stöka till förhållandena ordentligt för branschen och de koncessionsfria näten. Men det var uppenbarligen inget problem för dem. Så är det tydligen med centern som jordbrukarnas och småföretagarnas vän.

Efteråt skyllde man det på Mauds statssekreterare Ola Alterå och hittade på ett nonsensjobb på FN i Nairobi, där han ”får gå med post mellan olika avdelningar”. Tjänsten inrättades för att ”gömma” honom för svenska journalister och besvärliga frågor. Och de svenska skattebetalarna, genom regeringen, betalar FN för att hålla honom med låtsasjobbet. Men det var en kraftig överskattning av svenska journalistkårens duglighet.

Och inte räddade det Maud att han i så fall tog den kulan i hennes ställe. Hon visade sig ju vara en vandrande katastrof som inte hade någon möjlighet alls kontrollera ”tant Sveas hundar” i de statliga bolagen som hon hade hand om till dagen efter valet 2010. Moderaterna tog över de statliga bolagen dagen efter valet och ångrade sig genast. Det var ju så dags då.

Och nu har ”tant Sveas hundar” lyckats tubba centern att välja en ung flicka som partiledare och näringsminister och regeringen att utse Maud-kopian Anna-Karin Hatt till IT- och energiminister. Det är klart att man kan få väljarna att tycka att de är nya, ganska unga, namn som bör vara ganska oförstörda av korruption. Och så kan det ju vara också. Men vilka förutsättningar har de att genomskåda och kunna kontrollera de ganska erfarna och durkdrivna skurkarna bland ”tant Sveas hundar” och bland energibranschens oligopolföretag?

De kan ju naturligtvis överraska men jag tycker nog att man kan tolka regeringens utnämningspolicy som att man har lagt sig som flickorna i Paris för ”tant Sveas hundar”. Budskapet mellan raderna är, gör vad ni vill, bara ni inte skyltar med det, vi kommer inte att störa Er.

Och landet blöder och förfallet fortsätter...

 
Övertorneå den 6 januari 2012
Mikael Styrman
.

3 kommentarer:

  1. Unga...men inte oförstörda...
    ty de har redan lärt sig...

    http://www.affarsvarlden.se/hem/bostad/article3248296.ece

    SvaraRadera
  2. Det är märkligt vad tyst det blev efter Maud Olofsson sen hon avgick.
    Ingen landshövdingepost, ingen generaldirektörspost, ingenting?
    Eller har jag missat nåt?
    Rune

    SvaraRadera
  3. Svar till Rune:

    Nej, Du har säkert inte missat något.
    Har själv gjort samma reflektion.
    Jag tror inte att vi har alla pusselbitar än
    för att förstå vad som ligger bakom.
    Men det är klart att det finns en förklaring.

    SvaraRadera