måndag 22 oktober 2012

Med små steg och stadig kurs ...


...leder Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask Sverige mot diktaturens slutenhet, rättsröta och förtryck. Granskningen av svindlerierna mot skattebetalarna genom SÄPO har tillfälligt - eller permanent - stoppats upp eller försenats genom hemligstämpling av maffians plundring av polisens anslag.

Det fanns en tid då allianspartierna högljutt kritiserade regimen Perssons metod att hemligstämpla i tid och otid för att hindra sanningen att komma fram om deras vanstyre. Numera tillämpar regimen Reinfeldt precis samma metod. Och efterhand som oförmågan att regera tar över sprider sig användningen av hemligstämpling - för rikets säkerhet - som censurmetod.

Budskapet från Beatrice Ask och kumpaner är att media inte bör ägna sig åt maffians plundring av statskassan. Eller åtminstone att statens bokföring inte tål en granskning och därför måste gömmas. Det som regeringen gör i SÄPO är censuren i det stora perspektivet. I det lilla perspektivet ser det ut så här i kriminalvården:

I Gulag-Kolmården finns ett "Lärcentrum" med datorer, men utan internetuppkoppling. På "Lärcentrum" släpps bara "pålitliga" fångar in. Sådana som inte uttrycker politiska åsikter.

Därutöver fanns förr ett gemensamt datorrum med flera datorer och skrivare tillgängligt under tid då avdelningarna är upplåsta, eller ungefär mellan kl 09:00 och 21:00. På grund av obligatorisk "sysselsättning" var i praktiken bara datorerna tillgängliga mellan kl 16:00 och 21:00.

På varje avdelning finns, i bästa fall, ett datorrum med en (1) gammal dator som upp till 24 man ska dela på för att sköta sin ekonomi, sina privata angelägenheter, skriva brev osv. Denna är tillgänglig dygnet runt även för fångar som från tid till annan begagnar sig av sin yttrandefrihet till att uttrycka och offentliggöra sina åsikter. Om trängseln är stor kan man därför få tillgång till datortid om man är beredd att göra avkall på sin nattsömn.

Vissa saker finns inte, eller är urkopplade: Internetuppkoppling, cd- eller dvd-spelare med skrivmöjlighet, USB-anslutning, diskettstation. Om de hade funnits skulle det ha varit svårare att med trovärdighet påstå att Kolmården är ett politiskt fängelse.

När jag var här på min första tid i politiskt fängelse år 2009 kunde man spara det man skrivit på en 3,5" diskett (!) och skicka den till någon som kunde arbeta vidare med, och ännu hade utrustning för det ålderdomliga digitala materialet. Till den här vistelsen har kriminalvården även sabbat diskettstationerna så att inget digitalt material ska kunna spridas. En sorts censur syftad att göra det svårare att uttrycka och sprida åsikter och information.

Gulag-Kolmården är Sveriges öppnaste anstalt, inget häkte, ingen anstalt med restriktioner. Ett slags paradfängelse för "ekobrottslingar" på vilket byråkratsverige alltid malligt vallar utländska besökare för att sprida en åtminstone delvis falsk bild av den humana svenska kriminalvården.

Nu säger vanligtvis initierade källor att censuren på Gulag-Kolmården ska skärpas ytterligare. Datorrummen inne på avdelningarna ska stängas och istället ersättas av ett gemensamt datorrum. Den officiella orsaken är att någon ska ha fibblat med de flera år gamla och numera torra tejperna på baksidan som sitter där för att förhindra att datorkabinettet öppnas. Det ska ha skett i det "förmodade" syftet att sätta in ett kort som gör det möjligt att använda datorn till att titta på porrfilm med.

Jag har ännu inte träffat någon intagen som tror på den förklaringen. Den allmänna uppfattningen bland intagna tycks istället vara att syftet är att begränsa tillgången till dator för alla. Genom att stänga avdelningarnas datorrum blir dator bara tillgänglig mellan kl 09:00 och 21:00. Dessutom kommer trängseln och köerna sannolikt att vara påtagliga för att komma fram till datorerna.

Se där, ännu ett steg mot den kriminella byråkratins och diktaturens genomförda censur. Snart måste vi på Sveriges öppnaste anstalt få besök av Aktuellts Stig Fredriksson för att kunna smuggla ut handskrivna lappar med eventuellt regim- och maffiakritiska åsikter, som Alexandr Solzjenitsyn fick på sin tid i Sovjetunionen, eller som Johan Persson och Martin Schibbye tvingades göra i Etiopien.

Gulag-Kolmården tisdagen den 2 oktober 2012
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar