måndag 7 maj 2012

Allmänflyget och Bromma

.
Jag såg en artikel i DN måndagen den 16 april ”Frågan om privatflyget kan landa – i Strängnäs” vars ämne jag gärna vill kommentera.


Långvarigt trakasserad affärsflygbransch

Få branscher torde vara så misshandlade genom åren som allmänflyget runt Stockholm och få verksamheter har motarbetats och/eller misskötts så länge och så grovt som Bromma Flygplats. Det skulle möjligen vara med undantag för Ekfors Kraft då. Grunden för allt detta är då säkert till stor del en djup okunnighet om vad allmänflyget är för någonting. För allt för många, även för våra beslutsfattare som inte sällan är okunnigare än deras positioner motiverar, är allmänflyget bara en källa till avundsjuka i förhållande till bättre bemedlade, som har möjlighet att ägna sig åt sådant. Få har insikt i att allmänflyget är mycket viktigt för en god ekonomisk utveckling i landet.


Ogynnsamt läge kräver goda kommunikationer

Efter våra politiska makthavares framgångar inom övriga kommunikationsområden har allmänflyget blivit än viktigare. Ett land kan inte leva på bara låtsasarbeten som är till för att försöka dölja en hög arbetslöshet. Det måste även finnas riktiga arbetstillfällen som tillverkningsindustri till exempel. Sådana kan vare sig klara sig kvar eller nyetableras utan fungerande kommunikationer. Det är nog bekant för alla att Sverige ligger lite grand vid sidan av de europeiska allfarvägarna. Svenska investerare finns snart bara sådana som gynnas av staten genom skräddarsydda skattesubsidier. De flesta andra investerare har antingen redan farit eller är på väg att lämna Sverige.


Utländska investerare kommer inte för att bli plågade

Det må komma som en överraskning för många politiker, övertygade om sina egna framgångar inom kommunikationsområdet, men utländska investerare kommer inte till Sverige för att sitta och frysa eller svettas utan tillgång till mat, vatten och toalett på stillastående tåg som står insnöade eller eljest inte går. De kommer inte heller hit för att trampa runt på Stockholms Central i timmar och dagar utan besked om när de kan resa. Inte heller fungerar det som någon investerarmagnet att sitta i timtal på avstängda mitträckesvägar.


Fru Johansson ser bara sitt eget

Fru Johansson, på väg till partimöte, ett av de få tillfällen hon kör egen bil, må uppleva det som en fördel att mitträckesvägen hjälper henne att tygla alla BMW, Audi och Mercedesförare som tror sig ha rätt att hålla en något högre hastighet på E4:an än fru Johansson och hennes kacklande kollegor i bilen. Visserligen måste fru Johansson gasa på ordentligt längs de tvåfiliga avsnitten, för att inte bli omkörd, vilket hon tycker är lite jobbigt, men vilket hon dock gärna gör för att hålla lite ordning på vägarna och värna nollvisionen, som hon varit med om att driva fram.


Associerar till Albanien

Men den utländska investerare som, ifall vare sig tåg eller allmänflyg fungerar, nödgas färdas längs vägarna får inte lika positiva associationer. Han associerar istället till socialism, Albanien, Enver Hoxha, åtminstone som Albanien var förr. Han kommer, efter att redan tidigare vara övertygad om att Sverige, för att använda Carl Bildt-språk, är en europeisk randstat, att ha nära till att förbanna sitt beslut att över huvud taget ta sig till Sverige. Och han kommer att ha djupa betänkligheter inför att förvärva, starta eller driva någon fabrik i Sverige.


Svårare att locka investerare

Orter med fungerande tullflygplats kommer att klara sig lite bättre än andra orter om allmänflyget inte fungerar i Stockholm. Men även de orterna kommer, eftersom Sverige är lika centralstyrt som Frankrike, att drabbas. Och för de orter som inte har nära till egen tullflygplats kommer ett vanskött allmänflyg i Stockholm att innebära mycket sämre förutsättningar att locka investerare.


Goda kommunikationer kan vara avgörande

Allmänflyget består ju inte bara av de största och framgångsrikaste av alla stora företagare. Det består ju, framför allt, av väldigt många små och medelstora företagare, som använder sig av eget och inhyrt flyg, därför att det är ett överlägset transportalternativ så fort man rör sig lite vid sidan av de stora flygstråken. Och även om fru Johansson sällan har ont om tid har ofta dessa företagare ett pressat tidsschema. Och ett sådant kan ofta avgöra frågan om en etablering eller ej i Sverige.


Det offentligas fallissemang drabbar näringarna

Dessa allmänflygare är redan hårt prövade på grund av regeringens inkompetenta skötsel av våra flygplatser. Flygplatser är förknippade med stora investeringar och måttliga eller låga driftskostnader. I missriktad sparnit har regeringen ställt till det så, att mellan de stora trafikflygens avgångar stänger flygplatserna ett antal timmar, och på kvällar och morgnar kan det ofta vara helt stängt. Besparingen man på detta sätt uppnår är med största säkerhet försumbar. Den helt övervägande kostnadsmassan har man kvar. Däremot försvårar man på detta sätt för allmänflyget.

Den som önskar besöka Sverige med eget eller inhyrt plan, eller använda svenskt allmänflyg som komplement till annat färdsätt, drabbas märkbart av detta. Förr krävdes ingen nämnvärd planering och man kunde alltid få en allmänflyglösning att fungera, vare sig det gällde flygplan eller helikopter. Numera kräver det ofta mycket noggrann planering för att över huvud taget kunna använda sig av allmänflyg i Sverige.


Att spänna vagnen för hästen

Förr var det den stora, långa, flygningen till Sverige som bestämde. Numera är det våra alltmer tillkrånglade och begränsade förutsättningar för allmänflyg som härskar. Och ändå drabbas resenären av dryga merkostnader för tankning exempelvis, om den alls kan genomföras.


Kommunernas suboptimering

Det här är ganska typiskt. Vi brukar säga att när kommunerna ska spara så säljer man brandbilen. Och det tycks ju hålla streck. Våra kommunpolitiker är ena baddare på att skära ned på kostnaderna för nödvändigheter och centrala nyttigheter. Men på sin lek och sitt lallande med skattebetalarnas pengar kan man inte spara.


Landstingens suboptimering

Landstingen gör likadant. Senaste exemplet på vanskötsel är Stockholms Landsting, som skryter vitt och brett om att man på nya karolinska håller igång Europas just nu största byggarbetsplats. Men man är inte lika pigg på att tala om, att det också är Europas största sjukhusbygge med för lite vårdplatser. Inte heller vill man sticka ut med att man hela tiden vetat att det blir för lite vårdplatser och att det förmodligen gör hela bygget till Europas största, som är planerat av och genomförs av idioter. Men det blir förstås gärna så när det enda som de inblandade har för ögonen är hur man ska kunna sko sig själva, på mutor och bedrägerier, i samband med bygget.


Statens suboptimering

Och med staten är det dessvärre likadant. Och allt tyder på att det blir värre hela tiden. Landet samlar på sig allt fler livstidsförsörjda drönare som lekt politiker en tid. Vi har ett stort antal myndigheter, med många anställda, som inte gör någon nytta. Som skulle kunna stängas imorgon dag utan att någon skulle sakna dem, åtminstone under de närmaste decennierna. Förutom en massa konstiga myndigheter som bara är till för sig själva, som brottsoffermyndigheten exempelvis, som var sosseriets gåva till den folkpartistiska kollaboratören Britta Bjelle, skulle vi kunna stänga våra förvaltningsdomstolar och kammarrätter som numera alltmer sällan fungerar som riktiga domstolar och som i allt högre grad är politiska skendomstolar, med uppgift att fastställa, och skenbart legitimera, politiskt fattade beslut. En stämpel med lydelsen ”Förvaltningsdomstolen håller med” skulle i de flesta fall vara tillfyllest och skulle vara mycket billigare att hålla igång än en hel låtsasdomstol.

Vi har förstås många exempel på hur myndigheters kärnverksamheter får stå tillbaka för egennyttigt parasiterande. Ta till exempel Transportstyrelsen som har 1600 medarbetare, av vilken ingen längre klarar av att hålla i vare sig spett eller spade, varför tågen stannar så fort det börjar snöa, vare sig byråkraterna genomfört sina misslyckade och/eller korrumperade upphandlingar eller ej.


Dags för reduktion

Under historiens lopp har vi haft ett antal reduktioner vid vilka allt för generöst utdelade förmåner dragits in till staten. Tiden är nu mogen för att genomföra tjugohundratalets reduktion vid vilken lämpligen en mängd låtsasmyndigheter bör läggas ned och alla generösa förmåner i olika former till före detta politiker bör dras in.


Semesterflyg går före affärsflyg

Men först bör vi rädda allmänflyget i Stockholm. Bromma är en utmärkt flygplats för citynära trafik och allmänflyget. Det charterflyg som nu förökar sig där, och tränger ut allmänflyget, har inte där att göra. Charterflyg ska inte utgå ifrån en citynära flygplats. Det är semesterflyg. Det är resursslöseri och åstadkommer en miljöbelastning runt Bromma som är såväl onödigt stor som helt opåkallad. Charterflyget kan med fördel bedrivas från Arlanda.

Att kasta ut allmänflyget från Bromma för att ge plats för charterflyg är ungefär jämförbart med att ta loket från X2000 och använda det till att driva en rälsbuss mellan Vännäs och Umeå och istället låta rälsbussen dra X2000 mellan Stockholm och Malmö. Det är sannolikt ett makalöst exempel på vilka samhällsskadliga effekter som uppstår, när kapitalstyrka och korruption får företräde framför samhällsnytta.


Vad ligger egentligen bakom detta?

Någon borde borra i detta. Hur ser kopplingarna ut som leder till att Sveriges och Stockholms viktigaste cityflygplats för allmänflyg läggs ned, för att ge plats för charterflyg som överallt annanstans i världen bedrivs på helt andra flygplatser? Vilka är de korrumperade politiker och tjänstemän som lyfter mutor i utbyte mot dessa samhällsskadliga insatser, att ödelägga det för en god ekonomisk utveckling i nationen så nödvändiga allmänflyget?

Gulag-Kolmården den 22 april 2012
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

  1. En liten gissning: flygplatserna har sin huvudsakliga inkomst genom passageraravgifter, resenärsparkering, provision på butikernas och resturangernas försäljning. Affärsflyget ger nog inte samma intäkt och flygplatserna har nog stora avkastningskrav.

    SvaraRadera
  2. Svar till Anonym:

    Det är nog som Du skriver. Vår verklighet närmar oss den i ett skämt som jag hörde i ett av Radios eller TV:s humor- eller satirprogram, möjligen var det i "På håret":

    "Staten har utrett och kommit fram till att alla landets flygplatser, utom Arlanda, går med förlust, så nu har man beslutat att lägga ned alla andra flygplatser."

    Så ungefär tycks det bli. Det är farligt att inte ha något kostnadsansvar i en organisation, men det är ännu farligare att ha ett felaktigt avgränsat kostnadsansvar. Det här påminner om avregleringen av järnvägen som förväntades ske lite grand av sig själv bara genom att man beslutade att avreglera. Och att det skulle fungera är ju ungefär lika sannolikt som att ett uppslagsverk skulle uppstå genom en explosion i ett tryckeri.

    SvaraRadera