Det må vara att hästkött inte alltid är giftigt, även om det ofta är kraftigt medicinerat. Men, i kölvattnet på det avslöjade fusket med det felmärkta köttet infinner sig frågan: Hur ska vi kunna lita på en kravmärkt banan? När handeln som tar bra betalt för sina tjänster och gör stora vinster inte "kan" avgöra om det är nötkött eller hästkött de säljer? När "osäkerhet" om innehållet alltid resulterar i den dyrare varans märkning? När det återkommande fungerar så, att stora mängder exempelvis häst eller mula importeras eller produceras, men ingen säljs eller exporteras?
Kravmärkt, Eko, Svanen - sätten att förmedla "feel-good" besked till oss konsumenter är oräkneliga. Men hur många av dessa ger oss verkligen det vi efterfrågar? Och hur många syftar bara till att lura av oss mer pengar för samma vara?
Hur många av oss vill verkligen veta och hur många ropar bara efter mer Kallocain?
Finns det verkligen en framtid för miljö- och människovänlig konsumtion i handeln eller måste vi återgå till det man aldrig har övergett på kontinenten: att köpa färskt bröd utan tillsatser hos bagaren, kött utan färginjektioner hos slaktaren samt mjölk, smör och ost hos bonden?
Jag tror att det är precis så. Samhällets förmåga att styra upp livsmedelsindustrins verksamhet är lika obefintlig som industrins och handelns vilja att göra detsamma.
Stockholm torsdagen den 21 februari 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar