Vattenfall överklagar inte

.
I efterspelet av dödsolyckan på Likskär utanför Luleå har nu tingsrätten kommit med sin ”Dom”.

De korrumperade stolpskotten på Elsäkerhetsverket, som hoppar mellan anställningar på Vattenfall och Elsäkerhetsverket, har ställt upp och gjort allt i deras makt för att skjuta över skulden från Vattenfall, till den inhyrde underentreprenören och dennes anställde montör som omkom. Skamlösheten vet numera inga gränser på Elsäkerhetsverket. Men vem kan påstå sig vara förvånad?

Åklagaren har, för att börja i rätt ordning, föga förvånande, underlåtit att åtala någon offentliganställd som potentiellt ansvarig för den vårdslöshet som resulterade i dödsfallet. Rätt hade ju varit att åtala flera och gå till botten med missförhållandena. Och det ska sägas att det har skett trots de uppenbara systemfelen i Vattenfalls arbetssätt, vilka gör att det inte är en fråga OM de kommer att ställa till med något ytterligare. Det är snarare en fråga om NÄR de kommer att ställa till med en riktig katastrof. Detta sagt utan att på något sätt vilja förringa det som inträffade på Likskär.

Istället yrkade den sannolikt korrumperade åklagaren på en företagsbot om 1,5 Mkr. Beloppet är ju i sammanhanget, och framför allt för Vattenfall, inte mer än en piss i Mississippi. Tar man dessutom i beaktande att det är ett statligt  företag som ska betala företagsbot till staten så blir det ju riktigt stötande mot det allmänna rättsmedvetandet. Fast riktigt illa blir det först när man ser att änkan och barnen efter montören som Vattenfalls straffriförklarade och ansvarslösa dilletanter brände upp, tillsammans får 95.000 kr i skadestånd för en förlorad make, far och familjeförsörjare. Det är naturligtvis inget annat än ett hån mot allt vad rättvisa heter. De får hålla till godo med 6% av vad statens politruker betalar till sig själva i sitt byråkratiska låtsasspel.

Massmedia tiger i vanlig ordning om detta. Eller kanske det är rättare att säga att de rapporterar försynt. När de nu rapporterar om att Vattenfall inte överklagar går det inte att med säkerhet veta om rapporteringen är krypande, eller om den är ett utslag av svart humor - ett mellan raderna begravt uttryck för förakt för ”rättsväsendets” pajaserier.

Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.

Obama mörklägger och renommésnyltar

.
Uppmärksamheten har varit stor efter Edvard Snowdens avslöjanden om de amerikanska psykopaternas fortsatta intrång i andra människors liv. Och bättre har det inte blivit av att The Guardian rapporterat att deras websida censurerats och av Der Spiegels avslöjanden om att även EU-kontor - till och med i Bryssel - avlyssnats av de hänsynslösa och maktfullkomliga i den amerikanska förvaltningen.

Nu kajkar Obama omkring i Sydafrika och renommésnyltar på en nästan hundraårig Nelson Mandela som slutat andas själv och som - förmodligen - ”hålls vid liv” av maskiner.

Det är ett ovärdigt spel som pågår när man tar sig till att utnyttja hedersmannen Nelson Mandela till skynke framför den amerikanska förvaltningens svinerier.

Skurkar från flera länder vill ha Nelson Mandela kvar som galjonsfigur för att rättfärdiga sitt vanstyre. Det slutar väl med att de balsamerar honom och utser honom till president för all framtid. Gör man om den sydafrikanska författningen kan nuvarande regering och president istället bli överstepräster som kan stå i direktkontakt med Nelson Mandela och uttolka hans vilja i all framtid.

Låt en nästan hundraårig Nelson Mandela dö med värdighet. Han har levt ett långt liv och uträttat mer än man kan förvänta sig av någon människa. Besudla inte hans minne genom att göra honom till en bricka och ofrivillig medhjälpare i psykopaternas hänsynslösa apspel.

Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.

Löjliga strejker sedan maffian tog kontrollen

.
Jag har ingen uppfattning om huruvida bussförarstrejken var väl motiverad eller inte. Men man kan inte som utomstående betraktare låta bli att reagera över hur löjliga strejkerna blivit sedan maffian tog kontrollen över fackföreningarna. Det har blivit som i USA sedan maffian tog över där. Och det är ju förstås därifrån såväl mönstret som inspirationen kommer till övertagandet av de svenska fackföreningarna.

Förr hade fackföreningarna en brukspatron som åtminstone symbolisk motståndare. Nu sitter brukspatronen inne i fackföreningarna och handlar med arbetsfred och strejker. Det gjorde fackföreningsledare förr också, men då var det i högre grad för medlemmarnas bästa. Nu är det istället ganska tydligt för sitt eget bästa och strejkerna har blivit löjliga charader med enda syfte att hålla kvar medlemmarna i facket och få dem att betala medlemsavgiften.

Det är svårt att inte le åt bussförarstrejken som inleds till midsommar när nästan ingen behöver åka till jobbet och dessutom är så gles och utspridd att knappt någon märker av den.

Onekligen påminner det en hel del om kommunals patetiska lallande då man lurat biträden och andra lågavlönade kvinnor att låtsasstrejka utan få något för besväret. Och så kan man ju hålla på om medlemmarna antingen är för korkade för att förstå vad som händer eller för fega för att göra något åt saken.

Utfallet av den här strejken blev väl inte heller någon bingovinst precis.

Men bra för pamparna, och bra för maffian.

Det är ju billigare att avlöna några pampar väl, än att avlöna alla medlemmarna väl.

Övertorneå lördagen den 29 juni 2013
Mikael Styrman
.

Ännu en mask faller

.
Uppdaterad sön 30/6-13, kl 10:40

Den välrenommerade brittiska tidningen ”The Guardian” rapporterar idag om att tidningens websida delvis censurerats av US Army, så att inte den amerikanska arméns personal kunnat läsa artiklar som handlat om avlyssningsskandalen som följde på visselblåsaren Edvard Snowdens avslöjanden.

Inte bara påminner det om Sovjetunionen när det var som värst. Det är en direkt avbild eller kanske till och med överträffar Sovjet när det spelade rollen av världens buse. Samtidigt visar det, att man är väl medveten om att man beter sig skumt och att det skulle kunna störa motivationen för de normalt mycket fosterländskt indoktrinerade amerikanska soldaterna, om det gick upp för dem att de i själva verket försvarar ondskans imperium.

Det stör inte heller den bilden att US Army konfronterad med uppgiften nekar, för att senare bekräfta uppgifterna genom en annan gren av US Army.

Och samtidigt som jag sitter och skriver detta rapporterar TV-nyheterna om att även EU-kontor avlyssnats av de amerikanska psykopaterna. De demokratiska maskerna står som spön i backen i dagarna.

Här är länken till hela artikeln i The Guardian för den som vill läsa den, klicka här.

Övertorneå lördagen den 29 juni 2013
Mikael Styrman
.

Och i Sverige pågår svinerierna än...

.
Såg just ”De andras liv” eller ”Das leben der anderen” på originalspråk, i SVT2. En film om hur psykopater, översittare och grisar i största allmänhet fick förstöra människors liv i Östtyskland. Stark och gripande film även när man ser om den. Alla borde se den.

Och i Sverige pågår svinerierna än, tänker jag när jag efter filmen talar med min hustru i den avlyssnade telefonen. Här här leker psykopater, brottslingar, tjuvar och svin i största allmänhet domare, åklagare, bankirer, kronofogdar, konkursadvokater, kommunalråd, riksdagsmän, generaldirektörer och bönder.

De lär så göra tills någon sätter stopp för det. I Östtyskland var det Michail Gorbatjov som satte stopp för det. Vi vet inte ännu vem som gör det i Sverige. Hoppas att det inte blir en så stor människovän som Nelson Mandela. Jag unnar gärna mina förföljare och rånare att få lida riktigt ordentligt så att de får den belöning de gjort sig förtjänta av.

Övertorneå fredagen den 28 juni 2013
Mikael Styrman
.

Selektiv nit

.
Jag såg i media i veckan (se illustration) att en kvinna på skatteverket vill öka trycket på landets småföretagare och att hon skäller på finansminister Anders Borg för att han inte vill det.

Klicka på bilden för större bild

Skattekvinnan vill nu att företagarna ska tvingas, under straffansvar, deklarera sina anställda varje månad. Men vad spelar det för roll om småföretagarna jobbar ännu mer med att deklarera under hot om fängelsestraff, när Skatteverket systematiskt håller de stora brottslingarna om ryggen? När polis, åklagare och domstolar inte lagför grova mutbrott trots att de serveras på silverfat åt dem? De som gör de stora mut- och skattebrotten, som genomför stora offentliga byggen med svart arbetskraft och de som systematiskt både dränerar det allmänna på pengar och undandrar stora medel, stulna medel, från beskattning? Det hjälper ju föga om så varje krona med hårdhänta medel drivs in från småföretagare, när det allmänna i Sverige fungerar som en bottenlös brunn eller en plånbok med hål istället för botten.

Men jag förstår skattekvinnan. Hon vill ju inte gärna stöta sig med ryggborstargänget. Endera dagen gör hon istället affärer med dem. Inte heller vill hon äventyra sin ställning med att granska de många verksamheter där pengarna forsar ut ur det allmänna. Samtidigt har hon, liksom många av hennes kollegor, förmodligen barn som står i tur för offentlig anställning och månar om att det allmänna ska ha råd att avlöna även deras barn utan att de gör någon nytta.

Förresten såg jag en omärkt staty i tyska Kiel härom veckan. Jag blev mycket konfunderad för att den var i Tyskland. Den föreställde ju uppenbart den svenska småföretagaren. Men statyn var inte komplett. Bara företagaren fanns med. Fast kroppsspråket visar att han kroknar under trycket av korrumperade skattekäringar och ett dito rättsväsende och kronofogdar med kleptomana drag som bitit sig fast i vaden och sliter i honom för att få av honom kläderna från kroppen. Dessa andra figurer saknades men skulle väl gjort konstverket allt för kontroversiellt. Att det står i Tyskland beror förstås på den svenska censuren och på att maffian kontrollerar medlen för offentlig utsmyckning.

