Northland-ledningens arvoden småpotatis

.

Småpojkarnas småpotatis

De löner och arvoden till ledningen i Northland, som debatten, förmodligen avsiktligt, handlat om den senaste tiden upprör naturligtvis många - och det med rätta.

Ändå är de pengarna förmodligen småpotatis i sammanhanget.

Och de aktörer som syns i media från Northlands sida, är lättviktiga småpojkar. Målvakter med andra ord. Det är oklart hur många av dem som förstått sin roll. Några kanske tar sig själv på allvar? Andra inser att de får bra betalt för att spela teater.

De stora pengarna har sannolikt försvunnit inom ramen för logistiklösningarna och byggverksamheten.

Att man, under förevändning att avsikten är att skicka en tung och lågt förädlad produkt som järnmalm till andra sidan jordklotet, har valt bort den finska järnvägslösningen mindre än 2 mil bort, ser onekligen mycket märkligt ut för en utomstående.

Det ger snarast intrycket att syftet inte har varit att bryta och skeppa ut malmen. Snarare verkar syftet ha varit att plundra investerare - företrädesvis offentliga sådana - genom att bygga ett antal uppblåsta logistiklösningar - men att få det att se ut som om man försöker starta en gruva.

Ursprungligen ville man inte ha med småspararna. Det skulle bara skapa elände. Få bryr sig dessvärre om huruvida pensionsfonder och försäkringsbolag plundras inifrån eller utifrån. Deras tillgångar har blivit ett ägarlöst och därmed oskyddat kapital. Och plundrade blir de ju lika förbannat. Och plundrarna undgår alltid straff. Men plundrade småsparare däremot - det skapar antipati.

Tyvärr var inte småspararna nöjda med det. Och det gick ju inte att i klarspråk tala om för dem att de inte ska gå med, att syftet är att blåsa institutionella placerare. Så när småspararna krävde att få vara med, krävde att också få bli plundrade, så måste naturligtvis grabbarna bakom Northland-blåsningen offra sig och plundra lite småsparare också. Det duger ju inte att få en folkopinion mot sig.

De stora summorna har därför inte runnit iväg i form av löner till ledningen. De har istället skummats av när man låtsats bygga logistiklösningar och terminaler. Jag skulle bli mycket förvånad om inte spåren av pengarna leder till PEAB i någon form.

De skriverier vi hittills sett om att PEAB riskerar att förlora si eller så mycket handlar förmodligen om "kaffepengar" som offras för att skapa ett alibi för PEAB.

Storpojkarnas belöning - före eller efter tvätt i bankväsendet.

Konstigt vore väl annat. Med en helsvart byggindustri, beskyddad av korrumperade politiker och chefstjänstemän samt ett "rättsväsende" som är dresserat att titta bort. Numera genomförs väl knappast ett enda offentligt bygge i Sverige utan svarta löner och mutade politiker och tjänstemän. Och så länge som byggföretagen får susa fram i en egen gräddfil - vad har de för anledning att göra på något annat sätt?


Den numera hädangångne Björn Afzelius sjöng träffande om det svenska kynnet i "Farväl till släkt och vänner". Men nog vore det synd om man är så upptagen av att vara indignerad över ledningens 45 miljoner att man inte ser de kanske så mycket som miljarder vilka projektet dränerats på inom ramen för logistiken och byggandet.

Nog är det ännu tillåtet att vara korkad. Men någon sorts gräns måste det väl ändå finnas även för mänsklig kollektiv dumhet?

Stockholm onsdagen den 20 februari 2013
Mikael Styrman
.