Samhällskontraktet

.

Det har varit mycket intressant på TV under helgen 3-4 september 2012. Så mycket faktiskt att jag inte har kunnat se allt eftersom en del av programmen krockade med varandra. Bra dokumentära eller halvdokumentära program om finanskollapsen 2008, som vi ännu befinner oss i, och förmodligen aldrig kommer ur. "Mot Kollapsen" visade sig vara ett utmärkt program om hur framtida överlevare kommer att försöka analysera vår civilisation och försöka förklara orsaken till vår civilisations undergång - om vi inte gör något för att förhindra den. Och det kommer vi ju inte att göra. Eller rättare sagt: våra makthavare kommer inte att göra något. Och vi kommer inte att avkräva dem att göra något. Utmärkt programidé men tidsperspektivet var för kort för att kännas trovärdigt. Det använda året 2210 som utgångspunkt borde ha varit betydligt senare, kanske 2610 eller ännu senare. Det hade upplevts som mer trovärdigt.

En dokumentär om muren som USA byggt längs gränsen mellan USA och Mexico var också mycket bra.

- Vilka svindlerier! Försökte förgäves finna ut om SVT kommer att sända den fler gånger. Det hoppas jag att de gör. Den borde ha sänts betydligt fler gånger och det borde ha trummats lite mer för programmet.

Jag har tidigare skrivit på bloggen om hur den amerikanska grova politiska och ekonomiska brottsligheten använt krigen i Irak och Afghanistan till att plundra den amerikanska staten på fullkomligt hisnande belopp. Om jag inte missminner mig skrev jag sent på hösten 2011. Det finns mycket material på youtube om detta för den som vill se mer och behärskar engelska, både nyhetsinslag och klipp från kongressförhör där man förgäves försökt få klarhet i vad som hänt.

När man sett detta är det svårt att inte tro, att det vi bevittnar nu verkligen är den amerikanska civilisationens undergång. Kanske vår också, men definitivt den amerikanska.

Förmodligen är det insikten om att USA aldrig kommer att ens försöka betala sina skulder, att man kommer att fortsätta att låna samt att alla pensionsskulder kommer att förbli oreglerade, som gör att det är som om någon dragit pluggen ur badkaret och pengarna bara forsar ut ur den amerikanska staten till allt möjligt svammel. Samtidigt upphör allt fler viktiga samhällsfunktioner att fungera.

Det är svårt att låta bli att dra paralleller mellan Wall Streets plundring av den amerikanska staten och vår egen oheliga allians mellan banker, politik, rättsväsende och hög byråkrati.

Men allra mest underhållande, mitt i bedrövelsen, var den monumentala förstörelsen av skattemedel som man ägnade sig åt när man byggde den dödfödda muren mellan USA och Mexico. Eller murstumparna som man egentligen byggde, för 3 miljarder dollar. Det är ju nämligen inte mur hela vägen utan det är gott om uppehåll i muren så att inte smugglingen, av vad det vara må, ska störas.

Mycket tyder onekligen på att samma sorts osynliga kontrakt mellan makthavarna och folket finns både här och i USA. Kontraktet innebär att makthavarna får plundra skattebetalarna, men bara under förutsättning att det ser ut som om plundringen skett på grund av makthavarnas dumhet. Förutsättningen innebär, att medborgarna som blir plundrade får känna sig klokare än makthavarna som plundrar dem. Fast det är ju grunden för alla bondfångerier.

Makthavarna är naturligtvis inte dummare än folket. Många är inte särskilt mycket klyftigare heller. Men de är skrupelfria och hänsynslösa samt beredda att acceptera att spela dumma för att folket ska få känna sig klokare än de som plundrar dem.

Folkets roll har jag lite svårare med. Det vill säga frågan om allmänheten är medveten eller omedveten om att makthavarna inte alls är dummare, utan bara spelar dumma. Förmodligen är de flesta innerst inne medvetna om vad som gäller, men håller det på avstånd.

En sak till ingår i kontraktet. Det förutsätter att inte makthavarna stjäl så mycket att folket får det direkt dåligt Särskilt inte om det blir väldigt tydligt hur de besuttna samtidigt får det väldigt bra. Och här börjar problemen. För nu stjäls så mycket i den amerikanska staten, och i Sverige som följer USA som en andunge följer sin mamma, att staterna krackelerar och viktiga funktioner inte längre kan upprätthållas. Även övriga europeiska stater drabbas av samma fenomen, men har lite större distans till USA än Sverige har.

Man kan, för att uttrycka sig lite annorlunda, säga att folket betalar ett högt pris för att få känna sig klokare än sina makthavare. Men hittills uppenbarligen inte för högt. Att priset nu ökar kraftigt beror nog på en mix av orsaker. Vårt partivalssystem, utnyttjat till bristningsgränsen, leder tyvärr till att lojala dumskallar kommer till makten eftersom lojalitet med partiledningen är viktigare än kompetens. Det är till och med så att kompetens kan upplevas som ett hot mot ledningen, om den senare är svag. En annan orsak till att "priset" ökar är att byråkratin har svällt så att ingen längre kan kontrollera den. Åtminstone inte de ledare vi har. Och konflikten mellan kompetens och lojalitet finns förstås både inom byråkratin och inom politiken.

Det som sker nu påminner inte så lite om vad som hände i Frankrike på sent 1700-tal, innan giljotineringen tog fart. Ett av de synliga tecknen är naturligtvis våra 377 statliga myndigheters gränslösa festande, rättsrötan och statens nypåtagna roll som vapenkrämare, allt för att möjliggöra gränslöst plundrande av skattebetalarna.

Ett annat tecken är regeringens fula ovana att sätta utredningsväsendet ur spel, skjuta från höften när regeringen blir trängd, som nu med järnvägarna, för att sedan konstruera fejkade utredningar i efterhand, vilka ljuger verkligheten från svart till vit. Detta fenomen illustrerades förresten på ett utmärkt sätt i Uppdrag Granskning i veckan. Då gällde det Förbifart Stockholm, eller Krematorium Stockholm som jag brukar kalla det. Det är klart att vi måste ändra lagen så att även en regering som skjuter från höften och bluffar med utredningarna kan åtalas och dömas. Och det måste ändras med retroaktiv verkan vilket är fullt försvarbart. Brottslingar ska inte kunna lagstifta om att de egna brotten inte ska föranleda straff. Men först måste vi sanera rättsrötan. Och vi är bara i början av den processen.

Hur var det Churchill sa?

"This is not the end.

This is not even the beginning of the end.

But it is perhaps, the end of the beginning."

Fast vi är nog inte ens så långt komna än i den här processen.

Vi är nog snarare i the beginning of the beginning.

Men å andra sidan så går ju allting väldigt fort nuförtiden ... :-)

Gulag-Kolmården måndagen den 3 september 2012

Mikael Styrman
.