fredag 7 september 2012

Den vapenkrämande staten

.
Jag såg i media i förra veckan att det uppges att schweizarna vill göra JAS-affärer med svenska staten direkt, utan mellanhänder, som det får förstås. Men svenska staten är visserligen bra på att betala mutor för att köpa på sig flygplan som den inte behöver men den är sämre på att få dem att flyga och den är inte vapenhandlare - eller är den det? Efter att kännedom delvis spritt sig om vad svenska staten ägnar sig åt i "familjeföretaget" Saudi-Arabien är bilden minst sagt tvetydig.

Nu vill grabbarna som jagar skattebetalarnas pengar i alla fall att staten ska vara vapenkrämare. Förmodligen uppger de till schweizarna att svenskarna vill att schweizarna ska göra affärer med svenska staten direkt.

Att det är lättare att komma åt skattebetalarnas pengar när de inhemska och utländska mutorna inte behöver gå via företag får väl anses klarlagt. Inga bedrägerier eller andra grova brott i staten vare sig utreds eller klaras upp.
Åtminstone har det inte skett hittills.

Men är det verkligen klokt av staten att agera som vapenkrämare?

Det är ju allom bekant runt om i världen hur det kan gå när svenska statens tjänstemän gör vapenaffärer.

Folk som kommer i närheten tenderar att få göra allt för ingående bekantskap med Stockholms tunnelbana, som Carl-Fredrik Algernon. Andra får ståplats i Nybroviken eller sittplats i Hammarbykanalen. Åter andra dör av blyförgiftning.

Och alltsammans slutar med tiotals, ja hundratals hyllmeter med polisutredningar med tusentals pärmar och obefintliga utredningsresultat. Allt enligt känt svenskt polisiärt Stasi-inspirerat manér.

Nu är ju inte vare sig schweizarna eller saudiaraberna några lättskrämda dagisfröknar. Men har de verkligen förstått vad som krävs för att ha att göra med svenska statens grabbar av bägge könen?

Vet de verkligen, att om de kommer till Sverige och inte låter sig godvilligt plundras av de maffia-anstrukna partiorganisationerna, eller de demokratiska folkrörelserna som de själva föredrar att kalla sig, löper de en påtaglig risk för att plundras av "sakliga" statliga specialmyndigheter som exempelvis Energimarknadsinspektionen, Elsäkerhetsverket, Skatteverket, Kronofogden, Förvaltningsdomstolarna och med dessa lierade suspekta brännvinsadvokater och pengatvättande konsulter?

Saudiaraberna är visserligen bra på att avrätta kvinnor som beskylls för att ha vänstrat och de kan hugga händerna av folk med likadan moral som ledande svenska statstjänstemän uppvisar. Och själva har de klänning. Men då har de ju en väldig övermakt mellan sig och de som ska stympas. När de ska ha att göra med svenska statens grabbar av bägge könen i vapenaffärer kommer de med nödvändighet att måsta iaktta ett betydligt intimare umgänge, med mycket sämre personligt skydd, och utan möjlighet att låta hugga händerna av folk eller vare sig stena eller hänga dem till döds.

Schweizarna har visserligen försvarat sin självständighet genom åren utan vare sig permittenttrafik eller transporter av hela arméer och förnödenheter genom landet eller emottagen betalning i form av judiskt tandguld från koncentrationslägren. De tyska grannarnas nazister var det ju inte heller så mycket bevänt med i slutändan. Många av dem ställdes ju inför rätta i Nürnberg och vissa avrättades. Många som inte dömdes i Nürnberg letade israelerna upp, som exempelvis Eichmann, och de rannsakades av israelerna själva. Men vem har väl någonsin hört talas om en svensk statsanställd maffioso som har blivit ställd inför rätta? Eller ännu mindre någon som blivit dömd?

Betänk nu, för affärernas, partiets och nationens framtids skull, att schweizarna kanske inte alls är bekväma med utsikten att slutförvaras i floden Aare om affärerna med den svenska statens oförvitliga tjänstemän skiter sig. Och saudiaraberna kanske inte alls vill ha en ståplats i Persiska Viken.

Den svenska statens affärskultur skiljer sig nog avsevärt från den som är gängse i Schweiz. Och den skiljer sig nog även från affärskulturen och rättsuppfattningen i Saudi-Arabien - eller gör den inte det?

Gulag-Kolmården tisdagen den 4 september 2012
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar