Man blir mörkrädd

.
När man reser i Tyskland idag och får tillfälle att jämföra svenska och tyska förhållanden blir man mörkrädd. I svenska media kan man ta del av det ena skönmålande reportaget efter det andra om hur gott tillståndet är i Sverige. Men konfronterad med verkligheten stämmer inte den bilden. Sveriges internationella konkurrenskraft är ingenting mindre än en

K A T A S T R O F !

Vi läser exempelvis om vilka framgångar svenska stjärnkockar har och hur högtstående det svenska kulinariska kunnandet därför är. Verkligheten är dessvärre att det finns ett försvinnande litet antal stjärnkockar i Sverige. Sedan finns det betydligt fler som döljer sin inkompetens genom att servera konstig mat under diverse piruetter, ungefär som en orkester som inte kan spela och sjunga och döljer det genom att höja volymen. Det finns naturligtvis duktiga kockar i Sverige som inte är stjärnkockar, men jag syftar på den allmänna bilden eller nivån.

Vad därför ankommer på övriga personer som rafsar ihop mat på svenska restauranger har flertalet sådana brister i sin kompetens att det är oklart om de klarar av att öppna en konservburk utan att det riskerar att gå på tok.

Sanningen om den svenska kokkonsten är, att man kan gå in på snart sagt vilken bya- eller kvarterskrog som helst i Tyskland och få mat överlägsen det svenska kockundret. Dessutom till priser som är mellan hälften och en tredjedel av svenska krogars. Förklaringen är åtminstone delvis att i det tyska köket står det en utbildad och kompetent person som kan laga mat. I det svenska köket står ofta någon som fått nödtorftiga instruktioner och ofta sköter andra sysslor och vars matlagningskompetens inte sällan begränsar sig till hur man klipper upp krympfilmen till den industrilagade troliga köttbiten av klistrat kött av okänd ras och okänt ursprung.

På motsvarande sätt är det med hotellrummen. Man får vara förbannat glad för att hitta ett hotellrum under 1300 kr per natt i Stockholm. Det blir lätt betydligt mer. I andra städer ofta något lägre. Man kan bo på camping i landsorten, inte sällan för 700 kr per natt eller på hotell för 1195 kr, som i Övertorneå. Och då har ägaren ändå fått hotellet gratis av det allmänna. :-)

Som en jämförelse bor man på alldeles utmärkta, mycket fräscha och rena hotell, centralt i exempelvis Berlin, Wiesbaden, Köln och Hamburg för mellan 300 och 700 kr, inkl WiFi, frukost och parkering!

Speglar detta den allmänna svenska konkurrenskraften riskerar vi alla att svälta ihjäl. Det ger i så fall en viss inblick i hur säljbara även andra svenska varor är.

Varför ser prisbilden ut så här i Sverige? Är det den offentliga sektorn som roffar åt sig och strör ut våra medel över världen genom de maffiakontrollerade företagen Vattenfall och Telia samt den dito försvarsindustrin? Eller är det marknaden som inte fungerar i hotellbranschen? I så fall som i de flesta andra oligopoliserade branscher i Sverige. Eller är det den maffiakontrollerade byggbranschen som ger alltihop en skev start? Är det kostnaden för partistödet? För presstödet? Eller kanske snarare den ackumulerade verkan av allt detta och mer därtill? Det kostar naturligtvis att ingenting någonsin fungerar och att alla klantar som ställer till det är skyddade. Det summerar till en hopplös konkurrenskraft. I vilket fall som helst bör man ta itu med det istället för att sprida fördummande fabler till folket om hur bra allting är, när det egentligen är näst intill åt helvete.

Övertorneå tisdagen den 16 april 2013
Mikael Styrman
.