Om inte ryggborstargängets makt över det offentliga kan brytas, eller den svenska offentliga administrationen helt sonika faller samman, kan vi kanske förvänta oss att det om några år inte föreslås tätare deklarationsintervall utan att man helt sonika godtyckligt tar ut några företagare här och var och låter arkebusera dem - som varnande exempel. Metoden har använts förr runt om i världen. Om man inte har kurage och moral att styra upp situationen inom det allmänna nu, så inte kommer det att bli lättare av att man väntar och låter förfallet fortsätta.

Under tiden fortsätter skattekäringar och andra att med sin selektiva nit plåga småfolk och borsta ryggen på maffian.

Men vem kommer att stå i kö för att bli företagare i Sverige? För att bli plågad? Och för att plundras av maffian med rättsväsendets och statens hjälp om företaget mot förmodan ändå går bra?

Den svenska småföretagaren står staty i tyska Kiel.

Övertorneå torsdagen den 27 juni 2013
Mikael Styrman
.

Tjuveri utan originalitet

.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Döden i Haparanda”.)

Jag uppskattar Din konstruktiva vilja. Det finns enstaka eleganta inslag i maffians intriger mot oss, men det mesta är bara upprepat fördummat missbruk av övermakten. Bara mer av samma, som alltid fungerar på grund av övermakten och makt- och våldsmonopolet. Åtgärder som något annat pucko har tänkt ut och som sedan genomförs utan finess. Det är inte tillräckligt individuellt och intellektuellt för att platsa i en Hollywood-produktion.

Problemet är inte heller att jag saknar tillgångar eller intäkter. Problemet är att maffian genom staten stjäl allt. Då hjälper det inte att tjäna mer. De stjäl bara dem också. Man måste få stopp på tjuveriet som sker illa kamouflerat till myndighetsutövning och rättsskipning.

Jag har sett det här systemet fungera, både genom egna och andras erfarenheter. När myndigheter och rättsväsende blir synonymt med den organiserade brottsligheten. Jag ska berätta lite egna erfarenheter inom kort. Men först lite av andras erfarenheter:

När Sovjetunionen rasade samman drog Övertorneå-företagare i antal till Murmansk för att  hjälpa till att lära ryssarna göra affärer. De insåg inte att Sovjetunionen låg flera år före Sverige i utveckling av förfallet. Mycket var gemensamt, men de låg före. Inte heller insåg de att den som kunnat försörja sig i det sovjetiska system inte har mycket att lära av företagare som varit inbäddade i bomull i Övertorneå, nödtorftigt försörjda av det allmänna i utbyte mot tystnad och avsaknad av samhällskritik.

Jag sade på ett tidigt stadium att man bara har ärende till Ryssland om man har en pistol och är beredd att skjuta först. Det finns nog företagare i Övertorneå också som kan vara beredda att ta till vapen när det blir nödvändigt. Men vi har inte i oss att skjuta först. Och då ska man inte till Ryssland. Åtminstone i det Ryssland som fanns då.

I alla fall så for ett antal företagare dit. Den ena efter den andra fick bygga upp fina rörelser och blev sedan avplockade dem med ”rättsväsendets” hjälp. Parallellen till Ekfors är uppenbar för den som är lite insatt i förhållandena. För den som informerar sig genom propagandan som maffian sprider genom svenska massmedia är kanske påståendet obegripligt. Men propaganda har alltid funnits. Det är upp till oss själva att rätt kunna bedöma budskapet och budbäraren. Fritt ur minnet återger jag ett öde som löpande återberättades för mig av andra iakttagare, när det begav sig:

En grupp investerare från Övertorneå med omnejd byggde upp en modern hamburgeria i Murmansk. På andra sidan gatan stod en ung rysk man och följde arbetena intresserat.

En tid senare, när investeringarna i huvudsak var genomförda, och anläggningen hade öppnat, jobbade han som portvakt på stället.

Ytterligare något senare hade han avancerat till en högre driftsbefattning.

En dag när Övertorneå-företagarna besökte sin anläggning visade det sig att det var ryssen som ägde den och svenskarna visade sig vara rättslösa i ett helt korrumperat rättsväsende och blev utjagade från Ryssland - så grundligt att ingen av dem därefter har vågat sätta sin fot på platsen.

Det ger naturligtvis snabb och kortvarig rikedom åt de som är lierade med representanter för ”rättsväsendet”. Men det är förödande för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen och investeringsviljan.

Förfallet i Sverige verkar nu ha kommit till det stadium som Sovjetunionen var i vid dess sammanbrott. Rättvisa är till salu, främst till det som finnarna kallar ”Hyvävelijärjestelmä”. Talande nog har vi nog inte någon motsvarande term i Sverige. Den offentliga lögnen i Sverige påbjuder ju att vi inte har korruption. Men uttrycket betyder ungefär ”Bäste broder-systemet” och kan beskrivas som ”borstar du min rygg så borstar jag din rygg.

Sverige delas in i ett fåtal mycket rika, som köper rättvisa, ett större antal välmående som tillhandahåller och utmäter rättvisan och den stora massan för vilket inget annat än hopplöshet återstår. Hopplösheten kommer sig av att de besuttna piskar oxen som drar kärran allt hårdare och ger den allt mindre mat. Varje initiativ från de utsugna att göra något för att förbättra sin situation resulterar i att de blir av med frukten av sitt arbete - om det slår väl ut. Allt medan massmedia rapporterar om hur bra det är i landet och hur mycket bättre det ska bli.

Övertorneå den torsdagen den 27 juni 2013
Mikael Styrman
.

Vem ska döma?

.
I Tyskland banade vedermödorna efter första världskriget och dess stora krigsskadestånd vägen för Adolf Hitler och nazisternas maktövertagande. Sådant bagage bär inte vi på. Men vi har till följd av bristande demokratiska och rättsliga traditioner inte lyckats hindra maffian, eller maffialiknande grupperingar, från att ta över statsapparaten, landsting och kommuner och åstadkomma snart jämförbar skada.

Vår demokrati och vårt politiska styre kommer sannolikt om inte allt för lång tid att jämföras med tiden före och under den tyska Weimar-republiken. När maffians självförgörande styre så småningom vittrat färdigt har vi att bygga upp en fungerande stat ur de åtminstone symboliska ”brända högar av grus och aska” som maffian lämnar efter sig.

Det finns några saker som rättskaffens och gärna lagkunnigt men åtminstone moraliskt välutrustat folk redan nu bör ägna några tankar. Några av frågorna överlappar av naturliga skäl varandra.

1.
Vem, eller vilka, är skickade att skriva en författning som sätter medborgarnas trygghet och rättssäkerhet i centrum och ger rättsväsendet förmåga att skydda medborgarna mot politiskt missbruk inom det allmänna?

2.
Hur kan vi förhindra att maffian, eller maffialiknande grupperingar inom och utom staten, på nytt kommer i åtnjutande av statens maktmonopol och kan nyttja det för att plundra och terrorisera befolkningen?

3.
Hur kan vi skilja förstörda och belastade jurister som varit maffians allierade från sådana som haft integritet att hålla distans till maffian? Kan man över huvud taget vara domare eller åklagare i det nya Sverige om man har varit det i maffians Sverige?

4.
Kan man vara advokat i det nya Sverige om man i maffians Sverige missbrukat statens maktmonopol till att berika sig själv på andras bekostnad?

5.
Hur ska de som drabbats av maffians härjningar skäligen kompenseras?

6.
Hur ska tillgångar som man orättfärdigt skaffat sig med maffians hjälp återtas? Här finns gränsdragningsproblem.

7.
Frågan om upphävande av preskription och införande av retroaktiva straff för förmögenhets- och frihetsbrott, uppenbart baserade på omoraliska principer, men straffbefriade på grund av maffians kontroll över politiken och rättsväsendet. Bara om maffians hantlangare idag vet om att de har att möta straff för brott begångna under maffians styre kan maffian undermineras. Om principer försvaras, innebärande att brottslingar undgår straff för att de själva, eller genom ombud, skrivit lagen, kan maffian inte rubbas. Nästan alla erfarenheter från statsbildningar som dukat under för trycket från kriminalitet visar att de skyldiga straffas. Det sker antingen organiserat och genomtänkt eller under kaotiska former. En ordnad debatt i frågan ökar möjligheterna att slippa de kaotiska förhållandena. Det är sannolikt även i brottslingarnas intresse att denna debatt förs och att de straffas tillräckligt hårt av samhället för att undvika att medborgarna själva ombesörjer detta.

8.
Flera av de ovan uppräknade punkterna kommer att kräva någon form av nämnd, domstol, kommitté eller tribunal. Hur utser vi ledamöterna? Direkta val? Utländska jurister utan band till svenska brottslingar?

Frågorna är många. Antingen förs det en levande debatt som ger oss ett klokt, genomtänkt och människovänligt system eller så kommer vi att få ett under tumultartade former av slumpen och människors äregirighet framväxt system som vi kanske inte alls vill ha.

Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.

När maffian slår till

.
Jag saknar en bra term, med vars hjälp jag kan identifiera mina förföljare på ett kort och koncist sätt som människor kan förstå. En term som gör det möjligt även för människor som inte ännu varit föremål för mina förföljares uppvaktning.

Det känns som att det inte fungerar att skriva staten. Det finns ett otal grenar på statens träd, av vilka många, men inte alla, används till kriminell verksamhet och maktmissbruk. Att ange alla för stunden inblandade i en term känns inte heller bra. Om någon vet av, eller kommer på, en term som andra kan förstå är jag tacksam för tips.

Tills vidare får jag väl skriva ”maffian” och redogöra för vilka statliga institutioner som för stunden deltar eller nyttjas för maffians verksamhet.

Så till saken:

Maffian slog till i november 2012, i form av ”konkursförvaltare” och ”kronofogde” och belade alla våra tillgångar med kvarstad och låste ut mig från våra industrigårdar, arbetsmaskiner, lager, kontor, arkiv m.m. Då belade man alla Ekfors-bolagens egendomar med kvarstad - såväl sådana som tillhörde bolag som maffian hade fått i konkurs som sådana som tillhörde andra bolag.

Syftet med tillslaget var att få bort rättsprocesserna från domstolarna. För en sönderfallande stat, med ett dysfunktionellt rättsväsende, är det störande att gång efter annan tvingas låta domstolarna återkommande avkunna domar som innebär tydliga rättsövergrepp. Helst ska ju så många medborgare som möjligt hållas ovetande om vad brottsligheten i staten sysslar med.

Vid tiden för tillslaget fanns hundratals maskiner på våra gårdar och i våra lokaler vilka ALLA belades med kvarstad. Det skulle hindra att jag/vi fick intäkter genom att arbeta med maskinerna eller frigöra kapital genom att sälja av maskiner eller artiklar ur lagret. Intäkter som skulle ge oss medel att försvara vår egendom mot maffian i domstol.

Alla?

Nej inte riktigt alla. Det fanns hundratals maskiner som ägdes av olika Ekfors-bolag, främst StorStark, och som belades med kvarstad. Ingen av dessa blev utmätt. Däremot mätte kronofogden, med kirurgisk precision, ut maskiner som inte tillhörde Ekfors-bolagen utan mig. Men de delgav inte mig beslutet, trots att de visste om ägarförhållandena.

Är det möjligt att komma in på gårdar och i lokaler där det finns hundratals maskiner av sammantaget betydande värde, som alla belagts med kvarstad, och där lyckas mäta ut enbart maskiner som tillhör någon annan? Jag tror ju inte på det och tycker nog att man måste vara väldigt hemfallen åt att tro på barnasagor för att köpa det.

Varför skulle man överhuvud taget mäta ut några maskiner och sälja när allt är belagt med kvarstad och det pågår en konkursutredning? Varav brådskan? Jag påstår att det är unikt och att det bara beror på att maffians behov att ”avlöva” mig.

Sedan slumpar man bort maskinerna för att göra maximal skada för mig. Och vår press som uppenbarligen är helt maffiakontrollerad tittar bort som vanligt, och tiger. Som man numera alltid gör när rättsövergrepp pågår mot mig och Ekfors-bolagen.

Det är klart att det här var en mycket noggrant planerad insats där konkursförvaltare och kronofogdar samverkade i ett korrumperat och olagligt samarbete med syfte att sätta rättssäkerheten ur spel.

Självklart blir jag besviken över att se förfallet i staten och rättsväsendet, hur långt det har gått. Och jag blir kränkt av att återkommande bli bestulen på min egendom och berövad min rätt att utöva min näring och min yttrandefritt. Jag blir ledsen av att se ynkedomen som slagit rot i våra media. Våra media som - om de fungerade - kunde göra mycket för att bekämpa kriminaliteten i staten och få dessa brottslingar lagförda.

Men jag blir stärkt av att se, att mina motståndare trots alla sina resurser, trots den massiva söndermalningsprocess som pågår mot mig och trots hela den kriminella sörjan av låtsade ”konkursförvaltare”, höga statstjänstemän som generaldirektörer, kronofogdar, skatteverksbrottslingar, åklagare, domare och ”politiker” som deltar så måste de ändå utsätta mig för sådana här saker. De beter sig som en pedofil som släpper ned byxorna och ställer sig och onanerar på trottoaren utanför ett dagis, fullt medveten om att alla kan se det, men som ändå inte kan låta bli.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de trots alla sina resurser ändå är rädda för mig. Att de trots allt som gjorts ändå måste göra ännu mer för att skada och tysta mig.

Det är naturligtvis många statliga brottslingar som sitter med fingrarna i kläm i vad de trodde vara locket till pianot, men som de nu upptäckt att är en giljotin. Och nu är de livrädda för att någon ska träda fram och trycka ned denna symboliska giljotin som vilar på deras fingrar och därmed rensa ut detta slödder ur staten.

Det är onekligen ett stort socialt fall som väntar mina motståndare. Från att vara en samhällets stöttepelare till att vara en simpel brottsling, föraktad av alla. En som använt sig av statens maktapparat i sin snuskiga hantering. Man kan förstå att de är beredda av göra grova olagligheter för att sitta kvar på sina pidestaler.

Och just det måste ske. Antingen går detta slödder och det rättsväsende som de har förstört under, eller så går hela den svenska staten, eller det som återstår av den, under.

Det är sorgligt att återkommande bli utsatt för dessa statliga svinerier, men det inger hopp att de som utsätter mig för det själva är så rädda.

Jag har ofta undrat över den förföljelse jag och min familj blir utsatt för. Förmodligen är mycket av detta, åtminstone på senare tid, inte bara ägnat att störa vårt försvar mot övergreppen utan även provokationer - försök att pressa mig, få mig ur balans, få mig att göra överilade saker så att man skenbart legalt kan låsa in mig och kasta bort nyckeln.

Men varje fältherre har två uppgifter. Att välja tid och att välja plats för striden. Jag kan inte välja vare sig det ena eller det andra som de utsätter mig för. Men jag kan se till att slå tillbaka i en tid, på en plats och på ett sätt när mina åtgärder är eller blir legala och gör att de får sin välförtjänta belöning på ett sätt som även det är, eller blir, legalt.

Med tiden kommer vi att se tillbaka på dessa år som förfallets tid i Sverige. Vi kommer att läsa om idag högt uppsatta personer i vårt samhälle som i morgondagens ljus inte är något annat än grova brottslingar av typen Ernst Röhm, Heinrich Himmler, Amon Goeth, Herman Göring, Josef Goebbels och Adolf Hitler. Frågan är närmast om vi kan rensa ut slöddret ur staten utan katastrof eller om vi måste gå omvägen via en katastrof som den som Tyskland drabbades av 1933-1945?

Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.

Piratebay

.

Det är naturligtvis svårt att bedöma för en utomstående.  Men med kännedom om hur svenskt rättsväsende opererar, och mot bakgrund av vad som så här långt framkommit i media, verkar det onekligen som om Piratebay-grundaren Gottfrid Svartholm Warg inte lyckades bevisa att han var oskyldig – varför han dömdes till två års fängelse.

Övertorneå fredagen den 21 juni 2013

Mikael Styrman

.

Avslöjande turer

.

Mitt i bedrövelsen i samband med stölden av Ekfors kan jag inte låta bli att skratta åt de kriminella blindstyrena. Tänk att ”konkursförvaltaren” Hans Andersson och kommunalrådet i Övertorneå, Roland Kemppainen (S), inte kan hålla sig ifrån att offentligt redovisa att kommunen i praktiken stjäl nätet i en riggad affär.

Det säger kanske inte så mycket om Roland Kemppainen. Hans bakgrund som dikesgrävarbas på Skanska har ju inneburit att han varit den som fifflat med överskotten på det lokala platskontorets konton för egen del och har stått för leveranserna av jordnära mutgods som grus, byggtjänster och svart asfalt till kommunpolitiker. Efter att ha levt i denna sunkiga, genomkriminaliserade miljö där Skanska och politikerna lurar skattebetalarna och han lurar Skanska kan man ju inte vara säker på om han över huvud förstår vad som tolkas in i begreppet hederlighet. Om Hans Andersson säger det naturligtvis mer. Det är ju en klok och välutbildad advokat. Men det säger naturligtvis mycket om vilken moral och vilka skrupler han har och inte har.

Det säger mycket om tillståndet i Sverige – inte i Övertorneå kommun, utan i Sverige. För rättsväsendet och myndigheterna är inte en kommunal angelägenhet. Det är en nationell angelägenhet.

Bland annat säger det oss att de båda ovan nämnda juvelerna och Ulf Hannu (c), känner fullt förtroende för att de får begå sådana grova brott utan rättslig påföljd och utan att brottet förhindras av rättsväsendet och naturligtvis utan risk för rättsliga eller ekonomiska påföljder för egen del. Åtminstone inga sådana emanerande från rättsväsendet.

Om rättsväsendet säger det att rättsväsendet skickar ut signaler om att sådan här grov politisk-ekonomisk kriminalitet är sanktionerad och tillåtlig.

Men det säger också oss alla att debatten kring Ekfors och mig, trots att den i det mesta förtigits eller grovt vinklats av media, stört maffian så till den milda grad att det antingen blivit viktigt att genomföra detta inför öppen ridå, för att skrämma befolkningen till en fortsatt förslavad tillvaro, eller att de tappat koncepterna. Att de förlorat sin förmåga att välorganiserat och kontrollerat dölja maffiastrukturerna, vilken förmåga gjort att maffians verksamhet så länge kunnat döljas för en bredare allmänhet i Sverige.

Det är ett gott tecken, tror jag. Det betyder att det korrumperade systemets aktörer själva anser att sammanbrottet är nära och då är det säkert det också. Snart kommer de många svenskar som blivit plundrade av maffian med stöd av en kriminell stat att kunna mäta ut sin rättvisa. Och maffians aktörer kommer att vara fullt upptagna av att rädda sig själva. Så upptagna att andras räddande kommer i andra hand eller kanske inte ens i tredje. Det skrämmer säkert många men jag ser onekligen fram emot att få se råttorna springa. Jag ska hjälpa till efter bästa förmåga att ge en del av dem fart, dock inte så mycket fart att jag inte får fast några av dem som gjort sig särskilt förtjänta.

Övertorneå torsdagen den 20 juni 2013

Mikael Styrman

.

Sodom & Gomorra börjar snart

.

Söndagen den 30 juni inleds Almedalsveckan på Gotland.

Det är den moderna svenska motsvarigheten till Sodom & Gomorra. Veckan under vilken den fria spriten flödar, skattepengar slösas bort, svarta pengar byter ägare, förbättrade positioner sökes och korruptionen fritt får breda ut sig i den svenska förvaltningen.

Det skulle vara mer än spännande att få se vad okorrumperade dokumentärfilmare, med diskret utrustning, kan visa upp under nästa års valrörelse, efter ett besök på Gotland.  Vilka granskande inslag kan initieras och underbyggas av en eller flera dugande fotografer och journalisters besök i Almedalen med omnejd?

Av etablerade nyhetsmedia lär vi inte få oss till livs annat än förljugna och censurerade feel-good reportage.

Övertorneå onsdagen den 19 juni 2013

Mikael Styrman

.

Om det finns ett rättsväsende…

.

Massmedia (Nordnytt) rapporterar om att Övertorneå kommun köper vägbelysningsnätet i Övertorneå kommun av Ekfors Kraft AB:s konkursbo för 666.000 kr. Enligt Nordnytt rapporteras kommunalrådet i Övertorneå kommun, Roland Kemppainen, ha uttalat att man köper nätet för en bråkdel av vad det är värt. Och så är det ju eftersom nätet drar in betydligt över två miljoner kr per år och har ett värde mellan 15 och 20 miljoner, uppskattningsvis.

Det blir ju en intressant värdemätare för hurdant tillståndet är med det svenska rättsväsendet. Alla som över huvud taget har några tillgångar att försvara eller hyser minsta tanke på att investera i Sverige har anledning att följa frågans utveckling mycket noga.

Om det finns ens ett nödtorftigt fungerande rättsväsende i Sverige kommer ”konkursförvaltaren” Hans Andersson vid Kaidings Advokatbyrå och Kommunalrådet Roland Kemppainen, samt ett antal medbrottslingar till dem i båda organisationerna, inom kort att sitta häktade för grov stöld, grovt häleri samt grov förskingring, till vilka även kommer att läggas ytterligare åtalspunkter.

Den som lever får se...

Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013

Mikael Styrman

.

Inget nytt Saigon…

.

SVT:s Rapport berättar att Talibanerna är beredda att förhandla med USA...

Tänk så skamlöst vinklat man kan rapportera. Inte så lite Bagdad-Bob över Rapports utrikesbevakning så fort USA är inblandat. Ungefär som om Englands lydstater efter Dunkerque skulle rapporterat om att Hitler nu var beredd att förhandla om en villkorslös tysk kapitulation.

Praktiskt taget hela Vietnamkriget rapporterade man om att USA höll på att vinna kriget – ända tills man hals över huvud välte helikoptrar för miljarder i havet för att få plats för sin flyende armé.

Egentligen handlar det ju om att USA vill köpa sig fri lejd ut ur Afghanistan för slippa samma skamliga nesa som i Vietnam och Somalia. Det skulle se så illa ut när barfotakrigarna i världens billigaste armé pucklar på TV-spelsstatisterna i världens dyraste armé. Och hur skulle det går för kamerorna på hjälmarna? Utan bra bild skulle man ju i kontrollrummet hundratals mil bort alldeles kunna förlora kontrollen över situationen. :-D

Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013

Mikael Styrman

.

De grandiosa slagordens kommun

.
I Haparanda räds man inte de stora orden.

”En ny tideräkning” sa Sven-Erik Bucht när det blev klart att Ikea etablerar sig i Haparanda. Och det stämmer ju på sätt och vis. Öde centrum, igenbommade lokalt ägda butiker, nedlagda industrijobb och lågavlönade kommuninvånare samt fattigdom som breder ut sig visade sig den nya tideräkningen föra med sig.

”En historisk dag” säger nuvarande kommunalrådet Gunnel Simu, när den nyfattiga kommunen skriver under ett avtal som ger kommunen det sista kommunen skulle behöva - en multiarena som kommunen ska hyra. Det är ungefär jämförbart med att låna för att konsumera eller för att bli omvald.

Det är inte unikt att det byggs arenor i kommuner. Men på annat håll byggs de av framgångsrika lokala företag som ett led i strävanden att hålla kvar sin personal eller av kommuner med framgångsrika lokala företag. Men i Haparanda finns inga lokala framgångsrika företag eftersom kommunledningen där är fokuserad på att slå ihjäl de lokalt ägda företagen. Där hyr man istället av utsocknes lycksökare.

Ärat färdas Haparandas namn över landet. Varför inte låta Sven-Erik Bucht hålla föredrag runt om i landet om underverket i Haparanda? Föredragets namn?

- ”Framgång genom fattigdom åt alla”, förstås!

Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013
Mikael Styrman
.

Skillnad på tiggare och tiggare

.
Norrbottensmedia skriver om det utbrända resultatet av en kollektiv brainstorming vilken gavs det fyndiga namnet Cape East.

När utfattiga romer från Rumänien och Bulgarien tigger på Stockholms gator är det något fult och oönskat, något många blir besvärade av.

När tiggare i Haparanda radar upp sig och vill att någon annan ska driva hotell med stora förluster för att de själva ska få bättre lönsamhet är det inte tiggeri utan ”kraftsamling av entreprenörer”.

Ändå är romerna nog huvudsakligen i en situation som få enskilda romer kan lastas för. Haparanda-tiggarnas situation däremot är självförvållad. Skapad av människor som lät sig bländas av psykopaters ordbajs och förskönande framtidsbeskrivning och röstade för fattigdom. Men nu, när ingen längre kan blunda för att psykopaternas nya tideräkning exporterade pengarna från kommunens invånare och importerade butikskedjor och fattigdom - vad gör ”entreprenörerna” i Haparanda?

De tigger!

Vad blir nästa genidrag för att få Haparanda på fötter efter att de ödelagts av Sven-Erik Bucht och hans kumpaner, med ”entreprenörernas” stöd?

Fler fackeltåg?


Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013
Mikael Styrman
.

Advokatsamfundet

.
Advokatsamfundet har problem med den moraliska resningen. Det kan numera sägas vara ett samfund i tiden. Dess situation och roll kan liknas vid den hos ett advokatsamfund i Stalintidens Sovjet eller Hitlertidens Tyskland. Om den jämförelsen är adekvat blir det knappast bättre av att ropa på att staten ska ta över den moraliska renhållningen i samfundet som det inte längre klarar självt. Kanske skulle ett ökat engagemang från andra medlemmar än det kompisgäng som normalt "är" samfundet förbättra situationen? Om advokaterna och dess samfund önskar slå vakt om allmänhetens förtroende kanske man, om uteslutning av omoraliska och kriminella advokater inte visar sig möjlig, kan överväga en klyvning av samfundet i två underavdelningar:

Samfundet Medborgaradvokaterna som sysslar med tvistemål och att försvara medborgare mot övergrepp från det allmänna samt,

Samfundet Politrukadvokaterna som mot rundlig ersättning sysslar med att hjälpa myndigheter och institutioner att plundra medborgarna.

Stockholm måndagen den 17 juni 2013
Mikael Styrman
.  

Rättsväsendet vs Maffian

.

Land ska med lag byggas heter det. Så brukar moderaterna åtminstone säga. Andra borgerliga partier likaså. Åtminstone till väljarna under valår.

Nu har de goda möjligheter att samtidigt både visa handlingskraft och visa att det som de med en drucken papegojas envishet brukar upprepa verkligen gäller.

När Högsta Domstolen 2010 tog sitt famösa beslut om dubbelstraffningen var det få som tog det på allvar. Eller kanske rättare uttryckt: Det var få som inte insåg att beslutet var mot bättre vetande. Och det var få som trodde annat än att man skulle tvingas ändra det. Framför allt var det få jurister som trodde annat. Mest var det nog en fråga om hur lång tid det skulle ta. Och i det sammanhanget var det många, inklusive mig själv, som inte var särskilt optimistiska.

Men nu har det skett, under förra veckans tisdag. Nu kommer många som fått sina livsverk raserade av skatteverk och kronofogdar som runt om i landet agerat som vore de nazistiska stormtrupper, att få resning och upprättelse.

Det som måste vara nummer ett på listan ”Viktigt att göra just nu” är att sätta stopp för den alltjämt pågående plundringen mot svenska företagare, som möjliggjorts genom dubbelbestraffningen. Den pågår nämligen fortfarande. I det sammanhanget finns flera vägar att gå. Vilken eller vilka som väljs kommer framtiden att visa. Jag vill bara visa på några av möjligheterna:

1.

Skatte- och Kronofogdemyndigheter gör halt, inför möjligheten av personliga avsked och åtal för dem själva, samt går igenom fall där fortfarande dessa myndigheters plundring pågår och som grundar sig på dubbelbestraffningen, innan fortsatt plundring sker. Exempelvis fall som mitt eget och Ekfors-företagen.

2.

Skatte- och Kronofogdemyndigheter struntar i Högsta Domstolens utslag, fortsätter sin plundring av drabbade och regeringen byter ut handläggare och chefer i stort antal, från generaldirektör och nedåt, för att få berörda myndigheter att sluta fara fram som nazistiska stormtrupper, och detta får avsedd effekt.

 3.

Skatte- och Kronofogdemyndigheter struntar i Högsta Domstolens utslag, oavsett om chefer byts ut eller ej, och regeringen tillser att rättsväsendet istället agerar. Mot bakgrund av vad som för närvarande utspelar sig i landet, men som maffians drängar i massmedia som vanligt tiger om, inleds istället brottsutredningar inom vilka anhållanden av inblandade chefer och tjänstemän, i kombination med husrannsakningar i bevissäkringssyfte på skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter samt ifrågavarande tjänstemäns bostäder, samt hos nazistiska stödorganisationer som Kaidings Advokatbyrå, Gullesjö och Jonassons Advokatbyrå, Reilers Ingenjörsbyrå, Pite Energi med flera vilka profiterat på rättsrötan.

