Ännu en gul slips

.
USA:s utrikesminister Hillary Clinton var på besök i Sverige i helgen. Carl Bildt har slutat med gul slips sa någon. Han har gått över till brunt, amerikabrunt. Men det stämmer inte, sa jag. – Titta efter ordentligt så får Du se. Han har visserligen brun slips men bakom den fladdrande amerikabruna hänger den gula kvar.

Lena Melin skriver i dagens Aftonbladet en hyllningsartikel till den amerikanska utrikesministern, så åtminstone skenbart positiv och okritisk att man skulle kunna tro att vi skriver 1945 och inte 2012. På vilken planet har Lena Mellin vistats under 2000-talet? De bruna slipsarna är tydligen på modet idag. Men så brukar ju svenska journalister typiskt sett ha samma slips som makten. De har nog aldrig slutat med ungdomens skoluniformer.

”Lovsången” avslutas med: Men innan avskedet från makten, middag på lyxiga Gastrologic på Östermalm med vännerna Carl och Fredrik. En trevlig dag i Hillary Clintons liv.

Och så var det nog. Det var säkert en trevlig dag. Men den var inte lika trevlig för de fem pakistanier, som skyldiga eller oskyldiga, utan förvarning, dödades av en robot, i sitt eget land, som inte är i krig. En robot avskjuten från en obemannad drönare hemmahörande i terrornationen USA, som under Hillary Clintons tid som utrikesminister befäst sin ställning som ”Ondskans Imperium”, som dåvarande amerikanska presidenten Ronald Reagan utnämnde numera hädangångna Sovjetunionen till. Det är nog med Hillary Clinton som en amerikansk demonstrant uttryckte saken i dagarna, intervjuad av svensk TV: Hon är bara en kugge i den amerikanska krigsmaskinen.

Det är lätt att förstå om de funnit varandra. Tre politiker vid den absoluta skenbara makten i sina respektive länder. Som en gång i tiden brunnit för att ta sig till makten, göra gott och uträtta stordåd. Idag decimerade till demokratiska alibin för genomkriminaliserade administrationer som de av allt döma har förlikat sig med att de inte kan, kanske inte ens vill, förändra. Numera mest intresserade av att utnyttja resurserna till blåljusparadernas självsmekeri. Det är inget fel i om de blir vänner och trivs med att umgås med varandra. Men de kan umgås privat utan att ta så mycket samhällsresurser i anspråk. Eller kan de inte det? Har de glömt hur man gör? Får de inte längre någon självtillfredsställelse av sådana enkla nöjen?

Gulag-Kolmården måndag den 4 juni 2012
Mikael Styrman
.