Aktuella frågetecken

.
Vi har, tycks det, begåvats med ett helpolitiserat bank- och pensionväsende som inte kan finansiera en lönsam, monopolskyddad samhällsnyttig - och nödvändig - verksamhet som Ekfors. Det blir ju inte mindre konstigt av att det är en av de få i sin bransch som verkligen fungerat. Av allt att döma sker det därför att politiker av flera ideologiska uppfattningar har bestämt att Ekfors ska plundras, om inte annat så för att de upplever mig och Ekfors som ett hot mot deras parasiterande på samhället. Och bankväsendet går i politiskt - eller möjligen är det egentligen den grova organiserade brottslighetens - koppel.

Men det går att få finansiering för flera miljarder, utan att ha löst för verksamheten väsentliga frågor. Det känns mot denna bakgrund inte som om vårt politiska och finansiella system fungerar på ett sätt som kan främja en god ekonomisk utveckling i landet. Snarare tycks systemet vara anpassat till att gynna den organiserade brottslighetens utsugning av skattebetalarna och nedtryckning av alla andra krafter. Ett system som kunde återfunnits i vilken afrikansk diktatur som helst och kanske även i Ryssland. Fast inte säkert i Ryssland. När Putin var här censurerades frågeställarna på ett så burdust och fräckt sätt att till och med Putin blev road och inspirerad att skoja med Fredrik Reinfeldts demokratur:



Nog om detta - över till aktuella ämnen i Östra Norrbotten samt på Oslo- och Torontobörserna.

För en utomstående är det en märklig och spännande värld som det gläntas till genom Northlands etablering i Kaunisvaara.

Northlands etablering är spännande på många sätt. Att man inte löst transportfrågan är en av de saker som kryddar projektet men jag ska uppehålla mig lite vid de ekonomiska förutsättningarna. Med nuvarande priser och kalkyler bör projektet enligt en ytlig betraktelse och ett överslag kunna bli en mycket god affär. Och så kan det nog bli också. Men i kalkylerna ligger även begravt att det inte behöver bli särskilt stor nedgång i malmpriserna så förbyts en total succé i en total katastrof. Redan en ”normalisering” av konjunkturen torde kunna vända lönsamheten i projektet oåterkalleligt.

Enligt Northlands information har man - fast exakt så uttrycker inte Northland det - på en hög och med sedelpressarna dopad konjunktur, tecknat sjuåriga försäljningsavtal med, som det måste uppfattas, säkrade priser. I de flesta branscher skulle nog ett så långt inköpsavtal på en prisnivå som väl är all-time-high uppfattas som en självmordsexpedition.

Det får en, med rätt eller orätt, att fundera över om priserna är låsta till dagens prisnivå eller om avtalen innehåller pris- och/eller volymregleringsklausuler, bakdörrar eller okända bilagor?

En annan omständighet som man osökt funderar över är att 80% av den sålda produktionen, enligt den presenterade informationen, förefaller vara såld till traders. Vad innebär det egentligen? Är produktionen såld till dagens priser eller är den såld till någon som i sin tur måste sälja den för att kunna fullgöra sin del av avtalet?

Klicka på bilden för större bild

Det har stor betydelse för att kunna bedöma vem som egentligen står prisrisken och volymrisken. Även ett fast avtal, med fasta priser och volymer, utan bakdörrar och okända bilagor, kan i verkligheten visa sig vara ett rörligt avtal. Och det av det enkla skälet att det aktuella världsmarknadspriset styr. Skulle världsmarknadspriset falla påtagligt, från all-time-high, kan ett krav på att kunden ska hedra avtalet till alla delar riskera att leda till att det inte finns någon kund längre, oavsett vad avtalet stadgar.

Vi lever i en tid då det normala blivit onormalt och det undantaget blivit norm. Våra politiker håller sig kvar vid köttgrytorna genom att trycka pengar och dela ut bland folket. Pengar vars värde framför allt ett Europa och ett USA på dekis inte kommer att kunna garantera.

När man trycker in och delar ut pengar går det ekonomiska förståndet ur marknaden. Och då måste dessutom ifrågasättas om det någonsin fanns där hos många av de som spelar med andras pengar. Följden blir att kvaliteten i affärerna blir ointressant. Allt synes löna sig och affärer blir inte en fråga om hur bra utan om hur mycket, hur många affärer, hur många miljarder, en fråga om att hinna före med att köpa för gratispengar, innan någon annan hinner före och köper med gratispengar. Tydligare än idag kan knappast en bubbla bli.

Tecknen har synats länge nu, i många länder. Verklighetsfrämmande byggprojekt som ingen behöver eller har råd att bo i. Gemensamma och ändliga resurser slösas bort på stolligheter. Konkurs för exploatören. Inget problem. Bara att trycka mera pengar och köra vidare. Marknad efter marknad, land efter land, står på näsan i Europa och USA. Alla numera förlitande sig på Kina som börjar bli alltmer fullt av onödiga hus enligt europeisk modell. Och nu vänder Europas politiker sig till den fattiga kusinen från landet, till U-länderna, och förväntar sig att de ska rädda politikerna kvar vid köttgrytorna genom att köra sina ekonomier ännu mer i botten. Och ur propagandaluren tutar det att problemen är lösta för att våra pensionsbesparingar har använts till att göra Grekland delvis skuldsanerat. Som de kommer att användas för att göra allt fler skuldsatta länder skuldfria. Om inte något av politikerna ”oförutsett” inträffar dessförinnan. Hur trovärdig är en sådan ekonomisk ordning?

I slutändan känns det som att det kokar ned till att förtroende för projektet i Kaunisvaara väldigt mycket blir en fråga om förtroende för att våra politiker och banker ska lyckas hålla igång pyramidspelet med hjälp av sedelpressen. Det kanske kommer att visa sig att de lyckas. Men många av deras företrädare har försökt utan att lyckas. Ingen har hittills lyckats med de som de försöker göra.

En annan omständighet som är ägnad att väcka tvivel är att Northland valt en informatör som har fått dålig skolning på Norrbottens-Kuriren i fråga om att tillhandahålla trovärdig och saklig information. Att till och med som redaktionschef ha tillhandahållit allmänheten avsiktligt fejkade prisjämförelser dagen före julafton, för att uppnå uppställda politiska mål, är inte världens bästa trac-record för den som ska lämna trovärdig information om miljardaffärer. Valet av informatör kastar därför en mörk skugga över projektet.

Övertorneå den 13 mars 2012
Mikael Styrman
.