De flesta, om inte minns, så åtminstone känner till skotten i Sarajevo, som antände första världskriget. I våra dagar minns de flesta dagen då Lehman Brothers fallerade - fast av helt fel skäl. I den mediala debatten och bland bankpsykopaterna minns man det som fallissemanget orsakat av att inte skattebetalarna räddade psykopaterna i Lehmans. Mer insiktsfulla betraktare minns dagen för att det var då som de sista dammarna raserades mellan den grova organiserade finansbrottsligheten och västvärldens skattekassor. Det var då som vägen utan återvändo anträddes.
Konfiskationen av bankspararnas medel visar att bankmedel på Cypern inte är säkra. Intressantare är naturligtvis att det visar att bankspararnas medel inte är säkra någonstans. Åtminstone inte inom eurozonen.
Vad det kommer att betyda för den återstående spillran av Europas bankväsende, och i förlängningen för det monetära systemet, låter sig ännu bara anas. Men ett är säkert: det kommer inte att gå obemärkt förbi.
Åtgärden försvaras med att mycket bankmedel på Cypern tillhör ryska brottslingar som "tvättar" dem där. Men i en rättsstat kan man inte konfiskera 10% av alla sparares medel för att en del av medlen förmodas tillhöra brottslingar. Om man misstänker att några kapitalägare är brottsliga ska en rättsstat naturligtvis utreda och lagföra dem.
För egen del tror jag inte alls att det är osannolikt att det finns ryska brottslingar som tvättar pengar på Cypern. Men jag tror inte heller att de är grövre brottslingar än de som förfogar över och plundrar ryska staten. Och de pengar som dessa gömmer på västerländska banker gör man inga försök att säkra.
Återigen är vi snuddande nära den argumentation med vars hjälp tyskarna rättfärdigade stölden av judarnas tillgångar och finansierade andra världskrigets inledning.
Övertorneå söndagen den 17 mars 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar