Regeringen och festnotorna

.

Maria Croft skriver i Lördagskrönikan i DN den 1 september: "Myndigheternas

dyra festnotor besvärande för regeringen". Och visst är det som hon skriver, att regeringen oförtjänt har klarat sig undan från sina tillkortakommanden som resulterat i myndigheternas slöseri.

Ganska långt fram i krönikan står, apropå pågående utredningar om eventuella brott i samband med lyxfestandet: "Men det är helt klart besvärande för regeringen om utredningarna leder till vidare åtgärder." Och så kanske det fungerar. Men det borde, mot bakgrund av vårt rättsväsendes många tillkortakommanden under senare år - speciellt den totala oförmågan att stävja brott begångna i offentlig tjänst - vara precis tvärt om.

Det borde vara klart besvärande om grov misshushållning med allmänna medel, förskingring, penningtvätt mm som sannolikt döljer sig bakom många av dessa fall INTE leder till vidare åtgärder inom rättsväsendet. Särskilt som det bara skrapats på ytan av den offentliga sektorns excesser så här långt.

I sista stycket skriver Maria Croft även: "Riksrevisionen kan välja ut ett område som de granskar extra noga". Det låter sig sägas men är inte lika lätt gjort. De här statliga institutionerna, myndigheterna och departementen har ägnat sig åt kriminell bokföring för att dölja sina bedrägerier. Det är därför en grannlaga uppgift att på andra konton söka fram bedrägerierna först.

Det är förmodligen inte fel att påstå att vårt maffiaanstrukna rättsväsende redan har förlorat mycket på de här affärerna. Men det kan också uttryckas som en delseger för rättssäkerheten. Våra fängelser är fulla av entreprenörer, företagare och vanliga medborgare som sitter av långa fängelsestraff och som har blivit plundrade in på bara benen för betydligt blygsammare summor än det här är fråga om, med hjälp av det genomkriminella skattetilläggssystemet. För att nu inte även nämna näringsförbud och dubbelbestraffning som ingår i spåren som de här busarnas kollegor lämnar efter sig i umgänget med befolkningen.

Vem som helst av de nyss nämnda kategorierna skulle under jämförbara förhållanden, om de istället varit företagare, omedelbart ha blivit utsatta för husrannsakan i hem och kontor, bevissäkringar, beslag och godtyckliga och långvariga utmätningar som skulle ha förlamat och skadat deras ekonomier.

Men nu när det är maffians egna som blivit beslagna med grov brottslighet har det maffiaanstrukna skatte- och rättsväsendet fullt upp med att se upptagna ut av annat. De har inte sett något, inte hört något. De bara hoppas på att tiden ska gå och frågorna ska falla i glömska så att man kan återuppta trakasserierna mot medborgarna, för att piska ur dem mer pengar till fler offentliganställda tjuvars förlustelser och i bästa fall inkompetenta lallande.

Gulag-Kolmården måndagen den 3 september 2012

Mikael Styrman
.