Det gränslösa vanstyret

.
Svar till Martins kommentar till bloggen ”Vart leder Reepalu Malmö?”.

Ja, precis. Och tänk att jag glömde nämna att 100.000 finnar dog i andra världskriget, de flesta familjeförsörjare. Och lika många fick bestående skador eller blev krigsinvalider. Därutöver har de betalat dryga krigsskadestånd. Om det kan man läsa på:

http://www.veteraanienperinto.fi/svenska/siiviilit/jalleenrakentaminen/sotakorvaukset.htm

Inte försumbart för en liten nation. Samtidigt sörjde man för de många karelare som flydde undan de ryska socialdemokraterna. De fick ny mark eller boställen på andra platser i Finland.

Sen förlorade Finland en generation arbetsföra till Sverige. Och ändå har de kört om oss levnadsstandardmässigt. Och Finland fungerar - men inte Sverige.

Det gläntar till vidden av det gränslösa vanstyre Sverige varit, och är, utsatt för.

Man är inte effektivare än man behöver vara, heter det. Och det stämmer ofta bra när man jämför företag i samma bransch eller exempelvis snarlika länder, som Sverige och Finland.

När jag var barn, på 1960-talet, och vi åkte till mormor och morfar i Ii, utanför Uleåborg, passerade vi ett antal broar som var gemensamma för landsvägstrafik och järnväg. Inte separerade i höjd eller sida utan delande körfält. Antingen kunder järnvägen trafikera bron eller södergående eller norrgående biltrafik. När man någon gång försökte blanda blev det jobbigt...

Jag minns inte vilket år den sista delade bron ersattes av separata broar men min minnesbild är att det var långt in mot 1960-talets slut.

Vägen mellan Torneå och Kemi, och även Kemi söderut, byggdes länge och väl, år efter år. Det var väl lite jobbigt när vi skulle på semester med bilen packad till taket och vi fick punktering utanför Kemi på skarp sprängsten. Och reservdäcket låg underst, förstås.

Finland har inte råd att bygga allt på en gång sade man. Så det var naturligtvis lite jobbigt, och det var jobbigt ganska länge. Men det gav fantastiskt bra vägar, sen när det blev färdigt. Då höll de sina tjugo år utan nämnvärda problem och de var dragna i raka, fina, sträckningar.

Jag kan inte påminna mig en enda svensk väg på rak arm som är ordentligt byggd. Allt är hastverk. Dåliga massor byts inte ut. De byggs så snabbt att massorna inte hinner sätta sig innan de byggs färdigt. Inom något år är de dåliga igen och fortsätter att vara dåliga under hela sin brukningstid. Ibland byggs de över vintern och asfalteras innan tjälen har gått ur marken. Som regel med för mjukt grus så att de blir både gropiga och spåriga, med vattenplaningsolyckor och annat elände som följd. De här ständigt fuskbyggda vägarna med sina hela tiden pågående reparationer genererar naturligtvis enormt höga kostnader och trots det dåliga vägar. Till kostnader som med råge skulle räcka till att hålla ett bra vägnät.

Finland har aldrig ansett sig ha råd att fuska vid vägbyggnationer även om det verkar som om stigande välstånd i Finland under senare tid lett till att ”den svenska sjukan” kommer smygande även där.

Istället för att bygga vägarna ordentligt hittar ......... i den politiska ledningen, riksdagen och vägmyndigheterna, oavsett vad de för stunden heter, på att hafsa till delvis kontraproduktiva stängsel på redan dåliga vägar. De övertaliga och onyttiga byråkraterna, på vilka inga verkliga krav ställs, fokuserar på vilken käck logotyp och vilket klatschigt namn de ska ha härnäst. Det kan vara till exempel Vägverket, Division Produktion eller liknande för att de ska kunna intala sig själva att de producerar - som i industrin. Knappt har bläcket torkat på den nya logotypen innan väghållningspengarna åter rullar iväg till nya konsulter som ritar nya logotyper för uppdragsgivarens självförhärligande.

Och till detta kan läggas att i snart sagt alla offentliga branscher flyter det omkring drönare som inte har några riktiga arbetsuppgifter. De har låtsasjobb, fria jobb utan uppgifter, välavlönade, okontrollerade. De finns inom alla branscher. ”Vägmästaren” från Svanstein med hela länet som arbetsfält, utan kompetens, utan arbetsuppgifter, utan krav på resultat, men med partibok, välavlönat och med spenderkonto. Eller polisen i Övertorneå utan arbetsuppgifter, utan insikt och utan prestationskrav. Varför? Vad gjorde de egentligen? Var de svenska stasis medarbetare som övervakade eller spionerade på folket? Eller var de bara drönare som hade lärt sig att flyta omkring med partibok i den offentliga sektorn utan att göra något?

Hur många sådana nollproducerande drönare uppehåller det sig alltjämt i den svenska ofantliga sektorn och varför gör inte alliansregeringen något åt det? Varför levererar inte alliansen? Håller alla drönare på och byter partibok och blir moderata drönare och därmed ”nyttiga”, oantastliga, som förr, men med ny partibok?

När får vi en regering med kompetens och civilkurage att städa upp bland drönarna som gör att skattemedlen inte räcker trots 300% högre skatter än i måttligt korrumperade länder som får allt att fungera väl?

Stockholm den 4 februari 2012
Mikael Styrman
.