.
I en separat blogg här intill med rubriken "Bilindustri eller självmordsindustri" har jag uttryckt lite tankar om hur bilindustrin blivit något som nästan kan beskrivas som självförgörande. Trots att deras produkter inte efterfrågas av marknaden fortsätter bilindustrin att producera osäljbara bilar. Varför har det blivit så?
Varför har inte marknadsekonomin, den fantastiska, korrigerat utvecklingen av bilarna så att bilindustrin istället tillverkar bilar som går att sälja - eller inga alls?
Antagligen är det av samma skäl som byggnadsindustrin bygger bostäder som bostadsköparna inte har råd med. Det produceras mycket bostäder - ändå finns det bostadsbrist. Det saknas billiga bostäder som människor har råd att köpa. Studentbostäder har
saknats i decennier utan att marknaden eller något annat rättat till problemet och tillgodosett efterfrågan. Det produceras istället exklusiva bostäder som de bostadslösa köparna inte har råd med. Ute i Europa produceras hela bostadsområden, ja hela stadsdelar, som ingen verkar behöva. För några dagar sedan såg jag ett inslag på TV om hur man i Spanien har byggt en hel flygplats som ingen behöver.
Varför har det blivit så? Varför har inte marknadsekonomin kunnat få tillgång och efterfrågan att mötas så som den i teorin ska?
Förmodligen därför att vi inte lever i en fungerande marknadsekonomi. Vi lever i en manipulerad marknadsekonomi vars justerande funktioner till stora delar har satts ur spel av inflytelserika kortsiktiga särintressen och politiker som äventyrar världsekonomin i försök att trygga sina egna positioner invid köttgrytorna.
Ett av marknadsekonomins viktigaste korrigeringsinstrument är lågkonjunkturen. När efterfrågan sjunker till följd av dystrare framtidsbedömningar inträder lågkonjunktur. Den innebär en anpassning av resurser till lägre förväntningar avseende efterfrågan.
Lågkonjunkturen resulterar i utgallring av verklighetsfrämmande affärsidéer och orealistiska förväntningar. Detta viktiga korrigeringsinstrument har nu under lång tid satts ur spel, hindrats från att fungera, genom dopning av ekonomin med opåkallade eller direkt olämpliga stimulanser.
Man kan säga att politikerna har försökt förbjuda lågkonjunkturen precis som man även med hjälp av ett ansvarslöst institutionaliserat ägande försökt förbjuda sjunkande börskurser.
I det stora perspektivet har det resulterat i en enorm skuldsättning av nationer, samhällen och offentliga institutioner. I lite mindre perspektiv har det lett till att industrin, exempelvis bilindustrin, inte har anpassat sitt produktutbud och sina tillverkningsvolymer efter realistiska förutsättningar. Offentliga subsidier har ersatt anpassning till marknadens förutsättningar. I hushållen har det resulterat i rusande fastighetspriser och massiv skuldsättning orsakade av låga räntor, obefintliga amorteringskrav och orealistiska förväntningar om löneutvecklingen i samhället. Boven, eller redskapet, är sedelpressar som körs så att de glöder, av vettlösa politiker och byråkrater. Med ett överflöd av pengar har marknaden drogats. Och som bekant har sällan den som är drogad omdömet i behåll.
Fler och fler inser att det inte kan fortsätta så här. Vare sig sjunkande börskurser eller lågkonjunkturen låter sig förbjudas. Däremot kan båda förvärras om deras ankomst med drogers hjälp försenas. Bägge är nödvändiga i en fungerande marknadsekonomi. Slutprodukten av detta vettlösa politiska experiment blir sannolikt en global depression och en dito monetär kollaps.
Jag hoppas verkligen att jag har fel. Men jag tror inte det.
Gulag-Kolmården fredagen den 5 oktober 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar