Skillnad som svart och vitt

.

Passau, Bayern, Tyskland, 50.600 inv.

Man skulle kunna tro, att två länder så nära varandra, som under långa tider stått i tät förbindelse med varandra, som Sverige och Tyskland, skulle vara väldigt lika när man jämför dem. Säkert finns också saker som är lika. Men intressantare är de stora olikheterna, eller hur man i många sammanhang skiljer sig som svart och vitt.


Långsamt i tyska tätorter

Ta vägarna exempelvis, som jag nämnde i föregående blogg. I Tyskland har man valt, att behålla smala och krokiga vägar i byar, småstäder och bostadsområden, svåra eller omöjliga att köra om på. Vägar som motorfordon, cyklister och gående, inkl barn, samsas på. Vägar som på grund av sin utformning och sitt bruk resulterar i låga hastigheter.

Vilsbiburg, Bayern, Tyskland, 11.500 inv

Snabbt i svenska tätorter

I Sverige har man istället gått en annan väg. Breddat och rätat även sådana vägar och tydligare separerat gående och bilar med exempelvis breda trottoarer - som gjort för att främja omkörningar. Det skulle kunna vara, och det legitimeras av att vara, för att skydda gående från bilar. Men det kan nog lika gärna vara, och har fått konsekvensen, att bilarna håller högre hastigheter. En ganska uppenbar följd av detta blir att när gående, cyklister och bilar drabbar samman kommer bilarna i Sverige att ha högre hastighet och personskadorna att bli värre.

Övertorneå, Norrbotten, Sverige, 1.500 inv (pensionärer)

Snabbt på tyska större landsvägar

Landsvägarna, där stora transportarbeten utförs och många ska färdas långa sträckor, har faktiskt båda länderna gjort tvärtom. Tyskarna har valt att bygga raka, breda Autobahns med många filer och med huvudsakligen fri fart, för att medge säkra mötesfria omkörningar, snabba och effektiva transporter och medge olika trafikanter stor frihet att välja sin egen hastighet.


Långsamt på svenska större landsvägar

I Sverige däremot, har man istället för att bygga fler filer försett de befintliga med hinder för förhindra framkomlighet och vägunderhåll, försvåra omkörningar och förhindra individuell hastighetsanpassning. Konsekvensen blir långsamma och störningskänsliga vägar med svårbedömda restider och ineffektiva transporter.


Som Danmarks alpina förutsättningar

För en tänkande människa är det onekligen svårt att förstå logiken bakom den svenska policyn att hålla uppe hastigheten i samhällena och hålla nere den på landsvägarna. Man skulle kunna säga att den svenska trafikpolitikens logiska förutsättningar påminner starkt om Danmarks alpina förutsättningar.


Kompetens ./. Inkompetens

På område efter område kan man iaktta liknande skillnader mellan Sverige och Tyskland. Jag vågar påstå att  en jämförelse nästan alltid utfaller till den tyska metodens fördel som förefaller vara resultatet av analys och eftertanke medan den svenska istället i bästa fall och med ett positivt synsätt förfaller vara resultatet av slumpens skördar eller åtminstone av djup okunnighet hos beslutsfattaren.

Genomgående präglas de tyska metod- och konstruktionsvalen av hög kvalitet, av en strävan att göra ett ordentligt arbete, medan de svenska ofta präglas av strävan mot hög effektivitet, ibland svårt att skilja från det som i vardagligt tal benämns fusk, lika ofta präglat av okunnighet eller ren dumhet. När metoderna tänjs till sitt yttersta uppstår lätt komiska effekter. Min personliga erfarenhet är att en tysk inte kan arbeta snabbare eftersom det oftast kräver att man fuskar i någon form och tysken inte vet hur man gör. Om en svensk byggare exempelvis blir ombedd att göra att göra någonting ordentligt får det ofta till konsekvens att han istället fuskar långsammare för att han inte vet hur man gör saker ordentligt.


VEM har gjort jobbet?

Båda arbetssätten har förstås både fördelar och nackdelar. Den tyska metoden är långsam och dyr, men den färdiga produkten håller länge. Den svenska produkten blir fort färdig, men går å andra sidan ofta fort sönder. Apropå att göra saker och ting ordentligt hörde jag en nära anförvant råda en yngre släkting apropå hur man ska sticka en tröja. Alla frågar: VEM har stickat den här tröjan? - ingen frågar hur länge det tog.
Applicerat på byggbranschen blir det tudelat. Slutkunder frågar VEM som har byggt. Professionella byggare frågar hur länge det tog  :-)


I genomsnitt 44 år

Den tyska metoden tenderar att bli långsam och ge en trögrörlig marknad. Jag fick en gång lära mig att en upphandling av fönsterbyte till en tysk fastighet kunde kräva ett kompendium lika tjockt som en normal A4-pärm. Bland annat eftersom upphandlingen är så krånglig varar i gengäld det genomsnittliga affärsförhållandet i Tyskland 44 år. Det är ett tag sedan men det skulle förvåna mig om det inte ännu håller streck.

Den svenska metoden får andra konsekvenser. Åtminstone sedan 1980-talets början har svenska byggare med oklanderlig envishet försökt lära vattnet att rinna uppåt genom att placera badrummens golvbrunnar på golvets högsta punkt. I skrivande stund är det oklart om strävandena rönt framgång.

Man skulle kunna förledas att tro att metoderna är jämbördiga och ger ett ekonomiskt jämförbart utfall. Att den ena tar lång tid men håller längre medan den andra går fort, blir billig, men måste förnyas tidigare och att skillnaden mellan metodernas totalpris är blygsam. Mycket talar för att så inte är fallet. Låt mig återkomma till detta i en annan blogg.

Övertorneå tisdagen den 16 april 2013
Mikael Styrman
.