Att Högsta Domstolen övergår till att fatta lagliga beslut är inte detsamma som att landets administration blir laglig. Men det är ett viktigt steg på vägen. Nu återstår att skyndsamt se till att statsanställda brottslingar börjar följa lagen. Vikten av detta kan nog inte överskattas. Jag personligen tror, att i denna fråga vilar avgörandet beträffande om landets rättsväsende och rättstrygghet kan återvinnas eller räddas under fredliga former, eller om landet fortsätter den hittills rådande kursen mot inbördeskrig, för att inte rättsväsendet skyddar medborgarna mot maffians, och dess underhuggares härjningar.

Stockholm måndagen den 17 juni 2013

Mikael Styrman

.

Inom kort på bloggen

.

Om rättsväsendets vedermödor när döttrar till centerpartistiska och moderata politiker grillar korv i en socialdemokratisk stat.

Stockholm måndagen den 17 juni 2013

Mikael Styrman

.

Nollsummespelet

.

Ibland undrar jag hur många som egentligen förstår vad det är som händer runt Ekfors Kraft AB. En del förstår förstås mer och andra mindre. Branschfolk som känner till lite om vad som förekommit tidigare och som vet vad maffian ”värderat” nätet till genom Piteå Energi höjer naturligtvis på ögonbrynen. Ett av få elnät i landet som aldrig har haft några elavbrott som inneburit att man behövt betala ersättning till kunderna skulle alltså inte vara värt mer än hälften av de ganska obetydliga latenta skulderna i koncernen? Ett nät som är ett av de effektivast drivna i landet och som har monopol, som har lagskyddad rätt att ta ut de priser man behöver för att verksamheten ska visa tillfredsställande lönsamhet. Men inget värde?

Ändå kommer den kriminella konkursadvokaten Hans Andersson på maffians uppdrag och tjuvarna i Övertorneå kommun släpande på en manipulerad värdering som stannar på ungefär en åttondel av värdet. Och Övertorneå kommun låtsas bjuda dubbelt så mycket… Så att tillgångar och skulder går ungefär jämnt upp.

Det är klart att många i bygden vare sig förstår eller skulle erkänna vilka värden Ekfors representerar. Och att ortens kommunpolitiker är lagda åt att stjäla är ju inte heller något nytt. Vi har ju faktiskt erfarenhet av detta tidigare i familjen. Jag har nog berättat på bloggen tidigare om hur min farfar Viktor byggde Hotell Matarengi tillsammans med några kompanjoner. Jag tror att det stod klart 24 dec 1940. Men man fick inte utskänkningstillstånd av kommunen. Och det vet ju varenda människa hur det går för ett hotell som inte får utskänkningstillstånd. Så man överlät hotellet efter en tid på en annan innehavare som inte heller fick lönsamhet och som i sin tur överlät hotellet till kommunen – som genast fick utskänkningstillstånd.

Så det är inget nytt vare sig att det bor tjuvar i kommunen eller att en del av dem blir politiker. Det som är nytt är att staten och rättsväsendet blivit så förödda under senare år att de inte längre kan hålla emot propåer från politiker och andra kriminella element som dränerar statliga företag på både lönsamhet och verksamhet.

Det är också nytt att de suspekta elementen i form av politiker, tjänstemän, konkursförvaltare med flera numera inte tycks ha någon självbevarelsedrift. Att de inte drar sig för att stjäla helt öppet. Uppenbarligen helt trygga i uppfattningen att de inte löper någon risk.

Det är ju en sak att man inte bjuder riktigt den smörja sådant läder kräver så länge det finns ett, om än litet så dock hopp, om att rättsväsendet ska resa sig ur sin förnedring och ställa detta kriminella pack till svars. Och det är ju en sak att kollektivt jävlas med en företagare så länge han måste driva en samhällsviktig verksamhet och måste ta ansvar för den.

Men hur blir det sedan? När den man har förföljt och bestulit inte längre har någon verksamhet att värna medan plundrarna däremot själva har egendom och störningskänslig verksamhet att sköta. Hur klarar man sig då? Har man tänkt på det? Eller är problemet det klassiska när neandertalare är ute och leker raketforskare? När de rånar banker exempelvis och planerar perfekt fram till och med bankrånet och sedan tar planeringen bara slut. Är det så man har planerat den här gången också? Eller hur ser planen ut för att alla de som initierat, beordrat, planerat och deltagit i plundringen ska kunna sova tryggt om natten i förvissning om att just deras verksamhet inte ska visa sig sakna det skydd som min verksamhet hittills inte visat sig åtnjuta? Kommer det att visa sig att det åter var Sickan Jönsson som stod för planläggningen?

Jag är inte säker på att man förstår det riktigt, men genom att inte betala sina räkningar till det lokala elverket, genom att undandra ägaren det för näringsverksamhet nödvändiga skydd som en rättssäker stat innebär och genom att värdera företaget till ungefär noll kronor har man ju de facto även värderat alla sina egna egendomar och tillgångar till samma värde.

Är man medveten om det och har planerat för det eller kommer det som en fullständig överraskning? För rättssäkerhet är ju inte någon enkelriktad gata. Den kan inte begränsas, bara förloras. Om inte jag har något skydd, så inte har de heller något. Många som är medansvariga tror sig vara dolda och för mig okända. Som om bara de ganska obetydliga statister som syns och skymtar fram i media är inblandade. Men det här är ju inte kommunala angelägenheter. Det är nationella angelägenheter. Anonymitet och diskretion främjar ju som bekant ofta grav kriminalitet. Men ibland är den ju bara en from förhoppning, en illusion :-)

Stockholm måndagen den 17 juni 2013

Mikael Styrman

.

Stockholm och cyklarna

.
Med stor förvåning har jag följt hur man ”anpassat” Stockholms gator till cykeltrafiken. Eller uttryckt med andra ord: hur man försöker få ihjäl cyklisterna i Stockholm. Jag har ibland kommit på mig själv med att tänka att den som har hittat på det här måste vara galen. Men naturligtvis handlar det inte om uttrycklig galenskap. Snarare om egennytta och hänsynslöshet.

Man leder cykeltrafiken med dess oskyddade trafikanter inne bland bilarna. Den cyklist som ska cykla i Stockholm måste vara ganska tuff, menar jag. Och den fientliga attityden tycks cyklisterna ta med sig i umgänget med fotgängarna? Hur ska man annars tolka att det tycks vara så att många fotgängare tycker sämre om cyklister än om bilister?

I alla fall har jag tyckt att det är märkligt att man drar cykeltrafiken inne bland bilarna, men därmed har det blivit. Kanske finns det goda skäl för det, har jag tänkt.

Nu har inte jag följt med när det nuvarande systemet infördes. Så jag vet inte hur turerna har gått som lett fram till dagens lösning. Men varför har man löst det så som man faktiskt har ”löst” det? Det ger ju närmast intrycket att vara ett sätt att sabotera alla ansatser att cykla i Stockholm...

Jag har inte intresserat mig nämnvärt för frågan men kunde inte låta bli att haja till när jag korsade en gata i tyska Kiel härom dagen. Det är naturligtvis så staden ska planeras - i kombination med en väl fungerande lokaltrafik - om staden ska vara människovänlig. En stad för människor - inte för bilar.

Kiel i Tyskland. Gångbana och Cykelbana på människors villkor.

 I den svenska politiken tycks det ofta handla om något som påminner om "Herre på täppan" som vi lekte i småskolan. Vi delade in oss i två lag. Det ena skulle erövra kullen och det andra skulle försvara den. Men kullen var en och samma oavsett vem som var anfallare eller försvarare.

Vi blev så småningom vuxna och slutade leka "Herre på täppan". Men en del av oss blev politiker och de verkar ha blivit kvar i barndomens lekar.

Så tycks det nämligen vara i den svenska politiken. Det lag som just nu har makten försöker driva igenom en fråga. Ofta något som byråkratin har kommit fram med. Och det andra laget försöker förhindra det. Ibland växlar makten och då tycks det ofta bli som i "Herre på täppan" De nya makthavarna försöker driva igenom den fråga de nyss gjorde sitt bästa för att förhindra. Och den nya oppositionen gör sitt bästa för att stoppa det förslag man nyss försökte driva igenom. Det är naturligtvis ansvarslöst och ett hån mot skattebetalarna vars pengar man slösar bort genom att försöka sabotera politiken.


När minst 50% av resurserna används till att sabotera för motståndarlaget är det kanske inte så konstigt om den genomförda politiken lämnar ett och annat övrigt att önska.

Stockholm söndagen den 16 juni 2013
Mikael Styrman
.

Den långa marschen

.

Från oktober 1934 till oktober 1935 genomförde kinesiska röda armén en serie reträtter under svåra umbäranden, för att komma undan nationalistkinas armés försök att ringa in röda armén. Som åtminstone de äldre vet lyckades reträtten och Chiang Kai-sheks armé drevs så småningom i intern landsflykt. Till det som vi tidigare kallade Formosa, numera Taiwan. Jag vill inte göra några liknelser i övrigt till kommunistkina annat än att peka på att det ibland krävs svåra umbäranden för att komma undan besvärliga hot och missförhållanden.

Nu i tisdags beslutade Högsta Domstolen, enhälligt och i plenum, med alla justitieråden närvarande, att ändra sitt ohållbara tidigare ställningstagande i frågan om den i EU otillåtna dubbla bestraffningen. Det blev genast första-nyhet på medias websidor men städades ganska snart undan till förmån för mer obetydliga nyheter.

I åratal, decennier, har den organiserade statsbrottsligheten godtyckligt plundrat företrädesvis svenska småföretagare med hjälp av skattetilläggen. De har kunnat överklagas, till namnet åtminstone, men i många fall, förmodligen de flesta, har överprövningen bara varit en chimär. Flertalet domare i förvaltningsdomstolarna har lydigt och snällt accepterat att de bara varit deltagare, statister, i djupt politiserade skendomstolar, vilka har haft till syfte att åstadkomma ett falskt alibi för svenska staten. Allt för att inte alla skatteprocesser med de näst intill nazistiska skattetilläggen skulle hamna i Europadomstolen. Det hade naturligtvis inte varit någon hedrande uppvisning.

Det låter sig inte bedömas än, huruvida Högsta Domstolens beslut är ett samförståndsbeslut mellan Högsta Domstolen och regeringskansliet. En slags eftergift ägnad att söka återvinna rättsväsendets förtroende efter de många avslöjande rättsskandaler som kommit i dagen på senare tid. Skandalerna kring Thomas Quick, rättsläkaren och obducenten samt Catrine da Costa, med flera, har visat att den vackra fina gräddtårtan som det svenska rättsväsendet gärna vill visa upp i själva verket var en tunna surströmming nödtorftigt nedkletad med gammalsovjetisk industrigrädde.

Alternativet är förstås att det vi bevittnar är ”den långa marschen” i den svenska Högsta Domstolens tappning. Ett sätt för rättsväsendet att samla sig för att vrida sig ur maffians grepp om rättsväsendet - den ekonomisk-politiska maffian: politiken och den ekonomiska maffian i förening, där det inte är så lätt att säga var den ena slutar och den andra tar vid.

Jag befarar att det är det föregående alternativet som gäller. Men jag hoppas att det är det senare. I vilket fall som helst kommer det att bli en lång marsch, med för en del svåra umbäranden, innan vi har ett fungerande rättsväsende i Sverige, som kan frigöra sig från maffians korrumperande frestelser och hot, för att skipa rätt och värna rättssäkerheten istället för att som nu springa maffians ärenden. Annars blir följden svåra umbäranden för alla.

Sverige kan inte leva på att plundra sina företagare in på bara benen och omöjliggöra deras företagsdrift och deras entreprenörsskap. Sverige kan inte heller leva på att låta en inkompetent och idélös, men välorganiserad, maffia vara taket för entreprenörsskapet i landet. Nedläggningarna och utförsäljningarna som en inkompetent bankmaffia lämnat efter sig står nu tätt som ett spjälstaket i landet samtidigt som staten allt fräckare mjölkas till den ena efter den andra ”nyttigheten” som vi inte behöver. Om någonsin liknelsen med kon som mjölkas så hårt att den riskerar att dö äger tillämpning så är det väl i dagens Sverige.

Oslo fredagen den 14 juni 2013

Mikael Styrman

.

Som en tjuv om natten

.

Jag seglade just förbi Oscarsborgs fästning, vid Dröbak i Oslo-fjorden. Där sänkte norrmännen det tyska slagskeppet Blücher den 9 april 1940 när de tyska nazisterna kom som en tjuv om natten för att besätta Norge. Tack vare norrmännens och Oscarsborgs bemannings handlingskraft i samband med det överraskande anfallet kunde kungen och regeringen fly landet och etablera en exilregering i London och därifrån organisera motståndet mot nazisterna.

Oskarsborgs fästning, vid Dröbaksundet i Oslofjorden. Här drev Överste Birger Eriksen och Kommendörkapten Andreas Anderssen, och deras mannar, in en viktig första norsk spik i den grova organiserade tyska brottslighetens kista, när de sänkte det tyska slagskeppet Blücher den 9 april 1940. Ett gott hantverk, väl i nivå med det som en kompetent och hederlig domare, åklagare eller journalist är kapabel till inom sina respektive områden, när de övervinner sin rädsla.

Det var handlingskraftigt gjort av norrmännen. Men det var lättare för norrmännen och på den tiden. Lättare att identifiera brottslingarna. Man kan undra hur det skulle ha gått om brottslingarna den 9 april inte hade kommit i tyska krigsfartyg försedda med tyska och nazistiska flaggor? Om de istället hade infiltrerat den norska staten så som maffian har identifierat den svenska staten – hur hade det gått då?

Om tyskarna istället hade iklätt sig norska myndigheters kännetecken och tagit över norska företags verksamhet. Om de i åratal hade tagit alla intäkter och lämnat företagen att gå i konkurs och därefter stulit hela inkråmet i företagen genom SS-officerare kamouflerade till konkursadvokater. Om den norska kronofogden hade kommit som en tjuv om natten och utmätt och sålt norrmännens egendom - för att betala andras skulder, trots att den betalningsskyldige hade egen egendom att betala med.

Skulle norrmännen haft sinnesnärvaro att försvara sitt land då?

Jag är långt ifrån säker på det. Situationen blir mycket svårare att överblicka, och fienden svårare att genomskåda och känna igen, när han inte uppträder öppet utan gömmer sig bland de egna. Hur ska man veta vem som är vem? Vilka domare är riktiga domare och vilka är maffians män? Vilka kronofogdar är riktiga kronofogdar osv. Och om man i statliga verk byter ut cheferna mot maffians folk – kan då ”riktiga” tjänstemän fortsätta att vara det eller blir alla strax maffians män?

Vad vågar man göra? Vem kommer att vinna? Alla vill vara på den vinnande sidan. Särskilt de som bor i ett för dyrt hus finansierat genom lån i maffians banker. Se där, några av svårigheterna som gör att svenskarna har så svårt att värja sig mot maffians anfall.

Oscarsborg heter förmodligen så för att den ursprungligen var en svensk försvarsanläggning, skulle jag tro. Eller en svensk-norsk namngiven efter regenten under unionstiden. Vi har förmodligen också en motsvarighet till Oscarsborgs fästning. Åtminstone en intellektuell fästning. Men vart ska den rikta sina kanoner för att försvara landet mot maffians angrepp och vem ska våga trycka på avtryckaren?

Oslo fredagen den 14 juni 2013

Mikael Styrman

.

Om Efim Wechsler hade försvarat sig

.

Pling-pling! … Pling-pling! ….swisch….swisch…swisch. Några grabbar i de busiga pojkåren passerar oss bakifrån på gångbanan ungefär samtidigt som vi möter två unga föräldrar med barnvagn. Och där kommer en ung mamma till med barnvagn och där en med barnvagn och två tre kläppar som kan gå själva och busar runt sin mamma. Vart vi ser är det mammor, gravida mammor, mammor med barnvagn, pappor med barnvagn och ungar – hur mycket som helst verkar det.

I Övertorneå?

- Nej, i en förort till Stockholm.

I Övertorneå har det enligt uppgift fötts ett (1) barn det senaste året! I hela kommunen.

Det är här, i en förort till Stockholm, som den verkliga vidden av den kommunala katastrofen i Övertorneå och grannkommunen Haparanda blir uppenbar.

Inte så konstigt att den inträffat kanske, eftersom kommunledningen helt har slutat driva och utveckla kommunen eller att se till medborgarnas bästa. Istället har man koncentrerat all kraft i många år åt att driva ut den egna befolkningen och ödelägga det lokala elverket. Allt för att värna den maffialiknande organisation som är den egna maktbasen. Man har förhalat bygglov för viktiga elanläggningar 46 år, för att skydda Vattenfalls monopol – som om det skulle vara en kommunal angelägenhet. Riksbekanta och olösliga konflikter har man skapat gällande vägbelysningen och genom att låta bli att betala avsevärda belopp. Allt för att försöka få det lokala elverket i konkurs. Det politiska inflytande har utnyttjats för att få till låneuppsägning och tiotalet misslyckade konkursansökningar. Upprepade gånger har man åkt ned till regeringen i Stockholm för att få det lokala elverkets koncession indragen och företaget tvångsförvaltat. Det föregående har lyckats en gång. Det senare har lyckats tre gånger med mångmiljonkostnader som följd och ökande kostnader för kunderna. En sågägare och några medarbetare, vilka systematiskt stal ström under många år, utan att betala för sig eller betala skatt för miljonbelopp, föranledde tvångsförvaltning vid ett tillfälle. Man har till och med ordnat fackeltåg med företagarna mot det lokala elverket. Samtidigt har näringspolitiken i kommunen och mycket av den övriga kommunala verksamheten förvandlats till lekstuga. För efter hand som kommunens invånare har röstat med fötterna och lämnat detta riksrötägg till kommun har politikerna själva istället ”gått i barndom”.

Så till den milda grad har man gått i barndom att man på uppdrag av maffian som plundrar skattebetalarna på tusentals miljoner genom Vattenfalls skenaffärer utomlands, lägger fram en svindelvärdering av elnätet som stannar på kanske 1/3 av elnätets värde. En värdering så skum att inte ens de skummaste av konsultföretag ville vara med. Men i den gamla sovjetinspirerade kommunen Piteå fanns rätt mix av kriminalitet, hänsynslöshet och lojalitet med parti och maffia. I Piteå, där man låser in åldringar ensamma på nätterna, för att det finns så mycket annat roligt att göra för skattebetalarnas pengar än att slösa dem på gamlingar som ändå ska dö snart.

Och denna fejkade värdering lägger man fram under hemlighetsmakeri och tisslande och tasslande. Som när oempatiska och mentalt störda småflickor, i grundskolans andra klass, samlas i hemlighet för att bestämma hur man ska mobba en annan flicka - för att åstadkomma mest skada.

Man säger att man ska köpa nätet för 72 miljoner och att det ska leda till ännu högre tariffer än de man redan höjt till, trots att man sa att man bråkade med elverket och fördyrade verksamheten för att det skulle ge kommuninvånarna lägre kostnader. Men om man köper nätet för 72 miljoner behöver knappast tarifferna höjas. Ett Ekfors som får driva sin verksamhet utan att värja sig mot nazister och maffia betalar igen en sådan köpeskilling på 4,5 år.

Varför ljuger då kommunledningen för kommuninvånarna om detta? Varför säger en kommunledning till sina väljare att man ska höja deras priser om man köper elverket? Förmodligen därför att allt detta bara är apspel. Kommunen tänker inte köpa något elverk. Och banden till maffian är starkare än till kommuninvånarna. Det enda kommuninvånarna är bra till är att välja om politikerna. Skulle väjarna misslyckas så är det i alla fall politikerna själva som räknar rösterna - utan inblandning av andra. Så det ordnar sig ändå. Det har det alltid gjort.

Meningen är förmodligen, att Vattenfall ska komma ridande som riddaren på den vita springaren och bjuda lite mer och samtidigt förklara att man är så ”effektiva” att om man köper blir inte höjningarna av. Men ett företag med en PR-avdelning bestående av 500 personer kan nog knappast vara effektiv i något enda avseende. Maffiafolket inom Vattenfall har redan grundat genom att skrämma bort andra budgivare som är beroende av goda relationer med Vattenfall. Det skulle aldrig förekomma i ett friskt företag.

Varför då just 72 miljoner och varför den fejkade värderingen? Jo det är för att maffian i samarbete med den korrumperade konkursadvokaten Hans Andersson gör en falsk upphandling. Spektaklet med kommunpriserna, och det avsiktliga läckaget är till för att lägga ett tak på prisbildningen. Ett tak som gör det möjligt att skenbart lagligt, skenbart korrekt sälja elnätet till ett pris som gör att det går jämnt upp men som bara är en bråkdel av det verkliga värdet.

Och det blir accepterat av kommuninvånarna av ren lättnad eftersom man först skrämt dem med höga priser. Kommunledningen får på så vis även syndernas förlåtelse för att man inte köper nätet. Men allt är sålunda grova bedrägerier.

Så här gick det till i Tyskland på 1930-talet när bland annat judarna plundrades på all sin egendom av de tyska nazisterna. Vanliga busar förstås, men det passade bra att kalla sig nazister och lova guld och gröna skogar åt folket. Men alla vet vi hur det gick när busarna tog över en gammal kulturnation som Tyskland. Då gjorde man det först omöjligt för judarna att driva sina företag. Sen köpte man, eller stal helt sonika dem. Köpte man gjorde man en värdering själva som visade att tillgångarna inte var värda något. Och judarna fick välja mellan att acceptera eller gå hem med huvudet under armen, eller åka till Treblinka, Mauthausen eller Auschwitz. Och det är ”ungefär” vad de har i beredskap för mig. Jag har redan suttit två gånger i politiskt fängelse och har nu ett politiskt betingat näringsförbud. Jag säger ungefär, för ingen har nämnt Treblinka. Men det där med ruinerandet stämmer.

När busarna tog över Tyskland ledde det på några år till hela landets ödeläggelse, stora delar av Europas ödeläggelse och mellan 55 och 60 miljoner döda. En av de många vars företag blev stulna av nazister har under senare tid blivit kända för svenska folket. Det var Efim Wechsler. Han tvingades sälja sitt företag, möjligen för en spotstywer, till Walther Sommerlath, tysk nazist, senare far till Sveriges drottning. I utbyte fick han vissa tillgångar i Brasilien och for dit. Olika åsikter råder om huruvida Efim Wechsler fick skäligt eller oskäligt betalt av Walther Sommerlath och det kan vi inte klara ut här. Men vi vet att de flesta judar inte fick behålla någonting. Sex miljoner förlorade inte bara allt de ägde utan även livet efter en tids plåga under omänskliga förhållanden i koncentrationsläger.

Alltihop för att busarna lovade tyska folket guld och gröna skogar. Alltihop för att det tyska folkets egennytta överskuggade samvetets påminnelser om judarnas öde. Och alltihop för att tyskarna inte tog itu med brottsligheten i den tyska offentliga förvaltningen. Men vi har facit. Vi vet hur det gick när man lät busarna hållas.

Vi kan svårligen utan förbehåll fördöma tyska folket och vi kan definitivt inte anklaga judarna för att de inte gjorde motstånd och tog itu med brottslingarna. Ingen kunde väl förstå hur illa det skulle sluta? Ingen hade varit med om något liknande tidigare. Men vad hade hänt om Efim Wechsler och de andra judarna istället hade försvarat sig och gjort motstånd. Vad hade hänt förutom att Sverige förmodligen hade haft en annan drottning nu?

Möjligen hade det då räckt med lokala skador inne i Tyskland. Kanske några tiotusen döda. Merparten av dem grova förbrytare, många offentliganställda men likafullt förbrytare.

Eftersom vi har facit och vet vad som kan hända när man faller undan för förbrytare så vet vi också, att när staten tas över av förbrytare och därför inte längre förmår rena sig själv, måste medborgarna för en tid använda sig av förbrytarnas metoder, för att befria staten från kriminalitet. Bättre några tusen döda idag, förbrytare respektive frihetshjältar, än miljoner döda och svår misär imorgon.

Den här gången kommer Efim Wechsler att försvara sig. Då är det bäst att statsförbrytarna är säkra på att de är duktigare. För någon andra chans får de inte.

Stockholm söndagen den 9 juni 2013

Mikael Styrman

.

Mutfrämjandet

.

Thorsten Cars är en erfaren svensk jurist. Han har ett gediget CV som alla kan läsa som googlar hans namn. Han var under åren 1978-1997 ordförande för Institutet mot mutor. Eller ”Mutfrämjandet” som det också skulle kunna kallas. Mutfrämjandet är ett bra exempel på hur många organisationer i Sverige, som borde vara samhällskritiska, endast är selektivt samhällskritiska. Medan exempelvis Amnesty i många länder kritiserar sina egna regimer för politiskt förtryck kritiserar även svenska Amnesty deras regimer. Politisk förföljelse i Sverige tiger man om, ser inte, hör inte.

Cars, för att återvända till honom, intervjuas av Uppdrag Granskning, apropå Telias Soneras skumraskaffärer i Uzbekistan, vilket kan läsas på SVT:s hemsida. Han uppger där att den svenska mutlagstiftningen är skriven för demokratier. ”Och man har inte ett ögonblick tänkt på den situation som uppstått här. Det vågar jag säga eftersom jag varit med om lagstiftningen”

Det är naturligtvis ingenting annat än bullshit.

Verkligheten är att den svenska mutlagstiftningen är mycket medvetet och omsorgsfullt skriven, i nära samarbete med de som mutar, för att göra det i stort sett omöjligt att åtala och döma de som mutar.

Om man låter maffian skriva lagarna behöver man inte vara förvånad över att inte maffians medlemmar blir dömda.

Och att den svenska domarkåren består av juveler av Thorsten Cars kaliber gör ju inte saken bättre. Men det förklarar förstås en hel del av exempelvis turerna i Thomas Quick-fallen och samt Catrine da Costa-målet.

Stockholm söndagen den 9 juni 2013

Mikael Styrman

.

Döden i Haparanda

.

På fredag morgon lämnade jag det döende Övertorneå för att tillfälligt besöka ett nästan lika döende Haparanda. Det var ett tag sedan sist. Jag har visserligen varit dit för att delta i någon mindre rättegång gällande apspelet kring Ekfors Kraft AB, men då inte tagit mig tid att se vad som har hänt med staden. Men nu är det sommar och staden borde blomstra – och det gör den inte.  Och jag blir ledsen, men är inte förvånad. Precis det här är det förväntade utfallet av Sven-Erik Buchts och Kristina Lugnets eskapader.

Jag såg i någon tidning, för några dagar sedan, att någon av maffians hejdukar klagade på Haparandas kommunledning, att man inte lyckats förvalta arvet efter Bucht. Men det här har inget med den nya kommunledningen att göra. Det vi nu kan se i Haparanda är en logisk följd av att man bjöd in de rikstäckande och ofta utlandsägda kedjorna och konkurrerade ut den lokala, och lokalt ägda, handeln. Det är också en följd av att man med hela propagandapparaten i ryggen lurade i människor falska och helt grundlösa och verklighetsfrämmande förhoppningar. Och det lyckades. Man lurade framför allt lokala företagare med på båten för att genomföra, för en nykter betraktare, uppenbart dödfödda investeringar.

Idag kan vi se följden. Haparanda har förvandlats till en spökstad. Till ett Klondike efter guldruschen. Fast det blev aldrig någon guldrusch. Några åkare fick bränna lite diesel och i huvudsak inpendlade byggjobbare hade att göra ett tag. Några Haparandabor gick från bättre avlönade heltidsjobb i industrin till sämre avlönade deltidsjobb i handeln. Men var det egentligen någon fördel för bygden?

Sven-Erik Bucht har blivit välgödd riksdagsman på att lura människor. Och Kristina Lugnet blev vinprovarnas vinprovare med sitt Bullshitverk – Tillväxtverket – som drog från hotell till hotell på skattebetalarnas bekostnad för angelägna äventyr, konferenser och fester. Idag är hon arbetsbefriad, knuten till regeringskansliet och försörjd med lyxlön till döddagar.

All kapitalbildning, i den mån det över huvud taget sker någon i Haparanda, sker numera i södra Sverige, eller utomlands. Inte ens det enklaste investeringsbeslut kan längre fattas av lokala företag eller företagare. Bucht och Lugnet har förvandlat Haparanda till handelskedjornas galärslav. Inte ens den gamla naturliga samlingsplatsen, korvkiosken på torget, har klarat sig. Den gapar ensam och öde på torget. Och intrycket av alla tomma lokaler i centrum är massivt. En spökstad – ett blivande ghetto.

Och ute i Ikea-land, utanför staden, jobbar man mer eller mindre gratis för att orka skicka hyrespengarna till IKEA i Holland, Schweiz eller Lichtenstein eller vad det nu kan vara, i det land där nästan alla företag utom IKEA plundras av skatteverket, för att tillräckligt med skattemedel ska kunna slösas bort av ansvarslösa och inkompetenta puckon.

I näringsfastigheterna i Haparanda gapar lokalerna tomma, liksom snart fastighetsägarnas balansräkning. Men IKEA fick tomten gratis av Sven-Erik Bucht. Tomten som en gång stals av stadens styrande med den falska förevändningen att man skulle göra fågelskyddsområde av den. Men det blev inget fågelskyddsområde. Det blev ett utfyllt och asfalterat industriområde med två plåtlador på. Och det blev några av Sven-Eriks underhuggare genom fönstret inkastade flaskor. För att skrämma lokala ordföranden i naturskyddsföreningen. Men ingen annan Haparanda-företagare skulle nog ha fått tomten gratis, fågelskyddsområde eller ej. Men den som dränerar bygden på allt kapital gynnas av kommunen(!). Förr hade nog en politiker som Sven-Erik Bucht inte blivit invald i riksdagen. Han skulle ha blivit rullad i tjära och fjäder och blivit utjagad ur staden, för att aldrig komma tillbaka.

Jag skrev då, när det begav sig, i Greger Toolanens tidning, om masshysterin som man piskade upp. Men jag talade av allt att döma för döva öron.

Tydligaste exemplen är väl livsmedelshandeln som förr blomstrade inne i staden, men nu kämpar utanför en stad som snart bebos av enbart pensionärer. Med vilken kroppsdel har man tänkt när man har räknat ut att pensionärerna ska släpa sig ut utanför staden för att göra sina inköp. Visst, några gånger är det roligt. Men när det sedan måste upprepas i på daglig basis att man med kanske värkande leder och begynnande hjärtsvikt ska släpa sig runt i en jätteaffär för att få hem lite mjölk, ägg och bröd…

Det andra tydliga exemplet är missfostret som man använde för att förstöra Sundholmens Camping. Jag har tidigare liknat den med en militärförläggning i det postsovjetiska Murmansk. Och det finns väl ingen anledning till någon annan bedömning idag. Det är ganska fascinerande att så annars dugande personer kan drabbas av en sådan kollektiv hjärnblödning. Och vilken idiot kom på att göra en jättestor OCH HÖG bastu? Knappast någon bastubadare i alla fall. Alla som vet något om bastu vet att de flesta människor har ett visst mått av personlig integritet som gör att man inte gärna vill bada kollektivt i stora samlingar obekanta människor. Ja, med undantag för dyngfulla tornedalingar då och ryggborstarföreningen med allt äldre och allt mer motbjudande bastubadande gubbar i Kukkolaforsen som ska vikas ut i läns- och lokalpressen varje sommar. Men det är väl knappast för deras badande och boende som anläggningen byggdes? Och alla bastubadare vet vad höjdskillnaden innebär för temperaturen i bastun. En bastu ska därför inte byggas på höjden.  Hur kan människor gripas av en sådan ja-sägarmentalitet att inte någon enda kan förmå sig att slänga ett sådant urbota dumt förslag i papperskorgen? Och hur kan man över huvud taget komma på den enfaldiga idén att det skulle behövas hotellkapacitet för att människor ska komma långväga ifrån för att handla i kedjor som ser likadana ut utanför varje befolkningscentra av betydelse? Hela anläggningen ser ut som om den är till för att inkvartera politiska fångar. Nästan det enda som den här nationen är bra på numera….

För att fullfölja Sven-Erik Buchts visioner återstår nu bara att muddra älvfåran så att stränderna börjar lukta skit. Men det hörs ju vara på gång.

Som sagt, tjära och fjäder – det var tider det.

Stockholm lördagen den 8 juni 2013

Mikael Styrman

.

Maffians dag

.

Andra länder har självständighetsdagar, befrielsedagar och liknande. Men i Sverige, som ännu inte blivit befriat, har fårskocken igår firat att den organiserade brottsligheten ännu härskar i landet.

Övertorneå fredagen den 7 juni 2013

Mikael Styrman

.

Förtroendet är lätt förbrukat

.

Detta inlägg är inspirerat av en anonym kommentar till bloggen ”Fel fokus hos polisen”.

Det är klart att massmedia tenderar att överdriva sådana här ”spännande” fenomen som Husby-kravallerna. Men som motvikt har vi ju polisens informatörer som alltid förringar. De kan ju, näst intill, stå framför 13 brinnande bilar och säga: äsch, det är bara grabbarna som grillar korv. Inget att bry sig om.

Om folk i allmänhet debatterar kravallerna, eller inte, säger inte så mycket om allvaret i frågan. Det säger mer om hur verklighetsfrånvarande många svenskar är, i sin bubbla, mellan Sportnytt, Let’s Dance och förskönande nyhetsrapportering i regimtrogna media. Minns att Fidel Castro, något år innan han störtade den korrumperade Batista-regimen inte hade mer än 12 man med sig i Sierra Maestra.

Jag drar en annan slutsats än Du om polisens skjutningars betydelse. Utan polisens skjutningar är det som utspelat sig orättfärdiga kravaller och skadegörelse. Efter polisens skjutningar är det för många fråga om en rättfärdig protest mot en översittarpolis.

Det finns naturligtvis mycket människor som kan oroa andra i tättbebyggda områden. Det köper jag. Men däremot inte att en dålig dag på jobbet eller ett familjebråk resulterar i att piketen bryter upp dörren, slänger in distraktionsgranater och skjuter ”oroshärden” till döds med skott i huvudet för att därefter ljuga och skylla ifrån sig. Det är alldeles för mycket framtidsdystopi för att kunna accepteras. Det är inte ok – och det rättfärdigas inte av att det är tätt befolkat.

Jag kan hålla med om att polisens arbetsmetoder länge hämmats av välvilliga och inkompetenta sossekäringar som sett sig själva som det godas ställföreträdare på jorden. Samma verklighetsfrånvarande sällskap som får trafiken att stanna på våra vägar och får vägnätet och hela samhällsekonomin att kollapsa, för att vägpengarna använts till lekstuga – för att de tycker att det är synd att någon ska behöva dö och därför driver nollvisionen. Vi är sju miljarder invånare i världen. Med en antagen medellivslängd om 65 år, dör 107 692 308 människor om året eller 3,4 människor varje sekund. De flesta av dem dör i förtid på grund av levnadsförhållanden. Och tokkäringarna håller på att få hela samhällsekonomin att stanna för att inte EN enda ska behöva dö i just trafiken i Sverige - någonsin. Det är lika realistiskt som att kräva badsjöar med rent vatten men förbjuda regnet. Det är väl bara en tidsfråga innan idioterna har det också på manifestet? Och framför allt är det ett hån mot alla människor i världen som lever under svåra förhållanden att så hänsynslöst slösa bort resurser på nonsens.

Jag delar helt Din syn på hur poliskåren bryter ned sina medarbetare.

För övrigt så menar jag inte att polisen ska låta folk hålla på och bränna andras bilar osv. Men det problemet löser man inte genom att låsa in folk enligt amerikansk modell om man sedan inte gör något åt att polisen bryter sig in hos folk och skjuter dem till döds. Och det finns en stor risk med att kväva människors möjligheter att uttrycka missnöje. Risken är att man inte får veta något om vad som är på gång innan man utsätts för en attack som är så väl organiserad att man inte kan värja sig mot den. Och det är inte troligt att allt avlyssnande av verkliga och inbillade "fienders" telefoner och bostäder hjälper.

Vi har en mycket liten poliskår i Sverige. Som jag tror Du själv har varit inne på, är de som duger till ordningspoliser en mycket liten del av en kår som i det sammanhanget till stor del består av attrapper, som bara är poliser på papperet.

Anledningen till att vi kan ha en liten poliskår och ändå få samhället att fungera är att allmänheten har någotsånär förtroende för polisen m fl institutioner. Om vi accepterar att de inte är världsmästare men ändå gör jobbet någotsånär och är våra vänner – då finns förtroendet kvar.

Om åklagarna och domstolarna fortsätter att alltid fria poliser, vilka tokigheter de än ställer till med, om domstolarna beter sig som i Quickfallen och åklagarna stjäl som korpar från beslagtaget gods och om polisen börjar bete sig som hos den 68-åring de sköt till döds i sin bostad i Husby – då är förtroendet fort borta. Och det är mycket möjligt att utvecklingen då blir så snabb att inte förtroendet kan återvinnas i tid.

Efter två-tre lokala kravaller med stenkastande ungdomar, som håller på i någon vecka är resurserna uttömda och då kollapsar möjligen rättsstaten och övergår i anarki. Vem som då tar över eller vilken framtid vi går till mötes är en öppen fråga.

Det här tror man allmänt att inte kan hända i Sverige. Jag är inte alls övertygad om det. Sverige är en koloss på lerfötter, med utomordentligt sårbara system, och åratal av import av människor från andra länder har gett oss en annan demografisk bas. Vi har numera mycket svenskar som förstår att staten, byråkratin och politiken är en organiserad maffia som medborgarna måste skydda sig emot. Det kan därför gå mycket fort från inkompetent lekstuga till totalt sammanbrott.

Jag kan ju bara ta mitt eget exempel. Med kommuner som inte betalar sina räkningar för att, med ”rättsväsendets” hjälp kunna stjäla ett attraktivt företag som gjorts fredslöst av ”myndigheter” som på allt sätt, och i strid med lagens både bokstav och intentioner istället försöker omöjliggöra dess verksamhet. – Hur tror de egentligen att människor tolkar detta? Vad tror de egentligen att ska komma att hända?

Allt fler tycks komma till insikt om att den grova organiserade brottsligheten numera har våra institutioner i så fast grepp att bara ett totalt sammanbrott kan resultera i en sanering och därefter en uppbyggnad av en rättsstat. Ett sammanbrott skulle, även om processen är blind och ostyrbar sannolikt förenkla många processer som skulle vara väldigt tungrodda och aldrig komma i mål med dagens system, som innebär att maffiamedarbetare ska döma sina likar. Det har ju för länge sedan resulterat i beröringsskräck som fått ”rättsväsendet” att sysselsätta sig med fyllebråk och fortkörningar istället för den grova kriminaliteten utövad inom våra institutioners ram och som därför äventyrar samhällets fortbestånd.

Jag är medveten om riskerna och nackdelarna med en sådan utveckling men samhällets totala oförmåga att ta itu med och värja medborgarna mot kriminaliteten i samhällsapparaten gör att jag kommer att välkomna en sådan utveckling när den kommer. Det tror jag allt fler svenskar gör efter hand som de upptäcker att de inte har något skydd mot den offentliga brottsligheten.

Övertorneå onsdagen den 5 juni 2013

Mikael Styrman

.