Det pågår en diskussion om det rubricerade i landet. Moderaterna påstår att de inte tar emot stöd från företag, vilket uppenbart är lögn. Vissa debattörer anser att partistöd ska vara offentliga. Men frågan om partistödens offentlighet är inte helt lätt att ta ställning till.
Alt 1 – Hemligt
De som menar att partistöden ska vara offentliga menar, som jag har uppfattat det, att det inte ska vara möjligt att köpa politiskt stöd, och att få det, i hemlighet. Det är lätt att hålla med om. Följden skulle bli, eller är möjligen redan, en exempellös politisk korruption. En annan följd skulle vara att den som kan betala mest får det mesta inflytandet. Följden skulle inte nödvändigtvis bli en klok politik utan en politik som ensidigt skulle gynna den kapitalstarke köparen av politiskt inflytande. Det skulle vara en synnerligen odemokratisk ordning. Dessutom en ordning som när som helst, i hemlighet, skulle kunna skriva om förutsättningarna för vilken näringsverksamhet som helst. En sådan ordning skulle vara, och är, ett akut hot mot all uthållig ekonomisk verksamhet i landet.
Alt 2 – Offentligt
Den andra sidan av myntet är dock inte heller helt tilltalande. Ett krav på full offentlighet för budgivare skulle ganska tydligt röja om någon på ett otillåtet sätt gynnades efter att ha lämnat bidrag till ett eller flera partier. Det skulle också kunna leda till ett auktionsliknande tillstånd om det visade sig att någon anbudsgivare inför en större upphandling befanns ha lämnat bidrag till politiska organisationer. Det skulle försätta andra anbudsgivare i en oacceptabel utpressningsliknande situation. En annan oönskad effekt kunde vara att våra ibland frånstötande servila tjänstemän skulle kunna ta sig för att gynna en bidragsgivare på eget initiativ, utan att ha blivit beordrade om det, eftersom de för egen maskin skulle kunna räkna ut att den politiska makten skulle åse något sådant med gillande.
Alt 3 – Totalförbud
Ett tredje alternativ skulle kunna vara ett totalförbud för exempelvis företag att lämna bidrag till politiska organisationer. Ur flera aspekter skulle ett sådant alternativ framstå som tilltalande. Möjligen kan ett sådant förbud orsaka viss demokratisk slagsida genom att vissa organisationer kan gynnas och andra missgynnas, beroende på partiernas storlek, andra bidrags utformning osv.
Alt 4 – Sekretess
Ett fjärde alternativ hade varit om bidrag gick att lämna helt anonymt, så att det inte går att leda i bevis att man lämnat bidrag och till vem man gjort det. Det skulle innebära att man kunde lämna bidrag till en rörelse som man sympatiserar med ideologiskt men utan att kunna ställa krav på motprestationer. Det kanske skulle gå att bygga upp en organisation för detta. Men det vore nog svårt att få det att fungera. Att kunna tillförsäkra bidragsgivaren trygghet i att hans bidrag når rätt mottagare. Att samtidigt kunna tillförsäkra alla sekretess så att inte mottagaren skulle kunna veta med säkerhet om ett bidrag verkligen kom från en viss givare eller ej. I den bästa av världar skulle det kunna gå till så, men i verkligheten låter det sig nog inte göras.
Jag gör inte anspråk på att ha alla svaren. Men jag vill peka på de svårigheter som frågan är förknippad med. Samtidigt vill jag betona att den hittills rådande ordningen, som av allt att döma inneburit att moderaterna tagit emot bidrag, som de nekar till, och som de låtit påverka politisk fattade beslut gällande stora värden inte är acceptabel. Politiska beslut och upphandlingar som otillbörligt styrts av bidrag till politiska organisationer bör rivas upp och de inblandade bör ställas inför rätta för mutbrott. Det senare lär vi knappast få se hända. Till och med de famösa bedrägerierna i Göteborg tycks ha decimerats till åtal om ett eller annat kylskåp. Eller till en fingertutt som i folksagan Mäster Skräddare.
Gulag-Kolmården den 9 april 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar