.
I debatten som följt på avslöjandet av rättshaverierna kring Thomas Quick förekommer rikliga strävanden mot fortsatt mörkläggning. Långt ifrån allt är ännu avslöjat. Inget har ännu framkommit - åtminstone inte klart uttalat - om vem eller vilka mördare som skyddats genom dessa skamlösa spektakel, för vilka ingen av busarna ännu straffats.
Man försöker även vinkla debatten mot att Quick-skandalen är unik. En engångsföreteelse. Det är den inte. Det är bara en av många samlingar med grova rättsövergrepp, mörkläggningar och sabotage mot rättvisan som har genomförts i det här landet.
Jag har själv varit med om flera. Om någon trodde att jag hade berättat om alla tråkigheter och bitvis nästan fantastiska slöddermetoder jag mött genom mina kontakter med det svenska rättsväsendet så måste jag göra denne någon besviken. Jag har hittills bara skrapat på ytan.
Jag har avsiktligt avhållit mig från att försjunka allt för mycket i navelskåderi och istället ägnat mig en hel del åt aktuella frågor. Det är därför inte med avsikt att inte berätta om vad jag hunnit se i mina dagar. Självfallet ska den här smutsiga politisk-ekonomiska byken upp på bordet och den ska tvättas i allas åsyn.
För att vi ska kunna förstå var vi befinner oss och vart vi är på väg, måste vi veta varifrån vi kommer. I det sammanhanget försvarar berättelsen om vad det politisk-ekonomiska patrasket utsatt min familj för genom åren sin plats.
Analogt med detta gäller att om en utomstående ska kunna förstå vad som kommer att hända i Ekfors-ärendenas förlängning, när det händer, och varför det händer, måste man veta vad som utspelat sig tidigare. Och här, mina vänner, har massmedia åtminstone hittills inte bidragit med någonting ägnat att upplysa allmänheten om vad som egentligen utspelat sig.
Att rättsövergreppen är satta i system i vårt land är naturligtvis ett stort problem. Tyvärr klarar inte ett rättsväsende, infiltrerat av och övertaget av den grova organiserade brottsligheten, att ta sig ur sin situation. Sådana initiativ måste komma från annat håll. Vi kan hjälpa dem på traven med en Folkrättslag som gör det möjligt för enskilda medborgare att träda i det korrumperade rättsväsendets ställe. Medborgare som blivit plundrade och/eller utsatta för övergrepp från det allmänna, eller med stöd av det allmänna, skulle med en sådan kunna undgå straff för åtgärder ägnade att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten. Det förutsätter naturligtvis att prövning av deras eventuella straffansvar för sina åtgärder kommer att ske av ett mindre korrumperat rättsväsende som i en framtid kommer att ha trätt i det nuvarandes ställe eller, av ett temporärt rättsväsende, delvis sammansatt av domare och åklagare från andra länder och därför friare från de korrumperade nätverken än deras svenska kollegor.
Att ta fram en sådan lagstiftning är naturligtvis ett grannlaga arbete eftersom problemet är svårt och avvägningen är viktig för att lagen inte ska bli så begränsande att den blir verkningslös men inte heller så slapp att den öppnar dörren till en Robespierresk terror. Ett misslyckande med en Folkrättslag, eller lagens uteblivande, riskerar att resultera i just en sådan situation. Jag ska återkomma med ett preliminärt förslag till Folkrättslag. Jag tror att den blivande lagens kvalitet har att vinna på om våra främsta lagstiftningsexperter kan vinnas att arbeta med frågan. Det vore naturligtvis önskvärt mot bakgrund av den utbredda rättsrötan och korruptionen i landet, om vi kan få en välskriven sådan lag på plats, snarare än att riskera att leva under en tänkt, eller eventuell och först i efterhand fastställd sådan lag, med de stora osäkerheter i tolkningsfrågor som en sådan situation skulle riskera att resultera i. Syftet måste trots allt vara att effektivt och med största möjliga rättssäkerhet komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten i landet och rättsrötan i staten och rättsväsendet - inte att ersätta en rättsröta med en annan.
Övertorneå torsdagen den 13 december 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar