Politiker som inte ens en mor kan älska

.
Svar till Bos kommentar till inlägget ”Vart leder Reepalu Malmö?”

Nu har jag läst vad TV-killen, Gunnar Sandelin skrev på DN-debatt. Jag måste tillstå, att jag oblygt brukar tillskriva mig själv att vara en mer kritisk betraktare än ”folk i allmänhet” efter att ha sett, och blivit utsatt för, en hel del oegentligheter från den offentliga sektorn. Men skam till sägandes måste jag erkänna att jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig att det fanns så här stora skevheter i hanteringen av flyktingfrågan.

Visst har jag förstått att det här geschäftet öppnar dörren till en hel del kriminalitet - inte minst genuint svensk sådan. Men att det skulle ha sådan här groteskt stor omfattning - man blir ju förbannad.

Det här indikerar en mix av underpresterande och kriminalitet som knappt är av denna världen. Nog har jag förstått att vårt partilistesystem leder till att det inte är några raketforskare som blir politiker. Snarare harmlösa typer som är ofarliga för den ledande klicken för att de besitter ett förstånd och en driftighet som inte ens en mor kan älska och som därför gör som de blir tillsagda.

Och att det leder till Göran Persson-syndromet - känt från tsunami-annandagen - är också bekant. Dvs att när ”Göran” är trött så stannar Sverige. För så blir det ju när man förvandlar landet till en enmansshow och omger sig med idel nollpresterare, om än välgödda sådana. Nu vet jag att en del blir störda av att jag använder mig av förklenande uttryck i det här sammanhanget. - Men, Herregud, efter att ha läst vad Sandelin skriver - vilka andra uttryck återstår rimligen om avsikten är att på ett sanningsenligt sätt beskriva den förda invandringspolitiken?

Att man inte kan lita på vad media skriver det har jag ju förstått. Under senare tid har det ju blivit allt mer tydligt att sanningen allt oftare är ungefär tvärtom mot vad media gör gällande. Men att det skulle vara så här långt mellan verkligheten och den vrångbild som media målat upp, det är nästan svårsmält.

Det är väl bara att böja sitt huvud i skam och erkänna att även jag låtit lura mig av den organiserade statsbrottsligheten och dess propagandaapparat i invandringsfrågan.

Stockholm den 6 februari 2012
Mikael Styrman
.